En dröm.

Jag vill ha en sån här.



Fäviken

Idag har jag varit i Fäviken.

Jag. Fullkomligt. Älskar. Stället.

Det bara är så, även fast det är folk överallt, även fast jag höll på dog av svett, även fast min bror inte ville stanna och titta på nästan nåt, så är det nåt speciellt med stället.
Det känns lite som att det är hemma.
Skulle väldigt gärna åka dit och kika nångång då det inte är Game Fair också.

Jag gjorde lite affärer också. Handlade en fin tshirt med jämthundstryck på och så handlade jag en ny vapenrem och en First aid-grej från NeverLost, mycket praktisk att ha med sig i jaktryggsäcken om man skulle skära sig eller nåt i skogen.
Tittade på Jocke Smålänning såklart, och även lite på Jeppes hundskola och när Försvaret visade upp sina hundar, mycket mycket läckert var det sista iaf!

Träffade ett par gamla klasskamrater också, det var ju skoj! Plus att man träffade en hel del hundfolk, jaktfolk och annat folk som man känner!


Fäviken Egendom


Happy thoughts, my friends, happy thoughts!

Hede

Idag har vi varit till Hede på hundutställning med Nittro. Vi fick en etta på honom och jag är rätt nöjd med kritiken, han är ju trots allt bara 7,5 månader gammal!


 

Här sitter vi och softar i en slalombacke i Hede efter utställningen!

Adios amigos!

Jani.

Vad ska man säga?

Jag tycker om honom, väldigt mycket, men jag kan inte få honom, för han vill inte. Vad ska jag göra då? Jag har liksom försökt allt, jag kan inte göra mer, nu är det han som måste förändra om det ska hända något!
Jag kan inte göra mer!


Eriks älg!

Anonyma kommentarer

Har ledsnat på anonyma kommentarer så numera är bloggen lösenordsskyddad.



Alltid lika fina Arro.

Konstigheter.


Jag är ingen elak människa, jag hoppas åtminstone att jag inte är det.
Ibland gör jag saker som sårar andra, men oftast är det mot min vilja, och ibland vet jag inte alls vad jag vill. Det är väldigt svårt att förklara.

Jag står här, på en blåsig topp, alldeles själv, och jag kan inte minnas när jag senast inte kände mig ensam under en längre tid.
Jag vet inte vad som är rätt. Jag vet inte vad som är fel heller.
Och det finns ingenstans att ta reda på svaren.

Vill kunna sitt i ett tomt hus och ändå känna mig omgiven av kärlek och vänskap.
Jag vill inte känna mig ensam längre!

-- -- --

Slut med djupa tankar nu, det är ändå ingen mening att fundera på det, det blir skillnad när det blir skillnad. Elelr så blir det ingen skillnad, men då är det väl meningen då, och inget att göra åt det.

Idag, torsdag, är det 58 dagar kvar till den 6 september, den dag då jaktlaget jag jagar i börjar jakten!
Längtar dit, det är min fristad, min chans till att kunna andas fritt.

På fredag ska jag kramas med alla hundarna igen!



Vackra Vicke!

Engagerad.

Läste i tidningen att branden i det tilltänkta viltslakteriet vid Lövudden kanske var anlagd. Någon stödgrupp till Djurens Befrielsefront ska tydligen i ett brev ha erkänt sig anlagt branden.

Sånt gör mig så flyförbannad att jag vill skrika!
Vart tror folk att de kommer komma genom att tända på ett viltslakteri, jag förstår helt enkelt inte vad man vill vinna på det.
 
Citat ur dagens ÖP: "...Motivet till angreppet uppges vara att gruppen motsätter sig jakt på och slakt av älg - Djurens Konung..."
Jag blir alldeles matt.

Varje människa väljer själv vad man vill stoppa i munnen.
Jag, och många med mig, väljer att äta kött som vi vet vart det kommer ifrån, vi vet att djuret som det kommer ifrån levt på ett helt naturligt sätt och dött utan onödig stress. Vi vet vad som har hänt från skottet tills köttbiten ligger på tallriken.
Alla människor har kanske inte möjlighet att själva jaga, men vill ändå äta kött av hög kvalitet som de vet mått bra från födsel fram tills det når tallriken. Viltslakteriet, och de produkter det skapar, är deras möjlighet att få det köttet.
Varför ska dessa djurrättsaktivister ge sig på det?

Jag kan förstå varför folk väljer bort att äta nötkött, gris eller kyckling, för köttindustrin som sådan är inte vacker, tvärtom. Bitvis är den horribel.

Jakt är kanske det mest etiska sättet att skaffa sig kött utan att djuret får gå igenom en massa hemskt på vägen till färdig gryta. Antagligen är väl dessa aktivister som ägnar sig åt dessa aktiviteter inte riktigt medvetna vad jakt är, hur den bedrivs och att det är så mycket mer än en död älg.

Alla har rätt till en egen åsikt, men man ska inte försöka att med våld eller andra oegentligheter försöka tvinga på den på andra människor som har en annan.

Dessa sk "stödgrupper" lär ju knappast vinna några sympatier genom att bete sig på det här viset, respekt vinns genom att visa respekt tillbaka, inte genom att förstöra för och terrorisera andra människor.
Detta slakteri hade även gett ett par nya jobb till bygden, tänkte dessa aktivister på dem som skulle jobba där när de gjorde detta?

Borde inte dessa människor istället lägga sina krafter på att stoppa de människor som stjäl hundar utanför ica som träningsobjekt för hundlagsmål, eller kanske kämpa för att alla dessa broilerkycklingar som föds upp ska få det bättre, att grisar och nötkreatur ska ha större utrymmen och naturlig mat utan en massa konstigheter i? Borde de inte lägga sin energi på att se till att fler slakterier byggs så dessa djur slipper långa, och ibland plågsamma, djurtransporter? Borde de inte arbeta mot att människor skaffar såkallade sommarkatter som de lämnar vind för våg i augusti då de lämnar sommarstället?

Jag bara funderar...

Se framåt!

Framåt och uppåt

Sällan har jag blivit så uppmuntrad av en kommentar... Robsoftare.

Jag insåg också att det som stod stämmer, svackorna följer ofta jakttabellen.

-- -- --

Idag insåg jag att jag hade runt hundra skott övningsammo utspritt runt sängen hemma, det kan aldrig vara rätt! Men det får mig osökt att tänka tillbaka på tiden då Nittro sov i mitt rum om nätterna, då hade jag en låda med runt 400 hagelskott i sängen. Det är nog inte fullkomligt normalt...

Var iväg på fiske med fadern min igår. Det var riktigt riktigt roligt!
Kommentarer som "Det här är nästan lika roligt som att jaga" och "Men herregud, det är ju en drake" ekade nästan lika tätt som pappas skratt när jag hade ett bottennapp som helt plötsligt visade sig inte vara ett bottennapp då det helt plötsligt började rycka och sen bara stack det tills det lossnade från kroken.
Ett monster i sjön? - pja, kanske det!

Jobbar bara kvällar denna vecka och sen nästa måndag bär det av till Falun för lite semester med vännerna. Jag hoppas det blir en hit!
Imorrn ska jag till min söta vän Jeanette och äta frunch med tillhörande tvättstugedejt, jag veet, ni blir hysteriskt avundsjuka på mig!



Hopp å skutt!

Ny luft!

Det är dags nu.
Att resa sig upp, ta nya tag och börja andas igen. Jag har fått nog av att känna mig ledsen, ensam och som att det är hopplöst allting.

Det är dags nu. Jag ska upp till ytan igen, kliva upp på land och le mot solen igen. Världen och livet är trots allt för underbara för att låtas gå till spillo.

Det kommer att ta tid, det kommer komma uppförsbackar och det kommer komma svackor, en del djupa och andra mer som en liten grop bara, men tids nog ska jag stå på toppen igen, och då kommer jag vara starkare än någonsin förr. Vägen är lång, evighetslång som det känns nu, men jag ska klara det, och gud vare den nådig som tänker ställa sig i vägen för mig!

Framåt och uppåt!


Sötnöt!

Emma

Ur korpägg kommer inga duvor.

RSS 2.0