Igår var jag och pappa och hälsade på i jaktstugan efter middagen och sen for vi och kikade efter bäver. Vi såg till sist förmodligen två olika bävrar, men fick inget läge på nån av dem. Men vi lokaliserade deras matplats, så idag skulle jag ta nya tag!

Vid halv åtta var jag på plats på mitt pass, i snöstorm och nollgradigt. Efter drygt 45 minuter såg jag bävern komma simmande längs land och jag smög av mig handskarna och vippade upp kikarskyddet. Bävern simmade fram till en stock och började gnaga loss en kvist. Här hade jag inget läge på den, men de är fascinerande djur och det var intressant att kika på den medan den jobbade med att få loss maten.
Tyvärr så simmade den inte upp på samma ställe som igår när den väl fick loss kvisten utan simmade längre till vänster, och jag såg bara övre delen av ryggen på den.

Jag väntade tålmodigt, men när den hämtade nästa kvist så smög jag mig framåt och konstaterade att jag skulle kunna få läge om jag smög snett framåt mot ett par träd som stod uppe på en liten förhöjning. Jag nådde träden, samtidigt som bävern flyttade sig mot land och klättrade upp på matplatsen. Läget var så uppenbart!
La upp geväret, osäkrade och pang! så hade jag skjutit min allra första bäver!


En liten fjolårsbäver

I sommar blir det tio år sen jag tog jägareexamen, jag hoppas det inte dröjer tio år till tills jag skjuter nästa bäver! Som minne har jag tänkt försöka mig på att koka skallen och göra den till trofé. Tyvärr blev skinnet inte så mycket att ta rätt på, med kort håll och älgammo så blev det mycket hål i den lilla bävern.

Jag återkommer i bäverkokningsprojektet framöver!


(Tack kära pappa som skickade med bäverhuggkroken, annars hade hämtningen av bävern blivit en blöt historia då den satt en dryg meter ut i vattnet på en björkstock.)