Ibland är det bara inte meningen.
Jag gjorde eftersök efter konstens alla regler, Nittro var lös i området efter att jag skjutit,
jag jagade i området i tre omgångar efter skottet.
Men idag hittade Erik och Kitos igen oxen som jag sköt på i måndags.
Det var inget dåligt skytte, utan precis som jag kände efter skottet hade det tagit precis där det ska.
Kan man ha mer oflyt?
Tre älgar i samband med ståndskallet och skottet ställde till det för hundarna,
att älgen vinklade 180 grader från den riktning jag såg han tog efter skottet och
dog ovanför där jag stod gjorde att Nittro inte fick vind av den.
Vicke kom på kon och kalvens spår alla gånger vi tog omtag,
de omtag vi tog för att vara säkra på att spåra rätt älg.
Tänk om...
Jag bara låtit Nittro vara lös i 15 minuter till så kanske han hittat den
Jag hade gått 50 meter längre söderut när jag gick upp till vägen
Jag sett att älgen vinklade upp mot vägen efter resan ner mot sjön
Jag inte varit van att jag ibland skjuter för högt, och
jag inte blivit osäker på känslan som sa att skottet satt rätt
Det inte varit två andra älgar på ståndskallet som rörde till spårningsarbetet
Jag bara hittat igen den, där och då
Jag mår illa.