Kärleken mellan två människor ska inte vara svår, det ska vara enkelt. Man bråkar, blir sams och växer ihop, man skrattar, får träningsvärk i smilbanden och välter ut ett vattenglas i samma veva, men det gör inget, för man är lycklig. Kärleken mellan två människor ska inte göra ont, då tror jag att något är fel.

Att älska en annan människa är ett stort ansvar, och att låta sig själv älskas av någon är ett stort steg, som inte alltid är lätt att ta. Men om kärleken är rätt, då faller bitarna på plats ändå och plötsligt en dag så står man där, och har lämnat all gammal smärta bakom sig, man låter sig svepas med för att den där känslan i magen är den rätta.

Att man kan känna kärlek till ett djur har en del svårt att förstå, men för mig är det självklart. En varelse som utan förbehåll tar dig för den du är, lyssnar på dina tankar, tröstar dig när du är ledsen, är en jaktkamrat i skogen och som alltid lyckas tigga till sig en godbit vid matbordet, som du älskar trots att hela huset luktar blöt hund, och som är så ovillkorligt okonstlad. Om en sådan varelse inte är värd kärlek och den största omsorg, då vet jag inte vad som är det.

Det är svårt att förklara kärlek, men när man känner det, då vet man.



Mm.