Igår jagade vi i Dösjöbränna på morgonen, jag satt på pass 24 i basvägen, pappa på pass 25 och Erik på pass 9 utefter Skåltjärnvägen. Elaine och Micke gick med hundar.

 

Det var en lite halvfuktig promenad till passet, den senaste veckans regnmängder hade fullkomligt dränkt hela basvägen. Som tur var hade jag mina byxholkar hemma så jag drog på mig dem innan jag gick ut så jag slapp sitta blöt på pass.

 

Elaines hund fick upp älg ganska tidigt och skällde ca 20-30 minuter innan det gick loss, sen rörde det sig längs med Igeltjärnvägen tills det vände norrut igen och blev stopp mellan Dösjön och landsvägen. Tyvärr tog sig inte Elaine inpå och det hela drog söderut, förbi hos Erik på pass 9. Han hann dock inte med då de (ko och kalv) passerade vägen. Dey var väl i korta drag vad som hände på onsdagsförmiddagen.

 

Onsdag är ju i vanlig ordning halvdag för laget, men jag var jaktsugen och gav mig ut för att testa Nittro norr om basvägen i Suttervika. Det hela slutade med att jag bara kan bekräfta vad jag misstänkt hela jakten, att hans nos inte är som den borde. Han har knappt något sök, urdålig återgång och allmänt oengagerad i jakten. I övrigt är han i vanlig form men jag misstänker noskvalster eftersom han nyser och harklar sig en massa mellanåt också.Ska kolla upp detta och förhoppningsvis behandla så det blir bra igen.

 

--- ---

 

Idag skulle morgonejakten vigas åt Älgsjöhyggena plus nedre delen av Bröttjärnberget. Övre delen av berget går inte gå pga en stor mängd vindfällor sen vinterstormen Ivar. Jag skulle gå med Vicke, pappa satt på pass 19 i Getingmyrdalen och Erik satt på pass 4 utefter Kilåa.

 

Jag skulle gå Bröttjärnberget medan Anders och Elaine delade på Älgsjöhyggena. Vi hade sydostlig vind så jag fick göra en liten specialare och gå in vid korsningen vid pass 11 och gå vägen in för att sedan vika upp i berget så jag kom rätt i vind. Ungefär 30 sekunder efter att jag släppte hunden så hörde jag de första älgarna fara ut ur skogtussen öster om pass 13. Hej och hå jungman Jansson! De älgarna var förstås var mig sen länge och flydde effektivt ut ur området, senare kunde jag se att de passerat ut ca 70 meter från där jag lämnat bilen.

 

Nåväl, Vicke höll  dem en stund men kom sen tillbaka och drog rakt upp på högsta på Bröttjärnberget och där fick han tag i nästa omgång älgar. Dessa drog rakt över hygget mot pass 12, där Lars Nilsson satt, men de vinklade av mot pass 14 (Tommys pass). Dock så var de inte alldeles samarbetsvilliga utan vek även av före det passet och vinklade upp mot Getingmyrdalen. Nere vid pass 21 blev det stopp och Vicke började skälla. Tyvärr stod det inte riktigt bra och snurrade runt bakåt i samma spår igen. Det bar iväg upp på hårdbacken där man förr gick ut till passen i Getingmyrdalen och där skällde Vicke i en sekvens igen men återigen bar det iväg. Denna gång vek det nordväst motmig där jag stod uppe på högsta på B-berget. Jag gick fram lite så jag skulle se ner i gallringen på andra sidan Älgsjöstickarn och jodå, mycket riktigt kom ju älgarna där. 

 

De älgar jag såg var en ko med två kalvar, men det var ytterligare ett djur med som vek av rätt västerut från gallringen. Vicke skällde lite på den/dem uppe på plan längs stickarn men släppte sen för att ta efter tvåkalvkon norrut. Han grötade runt lite med dem men hamnade nog lite långt efter för att få fatt i dem ordentligt.

Efter ett tag kom han tillbaka och efter några om och men konstaterade jag att det gått tre timmar, hunden hade rört runt i hela det område jag varit anvisad och det lsutade med att vi bröt.

Totalt hade Vicke igång minst fem älgar denna morgon, älskade lilla grålle!

 

De andra hade också haft igång några älgar, men alla lyckades smita ut förbi passarna!

 

På eftermiddagen var det så dags för jakt i Skåltjärnberget och Myrbärfloberget, jag satt på pass 18, Erik på pass 9 och pappa skulle gå med Nittro, andre hundförare var Mcike. Denna dag fungerade Nittros nos lite bättre, kanske kylan gjorde sitt till?

Hunden fick tag i älg och efter ca 30 minuter hörde jag hur det började knaka och braka snett bakom mitt pass. Genom gallringen kom det ett ensamt hondjur. Hon stannade till inne i skogen men besätmde sig för att fortsätta framåt rakt ut i min skjutgata. Jag lade an, fick på mig hörselskydden, osäkrade och sköt. Det kändes sjukt bra och hon försvann ut mot hygget. Jag hörde hur det brakade lite ut mot vägen men anade att hon föll omkull där borta precis utanför synhåll. Jag kilade kvickt fram och jodå, mycket riktigt där låg hon, mitt livs 22a älg, i dikeskanten.

 

Det var nästan så att hon hade dött mitt på vägen, det syntes att hon gått omkull på vägen men sedan lyckats tippa ner i diket. Jag letade mig snabbt tillbaka till passet eftersom det visade sig att Nittro hade med sig fler älgar, men tyvärr hade de vikt iväg mot Kronvägen då jag sköt. Det bar iväg hela vägen upp mot kronlagets jaktstuga. Pappa som inte hade så långt till mitt pass kom och hjälpte mig ta ur. Det började bli rätt sent så när vovve kom tillbaka så bröt pappa sin jakt och strax därpå bröt även resten av laget.

 

Laget börjae oktoberjakten i lördags men pga lite strul med hästen uppe i Umeå så blev det här min första jaktdag denna vecka! Hände det något spännande i helgen när jag inte var nere då? 

Ja, pappa sköt en kviga för Kitos - hipp hurra!

 

-- 

 

Idag så skulle vi jaga runt Lillgristjärna, jag och Elaine gick med hund. Pappa satt på pass mellan Näkten och landsvägen och Erik satt på pass 14 ute mot Piprörmyra.

 

Jag valde att gå med Nittro denna dag och gick in mellan pass 17 och 18. Vovve lullade runt och gjode inte så mycket nytta första timmen, men sen drog han iväg norrut. Det är något sporadiskt fel på pejlen, så plötlsigt hade jag ingen kontakt med honom. Erik hade dock med sig sin mottagare på pass så jag fick stadiga rapporter från honom. Det visade sig att Nittro tog upp mot slaktgropa och verkade bli kvar där. Jag började gå. När jag var nästan framme vid gropa så fick jag åter kontakt på min egen pejlmottagare - då var hunden halvvägs ner till Grisvågen utefter landsvögen. Suck!

 

Han fortsatte att springa den vägen söderut, och jag var precis på vippen att ge upp för dagen då jag fick nya rapporter från Erik att hunden skar upp i Klövängstrakten och höll en rätt bestämd kurs nordost. Den stora frågan var om han hade älg framför sig där?

 

Han gick upp mot Timmerflon, över Grisvågvägen, in i området vi jagade igen och korsade Gristjärnbäcken söder om Lillgristjärna. Det vinklade mot pass 12, 13 och 14 men någon älg syntes inte till. Så vek det åter av, den här gången mot mig där jag stod vid plan där man går ut till pass 17 och 16 om man jagar från andra hållet.

Jag pillrade i ett skott i loppet, men älgen vinklade för mina spår och försvann från platsen innan jag kunde se den. Ifrån mig vek det rätt västerut mot Näkten. Älgen valde att gå över Harrbäcken precis där den sammanstrålar med Åksjöbäcken och ett flertal andra små vattendrag och där lyckades inte Nittro ta sig över. Medan han letade en alternativ väg genom det blötaste blöta så hör jag två snabba skott smälla ner mot pappas pass. Han fick skjuta ner en liten oxe, som han tyckte såg halt ut. Det var förmodligen samma älg som Nittro hade med sig, för det är inte långt mellan där älgen gick över bäckarna och pappa satt på pass.

 

Att älgen såg halt ut fick sin förklaring.

 

För två veckor sen så blev jag värvad av min exjobbshandledare att åka ut på lite fältarbete istället för att jobba med exjobbet i labbet. Sagt och gjort! Jag slog mig ihop med en inbitne provfiskaren Jens och reste till det ljuvaste av landskap i syfte att bärga både forsknings-sikar och gäddmagar till projektet.

 

Vår första anhalt var Stor-Ringsjön, en sjö strax utanför Svaningen. Här hyrde vi en liten stuga som fick bli vårt hem de närmaste nätterna. Första nätläggningen gjordes framgångsrikt och medelst gasolspis och vedeldad kamin lagade vi mat och sov i stugvärmen till morgonens upptagning.

 

Följande morgon vaknade vi upp till en lite kylslagen stuga men en fantastisk soluppgång!