Måndagen vigdes såklart åt jakt, och vilken jakt det blev.
En jakt som började så bra och slutade så dåligt...

 

Jag släppte uppe vid pass 19 norr om basvägen i Sutterviken. Första två timmarna förflöt utan att någt särskilt hände, Nittro hade ett bra sök och var iväg på ett parlängre svängar, varav en tror jag han skickade iväg älg bakåt.

Men vid 09.47 hade jag passerat över landsvägen ner mot Näkten, och då kom också upptaget. Han tog upp snett bakom mig så jag skyndade mig tillbaka upp på landsvägen för att inte lägga vind på skallet. Det verkade stå stabilt på upptagsplatsen och när han skällt en halvtimme började jag smyga på.

 

En timme efter upptaget hade jag 30 meter in till skallet, men kunde inte se någon älg, ungplanteringen där det stod är så förbaskade tät. Men plötsligt jagar älgen hunden och jag får syn på den - ett huvud med ljusbruna skinande horn mellan träden. Pulsen som redan var hög gick upp lite till!

Jag smög och kröp inpå för att komma närmare. Medan jag sitter på huk och kikar på oxen jagar plötsligt en annan älg hunden, det var uppenbarligen en ko med också som jag inte sett trots att jag nu satt bara 10-15 meter från skallet.

Tyvärr kom inget läge och när jag suttit på skallet i runt en timme provade jag att stöta det lite för att få det att flytta sig lite. Det var på tok för trångt att skjuta där det stod och jag behövde få älgarna att flytta sig.

Stöten lyckades och ståndskallet flyttade sig ca 300 meter rakt söderut. Just den riktningen var ju inte optimal, eftersom det blev bakom mig...

Men älgarna stannade, Nittro började skälla igen och jag gick upp till landsvägen igen för att snabbt kunna ta omtag. Älgarna stod nu ca 100 meter från Näkten, och där nere är det lite öppnare än det tidigare hygget det stod på. Så hoppet fanns om att det nu skulle bli läge för skott.

När jag kom inpå ståndet igen så stod det precis i kanten mellan rishygget och det öppnare hygget, men mer inne på det risiga.
Jag sitter i kanten och har inte sett älgarna trots att jag återigen bara är ca 20 meter från dem. Men när kon jagar hunden kommer hon ut på det öppnare området, tätt följd av en kalv. Jag tänker: "Jaha, nu har oxen smugit undan..." Men för min del kunde jag lika gärna skjuta kalven med tanke på det jobb som hunden presterat. Tyvärr stod älgarna lite omlott så jag hade inget läge. Plötsligt börjar det dock röras om i buskarna och ut kliver oxen. Nu ser jag honom i hela sin storlek, en riktigt fin älg. Tretton taggar på kronan och en stor kropp, helt klart en mäktig älg!
Men älgarna stod så tätt att jag int hade läge varken på kalven eller oxen, och såsmåningom gick de åter in i det risiga hygget. Skräp!

Jag överträffar alla mina tidigare kryp- och smygprestationer och kommer till slut fram till ett läge på oxen, dryg fyra timmar efter de första skallen. Jag skjuter...

Helvetessatansfansröv vad skitdåligt skytte! Är det enda rätta som kan beskriva det jag presterade då...
Jag kände allt för väl igen de där håren jag hittade... Långa, ljusa. Rygg/puckelhår.
Igen hade jag skjutit för högt! Jag begriper det inte. På älgbanan när jag övar sitter skotten i princip aldrig för högt, men så fort jag ska skjuta på något levande så sitter de nästan alltid för högt. Jag hatar det.
Det är för jävligt dåligt, det är allt jag har att säga om mitt skytte!
För läget var inte dåligt, jag hade hela oxens bog ren, inga kvistar i vägen eller nåt.
Fan.

I alla fall. Efter skottet drar älgarna iväg norrut, över landsvägen och upp mot Igeltjärnsvägen. Nittro höll i i över 1,5 kilometer innan han släppte och kom tillbaka. Jag trodde ju fortfarande att jag trots allt hade träffat älgen rätt - Nittro fick söka av området runt skottplatsen, ner mot sjön och runt ikring. Men någon älg hittade vi ju inte...
Vid det här laget hade jag redan djup ångest och hade ringt hem pappa från jobbet och han skulle komma med Vicke och spårningsutrustning.

De kom och vi spårade, Vicke tog an spåren bra (som alltid) och spårade precis spår-i-spår med vart Nittro hade hållt i älgarna efter skottet. Vi bröt spårningen där älgarna tagit över vägen, ca 700 meter från skottplatsen. Inget blod eller annat av intresse hittades på den sträckan.
För säkerhetsskull gick pappa ner och spårade av närmast sjön så att inte älgen skulle lagt sig uti där, det var ju lite stökigt med tanke på att det hade varit tre älgar på ståndskallet. Vicke tog då an ett annat spår, men det gick senare ihop med de tidgare spåret.

Klockan var nu sent, närmare klockan sex. Så vi bört och bestämde att jag skulle dit och fortsätta spårningen dage efter.

Igår så tig jag då åter upp spårningen vid landsvägen, Vicke spårade som en klocka ca 1 kilometer till, och där började han vinddra så mycket, plus att jag hittade tre legor där (helt blodlösa alla tre) att jag tänkte det var bästa att avbryta och släppa på Nittro. Gick ner till bilen, åkte runt och släppte sedan på Nittro. Han drog direkt norrut och tog upp vid östra sidan av Stensjön men det stod bara några minuter innan det bar iväg runt halva sjön. Det gick undan i gångstånd, men till sist drog älgarna iväg bort och Nittro bröt och kom tillbaka efter ca 2 kilometer. Jag fortsatte en sväng till sedan, men vovve hittade inga fler älgar.

Älgen var vid det här laget helt friskförklarad både av mig, pappa och jaktledaren som jag konfererat med. Men det känns ju ändå SKIT! Jag skäms för att jag skjuter så dåligt i skogen. Men nu har jag lovat att nästa älg ska jag skjuta med stöd, annars blir det inget.

För att undanröja alla tvivel gjorde jag och pappa ett släpp i området idag också, men Nittro hittade ingenting, så nu får jag nog släppa det här. Och gravera in en ny bild i huvudet, nästa gång ska jag lyckas!

Efter släppet imorse så åkte vi till Skåltjärnberget och släppte där för att få gå på något nytt, älgarna sprang fort och stod inte alls, men troligen skickade han ut ett par älgar mot Kronan på slutet.