Älgjaktspremiär

Måndag 5 september
Älgjaktens första dag - jag tog med mig Björn ut på äventyr. Vi gick norr om basvägen i Suttervika, ner mot Näkten. Det blåste en nordlig vind. Jag hann inte mer än släppa ut hunden ur bilen så bara sprutade det älg ut ur hygget mellan basvägen och pass 19. Hunden tog efter någon älg som drog uppåt mot Lillstensjön, gick förbi pass 8 och upp i Sundstjärnberget. Han höll i ca 2 km innan han vände och kom åter. Resten av den dagen hände inte så mycket av läsvärde.
 
Tisdag 6 september
Den här morgonen tog jag med mig Nittro och åkte till Lillnöttjärnberget för en sydlig vind. Dagen förflöt i allmänt lugn, hunden fick tag i någon älg som bara gick undan ut i Bröttjärnberget.
 
Herje gick i Norknularna med Björn och hade tag i älg, Björn slog några skall men det blev inte så mycket mer.
 
Onsdag och torsdag
TVÄRFÖRKYLD - hemma och däckad.
 
Fredag 9 september
Johan kom ner från Umeå under torsdagskvällen och fredagen vigde vi åt jakt med Nittro i Älgsjöhyggena. Pappa gick med Björn från Idastuga/Anderssonslinja.
 
Dagen bjöd på sydlig vind och vi släppte hunden mellan Älgsjön oh Långtjärna. Första 1,5 timmen så hände inte särskit mycket, vovve gjorde några sökrundor men det verkade vara tomt på älg mellan tjärnarna. Kvart över åtta hade hunden varit borta ett tag och jag och Johan satte oss för att ta lite fika. Då började Nittro skälla ner mot Älgsjöns strand. Vi fikade klart och gjorde upp en plan för ansmygning. Meningen var att Johan skulle skjuta om läge gavs. 
 
Min urtjusiga sambo 
 
Älgarna stod nere i sjön och eftersom strandkanten var så brant hade vi svårt att komma i läge för att se vad det var. Till sist lyckades vi dock se huvudet på ett hondjur och strax efter skymtade två par kalvöron ovan vegetationen i strandkanten. En tvåkalvko!
På dryga 50 meters håll var det omöjligt att få skottläge på någon av kalvarna eftersom stranden såg ut som den gjorde, när kon ställde sig bakom en sten passade vi på att avancera framåt. Kon och kalvarna flyttade sig långsamt norrut längs stranden, mot oss. Med ett tålamod utan dess like väntade vi på att de skulle komma ut i öppningen närmast oss, men det skedde aldrig. Efter vad som kändes som en superkort evighet så vände älgarna tillbaka och började röra sig tillbaka de få metrar de flyttat sig. Här uppenbarade sig dock en ny chans till avancemang och vi tog oss fram till nästa tall framför oss. Här fick Johan plötsligt läge på en av kalvarna både en och fem gånger - men varje gång kom antingen hunden eller någon av de andra älgarna in i riskområde för kulbanan...
 
Efter totalt tre timmar skälling där vi suttit två timmar inne på ståndskallet sa jag "Om jag får läge så skjuter jag, vi måste prova få ett avslut nu." Jag gjorde ett offensivt ansmygande och fick läge på en av kalvarna strax därpå. Med en fin bogträff dog kalven i Älgjsöns svala vatten. Nittro tog efter kon och den andra kalven men kom tillbaka efter ungefär fem minuter. Johan erbjöd sig att hämta älgen i vattnet, så det fick han väl göra då. :)
 
Johan på väg ut mot kalv och hund
 
Sällan har väl Johan varit så nära att skjuta sin första älg, och nästa gång är det nog hans tur ändå!
Pappa som avslutat jakten med Björn kom med en släpvagn och de urstarka karlarna i mitt liv bestämde sig för att dra upp kalven till vägen. Sagt och gjort!
 
Pappa och Johan drar medan Björn surfar älg
 
Han som gjorde det möjligt - Lundgårdens Nittro, nio år gammal
 
 
Lördag 10 september
Första dagen på gemensamhetsjakten! Vi jagade i Svarttjärnriset, pappa och Nicke gick med varsin hund och jag sagt på pass 8 (Åkepasset) och Erik på 13, Mota. Johan följde med pappa och gick med Nittro.
Det var en relativt lugn morgon, men till sist kunde Lars T skjuta en kviga på pass 16. det var ca allt som hände den dagen.
 
 
 

Vår stora kamp

Jag älskar att jaga. Det är liksom det bästa jag vet. Jag älskar min häst också. Och min familj och min pojkvän. Jag älskar mitt hem. Jag är född och uppvuxen här i Jämtland, jag vill helst dö här också. Och däremellan skulle jag vilja leva ett lyckligt liv fyllt av allt det jag älskar och behöver.

 

Jag är uppväxt med jakt. Jakt är en livsstil, det är hundar, kamratskap, sprakande eldar, varm choklad, sena kvällar i slakteriet, det är skratt och fastkörningar, det är absolut tystnad och det är allt mellan himmel och jord. Det är lycka. Det är inte bara döda djur! Men vad förmedlar vi utåt? Vad kommer ut i social media? Vacker natur och känslan av fullkomlighet – eller förmedlar vi döda djur?

 

Den bild vi oftast förmedlar utåt är så fruktansvärt viktig. Lägg inte ut den blodigaste bilden, lägg inte ut bilder där en stor älgvom utgör egentligen allt man ser. Lägg för helvete inte ut bilder där du satt en fimp i mungipan på en vacker råbock! Bete dig som folk! Vårda och respektera det vilda!

-          Men, tänker du, varför är det så viktigt nu? Döda djur hör ju jakten till? Det var ju bara ett skämt, lite kul måste man ju få ha! Vad spelar det för roll vad jag gör? En jävla massa tjafs är vad det är!

Det spelar så jäkla stor roll. Det spelar all roll.

 

Vi har en stor acceptans för jakt i Sverige, världsrekord faktiskt! Över 85% av Sveriges befolkning accepterar jakt. Det är jättemycket! Det är det vi måste vara rädda om. Det är ingen mening att lägga tid och energi på att övertyga jaktmotståndarna, de är i många fall redan ”förlorade”. Det allra viktigaste jobbet vi som jägare står inför för att få fortsätta leva de liv vi vill är att vi kan behålla den där stora acceptansen. Vi MÅSTE visa att vi är värda den frihet under ansvar som all vår jakt är baserad på!

 

Tjuvjägare som normaliserar och försvarar jaktbrott, jägare som skrattar till bilden av en skjuten varg, personer som tycker det är okej att plåga ett djur för att de hatar det. Människor som inte kan skilja på sak och person (eller i många fall djur) försvårar det arbetet något fruktansvärt! Vargen är inte skyldig till att vi har den politik vi har, vargen sitter inte och överklagar jaktbeslut, beslutar i riksdagen eller engagerar sig ideelt i olika intresseföreningar. Vargen sitter inte på Facebook och kräker sin galla över både det ena och det andra, gärna utan någon slags verklighetsförankring. Illegal jakt smutsar ner den legala jakten, den ger jägare dåligt anseende och den förstör förutsättningar för en bred och öppen dialog i flera led.

Jag vet och förstår att det finns en djup frustration och maktlöshet därute i de rovdjurstäta länen, det finns glödande protester och det finns vilt flammande ilska men hör mig nu – illegal jakt är aldrig rättfärdigat. Aldrig. Nånsin.

 

Det största problemet som vi kämpar mot är urbaniseringen, alla påföljande problem som vi upplever på landsbygden är indirekta effekter av den direkta orsaken. Ju fler som flyttar till städer, ju fler som inte längre har en naturlig koppling till jakt och natur, desto fler kommer att börja ifrågasätta det som vi är så många som älskar. Hur stoppar vi det? Hur kan vi på riktigt behålla en levande landsbygd med allt från fäbodbruk och jakt till skolor, affärer och arbeten? Hur gör vi det till det hippastehippa att leva på landet?

 

Vill vi jaga alls i Sverige? Vill vi fortsätta ha världens friaste jakt? Vill vi fortsätta ha den löshundsjakt vi har? Jag tror alla jägare jag känner svarar ett rungande JAA på de frågorna. Då måste vi börja fråga oss vad som är viktigast – att driva ideolgin om noll vargar eller att vi får jaga något överhuvudtaget i framtiden? 

Eftersök x 2, älgskjutning, ståndskall och Björn-skall

Onsdag 14 oktober
I onsdags jagade vi området mellan Grisvågvägen och Norvägen, jag satt på pass 17 vid Piprörmyra, Erik och pappa gick med varsin hund. Det drog en nästan obefintlig sydvästlig vind så pappa gick in från min kant medan Erik gick in från Norvägen, pass 5. 
Tyvärr gick vi helt tomma i den aktuella såten, så vid ca 10.30 bröt vi. Som ni vet vid det här laget så jagar vi ju bara halvdagar på onsdagar, men jag och pappa gav oss iväg med Björn till Myrbärfloberget en sväng på eftermiddagen. Myrbärfloberget, även kallat Dödres sista vildmark, var otroligt vackert! Jag har aldrig gått där förut, men nu fick jag alltså chansen. Tyvärr är det inbandat för avverkning, så det här lär väl vara sista hösten jag har chansen att gå där. 
 
I alla fall, Björn lurvade runt i sitt vanliga höga tempo, nosade på blåbär och käkade lingon. Han besteg en stubbe för att sedan trilla ner från den. Men sen fick han älg i nosen, drog i väg och hamnade uppepå Kronskogen innan han vände och kom tillbaka - klockren återgång, spår i spår hela vägen till mig och pappa. Vi fick inte tag i något mer senare under dagen.
 
En Björn på en sten
 
 
Torsdag 15 oktober
Torsdagens förmiddagsjakt gick i Brann, jag satt på pass 15, pappa på pass 1 där han såg den stora oxen i september och Erik satt på ett specialpass innanför björnpasset. Hundförare var Micke och Elaine. 
Det var tämligen lungt på mitt pass, jag höll mig från att göra upp eld ett par timmar i väntan på solen, men jag fick ge mig i halv tio tiden för då bröjade jag frös om fötterna så det var bara att göra upp en eld! 
 
Under morgontimmarna small det ett skott nere mot Selet, pass 8. Där satt dagens jaktgäst. Han sköt på en kalv som vek tillbaka in i trakten, han tyckte det kändes bra, men eventuellt att det kunde ha tagit lite långt bak. Han letade sig över Selet och tog sig fram till skottplatsen men kunde inte hitta något.
I samband med skottet hade Elaines hund varit fram nästan ända ut till udden där han hade skjutit på, och via pejlen kunde hon sedan se vart det gick. Det gick rätt på Micke som tagit ett litet pass i skogen i väntan på Boss som dragit iväg på långtur med någon älg. 
Rätt som det var kom det ko, kalv och oxe rakt på Micke där han stod. Med den påskjutna kalven i åtanke tog han (och jag citerar) "det osäkra före det osäkra", och sköt ner kalven. Elaines hund var med på dessa älgar och vi var väl ungefär 87% säkra på att det var samma kalv men pappa fick i alla fall i uppdrag att åka och spåra från skottplatsen vid Selet. Det hade trots allt varit fler älgar i farten vid Selet, bl a ko och kalv som Boss gick ut med hos Sören på pass 2 vid Tjutbulinja. 
 
När pappa och brorsan kommit fram till skottplatsen kunde de snabbt konstatera att det låg fullt med älghår ute i vattnet och att kalven alltså var träffad. De satte Nittro på spåret och hans pårade helt klockrent ända fram till den döda kalven vid Micke, drygt 1 km bort. 
Det visade sig att det första skottet mycket riktigt hade tagit lite långt bak, precis mellan lungorna och vommen, kulan hade också gått precis mellan revbenen både på väg in och på väg ut. Om det hade tagit i ett revben på vägen in hade älgen förmodligen strukit med på en gång. 
Micke berättade att kalven hade kommit ca 60 meter bakom kon och oxen, så den var ju uppenbarligen inte helt pigg. Slutet gott, allting gott!
 
Jag och Nittro efter att han genomfört ett lyckat eftersök
 
En husse och hans hund
 
Min älskade far och vår älskade hund <3
 
"Jaha, hur hade kalven gått efter skottet då?" Sören och pappa överlägger om eftersöket
 
När detta väl var uträtt och kalven hängde flådd och klar i slakteriet var klockan så sent framliden att det inte blev någon eftermiddagsjakt med laget. Vi hade med oss Björn så vi passade på att göra ett släpp med honom på kvällskvisten. 
 
Denna dag fick Erik gå med Björn medan jag och pappa slog oss ner på en solig backe och njöt. Björn jobbade på riktigt bra och hamnade på en av sökrundorna uppe hos oss. Innan han fattade att det var vi stod han och skällde/boffade på oss på avstånd. Knäppknas!
Erik befann sig typ 500 meter bort och provade vissla tillbaka Björn efter att han förstått att jag och pappa var vi. Klockren invissling!
När Björn var tillbaka hos Erik drog han nästan på en gång ut på sök igen, hittade igen ko och kalv ute på Arroflon och hela konkarongen gick rakt mot mig och pappa igen!
Älgarna fick nog vind av oss då de tvärvinklade ca 150 meter innan backen där vi satt. Men de stannade till länge nog för att Björn skulle hinna ikapp och han hann skälla några skall på dem innan de tog sin tillflykt in på Kronans mark (igen). Björn höll i ca 1 km innan han vände och kom tillbaka i sina egna bakspår. 
Vi avbröt när han kom tillbaka då eftersom dagen började lida mot sitt slut rent ljusmässigt sett.
 
 
Fredag 16 oktober
På fredagmorgon var det äntligen dags för jakt i Älgsjöhyggena igen, jag satt på pass 3 utefter Kilåa medan pappa och Erik gick med varsin hund. Erik gick in i norr mellan Långtjärna och Älgsjön medan pappa gick in från metkroksvägen med Nittro. 
 
Efter nån timme tog Kitos upp lite knackigt det stod inte riktigt utan gick loss rätt snabbt - älgarna gick ut vid Lennart på pass 20. Lite senare kom det tillbaka en ensam ko ur Bröttjärnberget och den sköt Lennart på, den kastade tillbaka in i Bröttjärnberget och försvann. Lennart gick fram för att kolla, men hittade inget. Erik tillkallades och skulle gå dit med Kitos och se om han kunde hjälpa Lennart reda ut det hela. 
 
Ungefär vid 10-tiden började så Nittros välbekanta grova skall rulla över skogen. Han hade fått tag i älg som stod i gallringen ca 3-400 meter från mitt pass. I en hel timme kunde jag njuta av solsken och dundrande hundskall innan det gick loss - rakt ut på pass 2 där Beo satt. Tyvärr gick oxen på sidan mot Dammen och där var det en skogsmaskin som arbetade så Beo vågade inte skjuta åt det hållet. Oxen fick klara sig den här gången!
 
Under tiden som NIttro hade ståndskall hade det smugit ut en ko och en oxe på pass 4 där Elof kunde skjuta ner oxen, den lade sig dock i Kilåa så det blev lite stökigt att hämta den!
 
En oxe i Kilåa
 
Vimecen fick bekänna färg när denna oxe skulle bärgas!
 
Hur gick det då med Lennarts älg? Ja, med Eriks hjälp lyckades de hitta igen blod och kunde således konstatera att älgen var träffad, någon älg kunde de dock inte hitta igen. Kitos sattes på spåren och de hittade blod hela vägen fram mot pass 14 på Norvägen. 
Ungefär samtidigt lyckades jag fånga in Nittro och det bestämdes att Erik skulle byta hund eftersom Nittro är mer rutinerad. Sagt och gjort. Nittro sattes på spåret vid sista blodet coh han spårade rakt över Norvägen ut i Lillnorn. Där sågs ingen älg, vare sig i vattnet eller land, men Erik gjorde bedömningen att älgen kanske fanns där ändå och beslutade att släppa Nittro. Då hände allt strul som kan hända samtidigt. Nittro drog en vända längs strandkanten men hamnade på tillbakavägen vid slaktplatsen från Tommy/Nickes kalv från tidigare i veckan och ungefär samtidigt kom vi som hämtat Elofs oxe åkande med den genom alltihopa och då valde Nittro att följa med den ner till byn. Snark, snark, dubbelsnark! Nittro hittade igen både får och hästar nere på byn och ville omöjligen låta sig fångas in! Han var billig där ett tag...
 
Vi gjorde ett avbrott där för att ta rätt på älgen, smida nya planer och placera ut passare. 
Det blev bestämt att jag och Erik skulle gå på med Kitos igen eftersom Nittro fann det intressantare med andra kreatur. Lennart skulle ta ett ambulerande pass utmed Norvägen/Butjärnvägen, övriga laget skulle invänta rapport innan de gjorde någon ansats.
Vi gick in till skottplatsen och började om därifrån, Kitos spårade klockrent i exakt samma spår igen och liksom Nittro spårade han över Norvägen och in mot Noran. Jag gick ut till sjökanten för att spana av ordentligt. Vi var lite konfunderade hur vi skulle gå vidare. Hade älgen simmat över? Skulle vi banda runt sjön för att se om hon kommit upp nånstans? Skulle vi släppa Kitos och se vad som hände?
Sören anropades på radion och han och resten av laget (utom Lennart som ju befann sig på pass) samlades på badstranden vid Lillnorn. Efter några minuters span hör vi på radion att det ju faktiskt står en älg i strandkanten kanske 100-200 meter framför mig och Erik. Det är våran ko! 
Vi gör en hastig framsmygning men ser ingen älg, men plötsligt smäller det ett skott uppemot Butjärnvägen - Lennart hade lyckats få på henne en smäll när hon stelt försökte ta sig över vägen! 
Älgen kastade tillbaka mot Lillnorn och kastade sig ut i vattnet! Jag och Erik gjorde en hastig språngmarsch för att komma närmare om hon skulle försöka simma över. Hon tog sig dock bara 30 meter ut i vattnet innan hon till sist drog sin sista suck. 
 
Så till sist, åtta timmar efter att hon var påskjuten lyckades vi alltså få tag i henne. Trots en massa hundstrul och annat oväntat så ska man ibland få ha lite tur också! 
 
Det blev en liten hämtning med båt, även om brorsan gjorde ett tappert försök att hämta henne "manuellt".
Han ångrade sig dock när vattnet nådde till bröstkorgen och han hade lika långt kvar till älgen som han till land. Till sist hängde hon flådd och färdig på slakteriet och vi kunde återigen tacka hundarna för ett gott jobb, om än med vissa krumbukter.
 
Brorsan tar sig ett bad i Lillnorn
 
Jägare i väntan på båten och älgen i mörkret
 
Kapten Hörnfeldt med besättning
 
Kon
 
"Ett, två, åh tre!"
 
 
Lördag 17 oktober
Lördagens förmiddagsjakt gick i Norknularna, jag satt på pass 21 vid Döderbuan, Erik satt på pass 24 och pappa på pass 14 vid Norvägen. Nicke och Anders gick med varsin hund.
Inget av vikt hände under denna morgon. Däremot berättade Lars N, som satt på pass 5 (där jag satt tidigare i veckan när vi jagade samma område), att alla gamla stubbar vid hans pass var utrivna. Det hade de inte varit när jag satt där! Ungefär samtidigt som vi sa "det har nog varit björn där" gick vi över en björnskit på stigen!
Spännande!
 
Under eftermiddagen blev det jakt i Dösjöbränna, jag satt på pass 12 igen i vanlig ordning, Erik satt på pass 18 och pappa på pass 13 i Mota. 
 
Håkan hade live-referat från sitt pass där det gick ko med kalv och betade, men det hördes inte riktigt på radion till dit jag satt. På mitt pass var det rätt lugnt, från början sken solen och jag kutade mot tillbaka mot klipphällan, vad tiden led blev det dock kyligare och jag gjorde i ordningen en eld vid passtolen. Det smäller plötsligt tre snabba skott ute på skogen - det är Lars N som skjutit på en oxe! Tyvärr blir den inte kvar på platsen, han gör dock en snabb insats och kommer ikapp älgen som lagt sig en bit bort och kan avliva den utan trassel. Hos mig på pass 12 tilltog vinden alltmer och min eld värmde gott, men plötsligt kommer det ko och kalv över myren 70 meter bort! Jag får snabbt på mig hörselskydden och lägger an geväret. På sekunder är kalven död och kon vänder tillbaka in i området. Senare gick hon ut vid Erik på pass 18.
Mitt livs 25e skjutna älg är ett faktum!
 
Ännu en älg skjuts innan såten är över - Lennart sköt en ko/kviga på pass 24 längs basvägen i Sutterviken.
 
Från denna dag har vi då fullskjutet på vuxna djur tills vi kommit ikapp med kalvarna.
 
Mitt livs 25e älg, en liten kvigkalv
 
 
Söndag 18 oktober
Idag skulle det jagas i Bröttjärnberget, jag satt på pass 21 och pappa på pass 20 i Getingmyrdalen. Erik gick med hund tillsammans med Anders. 
Anders hund fick tag i älg vid pass 19 och den älgen tog ut ur området, rundade Getingberget, vände tillbaka och gick rätt över sagda berg rakt ner mot Getingmyrdalen. Den luriga älgen tog tillbaka in i såten mellan mig och pass 22, för att sedan göra en vända inne i såten och åter ta ut mellan pass 19 och 20. Hej och hå, jungman Jansson vilken buktare!
 
Kitos fick också tag i älg och skällde ett riktigt fint ståndskall, som tyvärr stod så dumt till att det inte fanns något som helst kulfång, mitt uppe på en höjd! Det smet till sist ut hos en passare som inte kunde skjuta kalven eftersom kon täckte den hela tiden. Nåväl, bättre lycka nästa gång!
 
På eftermiddagen gick jag och pappa med Björn i Åksjönäset, inget remarkabelt hände där!
 
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
 
Tack alla i laget för en fin vecka, tack till Sören som håller ihop laget i med- och motgångar, tack alla hundar för det fantastiska jobb ni gör och till sist tack till er mina läsare för att ni väntar troget på nästa uppdatering!

Fina dagar

Måndag 12 oktober
Igår jagade vi i Skåltjärnberget/Myrbärfloberget på morgonen. Jag satt på pass 15, Skåltjärnhälla, pappa satt på pass 11 på Kilskogen och Erik gick med Kitos i Myrbärfloberget. Andre hundförare var Micke med sin gamle trotjänare Boss, 12 år gammal. 
 
Det var en underbart vacker morgon, några minusgrader, frost i träden och på marken och helt kavlugnt. 
Jag gjorde upp en liten eld och njöt av tystnaden, lugnet, vedspraket och allt annat som man njuter av ensam på ett fint pass i skogen; fågeltjatter, spindeltrådar som glänser i solen som letar sig ner mellan träden, doften av tjärved, ja ni vet!
 
Elden och livet
 
Rent jaktligt hände det inte så mycket på mitt pass, och i slutändan var det bara Sebastian som fick skjuta en älg som Boss kom med till honom, en ko smög ut på myren vid pass 10 på Långsmalflon. Grattis!
När vi hämtade igen den älgen så åkte jag för första gången sen jag var liten med på älgen på Vimecen efter att den var lastad. Tänk vilka minnen!
Kitos hade skällt på älg men det hade smitit ut mellan passarna på något vis.
 
På eftermiddagen jagade vi norr om basvägen i Sutterviken, jag satt på pass 3. Elaine gick med hund och pappa satt på pass 14 utefter stickarn som går in från PRO-passet och Erik satt på ett specialpass utefter landsvägen. 
 
Hunden fick efter nån timme tag i en liten pinntjur som gick rakt ut på Elof på pass 24 som sköt ner den. Grattis!
 
 
Tisdag 13 oktober
 
Idag inledde vi dagen med jakt i Norknularna, jag satt på pass 5 vid Döderbuan närmast Storåksjön. Pappa satt på pass 3 vid Tjutbu-Lillmyra och Erik på pass 22. Micke och Elaine gick med varsin hund. 
 
Det var ännu en strålande morgon, om än dåliga (läs obefintliga) vindförhållanden. En ytterst svag syd-sydvästlig vind drog över markerna medan solen steg över trädtopparna bakom min rygg. Framför mig på pass 5 finns ett stort ungskogshygge där träden nu börjar är uppåt 2-3 meter höga, det brukar alltid vara älg där så jag lyssnade och väntade spänt på ljudet av älgar. Allt var dock lugnt.
 
Mickes hund fick tag i älg som gick rakt på Erik och Nicke vid Lillstensjön, en ensam ko som fick sätta livet till när den nådde till Nicke på pass 24. Hunden åt Micke fortsatte med nånting förbi Lennart på pass 12 och vidare upp i Bröttjärnberget, Älgsjöhyggena och Skåltjärnberget.
 
Elaines hund hamnade på Mickes kant istället och fick tag i ko och kalv som rejsade runt halva området innan tiken släppte det. På väg tillbaka fick hon tag i en annan älg (skulle det visa sig) som hon skällde på i omgångar men som sedan med full fart vände rakt mot mig!
Jag hörde hur det smålade och small på hygget när älgen kom, jag såg att det var en ko/kviga men eftersom den senaste rapporten var att det varit ko+kalv som Zita jobbade med så släppte jag fram henne så långt jag kunde, och då gick det ju förstås inte skjuta. I ett försök att få henne att ändra riktning vissalde jag till, då tvärvände hon och kastade upp mot backen mot pass 21. Jag gjorde några älglockljud och då stannade hon!
Hon stod dock bakom ca 100 träd så det var inget läge att skjuta då (jag hade börjat fatta att tiken nog bytt älg eftersom den här verkligen var helt ensam och inte så stor = kviga förmodligen). Sedan stegade hon i godan ro iväg över backen och försvann. Lars T som satt på pass 21, på andra sidan Döderbuan hade dock varken sett eller hört någon älg så vart hon tog vägen är ett mysterium!
 
På eftermiddagen blev det en liten jakt i Bröttjärnberget, jag satt återigen på pass 22 närmast Älgsjön, pappa gick med Nittro och Erik satt på 6:50-passet. Även Nicke gick med hund.
 
Tidvis var det så tyst på mitt pass att det nästan gjorde ont i öronen av tystnaden! 
På andra ställen hände det desto mer, Nittro fick tag i en liten pinntjur nästan omgående efter släpp, den var så störd av folk så den drog som ett REA-plan norrut förbi Lennart på pass 15. Den hade skuttat över vägen i ett enda stort språng! Nittro höll efter den ett tag men kom sedan tillbaka och fick tag i mer älg (ko och kalv) som också tog och drog norrut med fart. 
 
Ungefär då ropar Nicke på radion att han har en kalv på benen och sen dröjde det inte många minuter innan det small hos Tommy på pass 14. Älgen lade sig en bit från vägen men dog inte. Nickes hund skällde på den i ca 15 minuter innan Nicke hunnit fram och kunde avliva den!
 
När Nittro åter vände tillbaka tog han Skåltjärnvägen mot byn, men vände in i skogen strax innan bebyggelsen och därinne fick han åter tag i älg som han skällde lite på. Älgarna valde dock västra sidan av Stornöttjärna söderut och där fick de vind av passarna, de tvärkastade iväg norrut igen och det blev inget av med det heller.
 
-- -- -- -- -- -- -- -- -- --
 
Det har varit rätt trögt med hundjakten i år, med endast ett par ståndskall på alla dessa dagar. 
Jag tycker heller inte NIttro jagar riktigt som vanligt, han känns trött och seg utan riktigt "go" på något sätt. Det är dock svårt att veta vad som är fel eftersom han ändå verkar "som vanligt" till vardags.
Vi får se vad som händer framgent...
 
 

Oktoberjakten har börjat!!

I torsdags reste jag äntligen hem för lite jakt igen! Vid 22.30 landade jag på gillhoviansk mark och kände lugnet infinna sig ungefär samtidigt som jag fick strumporna fulla med hundhår och ansiktet tvättat av några glada jämthundar.
 
På fredagsmorgon åkte jag och pappa till skogs med Björn för lite skogsträning. Vi gick i Åksjönäset och det blev ca 7,5 km för hunden i skogen. Han ligger ute omkring 2-10 minuter på "sök". Han är intresserad av att jaga det mesta - t ex trastar, möss, lingon, tjädrar och älg! Häromveckan när pappa skulle ut och plocka svamp så var Björn med och då fick han tag i och skällde på älg, sedan höll han efter i ca 3 km innan han vände och kom tillbaka i sina bakspår. Det blir verkligen intressant att se vad det blir av denna hund!
 
Björn och jag
 
Lördag 10 oktober
Igår var det så oktoberpremiär! Vi jagade i Svarttjärnriset och jag fick pass 13, Mota. I vanlig ordning såg jag ingen älg på det passet, Erik däremot som satt på pass 10 såg tre älgar - en tjur som gick långt ner mot Lillstensjötjärna, en ensam kalv som kom löpande på ca 80 meters håll och som han tyvärr inte fick stopp på och så till sist kom det en ensam ko bakifrån precis när vi bröt. Pappa hade det också lugnt på sitt pass 20 vid Kronvägen.
Lennart fick skjuta en kalv på pass 24, mellan Trättmyrtjärna och Skåltjärna, mitt grannpass. Jag spratt med som tusan när han sköt!
 
På eftermiddagen blev det en liten jakt i Bröttjärnberget, jag satt på pass 22 längst mot Älgsjön i Getingmyrdalen. Pappa och Erik gick med Nittro och Kitos. Nittro hade iväg en liten pinntjur som typ skenade över hela Bröttjärnberget och gick ut vid Sören på pass 11. Till sist fick Lars Nilsson skjuta en ensma ko på pass 20.
 
Igårkväll reste jag och Erik till Svenstavik för att fira den glade 30-åringen på www.harjakt.com. Han blev glad och överraskad av uppvaktningen som i allt hemlighetsmakeri hölls på Draupner. 
 
Söndag 11 oktober
 
Imorse jagade vi i Älgsjöhygga, jag gick med Nittro, Erik satt på pass 10 mellan Älgsjön och Långtjärna och pappa satt nere i Selet på pass 8. Andra hundförare var Elaine.
 
Jag gick norra biten för en obefintlig sydvästlig vind. Nittro gjorde riktigt fint arbete, men älgarna lyste med sin frånvaro på min kant. På Elaines planhalva däremot kryllade det av älg! Totalt så tror jag vi räknade till nio olika älgar som var i rörelse i Älgsjöhyggenas östra kant. Helt vilt! Alla älgar överlevde dock! 
 
Långtjärnflon i arla morgon
 
På eftermiddagen jagade vi i Dösjöbränna, Nicke och Lars N gick med hundar. Jag satt på pass 12, Erik på ett specialpass längs landsvägen och pappa satt nere i Mota. 
Nickes hund fick upp älg nästan ögonblickligen men den tog ut strax öst om pass 8 längs Skåltjärnvägen och den senaste rapporten var att det hade gått ända in på Sandnäsets!
Annars var eftermiddagen lugn, jag stötte en hare när jag gick av passet och sen stannade jag och pappa till vid rödinglekplatsen Höken för att se om det kommit in några rödingar än, det hade det tyvärr inte gjort.
 
Hoppehare
 
Rödingleksspaning på årets vackraste dag
 

Lördag och söndag

Lördag 19/9
Under lördagen jagade vi i Norknularna på morgonen, jag satt på pass nere på pass 8, i selet mellan Lillnorn ochs Stornorn. Pappa satt på specialpass på hygget vid vägen upp på Stensjöberget och Erik satt på ett pass som jag i nuläget förträngt! Nicke och Anders gick med varsin hund.
Anders hund fick tag i älg ganska tidigt, men det visade sig vara en oxe. Hos mig var det lugnt, förutom att det blåste rätt kraftigt. Plötsligt kom det en älg gående ute vid kanten mot Stornoren. Det var en ensam ko som nog tänkte att hon skulle klara sig från att bli blöt genom att ta bron över själva selet. Tyvärr hade hon inte räknat med hur hal den var så plötsligt ramlade hon omkull, jag trodde hon var allvarligt skadad och skulle precis börja springa ditåt för att om möjlig avliva det arma djuret. Plötsligt ser jag dock att hon plaskar och slår med frambenen för att ta sig upp! Det var en så konstig situation att jag blev helt full i skratt! Hon verkade hel och hållen när hon kom upp på benen och travde sedan iväg inne bland myrtallarna längs Stornorans strand. Eftersom det var långt håll och jag blev helt överrumplad av hennes burpa så fick hon leva över denna gång! Nicke fick i slutändan skjuta en liten kviga uppe på storhygge på Stensjöberget.
 
På eftermiddagen jagade vi runt Gristjärna/Näckbergsmyra. Tyvärr fick vi inte tag i något.
 
Söndag 20/9
Under söndagen var det dags att vända jakten mot Svarttjärnriset igen, jag och Erik skulle gå med varsin hund. Pappa satt på pass 23 vid Kronvägen. 
 
Det blåste stadg nordvästa och jag och Erik beslutade att han som har en mer trångsökt hund skulle gå en mindre bit från pass 16 mot pass 10, 4 och 22. Jag skulle gå in från pass 25 nere vid Skåltjärna och sedan vidare upp mot Sundstjärnberget och Kronvägen. Kitos fick tag i älg på en gång, men skällde bara något skall på den innan den stack som en avlöning, senare kunde vi konstatera att den tagit ut hos Jakob på pass 16, men att han inte hade kunnat komma till skott på den - en liten kviga. 
 
Nittro hade inte tag i något, men när Kitos började skälla med grova skall en andra gång var Nittro inte långt därifrån, han sprang och kollade läget på ståndskallet. Han verkade dock helt ointresserad utan sprang därifrån efter några minuter...
Det visade sig dock senare att Kitos skällde på en mård som satt i ett träd, och då var det ju inte så konstigt att Nittro tyckte det var ointressant!
 
Det blev ingen älg skjuten och sen så var min septemberjakt över för den här gången. Den 10 oktober är jag dock på plats i Jämtland igen för lite mer jakt. Jag hoppas på rungande ståndskall, stora älgar och massor av älgkalvar!
 
 

Onsdag, älgskjutardag och fredag

Onsdag 16/9
Morgonjakten gick i Bröttjärnberget, jag gick med Nittro, pappa satt på 50-passet och Erik satt på pass 21 i Getingmyrdalen. Andre hundförare var Nicke. 
Det blåste sydliga vindar så jag gick in från Igeltjärnskorset, jag hade hunnit gå ca 200 meter när Nittro tog upp inte ens 100 meter bort. Jag och ståndskallet sytod liksom på varsin sida av en liten backe. Backen råkade vara ett hygge med kvist och någon kvarlämnad vindfälla - dvs att smyga på ett bra sätt var omöjligt. Jag lyckades dock krypa fram så att jag såg att det var ko och kalv, men ståndet började sakta röra sig längs skogkanten och ut på nästa hygge. Det rörde sig i gångstånd i ca 20 minuter innan det antingen gick rätt ut i Stornöttjärna elller genade över bäcken där det var jätteblött. Nånstans där lyckades Nickes hund komma in på samma ställe och de två hundarna glömde bort vad de var i skogen för att göra. De busade, lekte och utmanade varandra... Nicke fick komma och hämta sin hund och sen kunde jag och Nittro fortsätta framåt. 
Dagen fortlöpte utan större eskapader, Nickes hund hade ett hetsigt upptag på en stor oxe, men efterosm vi har förbud på oxar med 10+ på huvudet i september så fick den leva. 
 
Vi jagade inget på eftermiddagen, vilket är normal för oss på onsdagar.
 
 
Torsdag 17/9
Det var äntligen dags för jakt i område 23 - Brann.
Jag satt på pass 12 på Öster-Fågelvingan, pappa satt på pass 1 vid Lillnoran/Matberget och Erik gick med Nittro. Grannlaget har skjutit bort en ko från sina kalvar i gränsen mot Brann, runt där jag satt på pass så jag lockade lite lätt medan jag satt på mitt pass. Regnet öste ner och det var allmänt grått. Vid halv nio kom det dock en ensam älg klivande över hygget på andra sidan flon rakt framför mitt pass, jag såg snabbt att det var ett hondjru och väntade på att det skulle dyka upp kalvar bakom henne eftersom hon med jämna mellanrum stannade och kollade bakåt. Hon var inte stressad på något vis, och hundarna var inte i den änden av marken så jag tänkte att det inte var det hon tittade efter iaf. När jag hade släppt ut henne ca 50 meter på flon och hade ca 70 meters håll sköt jag. Första skottet kändes inte superbra så jag drog iväg två till, men det visade sig att det första skottet tagit i hjärta och lever så de övriga två var ju helt onödiga. 
I övrigt hände inget annat än att pappa såg en riktigt fin oxe på pass 1, den hade väl ca 15 pinnar men en rejäl kropp. Sören hade också sett två älgar med +10 pinnar på huvudet...
 
På eftermiddagen blev det en kort jaktsväng i Skåltjärnberget, men det blev inget skjutet.
 
Min lilla kviga 
 
 
Fredag 18/9
Idag skulle vi jaga i Älgsjöhyggena på morgonen, jag satt på pass 20 i Getingmyrdalen och pappa och Erik gick med varsin hund. Pappa gick i norra biten och Erik från metkroksvägen. 
 
När jag anlände till mitt pass hörde jag att det knakade lite på ungskogshygget framför passet, men jag kunde inte se något där bland alla träden. Tiden gick och allt var tämligen lugnt, plötsligt så knakar det till igen och ca 5 minuter senare kom det ut en ko på myren mot pass 19. Det var en stor älg, så jag tänkte det skulle komma några kalvar bakom så jag släppte över henne över hela myren, men några kalvar kom inte och hon fick klara sig med livet i behåll.
Senare sköt min bror en ko mellan Älgsjövägen och Norvägen. Förmodligen mamman till den kalv han sköt i måndags, hon hade lite sinande mjölk i juvret, men inte alls så mycket som de brukar ha om det har en kalv "just nu".
 
Lars brummar Vimec
 
Det yngre gardet bestående av mig, Jakob, Erik och Lars kirrade älghämtning
 
När vi hämtat igen älgen på skogen upptäckte vi att en av passarna inte kommit tillbaka. Han har en stuga i byn så tre ur laget åkte först dit för att se om han hade åkt dit men där var han inte. Det gick heller inte nå honom via telefon. Jaktledaren Sören och två till ur laget åkte runt till det pass han suttit på på morgonen, där stod bilen kvar men det var ingen kvar på passet, däremot hittade vi hans gevär vid ett av grannpassen. Det här var tre timmar efter att vi brutit jakten och han svarade på radion när Sören ropade att vi bröt. Självklart blev vi mycket oroliga och för att inte förlora någon tid om det skulle bli ett längre sökpådrag så ringde vi polisen medan vi skickade folk och bilar till alla tänkbara vägar som han skulle kunnat gå till om han gått vilse.
Tack och lov hittades han igen välbehållen vid slutet av Skåltjärnvägen.
Det visade sig att ett gäng vindfällor och en sönderregnad karta hade ställt till det för honom när han hade gått av passet, sen hade han åt grannpasset och hade sedan glömt kvar geväret där när han gick. Telefonen hade fått slut på ström och gick inte använda. Vi kunde blåsa av sökningen och lättade konstatera att han var välbehållen i alla fall!
 
Under eftermiddagen jagade jag och Erik med Nittro i Gruvberget men det kom inget produktivt ur det, bara en idolbild på min käraste bror!
 
Min bror!
 
 
 

Tre dagars jakt, två fastkörningar och en älgskjutning

Söndag 13/9
Under söndagen jagade vi alltså i Älgsjöhygga, jag gick med Nittro, pappa satt nere på pass 8 i Selet och Erik satt på pass 3 längs Kilån. Nicke gick också med hund. 
 
Med sydlig vind gick jag in från norra kanten, mellan Långtjärna och Älgsjön från pass 16. Jag hade väl tagit mig ca 200 meter när Nittro hade dragit ner mot Älgsjövägen och fick tag i älg, jag hörde när den passerade mig genom ungeskogen men jag fick aldrig se den. Meddelade på radion att åass 10 vid Älgsjöns norra strand fick vara lite uppmärksam. Mycket riktigt, ca 10 minuter senare smäller det två skott hos Anders på pass 10. Han fick skjuta en ensam ko som Nittro kom med.
Jag gjorde en hastig fram-marsch och hämtade hunden och gick tillbaka till där jag hade vänt och släppte på igen. Det var tämligen lugnt tills jag nådde frampå Getingberget, där försvann Nittro iväg österut. Medan han höll på med något därborta kom Nickes hund med en kviga som passerade nedanför mig. Jag hörde den när den brakade fram genom skogen ner mot Getingmyrdalen, men såg den aldrig. Den smet över nere vid Tommy på pass 22.
Minuter senare ser jag att Nittro gjort några krokar och vänt strax öst om Älgsjövägen och är påväg rätt på mig. Jag sitter på en sten i solskenet och ser en ensam ko komma upp över bergets högsta kam över hygget. Jag låter henne passera och meddelar samtidigt på radion att det är ett ensamt hondjur påväg neråt Getingmyrdalen. Hon lyckas dock öveelista oss alla och smiter mellan pass 21 och 22 där inget av passen når att se. När vovve kom tillbaka bröt vi såten.
 
Sen skulle vi hämta Anders älg. Det blev en oväntat lerig och blöt historia eftersom vi lyckades köra fast i ett lerhål med Vimecen! Efter några om, men och alla möjliga metoder så kom vi loss efter ca 1,5 timmar.
 
Lerigt var ordet
 
Hej och hå
 
Min käre fars uppsyn mitt under arbetets gång
 
 
På eftermiddagen jagade vi i Dösjöbränna, helt utan framgång. Jag satt på pass 24, pappa på 23 och Erik gick med Kitos. Andre hundförare var Nicke. En ko med kalv försökte smyga ut vid Sören på 22an men de fick vind och vände iväg och försvann!
 
 
Måndag 14/9
Måndagsmorgon. Jakt i Norknularna stod på schemat! Jag hade dragit pass 12, norr om Norvägen. Pappa satt på 9 vid Storåksjön och Erik satt på pass 24. Hundförare var Micke med hunden Ozzy och Anders med ins Zeb. Jag hade skämtsamt sagt till Anders dagen innan att det ar bra att det var hans hund som skulle släppas, för han brukar ju alltid komma med älg till mig. Så blev det även denna gång!
 
Jag kom tidigt på pass eftersom pappa körde ut mig innan han åkte till sitt pass. En kvart innan utsatt tid var jag installerad och beredd på passet. Det var en lite kulen morgon, lite gråaktigt ljus och sydostlig vind. Vid tio i sju hörde jag tydliga ljud av en älg som närmar sig. Kvistar bröts och det tydliga "stompstomp":et av en tung kropp mot skogsmark kom allt närmare. Långt ut till höger skymtar en älg mellan granarna, den är väldigt röd och eftersom jag bara såg ryggen så trodde jag det var en kalv som kom. När den kom ut på öppnare mark konstaterar jag dock snabbt att det är en kviga, men att den aldrig kommer komma i skjutgatan om den inte kommer närnare. I samma sekund vinklar den rakt mot mig för att sedan vika rakt ut i skjutgatan på ca 60 meters håll. Jag gjorde ett försök att få stopp på den genom att vissla men då det misslyckades avlossade jag ett skott i farten. Allt kändes bra och älgen trillade ca 40 meter senare, precis brevid nästa skjutgata.
Någon minut senare kom Anders hund i spåren. Jag tackade för gott samarbete igen (andra gången jag skjuter älg på just det passet när Zeb kommer med älgen), kopplade hunden,vände älgen och började ta ur.
Plötsligt hör jag något som knakar bakom min rygg och där kommer ju Mickes hund! Tur att jag hade kopplat Zeb för han blev riktigt arg när det kom en till jycke till hans älg. Jag gjorde ett rådigt ingripande och kastade mig över Ozzy innan han hann utmana Zeb alltför mycket, lyckades lirka upp radion ur jackan jag hängt ifrån mig och fick tag i Micke. Båda hundförarna anlände inom en kvart och jag kunde efter att de avlägsnat sina hundar ta ur kvigan i lugn och ro.
 
Zeb och älgen
 
Senare under dagen sköt både Lars N och Tord varsin oxe. Grattis till dem! Pappa och Elof kom med combitracen och hämtade min älg, sedan fick vi åka till Lars och hämta hans älg! Då passade vi på att ägna oss åt lite combisurf, nästan-fastkörning och skratt.
 
Pappa kör iväg med min älg
 
Jag surfar combitrac, Lars N kör
 
Pappa och Nicke fick också åka med
 
Åhnej, hela maskinen påväg ner i skiten!
 
 
Tur det finns back på maskinen! Loss kom vi och tur var väl det...
 
Lars, combitracen och älgen
 
På eftermiddagen skulle vi jaga norr om basvägen i Sutterviken, jag fick pass 20, längst ner längs basvägen. Pappa satt på ett specialpass mot Krongränsen nere vid Näkten och Erik satt på ett pass som jag just nu helt glömt bort! Inget sköts på eftermiddagen även om flera av passarna såg älg.
 
Micke och Amanda försvinner upp längs basvägen i Sutterviken på väg ut på eftermiddagsjakten
 
 
Tisdag 15/9
Idag jagade vi i Skåltjärnberget/Myrbärfloberget på morgonen. Jag satt på pass 9 vid norra änden på Långtjärna, Erik satt på pass 1, Fettja, och pappa skulle gå med Nittro. Andre hundförare var Anders med Zeb.
Allt var tämligen lungt på mitt pass, Lars N fick såsmåningom skjuta en oxe på pass 11 vid Kyrkkilen och Nittro skällde på älg som tyvärr gick ut på grannlagets mark.
 
Under eftermiddagen jagade vi i Dösjöbränna igen, jag satt på pass 13 i Mota, pappa på pass 12 och Erik gick med Kitos. Andre hundförare var Nicke. Bägge hundarna skällde på älg men på mitt pass hördes inget eftersom vinden tilltagit avsevärt. I slutändan fick Tord skjuta en oxe på pass 1. 
 
Kitos är en stor och mysig knähund!
 

Bäverjakt

På vårkanten gav jag, Erik, Nils, Jasmine (Nils flickvän) och Anders (Harjakt.com) oss ut på lite bäverjakt!
 
En spännande kväll resulterade i två skjutna bävrar, och jag som sa att jag skulle skjuta bangade ur på båda! Men så är det, känns det inte rätt så ska man inte skjuta heller. Erik och Nils fick istället skjuta varsin!
 
Kusinerna bär Nils byte
 
Glada skyttar
 
Hela gänget!
 
 

Älglös dag och en älgskjutardag

Onsdag 15 oktober
Igår jagade vi i Dösjöbränna på morgonen, jag satt på pass 24 i basvägen, pappa på pass 25 och Erik på pass 9 utefter Skåltjärnvägen. Elaine och Micke gick med hundar.
 
Det var en lite halvfuktig promenad till passet, den senaste veckans regnmängder hade fullkomligt dränkt hela basvägen. Som tur var hade jag mina byxholkar hemma så jag drog på mig dem innan jag gick ut så jag slapp sitta blöt på pass.
 
Elaines hund fick upp älg ganska tidigt och skällde ca 20-30 minuter innan det gick loss, sen rörde det sig längs med Igeltjärnvägen tills det vände norrut igen och blev stopp mellan Dösjön och landsvägen. Tyvärr tog sig inte Elaine inpå och det hela drog söderut, förbi hos Erik på pass 9. Han hann dock inte med då de (ko och kalv) passerade vägen. Dey var väl i korta drag vad som hände på onsdagsförmiddagen.
 
Onsdag är ju i vanlig ordning halvdag för laget, men jag var jaktsugen och gav mig ut för att testa Nittro norr om basvägen i Suttervika. Det hela slutade med att jag bara kan bekräfta vad jag misstänkt hela jakten, att hans nos inte är som den borde. Han har knappt något sök, urdålig återgång och allmänt oengagerad i jakten. I övrigt är han i vanlig form men jag misstänker noskvalster eftersom han nyser och harklar sig en massa mellanåt också.Ska kolla upp detta och förhoppningsvis behandla så det blir bra igen.
 
--- ---
 
Torsdag 16 oktober
Idag skulle morgonejakten vigas åt Älgsjöhyggena plus nedre delen av Bröttjärnberget. Övre delen av berget går inte gå pga en stor mängd vindfällor sen vinterstormen Ivar. Jag skulle gå med Vicke, pappa satt på pass 19 i Getingmyrdalen och Erik satt på pass 4 utefter Kilåa.
 
Jag skulle gå Bröttjärnberget medan Anders och Elaine delade på Älgsjöhyggena. Vi hade sydostlig vind så jag fick göra en liten specialare och gå in vid korsningen vid pass 11 och gå vägen in för att sedan vika upp i berget så jag kom rätt i vind. Ungefär 30 sekunder efter att jag släppte hunden så hörde jag de första älgarna fara ut ur skogtussen öster om pass 13. Hej och hå jungman Jansson! De älgarna var förstås var mig sen länge och flydde effektivt ut ur området, senare kunde jag se att de passerat ut ca 70 meter från där jag lämnat bilen.
 
Nåväl, Vicke höll  dem en stund men kom sen tillbaka och drog rakt upp på högsta på Bröttjärnberget och där fick han tag i nästa omgång älgar. Dessa drog rakt över hygget mot pass 12, där Lars Nilsson satt, men de vinklade av mot pass 14 (Tommys pass). Dock så var de inte alldeles samarbetsvilliga utan vek även av före det passet och vinklade upp mot Getingmyrdalen. Nere vid pass 21 blev det stopp och Vicke började skälla. Tyvärr stod det inte riktigt bra och snurrade runt bakåt i samma spår igen. Det bar iväg upp på hårdbacken där man förr gick ut till passen i Getingmyrdalen och där skällde Vicke i en sekvens igen men återigen bar det iväg. Denna gång vek det nordväst motmig där jag stod uppe på högsta på B-berget. Jag gick fram lite så jag skulle se ner i gallringen på andra sidan Älgsjöstickarn och jodå, mycket riktigt kom ju älgarna där. 
 
De älgar jag såg var en ko med två kalvar, men det var ytterligare ett djur med som vek av rätt västerut från gallringen. Vicke skällde lite på den/dem uppe på plan längs stickarn men släppte sen för att ta efter tvåkalvkon norrut. Han grötade runt lite med dem men hamnade nog lite långt efter för att få fatt i dem ordentligt.
Efter ett tag kom han tillbaka och efter några om och men konstaterade jag att det gått tre timmar, hunden hade rört runt i hela det område jag varit anvisad och det lsutade med att vi bröt.
Totalt hade Vicke igång minst fem älgar denna morgon, älskade lilla grålle!
 
De andra hade också haft igång några älgar, men alla lyckades smita ut förbi passarna!
 
På eftermiddagen var det så dags för jakt i Skåltjärnberget och Myrbärfloberget, jag satt på pass 18, Erik på pass 9 och pappa skulle gå med Nittro, andre hundförare var Mcike. Denna dag fungerade Nittros nos lite bättre, kanske kylan gjorde sitt till?
Hunden fick tag i älg och efter ca 30 minuter hörde jag hur det började knaka och braka snett bakom mitt pass. Genom gallringen kom det ett ensamt hondjur. Hon stannade till inne i skogen men besätmde sig för att fortsätta framåt rakt ut i min skjutgata. Jag lade an, fick på mig hörselskydden, osäkrade och sköt. Det kändes sjukt bra och hon försvann ut mot hygget. Jag hörde hur det brakade lite ut mot vägen men anade att hon föll omkull där borta precis utanför synhåll. Jag kilade kvickt fram och jodå, mycket riktigt där låg hon, mitt livs 22a älg, i dikeskanten.
 
Det var nästan så att hon hade dött mitt på vägen, det syntes att hon gått omkull på vägen men sedan lyckats tippa ner i diket. Jag letade mig snabbt tillbaka till passet eftersom det visade sig att Nittro hade med sig fler älgar, men tyvärr hade de vikt iväg mot Kronvägen då jag sköt. Det bar iväg hela vägen upp mot kronlagets jaktstuga. Pappa som inte hade så långt till mitt pass kom och hjälpte mig ta ur. Det började bli rätt sent så när vovve kom tillbaka så bröt pappa sin jakt och strax därpå bröt även resten av laget.
 
Jag och dagens älg
 
 

Klövkaos!

Laget börjae oktoberjakten i lördags men pga lite strul med hästen uppe i Umeå så blev det här min första jaktdag denna vecka! Hände det något spännande i helgen när jag inte var nere då? 
Ja, pappa sköt en kviga för Kitos - hipp hurra!
 
-- 
 
Idag så skulle vi jaga runt Lillgristjärna, jag och Elaine gick med hund. Pappa satt på pass mellan Näkten och landsvägen och Erik satt på pass 14 ute mot Piprörmyra.
 
Jag valde att gå med Nittro denna dag och gick in mellan pass 17 och 18. Vovve lullade runt och gjode inte så mycket nytta första timmen, men sen drog han iväg norrut. Det är något sporadiskt fel på pejlen, så plötlsigt hade jag ingen kontakt med honom. Erik hade dock med sig sin mottagare på pass så jag fick stadiga rapporter från honom. Det visade sig att Nittro tog upp mot slaktgropa och verkade bli kvar där. Jag började gå. När jag var nästan framme vid gropa så fick jag åter kontakt på min egen pejlmottagare - då var hunden halvvägs ner till Grisvågen utefter landsvögen. Suck!
 
Han fortsatte att springa den vägen söderut, och jag var precis på vippen att ge upp för dagen då jag fick nya rapporter från Erik att hunden skar upp i Klövängstrakten och höll en rätt bestämd kurs nordost. Den stora frågan var om han hade älg framför sig där?
 
Han gick upp mot Timmerflon, över Grisvågvägen, in i området vi jagade igen och korsade Gristjärnbäcken söder om Lillgristjärna. Det vinklade mot pass 12, 13 och 14 men någon älg syntes inte till. Så vek det åter av, den här gången mot mig där jag stod vid plan där man går ut till pass 17 och 16 om man jagar från andra hållet.
Jag pillrade i ett skott i loppet, men älgen vinklade för mina spår och försvann från platsen innan jag kunde se den. Ifrån mig vek det rätt västerut mot Näkten. Älgen valde att gå över Harrbäcken precis där den sammanstrålar med Åksjöbäcken och ett flertal andra små vattendrag och där lyckades inte Nittro ta sig över. Medan han letade en alternativ väg genom det blötaste blöta så hör jag två snabba skott smälla ner mot pappas pass. Han fick skjuta ner en liten oxe, som han tyckte såg halt ut. Det var förmodligen samma älg som Nittro hade med sig, för det är inte långt mellan där älgen gick över bäckarna och pappa satt på pass.
 
Att älgen såg halt ut fick sin förklaring.
 
Missbildad framklöv
 
Det ser ut som att lättklöven till höger växt ut på fel ställe tillsammans med rätta tån, och så har själva "tån" på den vanliga klöven delats i/bildat två delar
 
Växte även ut en liten klövdel mitt i allt på ovansidan
 
En till bild från undersidan av klöven
 
I övrigt var den lilla oxen i god kondition, men hade lite problem att gå. Pappa sa att den liksom katsade fram benet då den gick.
 
På eftermiddagen bangade laget ur för jakt så det blev bara jag, pappa, Erik och Jakob som åkte ut på jakt. Jag skulle gå av ett mindre område mot Lillstensjön där jag hade Jakob på pass ute på hygget vid pass 19. Erik och pappa åkte till Idastuga och släppte Kitos där.
 
I mitt område gjorde jag den otrevliga upptäckten att där det en gång varit en fin, lättgådd hårdback med blandskog nu fann en vägg av vindfällor. Jag fick hålla östra kanten på berget för att komma undan det värst. När jag lyckats forcera det igenblåste området så försvann jycket ut på hygget framför mig. 
Tydligt kunde jag sedan se på pejlen att han fick tag i älg och började lulla efter den söderut. Det gick inte firt och jag förstod att han fler än en gång var nära älgarna utan att skälla på dem. Efter att ha passerat hygget vid pass 16 (där jag sköt kon första dan i september) och gick vidare söderut så började jag också gå efter.
 
När jag nådde ut till vägen som går upp från pass 19 så började Vickes lite gälla skall ljuda genom skogen. Lite knackigt och hattigt men ändå stabilt ljöd skallet uppe på backen vid Igeltjärnas östra sida.
Jag hade helt galen vind men gjorde en chansning att gå runt skallet via basvägen vid pass 3 och 12. När jag hade 70 meter kvar in på skallet blev älgarna var mig och drog söderut. Såsmåningom gav det sig iväg över Trättmyra och då fick jag igen vovve när han kom i deras spår.
 
Kitos hade haft ståndskall på en liten grävlign som Erik och pappa tog av daga, men någon älg syntes inte till.
 
Imorrn väntar en ny dag, då jagas det i Dösjöbränna och jag sitter på ett rätt så bra pass, nummer 24 efter basvägen i Suttervika.
 

Min första andjakt

Hjärtat slår ju som starkast för det här med jakt med hund, och i nuläget kanske allra mest för älgjakt, men efter mycket om och men så löste jag ändå ett jaktkort för en småviltsmark i Västerbotten. Idag följde jag med Johan, Fawas, Micke och Sven ut till Örträsk för min allra första andjakt.
 
Vi studsade upp, glad i hågen och inte det minsta trötta klockan 03.04 då väckarklockan ringde melodiskt. Vid 03.49 satte vi oss i bilen för att hämta upp vår vapendragare Fawas på Mariehem. Kvart över fem anlände vi till vår jaktmark, båten pumpades och lastades med allt från vapen till vättar. Ja, och jägare förstås!
 
Vi färdades i båten mot en långsträckt vassbeklädd strandkant där Micke och Sven redan befann sig. Vättar placerades ut och väntan inleddes. Snett till höger om oss cirkulerade ett par knipor, men de beann sig utom skotthåll i denna arla timme. Lite sporadiskt andlockande från Micke och Johan verkade inte väcka änderna i trakten till liv, men plötsligt kom en flock änder "runt hörnet" på udden på vår vänstra sida, de verkade dock lite misstänksamma och landade i vattnet på tok för långt borta. De lyfte också efter en kort stund.
 
De gäckande kniporna till höger om oss bestämde sig att simma närmare våra vättar och sakta men säkert så kröp de inom skotthåll. När de dök gjorde Micke och Johan en rusning utåt och då änderna kom upp igen så small det. 
Den ena anden dog på platsen, men den andra lyckades dyka och kravla sig iväg utåt det öppnare vattnet. Båten slängdes snabbt i vattnet och efter ett mer eller mindre långt sök efter den dykande skadade anden så kunde Johan till slut ta den av daga.
 
Vidare var det oerhört dålig fart på jakten, men till sist kom en ensam knipa inflygande mot våra vättar, det blev lite förvirring om vem som skulle skjuta eftersom vi var så många men till slut så sköt jag. Och bommade!
Mickes vana öga kunde snabbt konstatera att jag hamnat lite bakom i skottet och anden klarade sig med blotta förskräckelsen.
 
Efter ytterligare en stund gav vi upp och jag reste hemåt med Micke och Sven medan Johan och Fawas åkte ut på lite uppflogsjakt i skogen. Tyvärr fick de ingen.
 
Johan pumpar båt för fulla segel (haha)
 
Sjösättning av fullastad gummibåt
 
Fawas intog en pose på båtens kant och mumlade "Draw me like one of your french girls..."
 
Johan styr tryggt
 
Johan i gryningsdunklet
 
Vättar
 
Micke och Johan efter sin språngmarsch och skottlossning
 
Fawas rycker ut med eftersöksbåten
 
Sven i väntan på sin gröna (gula?) jakthink
 
Fawas och Micke spanar efter inflog
 
Kniporna
 
"NU får det vara nog!"
 
Sven försöker överlåta sin ful-3a till Johan
 
Ja, jag var kanske inte överdrivet imponerad av det här med andjakt, men tydligen var det ett riktigt bottenpass. Så jag ska absolut ge det några fler chanser. Och så ska jag kanske öva mitt skytte med lite duvor innan nästa gång.
 
Imorrn åker jag ut på jobb en vecka, jag ska provfiska sik till det projektet jag gör exjobb åt. Det blir kul med lite avbrott i labb-vardagen.
 
 
 
 
 
 

Älgkaos!

Söndag 7/9
Igår så var det dags för jakt i Norknularna, jag hade fått pass 8, alltså Norselet. Pappa satt på pass 2 vid Tjutbulillmyra och Erik gick med Kitos. Andre hundförare var Anders med sin hund Zeb.
 
Folk säger att Selet är ett bra pass, och ja, det är ju en naturlig passage för älgarna att ta över det smala sundet mellan de två sjöarna men jag har genom alla åren bara sett älg där två gånger varav jag skjutit älg en gång, så jag har inte varit superimponerad.
Förrän igår.
 
Jag var framme på pass runt 05.45, det var lite blåsigare än på lördagen och dimman låg över sjöarna. Jag har drabbats av Dödsförkylning 2.0 och har massor av hosta, mina byxor hade blivit tvättade på natten och var inte riktigt torra, så jag tände upp en eld för att inte bli alltför kall. Som ni förstår var det inte den lugnaste och tystaste passning jag gjort i mitt liv... Men det skulle visa sig vara väsentligt. Runt 8-tiden hörde jag älglock på andra sidan om själva Selet, men det var först runt en kvart senare som jag hörde att de plaskade i vattnet rakt framför tornet. Precis framför passet är det en liten skogsridå, så man ser inte riktigt där sjön går in och blir smal, men jag kunde se skymten av en mörk skugga där mellan träd och buskar.
Medan jag smyger på mig hörselskydden och förbereder geväret ser jag en rörelse ute till höger. Då kom det ko och kalv rakt ut i vattnet (där älgarna vanligtvis tar över när de går över här), jag ställde in mig på att skjuta kalven men när de hunnit halvvägs så ser jag i min vänstra ögonvrå att det djur som stod i vattnet bakom skogsridån kliver ut i den öppnare ytan snett till vänster från passet. Det är en kviga.
Jag svängde snabbt om geväret, visslade fast älgen och avlossade ett skott. En halv sekund senare fullkomligt sprutade det blod ur mun och näsborrar på älgen och jag förstår att den är stendöd. Vänder geväret mot kon och kalven som stannat ute i vattnet, men de kastar om och simmar tillbaka utan att jag får läge på kalven.  
 
Jag avvaktar några minuter i väntan på att de kanske ska komma tillbaka, men de kommer inte. Efter ca 4-5 minuter kommer en jämthund fram och tittar sig omkring vid strandkanten. Hon lullar fram och tillbaka men vänder sedan in emot Norknularna igen. Någon minut går och jag bestämmer mig för att gå och vända på älgen och börja ta ur. Lyckas för ovanlighetens skull vända älgen utan hjälp och har precis krängt av mig en bunt kläder när ett hetsigt upptag hörs alldeles innanför passet, jag slänger i all hast på mig en skjorta och springer mot passet. Mitt i min språngmarsch ser jag en ensam ko komma ut och snabbt vada över mot Älgsjöhyggssidan. Något skott var inte att tänka på, det gick rätt fort och jag var inte säker på att hon var kalvlös.
 
Fjolårskviga
 
Nåväl, jag tog ur min lilla älg (125 kilo vägde hon) och gick tillbaka mot passet.
Lugnet höll i sig en stund tills det blev en oxe påskjuten uppe vid pass 9, vid Harrbäcken. Skytten hade haft stöd, älgen stod stilla och allt hade känts bra. Men trots detta hittades varken blod, hår eller älg. Erik gick dit med Kitos eftersom det var han som kommit med älgen, men det lyckades inte hitta något. Pappa fick åka dit med Nittro, han spårade och de släppte och han fick tag i älg. Men förmodligen fel älg, det gick ut en liten oxe hos Tommy men det påskjutna älgen var en 10plus oxe så det var inte samma. Nittro drog ända in på Sandnäset så vi hämtade honom och pappa där vid 18-tiden på kvällen.
 
Mitt under eftersöket så kom det ännu en ko och kalv och passerade hos mig - här ska jag försöka klämma in en film.
 
Ko och kalv på väg över Selet 
 
Något jag hade missat var att Sebbe skjutit en oxe på pass 24 på morgonen, och vilken oxe sen! Den hade 13 pinnar och vägde 317 kilo. Det var Sebbes femte älg i livet.
 
Nöjd skytt! Stort grattis!
 
I alla fall, när vi hämtat igen pappa på Sandnässkogen så beslutade vi att göra ett sista försök att hitta igen oxen innan det blev mörkt. Det fanns några kvadratmillimeter mark som var orörd runt passet och där släppte jag och brorsan in Kitos, vi jobbade efter någon slags teori om att älgen trots allt var död och Kitos gillar ju döda älgar.

Vi gick mot passet i vind längs Harrbäcken och han var väldigt ivrig. Efter några hundra meter drog han iväg och var stilla länge vid bäcken, vi började gå framåt i tron om att det ligger en död älg där framme. Plötsligt börjar Kitos skälla och vi hör en ensam älg fara iväg. FAN! Vi hann inte fram och när den väl var på benen så fegade Kitos ur alldeles och höll bara i ca 400 meter. Vi bytte snabbt hund och släppte Nittro på spåren, han höll i ca 2 kilometer, men sen tog det slut på hans krafter, han hade ju redan jagat typ hela dagen och var helt slut.
Såå, på med Vicke i spåren där älgen passerat vägen en andra gång och han fick spåra tills mörket blev oss övermäktigt. 
 
Meningen var att vi under måndagen då skulle jaga i Bröttjärnberget men jag och pappa pratade med Sören om att fortsätta med den här spårningen även då, så så fick det bli.
 
Ett stycke hylsa
 
Nicke kör älg och annat folk kör motorsåg
 
-- -- -- -- -- -- -- 
 
Måndag 8/9
Sagt och gjort, Erik kopplade på Vicke på spåret igen idag och fortsatte spåra en bra bit, vid en bäckkant var hunden så ivirg att han pep i selen och Erik belsutade att släppa hunden. Han for iväg och gjorde en resa söderut och sen gick det iväg norrut igen - men antingen hade vi hamnat på fel spår eller så bytte han älg för hos mig på mitt spontanpass ute på ett hygge så kom det förbi ko och kalv som förmodligen Vicke hade iväg. Han gav sig dock efter ett tag (han avskyr ju vatten och älgarna tog över en rätt blöt bäck) och då fick vi till sist ge oss. 
 
Vi avtalade med jaktledaren att ses på skola, och jaga av området vi spårat i med löshundar och för passare.
Jag fick gå med Nittro, Erik gick med Kitos och pappa satt på pass 24, samma pass Sebbe sköt oxen på dagen innan. Även om målet var att hitta oxen så hade vi även lov att skjuta andra älgar.
 
Jag tog basvägen in från pass 24 och rundade Lillstensjön och släppte hunden när jag kommit runt på andra sidan. Jag tog sikte mot Lillgristjärna och det område där Vicke hade graserat rätt mycket precis i anslutning till bäcken. Hunden gav sig iväg på en tur, eventuellt med älg. 
När jag som bäst hade tagit mig över böcken och skulle gå och titta där båda hundarna grejat runt ganska mycket så knakar det till och plötsligt är Kitos nära mig och börjar skälla. Jag står längs en rågång och kan se ryggen på två bortflyende älgar 80 meter bort.De gick undan med en jäkla fart och till slut kom även Nittro uppi dem och hakade på. De, ko och kalv var det, gick ut på hygget där Jakob satt på ett specialpass och sedan tog de ut ca 150 meter från pass 22 där Simon satt.
 
Hunden gav sig en bit in i Norknularna och lyckades förstås sen ta sig in till våmmen efter Sebbes oxe på pass 24 så jag fick knalla upp och hämta honom där uppe. När jag väl hämtat honom och var tillbaka på nordostsidan om Lillgristjärna igen så släppte jag honom åter lös. 
Han var ivrig direkt, men jag förstod snabbt varför - en kilometer bort började Kitos skälla igen. Han skällde ca 5 minuter innan det drog iväg (han tog upp precis framför Erik som såg älgarna mellan träden), älgarna tog ut mot pass 21 längs Grisvågvägen där Tord satt och han lyckades kjsuta dublé på kalv och ko. 
Grattis grattis!
 
Nittro drog iväg mot skotten, något han aldrig gjort förut så jag blev ju jävligt brydd. Han tog över på sydsidan om Lillgristjärna, följde stranden ungefär halvvägs upp på tjärna, tvärvände och började springa i riktning mot Tords pass (där även Erik och Kitos befann sig). Jag suckade lite för mig själv. Så har han ju aldirg gjort förr! Jag anser det vara en jäkla massa dumheter att springa på skall/skott.
 
Men jag fick skämmas...
Han hade ju fått tag i älg! Den blev lite störd av aktiviteterna hos Tord så den tog över Grisvågvägen ca 250 meter från hans pass.Dock så gick det ut ur området och sedan valde vi att bryta dagens jakt för att få ut älgarna till slakteriet i rimlig tid. 
 
Medan en bunt folk skulle lasta av Vimecen så gick jag och kollade där hunden passerat över vägen och kunde konstatera att det var ett ensamt stort djur. 
 
När jag kom tillbaka till Vimecen såg det ut så här:
 
Åhhej åh hå!
 
Hmm, vad hade hänt?
 
Normalt startar vi Vimecen med nyckel, men just nu saknar vi ett fungerande batteri så man måste dra i gång den. Av nån anledning så hade växeln varit i då pappa tog i och drog, och ännu underligare var att det var full gas på gashandtaget. Vimecen klättrade därför med full fart över stopparna och rätt på Anders som stod där fram mellan släpvagnsbalkarna. Det hade kunnat gått riktigt riktigt illa om inte vimecvagnens hjul tagit i släpvagnskanten och fått stopp på ekipaget. Simon ingrep rådigt och lyckades komma åt nyckeln för att stänga av maskinen.
 
Tur i oturen hade Anders "bara" skadat benet, med ett rejält tilltyggat knä som resultat. Vad som hade hänt om det inte blivit stopp på maskinen vill jag inte ens tänka på... Även Lars fick lite skrapsår av incidenten, resten klarade sig med blotta förskräckelsen. 
 
-- -- -- --
 
Två händelserika dagar, som här bara har författats helt kort och med en del genvägar. (och säkert en bunt stavfel som jag inte orkar korrläsa nu)
Imorrn väntar Älgsjöhygga. Jag sitter på pass 11 vid Kyrkkilen, pappa på pass 21 nere i Getingmyrdalen och Erik på pass 14 vid Rasvillflon.
 
Ta hand om varandra där ute!

Äntligen älgjakt!

Efter ett låååångt uppehåll är det dags att skaka liv i bloggen igen. Älgjakten har ju officiellt redan startat, men vårat lag börjar inte jaga förrän på lördag. 
 
Vad har jag egentligen haft för mig sen sist?
Ja, först av allt hade vi ju en superdålig vinter med lite snö, mycket halka och en hel del stormar. I april påbörjade jag mitt examensarbete för min masterexamen. Under ett helt år arbetar jag nu med artbildningsprocesser hos sik, där jag främst tittar på divergens i morfologi, närmare bestämt hur gälräfständer och prefererat dietval påverkas över en tidsperiod av sikintroduktioner. Kort sagt, jag analyserar maginnehåll hos några hundratal sikar. Så här kan det se ut:
 
En petriskål full med copepoder (hoppkräftor) från en planktonätande sikmorf

I sommar jobbade jag på R-taxen, eller ja. Jag försökte jobba på R-taxen i sommar. Men en överbelastad muskel i skuldran satte effektivt stopp för all typ av ryggsäcksbärande i skog och mark. Några veckor hann jag dock jobba innan jag fick anse mig besegrad och sjukskriva mig. Att vara sjukskriven är inte alls särskilt kul, inte ens när svensk sommar visar sig från sin allra bästa sida, jag ville ju jobba!
Här får ni några bilder från den tid jag ändå hann jobba.
 
Större sileshår
 
Kontoret
 
Promenad till inventeringsyta längs Borgafjällens sydostsluttning
 
Lunchrum en varm dag i juli

Hundarna då?
Ja, de lever och frodas kan man säga!
I sommar har hela vår gård sett ut som en byggarbetsplats då vi inte bara byggt en gäststuga på gården, utan även två nya hundgårdar! De gamla revs, hundhuset flyttades (och ska visst bli redskapsbod till alla prylar som finns) och två nya hundgårdar har nu satts upp. Hundhuset har byggts inne i förrådet, och det var visst inte klart sist jag var hemma, men jag åker hem igen på fredag, då kan jag dokumentera även detta.
 
Pappan lägger tak på gäststugan
 
Nittro begrundar sin nya hundgård
 
Nittros hundgård längst bak och Vickes byggs i framkant. Hundhus med mat och värme har byggts inne i förrådet och i hundgårdarna har vi kompletterat med varsin betongtrumma till hundarna att kissa på.
 
Vicke levde livet som gårdshund några dagar innan han kunde flytta in i sin hundgård, han trivdes utmärkt med det!
 
Trött och nöjd gråhund-gårdshund!

När jag var hemma för två veckor sen så hann vi med två släpp med Nittro och ett med Vicke. Först var jag och pappa ute med Nittro, som gjorde ett bra första släpp även om han inte skällde på något. På väg hem från det släppet så fick jag äntligen se min första björn! Vi hade kört ca 300 m efter att vi lastat hunden i bilen och poff! så dök det upp en ensam stor björn på vägen. Den sprang längs vägen en bit och slank sedan ner i diket och ut i skogen igen. Vi markerade platsen (det var trots allt dagen innnan björnjaktspremiären) och sen åkte jag och brorsan dit på morgonen dagen efter och spårade med Nittro. Han höll spåret väldigt bra, men när vi släppte gjorde han som han är tränad - hittade älg att skälla på! Nåväl, det var ju spännande i alla fall!
 
Nittro suddig i full fart
 
Pappan på promenad i skogen

Nästa släpp blev ju med Vicke då, jag och pappan gjorde sällskap till skogs och släppte hunden i Skåltjärnberget. Han sökte mycket bra och hittade också älg, men den ville inte stanna alls så det blev inga skall men älgspåren som korsat våra spår gick inte att ta miste på när vi gick förbi dem på väg tillbaka mot bilen.
 
Pappan och jag i skogen
 
Vicke kommer tillbaka efter sök/älgvallning

Jag åker hem på fredag (eller lördagmorgon) och sen så är det älgjakt i nio härliga dagar! Jag håller alla mina tummar för bra jaktväder, glada hundar och många ståndskall!
Har fått rapporter hemifrån att Vicke har varit halt i veckan, på den sida där han är opererad. Inte bra! Vi får hoppas att det bara är tillfälligt och inget vi måste dras med i höst.
 
 
Vi hörs snart igen!
 
 
 

Erikälg, Emmaälg x 2 och pappaälg

Fredag 18/10
Denna morgon bjöd på ett gäng minusgrader och jag skulle gå med Nittro i Svarttjärnriset. Pappa satt på pass 13, Mota och Erik på pass 12. Andra hundförare var Anders.
Det var en mycket svag vind, skarpt före med frost på backen och frasig halvfrusen mossa. Jag och Nittro gick in från Fettja, pass 1. Vi lyckades ta oss över bäcken där och den gav vi oss av uppåt Sundstjärnberget. Den frånvarande vinden gjorde det svårjagat, det dåliga föret bidrog. Vovve sökte dock bra men det var dåligt med älgvisten. Efter ungefär 1,5 timmar så hade vi nåt fram till bergets nedre kant och började gå uppåt. När jag nästan nått högsta toppen hör jag hur något knakar framför mig och plötsligt kom en ensam älg farande genom skogen!
Nittro fick tag i den bara 150 meter framför mig, och den visste ju såklart vart jag var redan. Den sprang förbi mig på 40 meters håll och tog sedan förmodligen ut över sundet mellan Sundstjärnarna vid pass 2, som dagen till ära förstås var obesatt.
 
Efter det gjorde han ett antal fler sökturer, men någon fler älg hittade vi inte igen. Ingen älg sköts den här förmiddagen.
 
Eftermiddagen vigdes åt jakt i Dösjöbränna. Jag satt på pass 24 i basvägen Sutterviken och pappa satt på pass 18 och brorsan på pass 13, Mota. Gick med hund gjorde Elaine och Anders.
 
Anders hund fick tag i älg direkt som gick runt i området, Elaine stötte fram inte mindre än fyra älgar till Sören på pass 9, men han fick inget läge på någon av dem. Tre av dessa gick senare ut tillsammans med Anders hund vid Håkan på pass 8.
 
Elaines hund drog ut ur området, men vände sedan inåt mot passlinjen där jag satt. Jag hörde hur det började braka, och älgarna passerade längst upp mot pass 23 i skogkanten, jag såg bara att granarna ruskades om. Jahopp, tänkte jag. Det var de älgarna! 
Jag var dock såklart på alerten och helt oväntat vinklade de runt mig och kom ut i skjutgatan snett bakåt höger, först en ko, sedan en kalv och sist en oxe. De sprang över skitsnabbt och jag hade inte en chans att skjuta. Tiken åt Elaine vallade sedan runt de här älgarna i området tills de valde att gå ut vid Tommy på pass 1, han sköt då ner kalven. Grattis!
Den ensamma kon och oxen fortsatte raka spåret upp till Erik som sköt oxen. Grattis!
 
Pappa och Erik lastar oxen
 
 
Lördag 19/10
Inför lördagen drog jag pass 25 i Älgsjöhyggena, passet kallas också för Korpralhålet. Det ligger upp mot Kyrkkilen, och man går ut från Kilen för att hitta dit. Pappa berättade vilket fint pass det var innan jag åkte dit och jag var såklart peppad. Pappa satt på pass 20 i Getingmyrdalen och brorsan på pass 14 vid Rasvillflon. Hundförare var Micke och Elaine. 
Elof var min närmaste passgranne och jag åkte med honom till Kyrkkilen på morgonen, något av det sista han frågade var vart jag trodde det skulle skjutas älg idag. Jag svarade "Korpralhålet såklart!".
 
Stigen ut till passet var välmarkerad, men ändå svår att se i den dunkla morgonen. När jag nådde passet förstod jag vad pappa menade. Riktigt naturskönt med vita mosshällar, lite myr och fin skog runt om. Jag gjorde en eld och satte mig på pass. 
Jag hade väl suttit drygt en timme kanske när jag såg något röra sig i ögonvrån, där i myrkanten kom en älg gående! Den klev helt obrydd ut på myren, men stannade sedan och kikade åt mitt håll ett tag. Jag hade då inget läge på den, men kunde konstatera att den hade några små horn. Han klev sedan helt utan vidare framåt och upp på en av hällarna, där stannade han och jag sköt. Han vinklade och började röra sig tillbaka mot skogen, stannade med ryggen mot mig bakom några granar. Jag tänkte skjuta ett skott till men fick inget bra tag så det blev inget. Älgen försvann in i skogen.
 
Ångest.
Även fast jag vet att älgarna som mer regel än undantag ofta går iväg en bit efter skottet så känns det ju inte bra när man inte ser dem lägga sig! 
Jag meddelade Sören vad jag skjutit på och gick fram för att kika. Det lätta snötäcket som kommit under natten gjorde spårande enkelt tills älgen kom in i skogen, då slutade jag spåra efter ca 100 m. Jag ville helt enkelt inte förstöra om vi skulle dit med en hund!
 
Pappa tillkallades och blev beordrad att åka runt till Kilen och ta med NIttro upp till mig. Jag bad specifikt om Nittro, för att han är lite tuffare om det skulle bära iväg långt om det var skadskjutet.
 
Pappa och jag gjorde tillsammans en ordentlig skottplatsundersökning när han kom fram till passet och vi hittade då hår på platsen, således hade jag alltså träffat älgen!
När jag såg att håren var relativt korta, så började ångesten släppa. Jag hade trots allt skjutit på en stillastående älg, med bredsida och jag hade haft bra tag. Håren bekräftade i princip vart skottet satt.
Men! Man ska inte ta ut något i förskott. Nittro kläddes i spårsele och sattes på spåret. Jag avvaktade på mitt pass medan pappa och hund försvann in i skogen. 
Efter några otroligt långa minuter där jag återigen hinner gå igenom situationen typ 18 gånger så ropar pappa på radion: (22 är mitt nummer i laget)
- 22, kom 
- Ja, jag lyssnar, kom
- Grattis!
- Tack så jävla mycket!
 
Älgen hade gått ca 400 meter med ett högt lungskott. Nittro hade spårat som en klocka och älgen låg där i en myrkant. 
 
Den lilla oxen
 
Världens bästa Nittro
 
Ett träd som oxen kolliderat med starx innan den la sig
 
Här har jag tippat omkull i en mosshög för att tacka Nittro för hjälpen
 
Brorsan tog genvägen över skogen efter avbruten jakt och här letar han och Nittro efter en borttappad hundgodis i blåbärsriset
 
Tänk så bra det är med fungerande spårhundar!
Det var trots allt ett fullt acceptabelt skott, och ändå hade älgen gått undan så pass långt. Jag är tacksam för den fantastiska hundnosen!
 
När oxen var hämtad och förd till slakteriet var det dags för en ny såt. Denna gång område 12, Bröttjärnberget. Erik skulle gå med NIttro, pappa med Vicke och jag satt på pass 13. Vid det passet har det nyligen avverkats och det är ett stor hyggeshav där, kändes därför inte jättetroligt att jag skulle skjuta någon älg där. 
Det blåste typ storm och det var kallt som attan på passet. Jag gjorde upp en eld av rang!
Efter ett tag smäller det ett skott på pass 24, ett av mina grannpass. En liten kviga var påskjuten. Passkytten gick fram och kollade, men hittade ingen älg, dock hittades hår. Efter en stunds funderande beslutades att pappa skulle åka dit och spåra med Vicke. Medan pappa avbryter sin jakt och ska ta sig tillbaka till bilen för att åka till pass 24 så håller jag på att dels tända eld på älgtornet pga den något okontrollerbara elden som levde sitt eget liv i stormen, men dels upptäcker jag också plötsligt en älg i skogskanten, 80 meter bort.
Jag tänker att det kanske är den påskjutna älgen och gör mig redo för skott utifall att den lämnar den skyddande skogen och kliver ut på hygget. Den stirrar på mig under lång tid, och börjar sen röra sig i skogkanten. Fram och tillbaka, fram och tillbaka. Till slut bestämmer den sig för att kliva ut i en lucka. Jag har den snett framifrån, har inte sett några horn och är tänker att det ju kan vara den påskjutna kvigan. Det är en liten älg, den beter sig lite underligt (kom upp i vind t ex) och ja, så jag skjuter!
Jag ser att den tecknar i skottet, den vacklar in bland träden igen men jag förstår att den dör där inne bara alldeles utanför mitt synfält.
 
Jag meddelar Sören på radion och kilar fram för att kika. Mycket riktigt ligger den där, kanske 40 meter från skottplatsen. Men när jag kommer fram upptäcker jag att jodå, det är en liten älg, men inte tusan en kviga!
 
Den lilla oxen med de små hornen
 
Oxen hade, som ni kan se, små missbildade horn. De växte som i en båge och spetsen slutade alldeles mot skallbenet på båda sidor. På ena sidan satt också en mjuk knöl brevid hornets fäste.
Älgen vägde endast 117 kilo, och var alltså rätt så liten. Kändes som en välgärning att ta den av daga! 
 
Knölen vid ena hornet
 
Nittro och brorsan på besök _på_ mitt pass 
 
Knölen påminde om en fibrom på ett sätt, men ändå inte. Det fanns inga andra knölar på dess kropp.
Mycket underligt!
 
Nåväl, pappa anlände till pass 24 och påbörjade eftersök med grållen. Först gick det rätt mot pass 13, och vi tänkte att det kunde vara möjligt att den påskjutna kvigan egentligen var min minioxe. MEN så vinklade eftersöket av (brorsan hade kommit till mitt pass och vi kunde följa utvecklingen på hans pejlmottagare) och det gjorde en massa underliga krumelurer. Efter ett tag, när han funnit bloddroppar, ansåg pappa att det var dags att släppa, Vicke fick fatt i älgen och den kom rakt på pappa som såg att den var väldigt röd längs sidan. Han sköt ner den! 
Mycket bra jobb av hunden, och pappa. Kvigan var skjuten högt i ryggen, men inte såpass att det tagit i något taggutskott eller i ryggraden. Mycket skönt med ett lyckat eftersök!
 
Vicke river luftstrupe på kvigan
 
Min våldsamt stora trofé
 
Oryxen som tog död på den lilla magra oxen
 
Hittills i år har jag jagat 17 dagar, sett 17 älgar och skjutit tre. Det är rätt okej utdelning får jag säga. Jag vill skjuta minst en till i år, på ståndskall förstås!
 
Nu är jag tillbaka i Umeå för lite skola och ponnypyssel, men hoppas snart få kliva i kängorna och plocka fram bössan ur skåpet för nya äventyr hemma!
 
 
 
 

Sörenälg, Nittroälg, Emmaälg och nollälg.

Tisdag 15/10
På tisdagmorgon jagade vi i Brann, jag gick med Vicke, pappa satt på pass 17 mot Tjutbulinja. Erik hade rest till Stockholm för att kika på fotboll. Andra hundförare var Micke med sin Boss.
 
Det var ett tämligen händelselöst pass för min del, vi hittade inte igen någon älg. Eller ja, förmodligen hade han iväg en som gick söderut, men det blev aldrig nån skälling.
 
Mickes hund fick tag i älg, men det drog iväg och han fick igen hunden nästan nere i Gillhov.
 
Min favoritgrålle
 
Vickevire

På eftermiddagen blev det norr om basvägen i Sutterviken, jag satt på pass 25 i basvägen, pappa på pass 3 mot Trättmyra, det vi röjde i somras. Elaine gick med hund. 
Det började med att tiken drog runt och ut ur området, gjirde en resa bakom passlinjen på basvägen och sen in i området igen. Det dröjde sen inte länge förrän hon fick tag i älg som försökte smyga ut hos självaste jaktledaren, men se det gick inte! Sören sköt ner kvigan som försökte springa ut i Storstensjön, men dog precis på strandkanten!
 
Kvigan i strandkanten
 
Älghämtare
 
 
Onsdag 16/10
Onsdag är som vanligt halvdag för laget, och vår vana trogen skulle Bröttjärnberget jagas av. Jag satt på pass 12, pappa gick med NIttro tillsammans med Nils, min kusin som jagar i Gäle annars. Erik var fortfarande i Sthlm. Anders gick också med sin hund.
 
Pappa och Nils gick in från pass 22 i Getingmyrdalen. Vovve sökte ut bra och vid 08.10 hörde jag hur ett rungande eko skvallarade om ståndskall. Det stod inte alls långt ifrån där pappa och Nils stod, och de satte sig i en gallring och avvaktade. Ståndskallet gled långsamt norrut mot Älgsjön och efter 30 minuters skall så sköt Nils och pappa ner älgen tillsammans. Det satt en 9.3 och en 8x57 kula i bogen med 7 centimeters mellanrum. Haha, pappa blev visst nervös, trots att vi vet att Nils är en duktig skytt, när älgen inte la sig ner utan började springa så då sköt han också. Helt i onödan som ni förstår, men nåja, det var ju lite skoj! Grattis till båda två, och ÄNTLIGEN en ståndskallsälg för NIttro! Han har skällt och skällt hela jakten, men hussarna och matten har inte fyllt sin del av avtalet förrän igår.
 
Hos mig på pass 12 var det mysogt, man ser bra över hygget och den klara morgonen gjorde alla ljud tydliga - det var t ex älg som klev runt sydväst om passet som jag hörde flera gånger. De hörde säkerligen mig också, men ändå. Precis när pappa meddelat att han tagit ur och skulle börja gå igen så började det braka i skogen bakom mig. Snabbt som attan - av med radion och på med hörselkåporna! I skogkanten kom det en ko med kalv, jag hojtade till och fick stop på dem, men kalven var skymd bakom en gran. När kon satte fart igen kom kalven ut i en öppning och jag sköt första skottet. Kalven sprang 10-15 meter och stannade sedan upp, men såg ut att ta ny fart och då satte jag en ny kula i halsen på den, och den stendog. Yej! Mitt livs 17e älg var ett faktum, och säsongens första! Grattis till mig! Tio minuter efter dök Anders hund upp i spåren.
 
Min kvigkalv och Anders hund Zeb
 
Pappa, Tommy och Nils hjälps åt att lasta Nittros kalv
 
Kalvlass
 
Laget hade som sagt ledig eftermiddag men jag, Nils och pappa beslutade att släppa Kitos en sväng på eftermiddagen. Jag tog pass på hygget vid PRO.passet (pass 19) i Svarttjärnriset och gjorde en redig eld. Grabbarna gick med Kitos.
 
Han tog upp vid 15.35 och skällde i ca 10 minuter innan älgen försvann för honom. Han har en väldig respekt för älgarna och tyckte nog den var lite otäck, pappa sa att han morrat och grymtat på den mellan skallen! Haha, knashatt!
 
 
Torsdag 17/10
Morgonjakt i Norknularna. Den förlorade sonen/brodern gick med Kitos, pappa satt på pass 24 i södra änden på södra Storstensjön och jag satt på pass 21 vid Döderbuan. 
Ingen älg sköts och det mest spännande som hände hos mig var att det singlade ner några snöflingor.
 
På eftermiddagen så jagade vi i Gruvberget, pappa gick med Vicke, jags att på pass 22 och Erik på pass 14.
Pappa hittade en enda färsk skit, typ inga spår och ingen älg blev heller skjuten. Det var heltomt på älg i det gruvliga berget!
 
NU - sova och imorrn väntar Svarttjärnriset på mig och NIttro.
 
 
 
 
 

Oktoberjaktens första tre dagar

Lördag 12/10
I lördags var det så äntligen dags för älgjakt igen! Jag hade kommit med tåg från Umeå på fredagen och var peppad på jakt!
 
Vi skulle jaga i Svarttjärnriset, jag satt på pass 2 i sundet mellan Sundstjärna och Skåltjärna, ett väldigt fint pass som jag besökte för första gången i mitt liv. Pappa gick med Nittro och Micke gick med Boss. Erik satt på pass 9. 
 
Första timmen var lugn, men vid kvart över nio tog Nittro upp nere mot Lillstensjön. Spännande och härligt att lyssna på ståndskall i den solklara morgonen. Plötsligt small det två skott mot väst, Nicke sköt en oxe på pass 13, Mota. Och vilken oxe sen!
 
Nittro skällde i nästan 2 timmar innan älgarna fick nog och simmade över Lillstensjön, pappa lyckades inte skjuta pga för mycket björksly och dålig vinkel mot passare på andra sidan sjön.
 
Skytten med sin son och sonens kusin

Med lite god vilja har den 23 taggar
 
På eftermiddagen blev det ingen jakt, vi skulle äta middag i Dammen vid 18-tiden och det var tajt om tid efter att vi hämtat rätt på den här oxen. Stor grattis till Nicke som sköt den!
Den var dock inte så tung - 234 kilo.
 
 
Söndag 13/10 
Söndagmorgon vigdes åt jakt i Älgsjöhyggena, jag satt på pass 11 bak vid Kyrkkilen. Pappa satt på pass 4 vid Norån och Erik satt på pass 16 mellan Långtjärna och Älgsjön. Elaine gick med sin tik och Anders med sin blandras.
 
Elaines hund fick upp mellan sjöarna, men det gick lite hit och dit och till sist smet det ut. Efter ett tag kom det ett gäng älgar förbi vid Sebastian på pass 12 vid Långtjärna och han sköt sitt livs andra och tredje älg. Grattis dubbelt upp! 
 
Oxe och kviga som Seb sköt
 
På eftermiddagen blev det Dösjöbränna, jag gick med Vicke och Micke med sin Boss. Jag gick in på västra sidan Dösjön vid Kruthtorpet. Vicke sökte på som vanligt, men plötsligt ropade Micke på radion, hans hund hade fått tag i älg nästan direkt och den hade gått rätt över området jag skulle gå och stod nere vid Näkten. Precis när vi höll på pratade hörde jag de första hundskallen från sjösidan. 
 
Vicke bryr sig inte i andra hundar så jag fortsatte framöver, Micke gick ner mot sjön för att prova gå på. Jag och vovve krånglade oss över Dösjöbäcken och strax därpå fick han tag i älg som gick rätt upp mot Loktjärna. Där uppe blev det stopp i omgångar, men aldrig riktigt stadigt. Han skällde lite grann väster om Lokbäcken, men sen bar det iväg och gick över bäcken, och då sket han i att följa efter. Han gillar ju inte riktigt vatten. Han tog sina bakspår tillbaka, men struntade i mina spår när han kom på dem och drog ner på byn. Jahopp...
 
Micke hade svårt att komma inpå, ungskogshygget ner mot Näkten är i sanning som en vägg. Det är verkligen sjukt svårt att ta sig fram där nere. Han provade att stöta det för att få något slags läge, men det verkade aldrig vilja fungera. 
 
Jag gick där på min väg i väntan på något resultat, ville inte gå ut på landsvägen utifall att jag skulle komma ivägen. Rätt som det var när jag kom genom en kurva stod det plötsligen en liten älg i vägkanten. Hade först svårt att avgöra vad det var eftersom solen stod lågt rakt över älgen. Men till sist såg jag en tagg på vänster sida, dock så avstod jag skott, det var så svårt att se med solen rätt in i kikaren och jag hade älgen rakt framifrån. Sen ville jag inte störa Mickes ståndskall heller som stod några hundra meter bort.
 
Lars sköt dock en kalv uppe på pass 18 vid Trättmyra, eventuellt var det samma älgar som Vicke jobbat med. Grattis Lars!
 
Angelica, Erik och Lars hjälps åt att lasta kalv
 
 

Måndag 14/10
Imorse jagade vi Piprörmyra, jag satt på pass 25 mot Sandnäslinjen, pappa på pass 23, lite längre upp. Erik gick med Kitos och Elaine med sin tik. 
 
Det var tämligen lugnt på vår kant, plötsligt small det ett skott en bit upp. Elaine sköt en kalv som Cita kom med. Grattis!
 
På eftermiddagen idag så blev det Skåltjärnberget, jag satt på pass 1 vid Fettja, Erik på pass 6 och pappa gick med Nittro. Hunden hade fått någon knäpp, han sprang åt alla håll. Men förmodligen var det älg han skällde precis vid bilen efter ungefär halv passet. Dock så sprang det nog bort.
 
Hos mig på Fettja kom det förbi en liten oxe i 180 längst ner mot Sundstjärna, hade inte en chans att skjuta. Så, det var den nionde älgen jag såg på jakt i höst. Undra när jag ska få skjuta?
 
Undra just vad Tommy hittat på för bus? En avkapad kvast, hmm...
 
Seb fick i alla fall skjuta sin fjärde älg på eftermiddagen, han satt på pass 18 och plötsligt kom en liten oxe och gick genom skogen. 
Det visade sig senare att Kronan skjutit på en tjur som kunde gått åt det hållet, ca en halvtimme innan Seb sköt. När vi flådde såg vi att det satt en extra kula i bogen, men som vinklat och inte orkat igenom in i lungorna. Vilken tur att vi var där och jagade och att det satt någon just där!  
Seb, grattis igen!
 
Ett älghämtargäng
 
Älg i solnedgångens ljus
 
Imorrn väntar jakt i Brann. Heja heja!
 
 

Brorsan tog en älg

I fredags reste jag och Johan ner med Ponnyexpressen för att jaga en dag och sen spendera den här söndagen till att köra ponny upp till Umeå. Läs mer på min baggeblogg!
 
Igår jagade vi i alla fall. 
På morgonen jagade vi i Brann, jag och Johan satt på pass 19 i norra änden då Lillåksjön. Pappa satt på pass 17, passet brevid där Håkan sköt oxen veckan innan. Erik gick med Kitos och Anders gick med sin hund.
 
Det var tämligen lugnt hela dagen, fick njuta av soluppgång!
 
 
Brorsan fick till sist skjuta en kalv, dock så skällde Kitos inte på den. Han kom uppe på en ås vid Storåksjön, och på toppen såg han ut över hygget som är upp mot Döderbuan, och då låg det en ko och kalv 60 meter framför honom, hunden kom dit och de reste sig och började gå iväg, då nöp Erik kalven innan den hann springa bort.
 
Kalv på väg upp på Vimec
 
På eftermiddagen jagade vi i Dösjöbränna, Nicke och Anders gick med hundar, jag och Johan satt på pass 23 i basvägen, pappa på pass 22 och Erik på pass 12 vid Trättmyra.
Ingen älg sköts!
 
 
 
 

Torsdag och fredag

Torsdag 12/9
 
Den här dagen var det så dags för oss att jaga i Brann, område 23. Jag skulle sitta på pass 3 vid Tjubulillmyra, där jag satt häromdagen då vi jagade Norknularna. Pappa satt på pass 22 ute på hygget vid Matberget, brorsan satt på pass 15 på Skörvinghälla.Det var tämligen lugnt, men så plötsligt rullade två smällar ut över Stornnorens vatten. Lars Nilsson hade skjutit en oxe på pass 1, brevid pappa. Och vilken oxe sen! Den hade 19 taggar och kommer vägas in i morgon, men uppåt 300 kilo verkar inte tokigt gissat. Grattis Lars!
 
Lite senare smäller det ett skott på pass 18, två pass bort från mig. Där satt Håkan. Så här glad blev han för sin 10-taggare, den största oxen han skjutit i alla fall! Grattis Håkan!
 
Gladaste jägarn på skogen?
 
Ännu lite senare smäller det ett skott till, men pga lite taskig radiokontakt så hörda jag aldrig vem det var som skjutit eller vad. Det visade sig senare att det var Tord som skjutit en kviga nere på pass 19 i norr änden på Lillåksjön. Grattis Tord!
 
Älghämtargänget påväg ner från hygget med Håkans oxe
 
Lars med sin tjur
 
Glada grabbar - Grattis!
 
 
Fredag 13/9
 
Idag har jagade vi i Svarttjärnriset från morgonen, jag satt på pass 8, Åkepasset i norra änden av Lillstensjön, pappa gick med Nittro och Erik med Kitos. På väg ut på pass så ser jag en liten kviga, hon blev nog lika förvånad som jag när hon skuttade ut ur skogen och såg någon stå där mitt på hygget, hon velade fram och tillbaka flera gånger innan hon bestämde sig för att kasta om tillbaka in i skogen.
 
När jag nått passet och suttit ca en kvart kom det ett ensamt hondjur långt ut till höger i myrkanten, långt håll och alldeles för mycket skog satte stop för skott på den älgen!
 
Nittro hade iväg en omgång älgar redan efter en halvtimme, men det gick iväg snabbt österut i riktning mot Kronans. Kitos hade upptag på en kviga, men den fick han tag i bara 80 meter från Erik så den var på tårna redan från början!
Runt nio-tiden rullade Nittros välbekanta skall ut över Lillstensjön, ståndskall på sjöns östra strand!
Kanske var det samma ko och kalv som jag hade upp i söndags, kon muttrade, morrade och brummade åt hunden. Jag hörde henne trots att jag satt ganska långt ifrån, fast det var bara sjö emellan.
 
Tyvärr vågade inte pappa skjuta för säkerheten till den som satt på pass 16, i södra änden på Lillstensjön. Hunden jobbade i ca 2 timmar med älgarna tills de fick vind av passaren på pass 16 och drog iväg nordost in på Kronans. Bah! Att det ska vara så krångligt att skjyta älg på ståndskall!
 
Tommy fick i alla fall skjuta en älg på pass 19, PRO-passet. En liten pinntjur.
 
Imorrn ska jag på bröllop så då blir det ingen jakt för mig, men på söndag tänkte jag ta nya tag!
 
 

Kort rapport för måndag, tisdag och onsdag

Måndag 9/9
 
Dagens var vigd åt att jaga i Norknularna, jag satt på pass 3 vid Tjutbulillmyra, pappa satt på pass 19 utefter Grisvågvägen och brorsan satt i Sundet på pass 16, det pass där han sköt sin 18-taggare för ett gäng år sen. Jag såg inget, hörde inget på radion och hade inget ryggstöd på passet = ont i min stackars rygg. Micke och Nicke gick med hundar.
 
Utsikt från pass 3
 
När vi bröt visade det sig att Micke skjutit ko och kalv för sin hund Boss nere mot Storåksjöstranden.
Det tog rätt länge att hämta igen de älgarna och vi jagade inget mer den dagen. 
 
Slakteriarbete med Håkan och Walter
 
Hårt arbetande Sebbe
 
 
Tisdag 10/9
 
Denna dag skulle Älgsjöhyggena jagas, jag satt på pass 14 vid Rasvillflon, Erik satt på pass 2 bakom Dammen och pappa gick med Nittro och Nicke med sin hund.
 
Pass 14 är normalt ett ganska fint och bra pass, man sitter längs en vinterbasväg i skogen precis där den mynnar ut på en myr. Jag kände mig därför rätt tillfreds på vägen till passet, men se det skulle jag inte gjort! När vi nådde fram till plan där Erik skulle släppa av mig så inser jag att de börjat avverka där. Skotaren gick bakom min rygg hela tiden vi jagade, omän de lämnat en 20 meters kantzon mot vinterbasvägen och myren så hördes maskinerna väl. Jag höll på bröt ihop! 
 
Nittro tog upp älg nästan direkt och det stod i upptaget. Men självklart kom det strax efter upptaget en bärplockarbil och körde in längs vägen som var närmast ståndskallet så det blev stört och sprang iväg. Vovve kom tillbaka efter ett tag och pappa fortsatte. Han kom senare under dagen förbi med en ensam kalv också, men pappa fick inget tag på den.
 
Nicke sköt en kviga som kom och sprang genom skogen. 
 
När denna kviga skulle hämtas så började strulet. På vägen ut så slutade drevet på vagnen på Vimecen att fungera, på vägen tillbaka fastnade de i ett dyhål, fick gashäng och lera överallt. Sedan hakade maskinen fast på en stock i leran och fastnade på riktigt. När de skulle vinscha sig upp så gick vinschen sönder också!
Vi fick hämta den andra maskinen på skolan, lasta om älgen till den och åka med den till skola. De lyckdes laga vinschen och kom loss, men drivet på vagnen var det värre med. Det mekades och skruvades därför hela eftermiddagen och ingen mer jakt blev det.
 
Eller ja, Erik var ut med Kitos men det blev inget.
 
Ett gäng älgjägare med fastkörd och trasig maskin
 
Fastkörd
 
Nicke mekar vinsch
 
 
Onsdag 11/9
 
Idag jagade vi Bröttjärnberget från morgonen, jag satt på pass 4 närmast byn. Ett pass jag aldrig suttit på förut, men det var sjukt fint och mysigt! Jag fick en underbar soluppgång strax efter att jag anlänt till passet. 
 
Pappa gick med Vicke och Erik satt på pass 22 i Getingmyrdalen.
 
Soluppgång och dimma
 
Jag fick också se en ensam älg, men jag hade henne bara rakt framifrån och var osäker på om hon hade kalv eller inte så hon fick vara.
 
Micke satt på pass 10 vid Älgsjön och fick skjuta sig en liten pinntjur.
 
Pinntjur och skytt
 
Lastar älg
 
Rastvila 
 
Älgens öga
 
Sundsvallarna surfar älgdragare
 
På eftermiddagen så åkte jag till Skåltjärnberget med Nittro, han hade igång tre älgar där, varav han skällde ca 10 minuter på en, men den tog till schappen och flydde in på Kronans. Medan han jobbade med det djuret så störde han även en kviga/ko som kom springande rakt på mig. Älgar är stora när de står upp! :P
Jag hade dock lämnat kameran i bilen för omväxlingsskull, så det blev inga bilder tyvärr.
Nittro gjorde ett bra jobb även om älgarna inte ville stå denna dag.
 
Pappa och Erik hade åkte till Norknularna med Kitos. Han hade sökt riktigt bra och skuffade fram en tvåkalvsko hos pappa som satt på pass. Dock så kom de med fyrsprång så det var inte läge att skjuta något. Hunden skällde ju heller inte för den delen så...
 
Imorrn är det nya tag i Brann.
 
 

Emma

Ur korpägg kommer inga duvor.

RSS 2.0