Vet ni hur frustrerande det är att inte kunna åka hem och jaga de helger jag vill jaga? Det är helt galet jobbigt.
Mina rapporter om jakt sträcker sig därför inte längre än telefonsamtal jag fått från pappa och brorsan.

Förra helgen sköt Erik en kalv för Nittro igen, och igår stod han 100 meter in på grannmarken och skällde i sex timmar. I slutet av gårdagens ståndskall släppte de även in Kitos på ståndskallet, hundarna skällde tillsammans en stund men sedan gick det loss, vilket inte var mer än bra då mörkret kröp sig på.

Nu väntar jag bara rapport från idag, så att man kan skapa ännu mera hemlängtan och frustration. Två veckor kvar tills jag kan åka hem nästa gång...


Nittro

Pappa gjorde ett släpp med Vicke förra helgen också, första släppet sen operationen. Sju kilometer gjorde hunden på den lilla stund han var lös, och pappa kunde inte se att han blev stel eller sämre av det. Idag ska han också släppas, så nu håller vi tummarna för att han håller ihop.


Brorsan med sin 30-kiloplus knähund Kitos