Fina dagar
Måndag 12 oktober
Igår jagade vi i Skåltjärnberget/Myrbärfloberget på morgonen. Jag satt på pass 15, Skåltjärnhälla, pappa satt på pass 11 på Kilskogen och Erik gick med Kitos i Myrbärfloberget. Andre hundförare var Micke med sin gamle trotjänare Boss, 12 år gammal.
Det var en underbart vacker morgon, några minusgrader, frost i träden och på marken och helt kavlugnt.
Jag gjorde upp en liten eld och njöt av tystnaden, lugnet, vedspraket och allt annat som man njuter av ensam på ett fint pass i skogen; fågeltjatter, spindeltrådar som glänser i solen som letar sig ner mellan träden, doften av tjärved, ja ni vet!
Elden och livet
Rent jaktligt hände det inte så mycket på mitt pass, och i slutändan var det bara Sebastian som fick skjuta en älg som Boss kom med till honom, en ko smög ut på myren vid pass 10 på Långsmalflon. Grattis!
När vi hämtade igen den älgen så åkte jag för första gången sen jag var liten med på älgen på Vimecen efter att den var lastad. Tänk vilka minnen!
Kitos hade skällt på älg men det hade smitit ut mellan passarna på något vis.
På eftermiddagen jagade vi norr om basvägen i Sutterviken, jag satt på pass 3. Elaine gick med hund och pappa satt på pass 14 utefter stickarn som går in från PRO-passet och Erik satt på ett specialpass utefter landsvägen.
Hunden fick efter nån timme tag i en liten pinntjur som gick rakt ut på Elof på pass 24 som sköt ner den. Grattis!
Tisdag 13 oktober
Idag inledde vi dagen med jakt i Norknularna, jag satt på pass 5 vid Döderbuan närmast Storåksjön. Pappa satt på pass 3 vid Tjutbu-Lillmyra och Erik på pass 22. Micke och Elaine gick med varsin hund.
Det var ännu en strålande morgon, om än dåliga (läs obefintliga) vindförhållanden. En ytterst svag syd-sydvästlig vind drog över markerna medan solen steg över trädtopparna bakom min rygg. Framför mig på pass 5 finns ett stort ungskogshygge där träden nu börjar är uppåt 2-3 meter höga, det brukar alltid vara älg där så jag lyssnade och väntade spänt på ljudet av älgar. Allt var dock lugnt.
Mickes hund fick tag i älg som gick rakt på Erik och Nicke vid Lillstensjön, en ensam ko som fick sätta livet till när den nådde till Nicke på pass 24. Hunden åt Micke fortsatte med nånting förbi Lennart på pass 12 och vidare upp i Bröttjärnberget, Älgsjöhyggena och Skåltjärnberget.
Elaines hund hamnade på Mickes kant istället och fick tag i ko och kalv som rejsade runt halva området innan tiken släppte det. På väg tillbaka fick hon tag i en annan älg (skulle det visa sig) som hon skällde på i omgångar men som sedan med full fart vände rakt mot mig!
Jag hörde hur det smålade och small på hygget när älgen kom, jag såg att det var en ko/kviga men eftersom den senaste rapporten var att det varit ko+kalv som Zita jobbade med så släppte jag fram henne så långt jag kunde, och då gick det ju förstås inte skjuta. I ett försök att få henne att ändra riktning vissalde jag till, då tvärvände hon och kastade upp mot backen mot pass 21. Jag gjorde några älglockljud och då stannade hon!
Hon stod dock bakom ca 100 träd så det var inget läge att skjuta då (jag hade börjat fatta att tiken nog bytt älg eftersom den här verkligen var helt ensam och inte så stor = kviga förmodligen). Sedan stegade hon i godan ro iväg över backen och försvann. Lars T som satt på pass 21, på andra sidan Döderbuan hade dock varken sett eller hört någon älg så vart hon tog vägen är ett mysterium!
På eftermiddagen blev det en liten jakt i Bröttjärnberget, jag satt återigen på pass 22 närmast Älgsjön, pappa gick med Nittro och Erik satt på 6:50-passet. Även Nicke gick med hund.
Tidvis var det så tyst på mitt pass att det nästan gjorde ont i öronen av tystnaden!
På andra ställen hände det desto mer, Nittro fick tag i en liten pinntjur nästan omgående efter släpp, den var så störd av folk så den drog som ett REA-plan norrut förbi Lennart på pass 15. Den hade skuttat över vägen i ett enda stort språng! Nittro höll efter den ett tag men kom sedan tillbaka och fick tag i mer älg (ko och kalv) som också tog och drog norrut med fart.
Ungefär då ropar Nicke på radion att han har en kalv på benen och sen dröjde det inte många minuter innan det small hos Tommy på pass 14. Älgen lade sig en bit från vägen men dog inte. Nickes hund skällde på den i ca 15 minuter innan Nicke hunnit fram och kunde avliva den!
När Nittro åter vände tillbaka tog han Skåltjärnvägen mot byn, men vände in i skogen strax innan bebyggelsen och därinne fick han åter tag i älg som han skällde lite på. Älgarna valde dock västra sidan av Stornöttjärna söderut och där fick de vind av passarna, de tvärkastade iväg norrut igen och det blev inget av med det heller.
-- -- -- -- -- -- -- -- -- --
Det har varit rätt trögt med hundjakten i år, med endast ett par ståndskall på alla dessa dagar.
Jag tycker heller inte NIttro jagar riktigt som vanligt, han känns trött och seg utan riktigt "go" på något sätt. Det är dock svårt att veta vad som är fel eftersom han ändå verkar "som vanligt" till vardags.
Vi får se vad som händer framgent...
Kommentarer
Trackback
