Efter ett riktigt fint dop igår så var det idag åter dags för lite jakt. Nittro fick stanna hemma och jag och Johan tog med oss Vicke.

 

MEN! Först kort rapport om gårdagens jakt...

Pappa och Johan släppte Nittro vid 08.30 i Norknularna och han fick tag i älg runt 11-tiden. Han hade tagit upp bara 100 meter ifrån dem, och det började röra sig lite sakta i gångstånd ner mot Selet. Som närmast var de inne på 40 meter och såg älgen, ett ensamt djur (förmodligen en kviga). Tyvärr så gick det loss totalt efter 2,5 timmar, då när de var inne på 40 meter. Men säkerligen har vi sålt in det här med älgjakt med löshund till Johan nu. :P

 

Idag då.

Vi släppte Vicke vid halv nio på Lillstensjöns västra sida, det var ca 5 minusgrader och frost på backen, i princip noll i vind. Det var väldigt skrapigt underlag och grymt svårt att ta sig fram tyst, tänk er att kliva i brödfatet i varje steg. Kras kras!

 

Första timmen var rätt lugn, när vi med stor möda kravlat oss över halva hygget drar Vicke iväg och vi avvaktar. Jag förstår på hundens beteende att han hade älg i nosen då han drog. Efter ca 15 minuter hör vi hur det far älg över hygget, ca 200 meter bort. Tyvärr gick de iväg bakom oss ungefär samtidigt som jag får en hostattack. (Ni vet, när det kliar längst bak i halsen och man inte kan andas utan att hosta? Avskyvärt!!)

Såklart blev det då fart på älgarna, så ja.... Stolpe ut då!

Vovve kom tillbaka ca en halvtimme senare. Vi bestämde att gå tillbaka till bilen, göra en eld och fika innan vi skulle ta omtag på ett nytt område.

 

 

Vi åkte till Dösjöbränna och släppte hunden direkt ur bilen. Han drog sydöst direkt, och 5 minuter senare ljöd de välbekanta, lite glesa, skallen genom den klara luften. Woop!

Han skällde knackigt och det rörde sig lite fram och tillbaka, plötsligt släppte han och kom tillbaka. What what?

Vovve kom ut till oss på vägen igen och verkade inte vilja gå tillbaka... Suck! Han gör så ibland, sjukt irriterande!

Vi fortsatte på vår planerade rutt, Vicke drar på västra sidan Igeltjärna och går runt upp i berget på andra sidan vägen igen. Jag börjar tro att han har älg i nosen igen.

När han varit borta nästan en timme, och klockan börjar närma sig halv två, två, så verkar de tinte bli nån älg ch han ser ut at vara på väg tillbaka. Jag bestämmer mig att vissla på honom när han är 200 meter bort...

Då drar han 150 meter till och börjar skälla!

 

En snabb blick på klockan säger att vi har en knapp timme dagsljus kvar.

Det får bära eller brist, vi börjar gå på!

Vi hinner bara gå ca 150 meter innan ståndet går över Lillstensjöbäcken och hunden plöstligt bryter. Han kommer tillbaka till oss, drar rätt förbi och går bakom oss.

Plötsligt hör vi hur det far iväg en älg bara 100 meter framför oss, på andra sidan en liten kulle. Skräp!

Det går över vägen och runt Igeltjärnvägen och raka spåret mot landsvägen. Vicke är efter men släpper ca en kilometer bort och kommer tillbaka. Klockan 15 får vi igen honom, precis när solen sänker sig bakom trädtopparna.

 

En underbart vacker dag, men dålig vind och skrapigt före. Bra hundjobb, trots allt. Även om jag önskar att han var tuffare och inte helt plötsligt bröt sina ståndskall. :/

 

Imorrn blir sista jaktdagen för den här gången, det blir Nittro i Norknularna.

Skitjakt på oss och hoppas Johan får skjuta en älg!

 

 

Imorrn (lördag) så ska jag på dop på Frösön, vad passade då bättre än att i samma veva åka hem några dagar extra och jaga?

 

Min fina sambo Johan följde också med hem och idag var det så dags för hans första riktigt älgjaktsdag med nytagen jägarexamen. Vi tog med oss Nittro och åkte upp i Älgsjöhygga, pappa tog Vicke till Dösjöbrännan.

Vi släppte Nittrohunden vid kl 08.55 och gick in norrifrån mellan Långtjärna och Älgsjön, vinden låg på från sydväst. Vid 09.50 kom det ett konstigt upptag ca 250 meter från oss, förmodligen fågel eller hare för han kom inte med någon älg när han kom över myren.

 

Vi fortsatte framåt och när vi passerat upp över gärsgårdsvirkeshuggarlägret (dagens ord) mellan Älgsjövägen och Kiltjärnvägen så började vi röra oss längs en grovbruten väg med mål att vika upp sydväst vid slutet av metkroksvägen.

När vi når metkroken så har Nittro dragit iväg nordost och bakom oss. Upptaget kom 750 meter norr om oss, det gick i gångstånd runt bakom oss och sedan över våra spår, sedan blev det stopp ett par minuter men sen började det gå undan och strax därpå förlorade vi kontakten på pejlen. Attans!

Det blåste rätt friskt också och var svårt att höra skallet, det slog igenom något ibland men mestadels var det tyst. Vi tog det långa benet före och gjorde en hastig promenad upp på högst ovanför metkroken, där fick vi kontakt igen - vovve var över en kilometer bort, det gick undan det!

 

Tyvärr gick nog älgen alldeles för snabbt undan för han släppte strax därpå och bakspårade sig tillbaka. Klockan närmade sig 13.00 när han kom tillbaka och vi började röra oss mot Älgsjövägen för att sammanstråla med pappa som skulle hämta oss.

 

Nittro gjorde en sista sväng innan vi bröt, men det blev inget utav det heller.

Så stolpe ut, men Johan fick i alla fall höra lite hundskall och få lite adrenalinpåslag. Det är bra!

 

 

Älgaen hade passerat över Älgsjövägen med riktning mot Selet, men det gick också ett ensamt spår tillbaka upp, så kanske Nittro gjorde en resa med älgen på slutet innan vi bröt också.

 

Vicke hade också haft tag i älg och skällt, men de hade gått loss och gått bakåt så det blev stolpe ut där också tyvärr. Man kan inte lyckas jämt!

 

Imorrn ska jag på dop alltså, så ingen jakt för mig. Men Johan, pappa, Erik, Nittro och Kitos ska nog ut och luftas. På söndag och måndag ska jag och Johan ut igen och sen far vi till Umeå igen på tisdag.

 

Hoppas ni mår bra och att jakten, livet och vintern (?) flyter på!