Onsdag, älgskjutardag och fredag
Onsdag 16/9
Morgonjakten gick i Bröttjärnberget, jag gick med Nittro, pappa satt på 50-passet och Erik satt på pass 21 i Getingmyrdalen. Andre hundförare var Nicke.
Det blåste sydliga vindar så jag gick in från Igeltjärnskorset, jag hade hunnit gå ca 200 meter när Nittro tog upp inte ens 100 meter bort. Jag och ståndskallet sytod liksom på varsin sida av en liten backe. Backen råkade vara ett hygge med kvist och någon kvarlämnad vindfälla - dvs att smyga på ett bra sätt var omöjligt. Jag lyckades dock krypa fram så att jag såg att det var ko och kalv, men ståndet började sakta röra sig längs skogkanten och ut på nästa hygge. Det rörde sig i gångstånd i ca 20 minuter innan det antingen gick rätt ut i Stornöttjärna elller genade över bäcken där det var jätteblött. Nånstans där lyckades Nickes hund komma in på samma ställe och de två hundarna glömde bort vad de var i skogen för att göra. De busade, lekte och utmanade varandra... Nicke fick komma och hämta sin hund och sen kunde jag och Nittro fortsätta framåt.
Dagen fortlöpte utan större eskapader, Nickes hund hade ett hetsigt upptag på en stor oxe, men efterosm vi har förbud på oxar med 10+ på huvudet i september så fick den leva.
Vi jagade inget på eftermiddagen, vilket är normal för oss på onsdagar.
Torsdag 17/9
Det var äntligen dags för jakt i område 23 - Brann.
Jag satt på pass 12 på Öster-Fågelvingan, pappa satt på pass 1 vid Lillnoran/Matberget och Erik gick med Nittro. Grannlaget har skjutit bort en ko från sina kalvar i gränsen mot Brann, runt där jag satt på pass så jag lockade lite lätt medan jag satt på mitt pass. Regnet öste ner och det var allmänt grått. Vid halv nio kom det dock en ensam älg klivande över hygget på andra sidan flon rakt framför mitt pass, jag såg snabbt att det var ett hondjru och väntade på att det skulle dyka upp kalvar bakom henne eftersom hon med jämna mellanrum stannade och kollade bakåt. Hon var inte stressad på något vis, och hundarna var inte i den änden av marken så jag tänkte att det inte var det hon tittade efter iaf. När jag hade släppt ut henne ca 50 meter på flon och hade ca 70 meters håll sköt jag. Första skottet kändes inte superbra så jag drog iväg två till, men det visade sig att det första skottet tagit i hjärta och lever så de övriga två var ju helt onödiga.
I övrigt hände inget annat än att pappa såg en riktigt fin oxe på pass 1, den hade väl ca 15 pinnar men en rejäl kropp. Sören hade också sett två älgar med +10 pinnar på huvudet...
På eftermiddagen blev det en kort jaktsväng i Skåltjärnberget, men det blev inget skjutet.
Min lilla kviga
Fredag 18/9
Idag skulle vi jaga i Älgsjöhyggena på morgonen, jag satt på pass 20 i Getingmyrdalen och pappa och Erik gick med varsin hund. Pappa gick i norra biten och Erik från metkroksvägen.
När jag anlände till mitt pass hörde jag att det knakade lite på ungskogshygget framför passet, men jag kunde inte se något där bland alla träden. Tiden gick och allt var tämligen lugnt, plötsligt så knakar det till igen och ca 5 minuter senare kom det ut en ko på myren mot pass 19. Det var en stor älg, så jag tänkte det skulle komma några kalvar bakom så jag släppte över henne över hela myren, men några kalvar kom inte och hon fick klara sig med livet i behåll.
Senare sköt min bror en ko mellan Älgsjövägen och Norvägen. Förmodligen mamman till den kalv han sköt i måndags, hon hade lite sinande mjölk i juvret, men inte alls så mycket som de brukar ha om det har en kalv "just nu".
Lars brummar Vimec
Det yngre gardet bestående av mig, Jakob, Erik och Lars kirrade älghämtning
När vi hämtat igen älgen på skogen upptäckte vi att en av passarna inte kommit tillbaka. Han har en stuga i byn så tre ur laget åkte först dit för att se om han hade åkt dit men där var han inte. Det gick heller inte nå honom via telefon. Jaktledaren Sören och två till ur laget åkte runt till det pass han suttit på på morgonen, där stod bilen kvar men det var ingen kvar på passet, däremot hittade vi hans gevär vid ett av grannpassen. Det här var tre timmar efter att vi brutit jakten och han svarade på radion när Sören ropade att vi bröt. Självklart blev vi mycket oroliga och för att inte förlora någon tid om det skulle bli ett längre sökpådrag så ringde vi polisen medan vi skickade folk och bilar till alla tänkbara vägar som han skulle kunnat gå till om han gått vilse.
Tack och lov hittades han igen välbehållen vid slutet av Skåltjärnvägen.
Det visade sig att ett gäng vindfällor och en sönderregnad karta hade ställt till det för honom när han hade gått av passet, sen hade han åt grannpasset och hade sedan glömt kvar geväret där när han gick. Telefonen hade fått slut på ström och gick inte använda. Vi kunde blåsa av sökningen och lättade konstatera att han var välbehållen i alla fall!
Under eftermiddagen jagade jag och Erik med Nittro i Gruvberget men det kom inget produktivt ur det, bara en idolbild på min käraste bror!
Min bror!
Kommentarer
Trackback
