---

---

Nu är jag hemma i vackra Gillhov. Lugn, ro och att kunna andas, det är skönt! Sånt gillar jag!

Imorse vaknade jag av att nissarna som ska måla om/renovera utsidan av husen där jag bor for och bankade upp bräder på garagen. Inte coolt att vakna av det. Det var i alla fall strålande sol, så jag lågvaken och lyssnade till hamrandet medan jag funderade över livet. Kom inte fram till så mycket, men jag hoppas att det är på väg åt rätt håll nu. Vågar inte bli för hoppfull, för varenda gång jag trott att saker ska bli bra senaste åren så har de gått käpp rätt åt skogen igen, och blivit värre än innan. Men jag hoppas och vill må bättre, och därför hoppas jag att det håller på vända.

Nåja, efter mitt bryska uppvaknande steg jag upp och åt frukost, duschade och stökade på som vanligt, åkte till jobbet och blev skadeglad över att annat folk fått p-böter. Elakt, ja, men ändå lite skoj så på morronskvisten!
Jobbade, slet och så tog dagen slut.

Då åkte jag till stallet, underbart väder, underbar häst och ja, en rätt så duktig pilot också, om jag får säga det själv! Red ca 50 minuter, tog en runda mot Kalmar, vägen var i toppenskick och mjuk efter dagens regn. Utforskade en väg som slutade i en bro som jag inte vågade rida över. I alla fall, Messa gick riktigt bra idag, och var pigg och framåt! Kul!
Fixade i ordning i stallet och for sen hem, landade hemmavid klockan 20:39, inte alls illa med tanke på att jag slutade 17:50, och hann med en hel del på den korta tiden!

Kom hem och fick ett gosigt välkomnande av underbara hundarna, som alltid är tokglada när man kommer hem! Jag gillar att komma hem till någon som är tokglad, det är ju inget jag upplevt så ofta, så det är tur jag har de där vilda små liven!

Pappa hade kapat ner våre tre stora röda buskar på gården, så nu är det jättetomt där, men de lär ju växa upp igen. Min bror har den goda smaken att inte ens vara hemma när en annan kommer hem, men det är väl inte min grej kanske, fast ändå, vem ska jag då ge skavsår i öronen med triviala berättelser om livet?

I alla fall, jag och Andreas har rätt ut en massa saker, och förhoppningsvis är hela den skutan på rätt köl igen. Det gillar jag skarpt! Andreas är en otroligt snäll, fantastisk och omtänksam människa som jag inte vill leva utan. Han har hjälpt mig igenom så mycket det senaste åren genom att bara finnas som ett stöd när livet känts hopplöst, och antagligen har jag inte tackat honom tillräckligt för det. Men som sagt, så har vi förhoppningsvis rätt ut det mesta nu, och kan fortsätta vara de nära vänner vi alltid varit.

Andra saker jobbar jag på att reda ut och möjligen kan jag se ett slut på mörkret i den tunneln. Jag vill kunna gå vidare, kunna känna mig bra igen. Jag vill uppleva att jag är respekterad och omtyckt för den jag är, och dit kan jag nog ta mig, med lite god vilja och vännernas stöd. Att man kan låta sig själv bli så trasig, utan att egentligen märka det, det är konstigt. Men det är klart, många bäckar små kan göra stor skada i en redan osäker människas liv. Men som sagt, jag jobbar på den delen, och ja, det kommer ta tid, men åh vad jag längtar till den där dagen när jag vaknar och känner mig glad och känner att jag mår bra! Det finns ändå mycket i mitt liv att vara glad åt, men tyvärr kastar det stora svarta kärleksovädret skuggor över allt det, så jag har svårt att se det.

---

Idag har jag och pappa varit ute och tränat med hundarna, skärpt upp lite krav och varit och promenerat över två broar som Nittro tycker är så himla hemska. Men det gick bra och de fick busa lite med varandra mellan broarna så då var det inte så läskigt längre!

Livet är inte lätt, ibland känns allt så meningslöst. Men då dyker det upp nån snäll en som kallar en för tigerkaka, då kan man ju inte låta bli att dra på smilbanden lite grann. Moa, lilla sötnöten!
Jag behöver att det kan få gå bra för mig en stund nu, för det känns som att jag traskat runt i skiten i några år nu. Inget blev som det var tänkt, utan tusen gånger så illa istället, och jag antar att det är något som kommer påverka mig resten av mitt liv, men det är något jag nån gång kanske kan lära mig att leva med.

Ikväll ska jag till Messa igen, det är mysigt att vara där. Jag blir lugn och kan andas utan att det känns som att du drar åt nåt kring bröstkorgen på mig, det är skönt, även fast det bara är korta stunder.

Nu ska jag lägga mig och läsa, är alldeles matt i kroppen. Om det beror på urladdningen igår eller om det beror på att jag håller på bli sjuk eller om det beror på båda grejerna, det låter jag vara osagt.

Idag har jag varit hos min underbara kuse. Hon är förhimla bra den där lurvan! Man blir glad och lätt om hjärtat och man behöver inte tänka på sånt som är jobbigt när man är med henne. Hon är ungefär som Moa!

Idag var vi i alla fall ute, alla tre i stallet. Jag med Messa, Sivan med coola Räser-Aliz och så medryttaren Natalie med Troll. Det gick bra allting, vi red mot Kalmar och sen skulle vi rida rundan förbi bondgården, men den var avspärrad! =( Så då red vi en annan runda och avslutade med att rida lite volter och sen en härlig galopp uppöver ängen vid hagen! Underbart!



Vackraste kusan!

---

Jag studsade upp klockan 06:26, åt frukost och lastade sedan Vicke och en älgklöv i bilen och for till Dödre. Inledde med att lägga ett spår och åkte sedan till slakteriet för vårmöte med jaktlaget.

Jag hatar att jag älskar dig.

Vädret är varmt och skönt och soligt. Ska snart till BG och vårstäda, men litehinner jag skriva ner.

Igår kväll blev det då bäverjakt. Såg två, kanske tre, bävrar, men de simmade bara runt i vattnet och gick inte komma åt, men det är ändå fridfullt att sitta och kika på dessa harmoniska djur. Sen på vägen hem såg jag och pappa två älgar, en ko med fjolårskalv. Hon såg välmående ut, så förhoppningsvis får hon snart en ny kalv! Sånt gillar vi! Såg också en orre och två tjäderhönor.

Sen på kvällen var jag ute och gick med både Nittro och Vicke. Det var lite mörk så när Nittro plockade upp en mörk grej från vägen trodde jag det var typ en barkbit, eller möjligen en överkörd groda. Så tog jag denna sak av honom och det visar sig att det är en livs levande padda. Jahopp, så kan det gå! Jag hjälpte den till andra sidan vägen så fick den kravla vidare i livet sen. Efter det tog jag Vicke och gick mot Sandnäset, när jag vänder och är på väg tillbaka ser jag två lösa jämtar springa på tomten brevid oss. Sen ser jag att de kommer springande rakt på oss och ska till Vicke, men då klev jag fram och vrålade allt jag orkade åt dom. Då vek de undan och gick på behörigt avstånd i typ 3 sekunder, sen kommer dom mot oss igen och jag vrålar och går emot dom igen, sen insåg dom att det var nog säkrast att låta den där förskräckligt arga människan vara ifred.
Två gånger behövdes alltså, hade dom kommit igen hade dom fått veta att dom lever.
Få saker gör mig så heligt förbannad som lösa hundar, speciellt när man själv har med sig en hund, eller som en gång när jag satt till häst och det kom en lös jämte, mitt i sommarn. I sådana situationer, ja, det har ju hänt förut, tänker jag nog inte riktigt utan jag bara agerar och möter dom, för fan ta dom om dom gör illa mina hundar, det kan vara det sista dom gör.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen.
Folk som inte kan ta hand om sina hundar ska inte ha några, så är det bara.

Nog om det.



Älgarna som vi såg igår.

I godan ro drev jag runt på gårn här hemma då pappa och broder plötsligt kommer springande och rycker åt sig krattor. Då förstår jag att grannarnas eldande gått överstyr, och ja, mycket riktigt så spred sig elden snabbt och jag ryckte med åt mig ett par handskar och sprang dit och hjälpte till och bar vatten och hade mig. Sen släckte vi allt och det mesta gick bra. Var nån brädhög som gick åt men husen och så klarade sig.

Igår var jag hos Moa och åt middag med henne och några av hennes kompisar. Det gick alldeles utmärkt, och var mycket trevligt. Ikväll borde jag åka och jaga lite bäver, men nu är jag alldeles trött efter eldinsatsen.

Hundarna är underbara!