Rävjakt till frukost

Efter en natt med alldeles för lite sömn, legat vaken och stirrat i taket, så somnade jag framöver morgonen och vaknade sedan av att det ringde och att jag hör ljudet av att vapenskådet öppnas. Jag studsar upp!
Då visar det sig att den trebenta räven som strukit runt i byn var hos grannen, jag hakar på pappa ut men vi ser ingen räv. Jag springer hem igen och hämtar min hagelsprakare som jag lämnat då pappa redan var fullt beväpnad. Sedan smög jag iväg och ställde mig på pass, såg räven skymla förbi nere på hygget, men det var tokigt långt håll. Sen hände inget mera, jag smög mig lite uppöver vägen men nån räv syntes inte till. Då inser jag att jag ännu inte ätit frukost och att jag är fruktansvärt hungrig. Jag går hem. Käkar frukost och pratar med pappa som kom hem strax efter mig. Han sa att det aldrig varit så mycket folk ute på byn som nu, bara för att vi skulle försöka ta en skadad räv av daga.
I vilket fall snodde jag på mig kamostället och snöskorna, tog med mig studsarn och lockpipn och tänkte att det är ju värt ett försök i alla fall. Knatade upp ovanför byn och satte mig vid en hyggeskant där räven brukar hålla till, och åt det håll han gick då jag såg honom. Satt ett tag och lockade, men någon räv kom inte. Men, men det var ju värt ett försök i alla fall, bättre att göra något istället för inget.

Sen tog jag mina ben och gick hem igen, packade ihop lite smått och gott och tog skotern och åkte och fiskade några timmar. Hade tänk ta mig nån storöring, men sällan går planerna som man vill. Det blev tretton småabbarn stället, och korvmacka med varm choklad! Ibland är livet bra nog bra!

Nu ska jag lägga mig och läsa senaste Svensk Jakt och sen framöver kvällen ska jag iväg till stallet och vackra Queen. Hon gick som en klocka igår när jag red, så himla nöjd! Idag blir det en lugn tur med sällskap av Sivan och Aliz, det blir mys! Imorrn blir det hundkurs med Nittro, och på onsdag tror jag det är tämligen lugnt. Torsdag hundkurs igen och sen jobbar jag heela helgen. Blä!
Fast såklart ska jag ju hinna med hästen då också, skojskoj!



Den största av de tretton, vägde väl säkert ett par hekto. Riktig stooorfisk!
Eller?  ;o)







Let your drems run wild, be brave enough to follow.


En dag i bilder

Vi packade ihop imorse och gav oss iväg, först stannade vi hos Peter och Lrsa som satt och fiskade på Näkten, sen for vi till Dödre oc hämtade saltstenar, sen började det...



...pappa körde fast...



...så jag blev lite bekymrad och bestämde mig för att...



...ta på mig snöskorna och...



...knata iväg uppöver skogen.



Tog lite kort, och sen fick jag knata ner igen för då...



...hade Erik också kört fast.



Till sist kom vi fram och kunde...



...grilla korv.



Vid den här myren vilar älskade Arro nu.



Sen åkte vi hemåt...



...och stannade och kollade på älgpass. Sen hamnade vi i...



...Storåksjön, där var det folkigt som vanligt.




Och nu är jag hemma igen. Pappa steker älgfilé ich mamsen gör mumsiga rotsaker i ugnen, jag ska göra en god sås och sallad och sen ska jag äta middag. Får se vad som händer sen ikväll.






Det känns skönt att Arro nu är lös i skogen, där han hör hemma.



Hästar, hundar och hemma

Nyss hemkommen från staden, farmor, stallet och möte på BG. Först jobbade jag en stund, sedan skulle jag åka och rida Queen som nu blivit min foderhäst! Men då hade Anki, som drabbats av separationsångest big time redan ridit henne en sväng, men det gör inget, jag kan rida en massa framöver, med början på söndag då jag och Siv-Inger ska till Vålbacken med Queenisen och lilla Troll, ska bli sååå himla kul! Och skönt att kunna åtminstone försöka göra nåt vettigt av ridningen, jag längtar!
Sen åkte jag till farmor och farfar och åt med mamma och pappa, sen bar det av hem på möte med idrottsföreningen på bygdegårn.

Arro, min underbara Arro har fått komma hem igen och imorrn ska vi iväg och släppa lös honom i stora vilda skogen där han hör hemma! Det känns bra att han får sin allra sist vila där, för det är där hans hem verkligen är, det är där alla minnen och alla fantastiska stunder han skänkt finns.
Jag saknar honom jättemycket.

Så nu är jag alltså hemma hos mamsen och papsen, broder och hundarna. Imorrn står alltså skogstur på schemat, tillsammans med lite saltstensutkörning. Det blir mys. Var så himla less idag, ville bara ut, ut, ut, det är verkligen inte min grej att jobba på kontor.



Kärlek





Min hund, ett hjärtslag vid mina fötter.





Ny dag

Sitter hemma och filosoferar, ska snart slänga mig i duschen och sen färdas framgent till Svensta och sen till jobbet. Ska ta med mig Nittro också, så vi kan kursa ikväll.



Igår fick vi veta att vi får hämta hem Arro igen. Sen till helgen ska vi släppa lös honom där han hör hemma.
I skogen.



Hundar är inte hela världen, de gör världen hel




Robsoft!

Ja, herregud. En sån kväll!

Det var den roligaste kväll jag haft på mycket länge, och allt tillsammans med ett gäng robsoftare varav jag endast träffat en förut. Världens största tack till ni som gjorde kvällen till vad den var!
Kvällen går faktiskt inte beskriva, liknande tilltag måste upplevas för att förstås!

Helt galet.


Sommarmys med Nittro



Morgon i mars

Nyvaken och lite trött, men ändå för pigg för att fortsätta sova.
Idag ska jag på pimpeltävling på Storåksjön, det blir trevligt. Hoppas det går bättre än ifjol, då jag inte kommer ihåg vilken plats jag slutade på, det kan aldrig vara bra! Pappa kom två ifjol, slagen med typ 10 gram eller nåt.
Sen ikväll styr jag kosan mot Östersund igen, och den stundande Robsoft-träffen, det ska sannerligen bli roligt!

Igår så avfirade jag min sista vecka som timtidare med att vara ledig, dagen spenderades med att besikta bilen, som gick igenom utan anmärkning, och sedan åkte jag till stallet. Queen var pigg och galen, som sig bör när det blåser typ orkan! *haha* Allt gick i alla fall bra, och hästen är, som jag så många gånger sagt, fantastisk! Elak bil höll dock på att köra över oss, det är inte okej kan jag säga!
Igårkväll så plockade jag fram lilla Tikkan och plockade i sär den och gjorde en ordentlig vapenvård, så nu är den väldigt ren och fin, får testa åka skjuta nån dag när de är finväder!

På tisdag ska min underbara Nittro och jag på kurs igen, man lär sig mycket nytt och det är roligt när man ser att det fungerar!

Nu orkar jag inte skriva mera...

Eller jo!
I torsdagskväll gjorde jag slag i saken och sökte utbildning till hösten.
Naturguide - Kiruna



Vicke, min sötis

Livet går vidare


Trots att det är tomt så går livet vidare, dagarna kommer och går. Den här veckan har så många minnen virvlat förbi, bara goda minnen, av en vän som alltid gjorde sitt bästa.




Idag har jag åkt skidor med Vicke, pappa åkte med Nittro. Det gjorde vi även igår, men då hade jag Nittronen och åstadkom mer än en kraschlandning, så jag är hyfsat mör idag, nacken är skapligt stel kan jag ju meddela. Men i alla fall, strålande solsken och ingen vind. Finare dagar får man leta länge efter!

Imorrn hoppas jag på samma kanonväder för då ska jag vara hos hästarna i stallet tänkte jag. Ska rida Queen och sedan tänkte jag se om jag kanske ska köra Torped, det vore som kul. Ska testa ta lite nya bilder på kusarna också, fast de har full vinterpälsfällning nu, så de är inte så där jättesnygga, men va gör det!
Queen är en underbar underbar häst, hon får mig att må bättre när det är dåligt och hon har alltid en massa tok för sig så man bara måste le åt hennes galenskaper!

Idag var jag och pappa ute och åkte skoter också. Pappa visade några nya pass som de körde ut material till förra helgen, sen var vi till Kälaberget och grillade hamburgare. Mums!

Bara så ni vet så gjorde jag världens godaste orrgryta igår!




Nittro och jag myste i solen



Yamahan



Solnedgång





Vänskap är en själ som tagit bostad i två kroppar.






Arro

En underbar vän, jaktkamrat och familjemedlem har lämnat mig idag, men jag kommer aldrig glömma honom. Jag ska alltid minnas alla de timmar vi spenderat i skogen, jag kommer ha minnet av alla ståndskall i mitt hjärta. Det var du och ingen annan som lärde mig vad jakt handlar om, du visade alla sidor av något som kallas frihet. Du har funnits i mitt liv sedan några dagar innan jag fyllde elva år, och nu idag, drygt tio år och halva mitt liv senare fick du vandra vidare till de eviga jaktmarkerna. Hjärtat gör förfärligt ont, trots det vet jag att du ville vidare. I morse sa dina ögon att du inte orkade längre, och då, på den tidiga morgonen när ingen annan vaknat, var det bara du och jag en stund, ett tyst samförstånd.

Jag minns när jag sköt min första älg. Det var du som gjorde det möjligt, och för alltid finns hela den dagen inpräntat i mitt hjärta, på den vackrast platsen som tillhör bara dig. Du borde ha fått springa i skogen en sista gång, du borde fått skälla och vara lycklig din sista stund i livet, men tyvärr gör sällan livet som man vill. Du visade mig en värld som få människor får uppleva, och du visade att även den som kommer oönskad till världen kan finna en plats och kärlek utan att ha en fantastisk stamtavla att visa upp.

Tårarna kommer och går, ena stunden vet jag att du mår bra nu och att du får jaga på jaktmarker som aldrig tar slut, men samtidigt ligger ditt tomma halsband på soffan och i hundgården kollar Vicke och Nittro efter dig, men de vet. De visste nog länge innan jag visste att det var dags. Det är svårt att släppa taget om någon som betyder så mycket, men beslutet var rätt. När du lät veterinären känna igenom dig utan en enda protest och du till slut bara lade dig ner, då visste jag att det var rätt. Du hade gett upp och alla var vi skyldig dig att låta dig gå vidare, som tack för alla fantastiska stunder du gett oss och låtit oss dela med dig.

Det kommer vara tomt och ingen annan hund kan någonsin fylla ut all den plats du tog, men jag är glad att du funnits i mitt liv och lärt mig så mycket, utan dig hade inte jag varit den jag är idag.


Tack Arro, för allt.



Klump i magen



Klockan tio idag får vi veta om det är över eller inte.



Hundar och sånt

Jahaja, sitter hos min bror och ska alldeles strax ta mitt pick och pack och åka till jobbet. Medan många av er andra kanske kommer förbereda er för en kväll med vänner, familj eller annat så ska jag alltså sätta mig och skriva fyndiga svar framför en dator. Klockan 02:30 inatt får jag så åka hem och sussa litte. Sedan börjar jag jobba igen vid 14:00 på lördag, men jag hinner nog gå en sväng på Gregoriemarknaden med mamma och pappa i alla fall.

Hundkursen går framåt, det märktes redan skillnad efter den senaste gången, trots att det egentligen bara var den första "riktiga" gången.
Det här ska bli intressant!


Jag fixar käket!





Jag tror att vi dras till hundar därför att de är de ohämmade varelser vi skulle kunna vara om vi inte vore säkra på att vi visste bättre.





Sanningen att säga.

Världen är ett mysterium. Du är ett mysterium.

Emma

Ur korpägg kommer inga duvor.

RSS 2.0