Älgkaos!
Söndag 7/9
Igår så var det dags för jakt i Norknularna, jag hade fått pass 8, alltså Norselet. Pappa satt på pass 2 vid Tjutbulillmyra och Erik gick med Kitos. Andre hundförare var Anders med sin hund Zeb.
Folk säger att Selet är ett bra pass, och ja, det är ju en naturlig passage för älgarna att ta över det smala sundet mellan de två sjöarna men jag har genom alla åren bara sett älg där två gånger varav jag skjutit älg en gång, så jag har inte varit superimponerad.
Förrän igår.
Förrän igår.
Jag var framme på pass runt 05.45, det var lite blåsigare än på lördagen och dimman låg över sjöarna. Jag har drabbats av Dödsförkylning 2.0 och har massor av hosta, mina byxor hade blivit tvättade på natten och var inte riktigt torra, så jag tände upp en eld för att inte bli alltför kall. Som ni förstår var det inte den lugnaste och tystaste passning jag gjort i mitt liv... Men det skulle visa sig vara väsentligt. Runt 8-tiden hörde jag älglock på andra sidan om själva Selet, men det var först runt en kvart senare som jag hörde att de plaskade i vattnet rakt framför tornet. Precis framför passet är det en liten skogsridå, så man ser inte riktigt där sjön går in och blir smal, men jag kunde se skymten av en mörk skugga där mellan träd och buskar.
Medan jag smyger på mig hörselskydden och förbereder geväret ser jag en rörelse ute till höger. Då kom det ko och kalv rakt ut i vattnet (där älgarna vanligtvis tar över när de går över här), jag ställde in mig på att skjuta kalven men när de hunnit halvvägs så ser jag i min vänstra ögonvrå att det djur som stod i vattnet bakom skogsridån kliver ut i den öppnare ytan snett till vänster från passet. Det är en kviga.
Jag svängde snabbt om geväret, visslade fast älgen och avlossade ett skott. En halv sekund senare fullkomligt sprutade det blod ur mun och näsborrar på älgen och jag förstår att den är stendöd. Vänder geväret mot kon och kalven som stannat ute i vattnet, men de kastar om och simmar tillbaka utan att jag får läge på kalven.
Jag avvaktar några minuter i väntan på att de kanske ska komma tillbaka, men de kommer inte. Efter ca 4-5 minuter kommer en jämthund fram och tittar sig omkring vid strandkanten. Hon lullar fram och tillbaka men vänder sedan in emot Norknularna igen. Någon minut går och jag bestämmer mig för att gå och vända på älgen och börja ta ur. Lyckas för ovanlighetens skull vända älgen utan hjälp och har precis krängt av mig en bunt kläder när ett hetsigt upptag hörs alldeles innanför passet, jag slänger i all hast på mig en skjorta och springer mot passet. Mitt i min språngmarsch ser jag en ensam ko komma ut och snabbt vada över mot Älgsjöhyggssidan. Något skott var inte att tänka på, det gick rätt fort och jag var inte säker på att hon var kalvlös.
Fjolårskviga
Nåväl, jag tog ur min lilla älg (125 kilo vägde hon) och gick tillbaka mot passet.
Lugnet höll i sig en stund tills det blev en oxe påskjuten uppe vid pass 9, vid Harrbäcken. Skytten hade haft stöd, älgen stod stilla och allt hade känts bra. Men trots detta hittades varken blod, hår eller älg. Erik gick dit med Kitos eftersom det var han som kommit med älgen, men det lyckades inte hitta något. Pappa fick åka dit med Nittro, han spårade och de släppte och han fick tag i älg. Men förmodligen fel älg, det gick ut en liten oxe hos Tommy men det påskjutna älgen var en 10plus oxe så det var inte samma. Nittro drog ända in på Sandnäset så vi hämtade honom och pappa där vid 18-tiden på kvällen.
Mitt under eftersöket så kom det ännu en ko och kalv och passerade hos mig - här ska jag försöka klämma in en film.
Ko och kalv på väg över Selet
Något jag hade missat var att Sebbe skjutit en oxe på pass 24 på morgonen, och vilken oxe sen! Den hade 13 pinnar och vägde 317 kilo. Det var Sebbes femte älg i livet.
Nöjd skytt! Stort grattis!
I alla fall, när vi hämtat igen pappa på Sandnässkogen så beslutade vi att göra ett sista försök att hitta igen oxen innan det blev mörkt. Det fanns några kvadratmillimeter mark som var orörd runt passet och där släppte jag och brorsan in Kitos, vi jobbade efter någon slags teori om att älgen trots allt var död och Kitos gillar ju döda älgar.
Vi gick mot passet i vind längs Harrbäcken och han var väldigt ivrig. Efter några hundra meter drog han iväg och var stilla länge vid bäcken, vi började gå framåt i tron om att det ligger en död älg där framme. Plötsligt börjar Kitos skälla och vi hör en ensam älg fara iväg. FAN! Vi hann inte fram och när den väl var på benen så fegade Kitos ur alldeles och höll bara i ca 400 meter. Vi bytte snabbt hund och släppte Nittro på spåren, han höll i ca 2 kilometer, men sen tog det slut på hans krafter, han hade ju redan jagat typ hela dagen och var helt slut.
Vi gick mot passet i vind längs Harrbäcken och han var väldigt ivrig. Efter några hundra meter drog han iväg och var stilla länge vid bäcken, vi började gå framåt i tron om att det ligger en död älg där framme. Plötsligt börjar Kitos skälla och vi hör en ensam älg fara iväg. FAN! Vi hann inte fram och när den väl var på benen så fegade Kitos ur alldeles och höll bara i ca 400 meter. Vi bytte snabbt hund och släppte Nittro på spåren, han höll i ca 2 kilometer, men sen tog det slut på hans krafter, han hade ju redan jagat typ hela dagen och var helt slut.
Såå, på med Vicke i spåren där älgen passerat vägen en andra gång och han fick spåra tills mörket blev oss övermäktigt.
Meningen var att vi under måndagen då skulle jaga i Bröttjärnberget men jag och pappa pratade med Sören om att fortsätta med den här spårningen även då, så så fick det bli.
Ett stycke hylsa
Nicke kör älg och annat folk kör motorsåg
-- -- -- -- -- -- --
Måndag 8/9
Sagt och gjort, Erik kopplade på Vicke på spåret igen idag och fortsatte spåra en bra bit, vid en bäckkant var hunden så ivirg att han pep i selen och Erik belsutade att släppa hunden. Han for iväg och gjorde en resa söderut och sen gick det iväg norrut igen - men antingen hade vi hamnat på fel spår eller så bytte han älg för hos mig på mitt spontanpass ute på ett hygge så kom det förbi ko och kalv som förmodligen Vicke hade iväg. Han gav sig dock efter ett tag (han avskyr ju vatten och älgarna tog över en rätt blöt bäck) och då fick vi till sist ge oss.
Vi avtalade med jaktledaren att ses på skola, och jaga av området vi spårat i med löshundar och för passare.
Jag fick gå med Nittro, Erik gick med Kitos och pappa satt på pass 24, samma pass Sebbe sköt oxen på dagen innan. Även om målet var att hitta oxen så hade vi även lov att skjuta andra älgar.
Jag tog basvägen in från pass 24 och rundade Lillstensjön och släppte hunden när jag kommit runt på andra sidan. Jag tog sikte mot Lillgristjärna och det område där Vicke hade graserat rätt mycket precis i anslutning till bäcken. Hunden gav sig iväg på en tur, eventuellt med älg.
När jag som bäst hade tagit mig över böcken och skulle gå och titta där båda hundarna grejat runt ganska mycket så knakar det till och plötsligt är Kitos nära mig och börjar skälla. Jag står längs en rågång och kan se ryggen på två bortflyende älgar 80 meter bort.De gick undan med en jäkla fart och till slut kom även Nittro uppi dem och hakade på. De, ko och kalv var det, gick ut på hygget där Jakob satt på ett specialpass och sedan tog de ut ca 150 meter från pass 22 där Simon satt.
Hunden gav sig en bit in i Norknularna och lyckades förstås sen ta sig in till våmmen efter Sebbes oxe på pass 24 så jag fick knalla upp och hämta honom där uppe. När jag väl hämtat honom och var tillbaka på nordostsidan om Lillgristjärna igen så släppte jag honom åter lös.
Han var ivrig direkt, men jag förstod snabbt varför - en kilometer bort började Kitos skälla igen. Han skällde ca 5 minuter innan det drog iväg (han tog upp precis framför Erik som såg älgarna mellan träden), älgarna tog ut mot pass 21 längs Grisvågvägen där Tord satt och han lyckades kjsuta dublé på kalv och ko.
Grattis grattis!
Nittro drog iväg mot skotten, något han aldrig gjort förut så jag blev ju jävligt brydd. Han tog över på sydsidan om Lillgristjärna, följde stranden ungefär halvvägs upp på tjärna, tvärvände och började springa i riktning mot Tords pass (där även Erik och Kitos befann sig). Jag suckade lite för mig själv. Så har han ju aldirg gjort förr! Jag anser det vara en jäkla massa dumheter att springa på skall/skott.
Men jag fick skämmas...
Han hade ju fått tag i älg! Den blev lite störd av aktiviteterna hos Tord så den tog över Grisvågvägen ca 250 meter från hans pass.Dock så gick det ut ur området och sedan valde vi att bryta dagens jakt för att få ut älgarna till slakteriet i rimlig tid.
Medan en bunt folk skulle lasta av Vimecen så gick jag och kollade där hunden passerat över vägen och kunde konstatera att det var ett ensamt stort djur.
När jag kom tillbaka till Vimecen såg det ut så här:
Åhhej åh hå!
Hmm, vad hade hänt?
Normalt startar vi Vimecen med nyckel, men just nu saknar vi ett fungerande batteri så man måste dra i gång den. Av nån anledning så hade växeln varit i då pappa tog i och drog, och ännu underligare var att det var full gas på gashandtaget. Vimecen klättrade därför med full fart över stopparna och rätt på Anders som stod där fram mellan släpvagnsbalkarna. Det hade kunnat gått riktigt riktigt illa om inte vimecvagnens hjul tagit i släpvagnskanten och fått stopp på ekipaget. Simon ingrep rådigt och lyckades komma åt nyckeln för att stänga av maskinen.
Tur i oturen hade Anders "bara" skadat benet, med ett rejält tilltyggat knä som resultat. Vad som hade hänt om det inte blivit stopp på maskinen vill jag inte ens tänka på... Även Lars fick lite skrapsår av incidenten, resten klarade sig med blotta förskräckelsen.
-- -- -- --
Två händelserika dagar, som här bara har författats helt kort och med en del genvägar. (och säkert en bunt stavfel som jag inte orkar korrläsa nu)
Imorrn väntar Älgsjöhygga. Jag sitter på pass 11 vid Kyrkkilen, pappa på pass 21 nere i Getingmyrdalen och Erik på pass 14 vid Rasvillflon.
Ta hand om varandra där ute!
Kommentarer
Lasse
Herre min ge och jucka (som mormor min brukar säga) Du ska tro att jag blir avundsjuk när jag sitter här i Estland utan älgjakt. Men vad kul att det rullar på för er. Blir det jakt hela veckan?
Svar:
Vimlan
Trackback
