Igår tog jag, pappa och Erik varsin hund och åkte till Dödre för att släppa.
Jag tog Arro, pappa Nittro och Erik tog Vicke.

Släppte Arro runt 8-tiden.
Han var jätteglad!
Lullade runt en stund och försvann på första söket, sin vana trogen ett relativt kort sök, sedan kom han tillbaka, hälsade och tittade på mig med en blick jag så väl känner till. Älg!

Sen tog det tjugo minuter innan jag fiskade upp pejlen för att kolla läget, det blippade på skallindikatorn!
Jag hörde inte skallen, men så kändes det som att skogen var full av skogsmaskiner också, för det var allt jag hörde just då! På pejlen kunde jag iallfall ta reda åt vilket håll hunden befann sig och konstaterade att jag behövde gå tillbaka en bit för att komma rätt i vind då skallet var snett bakom mig.
Plötsligt tystnade maskinerna och jag kunde höra skallet, svagt svagt.
Så jag började gå, klev ner från berget där jag stått och pejlat, ner i contortan sen följde jag kanten på en åsrygg, och där slog ståndskallet igenom med full kraft, konstaterade tyst för mig själv att det nog stod nere vid en å där älgarna gärna håller till. Gick över en väg och följde sedan ån tills jag kunde skymta älgarna där framme, ko med kalv konstaterade jag snabbt.
Arro skällde på bra, efter en kvart bestämde jag mig för att försöka ta mig lite närmare, då blev kon orolig och gav sig i väg en bit. Det blev stopp igen och den här gången kom jag in på runt 50 meter. Tittade på ståndskallet i drygt en timme där det stod ute i ån.
Vid 11:20 gick jag in och avbröt ståndskallet, Arro hade då skällt drygt två timmar på årets första släpp. Han följde dock med älgarna då de gick lös och han kom tillbaka vid 1-tiden igen. Trots värmen och sin ålder, han är ju trots allt tio år nu, kändes han förvånansvärt fräsch då han kom tillbaka. Idag är han dock lite stel, men annars pigg och glad.

LIte bilder från gårdagen, dovk tagna med mobilkamera så jag ber om ursäkt för kvalitén:



















Jag hoppas att Arro får vara hel och att hösten innehåller fler sådana här ögonblick, där jag också kan få avsluta med skott!

Hade gött!

Det börjar närma sig nu, man kan nästan ta på älgjakten nu.

Men än är det några veckor kvar!

Den tiden tänker jag fördriva på lämpligt sätt.

Ikväll ska jag åka till Åsarna och skjuta mig trött sen så tänkte jag springa med Arro imorrnbitti, om allt går som det ska.

Det kan ju tänkas att det kommer en fager lastbilschaufför och kidnappar mig också... *hihi*

Så hur ser hösten ut egentligen?

Pja, vi börjar jaga den sjätte september och då är jag ledig i två veckor från jobbet, sedan så blir det även ledigt två veckor i oktober och sen så kommer man ju jaga varje helg och ledig dag man kan komma åt.

Utom de två veckor jag ska vara i Miami, ja jag vet, lite dålig planering med det mitt i jakten men man kanske bara åker till USA en gång i sitt liv?

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Idag har jag haft en skattjaktsdag med min mamma och pappa, men kom hem strax före tre ändå.
Och väl hemma så möttes jag av tre glada vovvar varav alla i tur och ordning fick en massa kel och gos innan jag ens kom in i huset!
Arro, fullkomligt älskar att bli kliad på magen och runt halsen, då syns det att han njuter den gamle mannen!
Vicke, han blir glad när man kommer hem men kan inte fokusera så länge, han är ju trots allt en ytterst överaktiv buse!
Nittro, översocial gräsätare är vad han är, så himla go så han knappt vet var han ska göra av sig själv!

Chattade med Sandra en stund idag, det var trevligt!
Vänner är alltid vänner även om man inte hörs särskilt ofta.
Hon har en väldans fin Sindri!


Jag och min första älg, skjuten för Arro


So long!