Jag kom hem från Umeå igår, efter att ha skrivit den tredje tentan på sju veckor! Pjuh...

Idag har vi städat och julstökat i huset, alldeles strax ska jag klä julgranen, men först hinner jag lägga in några bilder från dagens hundpromenad!


Myspromenad


De finaste jag har


Nittro är inte alltid lätt att ta kort på!

Brorsans nyförvärv, en laika/jämthundskorsning, 9 veckor gammal.

Har fått frågan hur vi löste problemet när Nittro sprang vägar i höstas.

Med hjälp av astropejlen såg vi att han gav sig ut på vägarna och sprang dessa tills de helt enkelt tog slut, sen sprang han åt andra hållet helt enkelt, och oftast tar vägarna inte slut åt endera hållet, så som ni förstår kunde han springa vägar i flera timmar. Att vänta in honom var inte ett alternativ, för han kom inte tillbaka, tro mig, vi prövade. 

Vi löste detta genom att, då vi såg att han rallade iväg längs världens längsta väg, hämta honom med bilen, åka tillbaka till stället vi släppte på, sedan gå till stället han sist hade kontakt och släppa om därifrån. Ett tag undvek vi också i den mån det gick att gå på vägar med honom, efter avslutad jakt gick vi helt enkelt i skogen tillbaka till bilen. Tilläggas bör att det finns massor av vägar där jag jagar, så det är inte alldeles lätt att undvika dem.
Självklart fick vi upprepa det några gånger, men allt eftersom blev han bättre för att till sist kunna hålla sig ifrån att springa vägarna, annat än att han bara passerade dem när det behövdes.

Jag vet att det finns synpunkter på det här att hämta hunden med bilen, och jag är själv emot det, men observera att vi aldrig avslutat jakten genom att hämta honom med bil, utan vi har hämtat, åkt tillbaka till skogen, släppt igen och sedan avslutat då han gjort några bra sökrundor utan vägspringande.
 
Att hämta hunden med bil och avsluta efter det, det är fel, helt fel. Då lär sig garanterat den unga hunden snabbt att han blir hämtad om han springer på väg. Som det är nu hade Nittro inget för att springa vägar, han fick likförbannat tillbaka ut till samma ställe i skogen och börja om.

Jag säger inte att det fungerar för alla, men vi löste det så, och det fungerade för oss. Och jag tror att problemet hade tagit längre tid att bli av med om vi inte haft den koll vi hade tack vare Astron, kanske hade han till och med hunnit bli påkörd innan det var avhjälpt, och det var liksom inte ett alternativ.



Nittro - jycke som nu har förstått att matte och husse vill att han håller sig i skogen!

Inför föregående hösts jakt inhandlade vi en Garmin Astro som komplement till de två Swepoint-pejlar vi har sen tidigare.
I min värld kan astropejlen vara guds gåva till hundföraren, om den nyttjas på ett föredömligt sätt. I händerna på fel personer kan den bli ett redskap som förvandlar jakten till något jag inte vet vad jag ska kalla, men inte tusan är det jakt i alla fall.

Oavsett om jag har astron eller en vanlig pejl på hundarna så vill jag att de ska prestera det de köptes för att prestera, ståndskall. Ibland får jag mardrömmar när jag ser och hör om personer som använder astron för att ha koll på älgen, genskjuta den och skjuta s k löpälgar, eller uppflogsälgar, bara för att de kan det med hjälp av denna pejl. Vad gör det med den hund som får älg skjutit för sig på det här viset flera gånger?
Ja, det vet ni nog redan svaret på, inte tusan kommer den att prestera det en ståndhund ska göra åtminstone.

Självklart har alla olika krav på sina hundar, och givet är att inte alla har som mål att avla på sina hundar. Men jag anser att du som köpare av en löshund ändå har ett visst ansvar att ge hunden en chans att göra det den är avlad för.
Ville jag ha en hund som gav älgarna skjuts genom skogen skulle jag inte köpa en jämte eller en gråhund, utan kanske hellre en halvstövare.

Astron har många fördelar i och med att den ger hundföraren möjlighet att följa hunden "live" i mottagarenheten, som i höstas då vår jämte började springa vägar titt som tätt, så gav astron oss möjligheten att avstyra det beteendet på kortare tid än om vi inte haft denna koll.
En annan sak som jag ser som ovärdeligt i sammanhanget är om det skulle hända hunden något, om den skulle skadas eller kanske till och med dö i skogen, så ger den här typen av pejl möjlighet att hitta igen hunden.

Det jag skulle önska av pejlen är dock en något längre batteritid, och kanske något längre räckvidd, även om jag inte upplever just det senare problemet så stort just på det marker jag jagar.

Vidare önskar jag att de som inte kan hantera den här typen av pejlar på ett genomtänkt sätt, glömde sitt eget begär efter att få skjuta så mycket som möjligt, och istället tänkte till kring sin hund, varför de köpte den och vad de önskar av den.

Jag skjuter hellre en älg på ståndskall, än tio löpälgar för hunden.
Oavsett vad det sitter för pejl runt halsen på den.