Lördag 7/9 och söndag 8/9
Lördag 7/9
Igår var det så dags för älgjaktspremiären!
På morgonen så skulle vi, helt oväntat, jaga Älgsjöhyggena. Jag drog pass 2 bakom Dammen, pappa satt nere i Selet, pass 8 och brorsan hade pass 6 bakom Dammen. Micke och Elaine gick med hundar. Det var helt vilt varmt, jag frös inte för fem öre, snarare tvärtom!
Elaines tik gick ut med tre små oxar på pass 4 bakom Dammen, men David, om satt där, fick inget läge. Det var visst långt håll. Mickes hund fick tag i en ensam ko som gick ut och in i Bröttjärnberget, det blev således en ganska kort jakt på förmiddagen, då Elaine ville bryta när hennes hund kom tillbaka efter rejset med oxarna.
Stora delar av laget i väntan på Sören och eftermiddagens jakt
På eftermiddagen skulle det jagas i Dösjöbränna. Jag gick med Vicke och pappa med Nittro, Erik satt på pass 1 vid Lillnöttjärna.
Jag började uppevid basvägen vid Sutterviken och gick ner på Långnäset en vända först. Solen stekte och det var sjukt hett! Vi hittade ingen älg där nere så efter det avancerade jag och jycke fram till vägen som går rakt in i Dösjöbränna. Vi hade inte gått mer än 100 meter från den vägen in i ungskogen förrän jag började inse att Nittro var påväg mot oss, mycket riktigt kom han också i mina bakspår strax därpå. Blicken och minen han gav mig var helt obeskrivlig. Lite som att "Vad faan matte, vad gör du här? Är du vilse? Varför står du här mitt i skogen helt själv? Va?"
Vicke var ute på sök just som Nittro nådde mig, men när de mötte varandra då Vicke kom tillbaka kunde man nästan se att Nittro förstod sammanhanget. Då bar det iväg med en väldig fart - med båda hundarna!
Rakt upp mot Lokbäcken, och ca 200 meter från den blev det stopp och Nittro började skälla. Han låg lite före Vicke, men så fort Vicke krånglat sig över Lokbäcken så lade han till sin lite gällare stämma till NIttros grova lite hesa röst.
Ståndskall med Vicke och NIttroI
Pappa var närmast och fick smyga på. Han kom inpå och konstaterade att det var en ko, som var jättearg och gick och lockade hela tiden så han var övertygad om att hon hade kalv med sig. Så han väntade och väntade och lyckade till slut komma fram till att det var TVÅ kor. En stor mörk, och en lite mindre som var rätt brun i färgen. Han skulle till och skjuta men fick inget tag på det hela och till sist gick det loss, efter ca tre timmars ståndskall. Hundarna följde efter varsin ko och Vicke kom ner mot mig där jag tagit pass längs vägen in i Dösjöbränna. Han kom dock aldrig ut med den på vägen utan började lurva runt inne i ungskogen norr om vägen. Vi beslutade att bryta, eftersom Lennart skjutit en kalv nere på pass 10 och för att det började bli sent. På kvällen skulle vi ju ha jaktmiddag i Dammen!
När Vicke var ca 200 meter bort vissalde jag på honom, men han kom inte. Erik kom runt för att hämta oss, men Vicke stökade ju på där uppe i skogen. Vi trodde det var den där "gråhundstjuren" som han tar till ibland när han inte vill åka hem, men så plötsligt började han skälla igen! Woop!
Efter ett samtal till jaktledaren fick Erik lov att prova gå dit och skjuta. Han tog med sig Kitos och släppte på honom. Han började skälla knackigt och glest men sen, de sista tio minuterna så öste han på riktigt bra, och vid 16.55 fick Erik så skjuta den där första älgen för Kitos, (och Vicke).
En husse och hans hund på morgonen
En husse och hans hund efter fallet skott
Det var en rätt nöjd broder som möttes mig och pappa vid älgen då vi kom dit, kanske var det precis detta som krävdes för att skrämma igång hjärnverksamheten på Kitos som inte riktigt förstått det här med älgar och jakt än?
Jag och pappa åkte på slakteri och hämtade combitracken och hjälpte brorsan med älgen till slakteriet, sen lämnade vi honom ensam och åkte på middag i Dammen.
En jägare och hans byte, ensamma i kvällen
Samtliga hundar skällde alltså på denna ko igår, första Vicke och NIttro tillsammans i ca 3 timmar, sen jobbade Vicke själv med den ca en timme innan Kitos anslöt och så skällde de tillsammans i ungefär 40 minuter. Bra start på jaktveckan!
Söndag 8/9
Idag skulle vi jaga Svarttjärnriset, jag skulle gå med Nittro i nordöstra kanten och Erik tog med sig Kitos på sydvästra sidan. Jag släppte vid 06.15 och gick in mellan pass 22 och 23 vid Kronlinjen, klättrade upp mot Sundstjärnberget och skulle ta en vända i sidvind framför pass 10 och 4 innan jag vände ner helt rätt i vind.
Schysst soluppgång vid Sundstjärnsbergets sluttning
Men, ca 60 meter ifrån saltstenen som finns där i skogen så försvinner hunden och tar upp bara 170 meter bort. Taktfast, lugnt, tryggt. Min älskade hund!
Det stod stilla i runt en kvart, men började sen röra sig lite sakta. Jag började gå på, och sen gick vi. Vi gick och gick och gick. Som närmast var jag in på 40 meter, men såg inte vilket sorts djur det var. Hunden betedde sig väldigt underligt också, han hade lämnat skallet flera gånger och letat upp mig även när jag var typ 200 meter från skallet, han brukar bara kolla efter en då man är nära. Mycket skumt!
Så, när jag satt där, 40 meter från skallet så smäller det på Kronans och hunden får något ryck och drar ett par hundra meter bakåt och lämnar mig med det okända djuret därframme. När han kom tillbaka så hör jag ett mullrande från träden, ett djupt djurisk brummande. Fy helvete vilket obehagligt ljud! Jag har hört älgar låta på både det ena och andra sättet, men det där, det var otroligt läskigt. Jag hade på ungefär på två sekunder fått maxpuls... Vad faan, skäller han björn? Det stod tätt, jag hade inte sett eller hört något som tydde på älg, hunden underliga beteende och det där konstiga ljudet som tog tag i hela ens uppenbarelse... Brr.
Jag tänker briljant nog - jag försöker ta mig ut på den här gamla vägen till vänster om mig, då ser jag vad det är när det går över. Problemet var bara det att djuren hann över vägen innan jag hann ut, och jag kunde inget se mellan träden.
Lätt nervöst pratade jag med pappan på radion, sa som det var, att jag inte var hundra på att det var älg hunden skällde, berättade om ljuden djuret hade gjort och ja, sen tog jag tre djupa andetag innan jag helt enkelt tog mig samman och gick på igen då det stannat några hundra meter bort. Jag visste om att det var betydlig öppnare där framme, då skulle jag väl kunna få se något tyckte jag?
När jag var 70 meter från skallet såg jag den bruna solbelysta ryggen på skogens argaste älgko!
Hon stod där och brummade, morrade och frustade åt Nittro så fort han närmade sig. Haha, lättnaden inombords!
Men, hon gick undan lite lite grann hela tiden och jag fick inget tag på det hela. Lyckades konstatera att det var en kalv med, och till sist blev det stopp nästan nere i sydvästra kanten på Sundstjärna. Och det stod bra, jag tog mig inpå. Men tusan, kon skymde kalven hela tiden, och var det inte det så var hunden i fel läge eller för mycket träd i vägen. I ett försök att flytta mig i bättre position blev älgarna störda, rundade mig och fick vind av mig och drog norrut igen.
Nittro slog några skall nu och då, men det blev inte stopp på riktigt förrän det stod 500 meter in på Kronans marker. Jaahopp!
Efter någon timmes väntan fick jag tag i krongänget och fick lov att gå in på deras mark och stöta/hämta hunden. Gick in, rundade skallet och lade vind på älgarna som fick nog och drog med en väldig fart. NIttro släppte, tog sina egna bakspår ner på Kronvägen och där kom precis två ur kronlaget som tog fast honom. Hej och hå, en sån dag! Han tog upp vid 06.56 och släppte älgarna vid 14.16. Det blev alltså drygt 7 timmars ståndskall för honom idag. Synd att en annan ska klanta sig och inte göra sin del i avtalet!
Hur gick det för Kitos då?
Ja, förhoppningsvis så hade manövern från gårdagen effekt - han hittade och skällde älg idag! Förvisso ett snabbt och hetsigt upptag, men ändå. Han försökte i alla fall!
Eftersom jag inte fick igen hunden förrän vid halv tre tiden på eftermiddagen och resten av laget hade dragit igång eftermiddagens jakt så packade jag ihop vovven och mig själv och for hem. Både hunden och jag behövde fylla på med energi och vätska!
Men - laget skulle jaga norr om basvägen i Sutterviken och pappa gick med Vicke. Följande har jag sedan fått berättat för mig.
En i laget skjuter på en oxe, den hittas inte igen. Pappa åker dit och ska spåra efter att passarna ställts om, en annan i laget ser älgen och drar iväg två smällar på låååångt håll. Älgen ses försvinna ner på Långnäset, pappa släpper på Vicke som tar upp och pappa får avsluta för Vicke på ståndskall.
Grattis! Skönt när det går bra sådana här gånger!
Imorrn är det nya tag.
Heja heja!
Passröjning
Igår röjde jag och pappan pass. Det var pass 3 och pass 12 i Svarttjärnriset/Dösjöbränna som hade fallit på vår lott att göra i ordning. Röjning och bygge av passtol på bägge ställena. Nittro var med och fick vara lös, men han tyckte nog vi var lite dumma som började hamra och köra röjsågar i skogen, så han drog på långrejs men kom tillbaka efter någon timme, lagom tills vi skulle börja packa ihop och ge oss hemåt. Lite motion fick han i alla fall, inget går ju upp mot den motion de får när de är lösa i skogen!
Röjsåg, motorsåg, bränsle, hammare, spik, gevär och ryggsäck med vatten och fika. Många prylar blev det! Här pass 12 pre bygge.
Bruum, bruum sa fiint de bli!
Pappan mycket nöjd med passet efter provsittning och provsiktning!
Jaga älg, jaga älg, jaga älg!
Jani, en del tycker att man är tokig, menidag var det dags för älgjakt igen. Men jag menar, det är älg kvar på tilldelningen, snöföret tillåter släpp och hundarna är i form, så varför inte?
Jag och Johan tog med oss Nittro till Bröttjärnberget där vi släppte kl 10.40. Vi behövde gå ca en kilometer i medvind längs en väg för att sedan vika upp i självaste Bröttjärnberget och sen ner på andra sidan och rätt i vind. Det tog ca 40 minuter innan vi startade jakten "på riktigt", om man säger så, och var rätt i vind, även om jycke var lös hela tiden.
Han gjorde en del längre sök turer, men det var först strax före 13-tiden som han fick tag i älg. Det stod nere på andra sidan Getingmyrdalen, vi hörde honom bara ytterst svagt och besteg tvärt berget för att höra bättre. Det gick undan hela tiden och den blöta snön hindrade Nittro lite i sin framkomst. Han jobbade med älgen/arna i drygt en timme innan han kom tillbaka, men de stannade inte till ordentligt och vi gick aldrig på. Vid halv tre var vi tillbaka vid bilen igen.
Nu blir det några dagars jaktuppehåll över nyår. Den 4-6 januari är vi sedan 5 personer från Umeå som tillsammans ska jaga lite fågel och hare i Dödre, det ska bli riktigt kul! Vi kommer att bo i Dammen under den tiden, vilket blir extra mysigt.
Nittro tog rastvila efter älgjobbet
Min älskade hund
En matte och hennes hund
Harjakt, älgjakt och rävjakt
26/12 - Harjakt
På annandag jul mötte jag och pappa upp med Peter och Ejja för att prova på någon hare borta i Sandnäset. Vi gick upp från Impas gård och sedan mot Mon och gamla buvägen. Tyvärr var det svårt läge med en del nysnö och inga harspår.
Efter 2,5 timmars skogspromenad så gav vi upp och knallade till bilarna igen. Peter har vid det här laget lyckats skjuta tre harar för lilla Ejja i höst, hon har just blivit 7 månader gammal.
Jaktsällskapet - pappan och Peter
27/12 - Älgjakt
Än är det inte kört med älgjakten utan vi kör på när vi har tid. I torsdags tog jag mig därför ut i snön med Kitos. Vi åkte upp i Älgsjöhygga och jag släppte lös hunden vid början av Kiltjärnvägen nära Dammen eftersom vinden låg på ifrån väst-nordväst.
Det var en del gamla spår men tyvärr inget nyare, Kitos hade ett helt okej sök för dagen men sprang som vanligt ganska okontrollerat och snabbt mellan träden.
Strax efter 12 hade jag varit ute i nära tre timmar och kopplade upp Kitos för att gå tillbaka till bilen. Då kom jag över nattslag av mård, så jag visade hunden på spåren och spårade en bit, sen släppte jag på honom. Han tappade spåret efter 20 meter, knäppa bråttom-hund!
Efter ett par små söksvängar kopplade jag upp och avbröt igen.
Kitos
Underbart väder och underbar natur
En jägarskugga blir lång i den låga vintersolen
29/12 - Rävjakt
Under harjakten på annandagen snackade vi lite smått om att styra upp någon slags rävjakt i byn, ingen av oss är direkt experter på området, men sagt och gjort - idag var det dags!
Vi samlades halv nio imorse på bygdegården för att välja pass och bestämma hur vi skulle göra. Vi var åtta passare och en hundförare som Peter bjudit in, han hade en drever och en ung slovensky kopov.
Rävspår hade loklaiserats men vädret visade sig från sin allra sämsta sida med storm och snöfall, efter drygt en timme på pass hade till och med spåren efter en själv blåst igen...
Men i alla fall!
Jag fick ett pass vid Kolarbyn, det fanns relativt nya spår av räv i basvägen där jag tog pass. Men snön och blåsten ledde snabbt till att de blåst igen, någon räv fick vi inte heller upp i det första området.
Vi bröt och samlades på bygdegårn för fika och omorganisation.
Dagens andra såt blev bortanför byn mot Sandnäset där vi passade ut och körde igång igen. Även här fanns en del äldre spår och jag tog pass i en kraftledningsgata där räven gått ett par gånger. Tyvärr fick vi inte upp någon räv här heller och till sist bröt vi för dagen.
Nu har jag just kommit in och eftermiddagen bjuder på spel och häng tillsammans med kusinerna, det blir mysigt!
Hoppas ni läsare hade en riktigt trevlig jul och att ni hunnit jaga!
Lite av varje
Idag har jag motionerat brorsans vilddjur.
Tog på mig skogsskidorna och stavade iväg över hygget på Lillberget. Det blev kaos!
Det var hund, ben, skidor, stavar och snö överallt! Jösses, tur ingen såg mig! Haha!
Rätt som det var, när jag börjat få ordning på grejerna igen så kom vi över dygnsgamla älgspår, och herregud! Då blev det fart på de 35 kilona fyrhjulsdriven hund jag hade med mig. Vurpan från helvetet var ett faktum. När Kitos inte kom iväg så började han skälla på älgspåren. Ja, vad säger man?
Det var säkert väldigt underhållande cirkus om det fastnat på film!
Till sist kom vi upp och iväg igen och jag kom ut på skoterspåret pappa och jag körde upp igår, där gick det som på räls med hunden.
Imorrn väntar harjakt med brorsan och hans tjej Angelica, Anders och Matilda. De sitnämnda två kan ni läsa mer om på www.harjakt.com.
Bjuder på nån bild på Nittro från sist vi jagade.
Fin snöig herre
Rullirull!
Att leva och att älska
Jag tror att det finns saker i varje människas liv som man behöver för att leva. Jag menar inte det självklara som mat, vatten och syre, utan något helt annat, något djupare. Någonting som ger ens liv guldkant och som får en att orka med de dagar då livet inte är en stor dans på rosor.
För mig är det jakten och hundarna.
Det finns inte någonting på hela denna jord som kan skänka mig samma glädje, lugn och harmoni i sinnet som en jaktdag tillsammans med hundarna. Det är svårt att förklara för sådana som inte jagar eller håller sig med hundar - jag menar, hur sätter man ord på sin kärlek?
Jakten och hundarna är en del av mig, och utan dem kunde syret lika gärna ta slut för vad ska jag då leva för?
Jag älskar känslan av hundpäls under mina händer under vanliga vardagspromenader, jag älskar när skallen dånar genom skogen under en bra jaktdag, jag älskar känslan av ett med naturen när total tystnad omsluter mig medan jag spanar efter svarta tuppar under iskalla vinterdagar, jag älskar det lilla lilla knaket som kan höja min puls till max på en tusendels sekund när jag suttit på pass i många timmar, jag älskar utmaningen i att försöka överlista en annan varelse under en ansmygning, jag älskar att glädjas åt andra människors lycka och framgång med sin jakt och sina hundar, jag älskar kamratskapen i ett jaktlag, jag älskar ansvaret som det innebär att vara jägare och jag älskar all den kunskap som jag fått under mitt jägarliv, och jag ser fram emot den kunskap jag ännu inte har.
Jakten och hundarna är mitt syre, mitt vatten och min mat.
Måndag 26/11
Just det, den där måndagen när jag och Johan var ute för två veckor sen har ju inte avrapporterats!
Under natten hade det kommit ett tunt lager snö, alldeles lagomt för att få bruka sitt snökamoställ. Någon älg blev det inte men jag bjuder på lite bilder från dagen.
Johan och Nittro
Glad vovve!
Utsikt över Näkten och Oviksfjällen från toppen av Stensjöberget
Bjuder på en bild på mig själv också
Holmtjärnkojan - en gammal skogsarbetarkoja
Igår begravde vi farfar, en väldigt tung dag.
Idag har pappa och Erik jagat med Vicke och Kitos. Kitos skällde älg, tjo!
Imorrn ska jag släppa lös Nittro i skogen igen, och jag hoppas jag får nedlägga en älg. Det vore gött!
Älgar överallt.
Efter ett riktigt fint dop igår så var det idag åter dags för lite jakt. Nittro fick stanna hemma och jag och Johan tog med oss Vicke.
MEN! Först kort rapport om gårdagens jakt...
Pappa och Johan släppte Nittro vid 08.30 i Norknularna och han fick tag i älg runt 11-tiden. Han hade tagit upp bara 100 meter ifrån dem, och det började röra sig lite sakta i gångstånd ner mot Selet. Som närmast var de inne på 40 meter och såg älgen, ett ensamt djur (förmodligen en kviga). Tyvärr så gick det loss totalt efter 2,5 timmar, då när de var inne på 40 meter. Men säkerligen har vi sålt in det här med älgjakt med löshund till Johan nu. :P
Idag då.
Vi släppte Vicke vid halv nio på Lillstensjöns västra sida, det var ca 5 minusgrader och frost på backen, i princip noll i vind. Det var väldigt skrapigt underlag och grymt svårt att ta sig fram tyst, tänk er att kliva i brödfatet i varje steg. Kras kras!
Första timmen var rätt lugn, när vi med stor möda kravlat oss över halva hygget drar Vicke iväg och vi avvaktar. Jag förstår på hundens beteende att han hade älg i nosen då han drog. Efter ca 15 minuter hör vi hur det far älg över hygget, ca 200 meter bort. Tyvärr gick de iväg bakom oss ungefär samtidigt som jag får en hostattack. (Ni vet, när det kliar längst bak i halsen och man inte kan andas utan att hosta? Avskyvärt!!)
Såklart blev det då fart på älgarna, så ja.... Stolpe ut då!
Vovve kom tillbaka ca en halvtimme senare. Vi bestämde att gå tillbaka till bilen, göra en eld och fika innan vi skulle ta omtag på ett nytt område.
Bullens och tjärvedbrasa, förstås!
Vi åkte till Dösjöbränna och släppte hunden direkt ur bilen. Han drog sydöst direkt, och 5 minuter senare ljöd de välbekanta, lite glesa, skallen genom den klara luften. Woop!
Han skällde knackigt och det rörde sig lite fram och tillbaka, plötsligt släppte han och kom tillbaka. What what?
Vovve kom ut till oss på vägen igen och verkade inte vilja gå tillbaka... Suck! Han gör så ibland, sjukt irriterande!
Vi fortsatte på vår planerade rutt, Vicke drar på västra sidan Igeltjärna och går runt upp i berget på andra sidan vägen igen. Jag börjar tro att han har älg i nosen igen.
När han varit borta nästan en timme, och klockan börjar närma sig halv två, två, så verkar de tinte bli nån älg ch han ser ut at vara på väg tillbaka. Jag bestämmer mig att vissla på honom när han är 200 meter bort...
Då drar han 150 meter till och börjar skälla!
En snabb blick på klockan säger att vi har en knapp timme dagsljus kvar.
Det får bära eller brist, vi börjar gå på!
Vi hinner bara gå ca 150 meter innan ståndet går över Lillstensjöbäcken och hunden plöstligt bryter. Han kommer tillbaka till oss, drar rätt förbi och går bakom oss.
Plötsligt hör vi hur det far iväg en älg bara 100 meter framför oss, på andra sidan en liten kulle. Skräp!
Det går över vägen och runt Igeltjärnvägen och raka spåret mot landsvägen. Vicke är efter men släpper ca en kilometer bort och kommer tillbaka. Klockan 15 får vi igen honom, precis när solen sänker sig bakom trädtopparna.
En underbart vacker dag, men dålig vind och skrapigt före. Bra hundjobb, trots allt. Även om jag önskar att han var tuffare och inte helt plötsligt bröt sina ståndskall. :/
Imorrn blir sista jaktdagen för den här gången, det blir Nittro i Norknularna.
Skitjakt på oss och hoppas Johan får skjuta en älg!
Jakt igen! (Äntligen!)
Imorrn (lördag) så ska jag på dop på Frösön, vad passade då bättre än att i samma veva åka hem några dagar extra och jaga?
Min fina sambo Johan följde också med hem och idag var det så dags för hans första riktigt älgjaktsdag med nytagen jägarexamen. Vi tog med oss Nittro och åkte upp i Älgsjöhygga, pappa tog Vicke till Dösjöbrännan.
Vi släppte Nittrohunden vid kl 08.55 och gick in norrifrån mellan Långtjärna och Älgsjön, vinden låg på från sydväst. Vid 09.50 kom det ett konstigt upptag ca 250 meter från oss, förmodligen fågel eller hare för han kom inte med någon älg när han kom över myren.
Vi fortsatte framåt och när vi passerat upp över gärsgårdsvirkeshuggarlägret (dagens ord) mellan Älgsjövägen och Kiltjärnvägen så började vi röra oss längs en grovbruten väg med mål att vika upp sydväst vid slutet av metkroksvägen.
När vi når metkroken så har Nittro dragit iväg nordost och bakom oss. Upptaget kom 750 meter norr om oss, det gick i gångstånd runt bakom oss och sedan över våra spår, sedan blev det stopp ett par minuter men sen började det gå undan och strax därpå förlorade vi kontakten på pejlen. Attans!
Det blåste rätt friskt också och var svårt att höra skallet, det slog igenom något ibland men mestadels var det tyst. Vi tog det långa benet före och gjorde en hastig promenad upp på högst ovanför metkroken, där fick vi kontakt igen - vovve var över en kilometer bort, det gick undan det!
Tyvärr gick nog älgen alldeles för snabbt undan för han släppte strax därpå och bakspårade sig tillbaka. Klockan närmade sig 13.00 när han kom tillbaka och vi började röra oss mot Älgsjövägen för att sammanstråla med pappa som skulle hämta oss.
Nittro gjorde en sista sväng innan vi bröt, men det blev inget utav det heller.
Så stolpe ut, men Johan fick i alla fall höra lite hundskall och få lite adrenalinpåslag. Det är bra!
Johan spanar
Älgaen hade passerat över Älgsjövägen med riktning mot Selet, men det gick också ett ensamt spår tillbaka upp, så kanske Nittro gjorde en resa med älgen på slutet innan vi bröt också.
Vicke hade också haft tag i älg och skällt, men de hade gått loss och gått bakåt så det blev stolpe ut där också tyvärr. Man kan inte lyckas jämt!
Imorrn ska jag på dop alltså, så ingen jakt för mig. Men Johan, pappa, Erik, Nittro och Kitos ska nog ut och luftas. På söndag och måndag ska jag och Johan ut igen och sen far vi till Umeå igen på tisdag.
Hoppas ni mår bra och att jakten, livet och vintern (?) flyter på!
Stilstudie på en yster stövartjej
Igår var jag ute med Ejja, någon hare blev det inte. Men det ä en väldigt trevlig,följsam och underhållande tik.
Ejja i skogen
Full fart
Inte så lätt att ta kort på så ystra varelser
Haru nå godis eller?
Väldigt vacker tjej
Nu står jag stilla...
...men nu springer jag!
Snö! Ahhhrg! Snö! Busa!
Spanar
Hur lätt är det att ta kort på henne egentligen? Inte alls!
Mmm, vilken god kvist!
Bortflyende stövarvalp
Ejja är bara drygt ett halvår gammal, men jag ser verkligen fram emot kommande jakter med henne. Stort tack till hennes husse Peter som låter mig jaga med honom och hans hundar!
Vickeståndskall, Nittroälg (igen) och snöjakt
Lördag 27/10
Dags för gemensamhetsjakt igen!
Dagens första trakt som skulle jagas denna stormiga dag blev Norknularna. Jag satt på pass 20, även känt som Björnpasset sen Håkan såg en björnhona med unge där för några år sedan. Pappa gick med Nittro, Micke med Boss och Erik gick ett eget område med Kitos.
Det stormade som sagt, jag hörde inte ett jota. Tände en eld men värmen tenderade att blåsa bort, och veden rinna ut snabbare än snabbt. Vilken besvikelse!
Inte sköt vi någon älg heller.
På eftermiddagen blev det Bröttjärnberget.
Jag satt på pass 2 på Stormyra, pappa på pass 22 i Getingmyrdalen och Erik gick med Vicke i bergets södra område. Micke gick i norra.
Pass 2 på Stormyra
Precis då Erik släppt fick han tag i älg, Vicke skällde men Mickes hund hade också fått tag i älg och de älgarna sprang rakt in i Vickes ståndskall innan Erik kunde komma till skott. Då blev det ett väldigt trassel och på något sätt lyckades hundarna nog byta älgar, för Vicke hade jobbat med ko och kalv, men gick ut med ett ensamt djur därifrån. Micke hade med sig ett ensamt djur men gick ut med ko och kalv vid pass 14, där det (såklart) inte satt någon denna dag.
Efter att det rätt upp sig med hundar och älgar så hände inte så mycket mer. Förutom precis när vi skulle bryta, för då tog Vicke upp. Inte för att jag hade den stora äran att få höra det eftersom det blåste friskt fortfarande. Men när vinden mojnade efter en stund kunde jag höras Vickes energiska skall uppe i Älgsjöberget. Erik höll då redan på att smyga på.
Efter ca 50 minuter gick tyvärr ståndskallet lös. Erik berättade att precis då han klev ut i en lucka så klev kalven också ut, och såg Erik. Då tog älgarna långa benet före och stack. Så lejsamt! Vicke har ju inte haft något större flyt med älgarna i höst.
Surt sa räven, men bara att ta nya tag!
Söndag 28/10
Under söndagsmorgonen var det så dags att ge Älgsjöhyggena en ny chans. Hundförare var Erik med Nittro och Micke med Boss. Jag satt på pass 21 i Getingmyrdalen och pappa på pass 13 vid Rasvillflon.
Ingenting hände. I flera timmar.
Sen bröt vi.
På väg till bilen från pass så får jag ett sms från Erik där det står att Nittro tagit upp. Det står i Bjärnnbergets västra lut. Pappa och jag åt lunch på skola i Dödre och hoppades att Erik snart skulle ringa och meddela jaktlyckan. Men samtalet utelev, istället fick vi punktering på bilen...
Pappa var tvungen att åka och jobba, så jag fick så lov att följa med honom hem eftersom Erik ännu var i skogen och smög på älg.
Älgarna stod ute på ett ungskogshygge som var tätt, så tätt.
Jag åkte hem, pappa åkte på jobbet. Jag duschade och följde mamma till Sandnäset på loppis. Precis när vi rullar in på gården i Sandnäset ringer Erik. Han har skjutit på kalven men kon var kvar så han kunde inte gå fram. Jag hörde Nittros skall tydligt i telefonen. Klockan var då 16.00, och Nittro hade skällt i över tre timmar.
Jag sa att han fick återkomma när han visst hur allt var.
När ja kom ifrån Sandnäset vid ca 17.30 hade Erik dragit ner kalven till vägen (jag vet, min bror är en urstark varelse), Nittro stod kvar i skogen och skällde.
Jag lovade att ta med mig mat och åka och hjälpa honom med kalven på slakteriet och sen, om nödvändigt, invänta hunden i skogen eftersom Erik behövde åka hem sen.
Broder med älg i slakteriet
När vi var färdiga i slakteriet så åke vi mot Älgsjöhyggena igen för att kolla läget med hunden. Han stod fortfarande och skällde, ca 500 meter från där Erik sköt kalven.
Vi bestämde oss för att släppa dit Kitos och se vad som hände.
Hundarna kom ilag och sprang tillbaka till älgen igen, Nittro skällde men Kitos slog bara ett enda skall. Efter en minut kom båda hundarna studsande genom skogen tillbaka till oss, så vid ca 20.20 fick vi igen Nittro. Han hade då skällt i nära nio timmar.
En sån dag!
Måndag 29/10
Idag gav jag mig till Skåltjärnberget med Vicke, men kände mig inte helt peppad så jag gav mig efter bara 1,5 timmar i skogen. Snön vräker ner ute.
Imorrn ska jag låna stövaren Ejja av Peter och och se om jag kan få fatt i någon hare, det blir roligt som omväxling till älgjakten!
Vickejakt
Idag var det Vickes tur att komma ut i skogen. Förvisso hade pappa Nittro med sig, men för mig var det Vicke som gällde.
Det var runt 5 minusgrader när vi klev upp och åkte till Dödre. Vi fick börja med att såga ner kalven jag sköt häromdagen och hänga in den i det mindre kyliga kylrummet. (Inte bra att älgkropparna blir för kalla för fort)
Sen var det dags!
Jag gick in från rishygget vid Gristjärnbäcken, Vicke sökte riktigt bra och fick såsmåningom tag i älg i ett par omgångar innan vi nådde ner mot landsvägen. Ingen av älgarna ville dock stå, vilket skulle kunna bero på att det blåste ungefär storm. Om jag var älg skulle jag ha varit rätt orolig en dag som denna!
Jag kopplade vovve när jag passerade över landsvägen och släppte sedan nedanför vägen igen. Där fick han tag på ko och kalv nästan på en gång men de drog rakt över landsvägen och upp på ovansidan. Hunden kom tillbaka efter ca tio minuter. Sedan gjorde han en tur framåt där Erik sköt kalven förra torsdagen men kom tillbaka efter en kvart.
Han fortsatte söka riktigt bra och när jag kommer ut i fin gallring så ser jag den här:
En liten ren!
Vicke brydde sig inte om renen alls utan försvann uppåt vägen. Jag tog några kort på renen och hade precis stoppat ner kameran när det plötsligt kommer en kviga travande genom gallringen med Vicke ca en minut efter. Woop, synd jag hade stoppat undan kameran!
Älgen drog ner mot Näkten och vände bakåt mot Harrbäcken där hon förmodligen gick över, men det ville inte Vicke göra så han kom tillbaka.
Jag fortsatte framåt och skulle precis till att ge mig och gå upp till vägen igen när Vicke försvinner ut framför mig på hygget, jag avvaktar.
När han kommer tillbaka tänker jag "Ska ringa pappa och höra vart han håller hus..." och börjar gå framåt. Då står det en älg bakom ryggen på mig!
Inte samma älg som tidigare, detta var en ko (med lååång snok) som tog till schappen i 180 när hon såg mig. Undra vem som blev mest övverraskad egentligen?
Såå...
På de sista 300 meterna jag gick så stod det minst 4 olika älgar. Ko+kalv, kviga och ensam ko.
Lite bilder:
Försökte ta en fin bild på lite vatten med min enkla digitalkamera, blev sådär
Världens vackraste Vicke
Vicke och geväret under en liten rast
Imorrn blir det jakt med laget igen, skoj skoj!
Nittroälg! (igen)
Igår var det så dags för lite jakt igen efter ett par dagars vila. Min plan var att först prova i Bröttjärnbergets södra delar och om det inte blev något där så skulle jag ta Älgsjöhyggena senare på dagen.
I Bröttjärnberget hittade vovve älg, men de verkade inte vilja stå stilla och efter att de passerade över mina spår så blev det verkligen far och hunden kom tillbaka efter att ha släppt dem uppe i Getingberget.
Jag knallade tillbaka till bilen och for bort mot Kiltjärnvägen. Innan jag släppte igen så fikade jag lite, vilket skulle visa sig vara ett riktigt klokt drag.
Jag släppte hunden runt 11-tiden och vid 11.34 kom upptaget nere vid Lilltjärnen. Det blåste rejält denna dag och ibland hade jag svårt att höra hunden, trots att det bara stod 400 meter bort.
Efter tjugo minuter, precis när jag skulle börja gå på, övergick ståndskallet i ett gångstånd. Älgarna vek neråt mot Älgsjön, men vinklade och tog rätt nordväst längs sjön, istället för som i mina önskningar gå ner och ställa sig i sjökanten. De gick undan lite hela tiden, inte så snabbt att Nittro slutade skälla, men lite för snabbt för att det skulle gå att ta sig inpå. (Älgar har minsann långa ben, så deras långsamt är snabbt för mig)
Det stod stilla i omgångar, precis så jag hann ta mig in på retsamma 50-100 meter, innan de sakta rörde sig igen. Nere vid vommen efter pappas kalv från i söndags, så stannade de i ca 10 minuter. Jag var inne på 40 meter, men det var tätt i ungskogen så jag såg aldrig älgarna då. Sedan gick de lite fram och tillbaka mellan Älgsjön och Långtjärna innan de nådde ut på hygget vid pass 16. Precis innan de nådde hygget skymtade jag kon mellan några ungtallar, och när de kom ut på hygget kunde jag också se kalven. På hygget tänkte jag att jag skulle kunna få läge på älgarna, men i det läge då kalven blottade sig stod de uppe på en backe och kulfånget lyste därför med sin frånvaro.
Älgarna vek sedan nerför hygget mot Långtjärna. Jag satte mig på hygget och spanade på dem för att avvakta huruvida de tänkte gå över Skåltjärnvägen eller inte. De gick ut på vägen, men följde den sedan åt väster och vek ner i contortan innanför pass 10. Jag började förstå att om de fortsatte skrida i den riktning de hade skulle de gå över Älgsjöbäcken tillbaka över hyggetnära Älgsjön. Jag smög snabbt, och inte särskilt graciöst, fram mot utloppet. Jag väntade på hygget.
Älgarna skymtade såsmåningom där inne bland tallarna och granarna, men av någon anledning ändrade de sig och vände tillbaka in mot Älgsjöflon och Bröttjärnberget.
Gah!
Det blev stopp i den västra kanten på Älgsjöflon. För att komma rätt i vind så gick jag över bäcken och svepte sjökanten mot Älgsjövägen. Jag såg älgarna i myrkanten, men 187 meter är lite väl långt håll att skjuta älg på.
Älgarna passerade upp över vägen och in i contortan väster om vägen.
Nu hade de börjat gå i medvind så jag förstod att de skulle komma ut på vägen igen tids nog. Men att skjuta älg på en väg är ju inte särskilt kul så jag smög mig in i en ganska öppen svensktallgallring som gränsar till contortan och där kom älgarna ut.
Rakt på mig!
Jag försökte se ut som ett träd och kalven var på väg upp bakom mig, ca 7 meter bort. Kon kom några meter bakom, och försökte jaga bort hunden med jämna mellanrum.
Kalven lät sig nog inte luras av min trädimitation för den kastade plötsligt om och började trava längs gallringsvägen där jag stod, men runt 30 meter bort vek den ut i gallringsvägen och då sköt jag.
Känslan när jag ser kalven springa runt 20-30 meter och sedan lägga sig ner är obeskrivlig. Det behövde jag efter hur det gick med oxen (se tidgare inlägg).
Kon blev kvar på platsen ett tag men jag lyckades lägga vind på henne och då stack hon. Nittro rev lite i kalven men tog sedan efter kon, men han kom tillbaka efter ett par minuter.
Ståndskallet/gångståndet varade i drygt 2,5 timmar och Nittro gjorde ett riktigt fint jobb, och nåja, jag är nog rätt nöjd med min egen prestation också.
Efter att ha meddelat pappan, Erik och min käre sambo om glädjen och jaktlyckan så tog jag ur för att sedan börja leta mig tillbaka till bilen. Det tog ungefär 1 timme och 20 minuter att gå tillbaka till bilen, vilken jag nådde exakt två timmar efter skottet. Pjuh!
När jag kom till skola för att lasta maskin och åka och hämta så visar det sig att Micke också skjutit en älg (första älgen för sin 1,5 år gamla unghund, grattis) och precis höll på lasta av den på slakteriet.
Han sa att han kunde hjälpa mig hämta älgen! Vilken fin människa!
Man tackar!
Halv sex var älgen på plats på slakteriet och min bror hade anlänt för att hjälpa till.
Vi hjälptes åt alla tre i slakteriet och vid 20.30 var jag hemma i Gillhov igen.
Vi hjälptes åt alla tre i slakteriet och vid 20.30 var jag hemma i Gillhov igen.
Jag var otroligt nöjd med hunden, dagen och livet när jag somnade in för kvällen.
Nittro vid sitt byte
En Oryx i bogen
Idag hade jag tänkt jaga med Vicke, men igår under min tillbakapromenade till bilen så snubblade jag och slog geväret i backen så jag måste iväg och kolla så det går rätt.
Imorrn däremot ska vi ut både jag och pappa och båda hundarna.
Söndag 21/10
Morgonen grydde med 4 cm nysnö på backen, träden stod höljda i en vit skrud och strax innan sjutiden styrde jag och pappa kosan mot Dammen där jag skulle möta min vidare skjuts till pass 12 vid Långtjärnänn. Halvvägs till Dammen inser jag att både telefon och kamera glömdes hemma - ett säkert tecken på att idag skulle det hända saker värda att dokumentera! Redan påväg ut till passet mötte vi en liten fjoling som stod på vägen.
Min käre far med Nittro skulle gå i Älgsjöhyggena tillsammans med Anders och hans fräna jycke Zeb. När jag anlänt till mitt pass vid myrkanten konstaterade jag snabbt att denna dag blev det ingen eld, det var så lyhört att yxslag skulle ha skrämt bort alla älgar inom en mils radie.
Jag kröp in i mitt snökamoställ och inväntade älgarna. Vid 08.20 ekade Nittros välbekanta skall ut över Långtjärna. Underbara älskade hund!
Tiden rusade iväg, och de korta 35 minuterna rann iväg fortare än vattnet längs vägen. Vid 08.55 kom pappa i skott där han stod, älgarna gick i sakta gångstånd rakt på honom. En stor kalv fick sätta livet till.
Grattis!
Strax därpå ekade två nya smällar över skogen. Elof sköt en kviga på pass 2 bakom Dammen.
Bert-Ove, som satt på mitt grannpass, meddelade via radion att det varit fram ko och kalv till honom, och att de kunde vara på väg till mig. Spänningen (och den nyss intagna blåbärssoppan) ökade värmen i kroppen!
Några älgar kom dock aldrig, men på radion meddelade pappa att han var på gång igen efter att ha tagit ur. Strax därpå meddelar han att Nittro tog efter kon och att pappa mött tre andra älgar inne i skogen, det var ko, kalv och oxe som kom gåendes där. Men eftersom hunden var borta lät han dem vara, trots att han hade läge på både kalv och oxe.
Anders meddelade på radion att hans hund gått ner mot bilen och höll på gracera där, men förmodligen var det också han som kom med älgarna till Elof.
Ännu lite senare, efter att jag fått ett snösjok i huvudet som föll ur granen ovan mig, meddelar pappa att Nittro åter står och skäller ner mot södra änden av Stornöttjärna - förmodligen på kon. Han började gå på, det var ju en bit att gå, då kom han på nya ko/kalvspår som bar iväg ut ur trakten.
Tyvärr stod det bara nere vid tjärna ca 5 minuter innan det gick loss och tog iväg in i Dösjöbrännan. Hunden släppte på västra sidan Dösjön och var på väg raka spåret tillbaka till pappa då han mötte en annan ensam älg som han tog upp och skällde på i ca tio minuter innan det gick loss.
Det var full fart på jycke idag!
Medan allt detta utspelat sig så har tre skott ljudit nerifrån Selet där David satt. Han hade skjutit på en kalv, men han kunde inte hitta igen den, men han fann blod så Anders gick dit med hunden för att ta sig an spårning. Tack vare snön gick det lätt att se spår och blod efter älgen. Inne i granskogen ovan Selet kom Anders på älgen som reste sig ur lega, och han lyckades skjuta ner den. Bra jobbat!
Jag, Bert-Ove med fru och pappa tog Vimeken för att hämta pappas kalv, det avverkades frisk på ungskogshygget som vi var tvungen att göra väg över. Något som varit värt att ta kort på, men kameran var ju som bekant hemma!
Det var en riktigt trevlig jaktdag med en stor mängd älgar i farten.
Nu har jag jagat 14 dagar i sträck så nu blir det ett par dagars vila för både mig och hundar, men på onsdag tänkte jag ge mig ut igen.
Hoppas ni läsare har bra jakter och fina dagar i skogen!
Lugna dagar
Egentligen är jag för trött för att blogg just nu, men det blir en kort rapport ändå.
Igår satt jag på pass 11 vid Dösjön, fick lyssna på ståndskall från Elaines hund i drygt en timme där det stod ca 200 meter från mitt pass. Det var förstås oerhört spännande!
Elaine fick till sist skjuta kalven ca 10 meter ut i Dösjöns kalla vatten. Det blev båtbogsering av älgen innan dagen var över.
På eftermiddagen jagade vi i Bröttjärnberget och jag gick med Vicke. Han sökte riktigt bra och gick i väg med älg mot pass 12 och 14, brorsan satt på pass 12 och han hade hört knak och så ute på hygget men aldrig sett älgarna. Sedan fick Vicke tag i älg igen men den gången gick det ut längst nere vid pass 22 i södra änden på Älgsjön, där satt det såklart ingen då.
Micke gick norra biten av området och fick tag i älg som gick ut på pass 10 i Älgsjöns norra ände där Simon satt. Han sköt den ensamma kalven med två välriktade skott. Grattis!
Vicke höll i de älgarna långt upp i Älgsjöhyggena, och släppte nära metkroksvägen. Då hade vi redan brytit jakten för att det började bli sent och vi skulle ta rätt på Simons älg också.
Idag har vi helt enkelt inte skjutit någon älg.
Imorrn ska vi som sista såt den här veckan jaga i Älgsjöhyggena, pappa går med Nittro och Anders med Zeb. Jag sitter på pass 12 vid södra Långtjärnänn och Erik sitter på pass 11 vid Kyrkkilen.
Nittroälg!
Snöfall och levande rotvältor.
Måndag 15/10
Igår jagade vi i Norknularna på morgonen, jag skulle sitta på pass 8, alltså nere i Selet. Pappa gick med Nittro och Micke med Boss, Erik gick i ett eget område med Kitos.
I Selet var det lugnt, jag gjorde upp en mysig tjärvedeld, men hade i övrigt total tystnad. Jag hörde inte ens något på radion förrän efter ca 2,5 timmar då pappa stod uppe på högst på Stensjöberget. Han skulle då ge sig ner mot gallringen mot pass 12 och 13 och sen skulle han vara klar. Han går in i gallringen men får inte tag i nåt, passarna har suttit rätt länge så när han tror att jycke är på väg tillbaka ger han klartecken till jaktledaren att bryta jakten, utom med de två nordligaste passarna som får sitta kvar.
Precis då tar Nittro upp, i medvind bakom pappas rygg. Attans!
Pappa ser ko och kalv som går iväg över hygget i norra kanten av det gigantiska Stensjöbergshygget. Men det är inte dem som Nittro skäller på för han står kvar och fortsätter skälla. Tyvärr så går det loss och rakt på pappas spår.
Stople ut - igen.
När Tommy kom och hämtade mig i Selet så visar det sig att Nicke skjutit en liten pinntjur för Mickes hund nere på pass 9 vid Åksjönäset. Grattis!
Kitos hade skällt fågel i två omgångar och faktiskt vidgat sitt sök lite mer, nu söker han uppåt 300 meter. Det tar sig med den lille skrutten! Dock hade han krockat lite med en sten och skrapat upp lite hud på ena frambenet, men det var inget allvarligt.
På eftermiddagen så jagade vi norr om basvägen i Sutterviken, jag satt på pass 8, även kallat Åke-passet.
Jag hann sitta på pass i exakt 30 minuter innan vi bröt, Lennart sköt en oxe på pass 23. Grattis!
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Idag
Idag skulle vi jaga i Svarttjärnriset igen. Pappa gick med Nittro och Elaine med Zita, jag satt på specialpasset pass 16 och brorsan på pass 12.
Under natten hade snön vräkt ner och det låg ett lager snö på backen. Det var en spännande biltur till Dödre med brorsan som hade sommardäck på bilen! Snön har för övrigt vräkt ner hela dagen, först nu har det blivit uppehåll.
Väl på plats så skulle jag smyga ut till mitt specialpass som inte ligger vid pass 16 utan en bit i från på ett hygge. När jag gått ca 50 meter ser jag något svart där ute på hygget mitt bland all snö och omkullfallna träd, det ser precis ut som en rotvälta. Jag tar ytterligare ett par steg och plötsligt får rotvältan ett huvud och kastar om och börjar springa. Det var visst en lite översnöad pinntjur och inte en rotvälta! Haha, så kan det gå!
Senare sköt Lennart ner den när den varpå väg att runda tjärna som vi hade emellan oss.
Bert-Ove sköt en kalv ockå nere på Mota där jag satt i lördags.
Snöig tjej
Det kom även förbi ett ensamt vuxet djur över hygget när jag suttit ca en timme, men den sprang så långt borta att jag inte ens kunde urskilja var det rörde sig om för sorts älg.
Imorrn jagar vi i Brann, det blir spännande, det var evigheter sen jag jagade där!
En käftsmäll
Ibland är det bara inte meningen.
Jag gjorde eftersök efter konstens alla regler, Nittro var lös i området efter att jag skjutit,
jag jagade i området i tre omgångar efter skottet.
Men idag hittade Erik och Kitos igen oxen som jag sköt på i måndags.
Det var inget dåligt skytte, utan precis som jag kände efter skottet hade det tagit precis där det ska.
Kan man ha mer oflyt?
Tre älgar i samband med ståndskallet och skottet ställde till det för hundarna,
att älgen vinklade 180 grader från den riktning jag såg han tog efter skottet och
dog ovanför där jag stod gjorde att Nittro inte fick vind av den.
Vicke kom på kon och kalvens spår alla gånger vi tog omtag,
de omtag vi tog för att vara säkra på att spåra rätt älg.
Tänk om...
Jag bara låtit Nittro vara lös i 15 minuter till så kanske han hittat den
Jag hade gått 50 meter längre söderut när jag gick upp till vägen
Jag sett att älgen vinklade upp mot vägen efter resan ner mot sjön
Jag inte varit van att jag ibland skjuter för högt, och
jag inte blivit osäker på känslan som sa att skottet satt rätt
Det inte varit två andra älgar på ståndskallet som rörde till spårningsarbetet
Jag bara hittat igen den, där och då
Jag mår illa.
Lördag 13/10
Idag har vi jagat i Svarttjärnriset, pappa och Erik gick med Vicke respektive Nittro. Jag satt på pass 13, även kallat Mota. På hela dagen hände en spännande grej och det var att Tommy sköt en kalv på pass 23 mot kronlinja.
Kort och koncis rapport, nu laddar vi för middag i Dammen i afton!
Kort och koncis rapport, nu laddar vi för middag i Dammen i afton!
Vicke och Erik myser till det
Torsdag 11/10 och fredag 12/10
Torsdag 11/10
På morgonen plockade vi med oss Vicke och Kitos till skogen, men det allra första området skulle jagas med Vicke. Vi hade skrivit upp oss på området 5,6 och 8 (Svarttjärnriset, Dösjöbränna och Lillnöttjärnberget). Vi släppte runt åttatiden i Lillnöttjärnberget. Vi hann inte gå längre än 100 meter innan vovve varit borta ett tag, på pejlen ser vi att han gått bakåt in i Bröttjärnberget. Han får tag i älg som rundar hela Stornöttjärna, gör en vända ner mot byn, tar över mellan pass 10 och 11 in i Dösjöbränna och sedan drar Dösjöns östra sida upp ovanför stickaren som går rakt in i trakten. Där blir det stopp och vovve börjar skälla!
Pappa och jag är nästan en kilometer ifrån så vi hör honom bara svagt, men börjar röra oss mot skallet. Tyvärr stod det bara några minuter innan det gick loss, ner mot basvägen i Sutterviken, över landsvägen ner på Långnäset och där tar det söderut längs med vägen. Sedan passerar älgarna åter över vägen och tar riktning mot oss där vi nu står på ovan nämnda stickare. Tyvärr vinklar de ca 200 meter från oss och vänder ner mot Dösjöns västra sida, älgarna och Vicke krånglar sig över bäcken inte bara en gång utan två gånger. Det är mycket vatten i bäcken och andra gången älgarna går över kommer nog Vicke för långt efter (han gillar ju som bekant egentligen inte vatten) och krånglar sig sedan tillbaka över bäcken igen och kommer tillbaka till oss.
Den nätta lilla svängen med de älgarna blev ungefär 1,5 mil enligt pejlen.
Vi tog fast vovve och letade oss tillbaka till bilen för att göra en eld och fika och göra upp planer för eftermiddagens jakt med Kitos.
Vi släppte det lilla vilddjuret vid gamla vändplan nedanför pass 19 (aka PRO-passet) i Svarttjärnriset. Vi följde vägen upp bakom passet en bit innan vi vek in på ungskogshygget mot Lillstensjön. Kitos är ung och inte så vidsökt, men igår sträckte sig söket så långt som 200 meter. Det är bara att stå still så fort vovven är borta, och att smyga tyst när man går. Tyvärr så hittade vi ingen älg (vad vi vet, kanske Kitos var fram och kikade på någon utan att säga något) och vi bröt jakten framåt 16-tiden.
Fredag 12/10
Idag var det dags för ett släpp med Nittro igen, den här gången hade vi skrivit upp oss i området 13 och 14, alltså Älgsjöhyggena.
Vi släppte vovve runt åtta-tiden och vid 08.28 kom upptaget. Det stod hur fint som helst i 25 minuter innan det helt utan förklarlig anledning gick loss, drog ner till Kilåa och över den. Nittro följer inte efter över den ån som på sina ställen kan vara riktigt djup. En klockren återgång senare var vi på väg framåt igen. Vi gick över södra änden på Vallltjärnberget och sedan ner mot myren nedanför och contortan och hygget som ligger intill.
Nittro försvann och strax därpå slår han ett par skall, i samma veva hör vi det omissigenkänliga ljudet av horn som slåt i träd och kvistar, sedan hör vi hur älgen vräker sig över myra. Det hör att det går undan snabbt och Nittro hamnar förmodligen på efterkälken, och kommer en minut senare fram till oss mycket upphetsad, vänder tillbaka och får tag i fler älgar. Några minuter senare tar han upp igen, samtidigt hör vi älg som lockar framför oss. Nittro står ca 500 meter bort så det känns inte så troligt att vi skulle höra lock från de älgarna så tydligt - förmodligen fler älgar i området alltså.
Nittro skäller men det drar sig sakta ner mot ån igen och till sist hör vi honom inte längre eftersom vi får hela Valltjärnberget emellan oss. Vi tror att älgarna går över åa igen, men när vi kommer upp på berget hör vi åter skallen slå igenom, det står ner mot åkanten.Tyvärr går det loss efter tio minuter och ger sig över åa. Skräp!
Så är det ibland, det blir helt enkelt stolpe ut, trist som fasen!
Men en grej med Nittro som vi är mycket nöjda med i år är den helt klockrena återgången (se inlägg från tidigare års jakter då han sprungit vägar så fort hannåt en). Numera är han säkerheten själv på att komma tillbaka efter älgjobb och sök.
Imorrn börjar vi den gemensamma jakten med laget igen, det blir nice! Vi ska samlas vid sju på skola imorrn för att bestämma område och pass.
