Dag 12 - I min handväska

Eftersom jag inte använder handväska dagligen så var ju inte det här en så intressant kategori...

På den tiden jag brukade använda handväska brukade jag alltid ha med mig kalender, penna, jakttidtabellen, tandborste och annat smått och gott.



För övrigt har jag flyttat nu. Har flyttat in i en studentkorridor på Ålidhem. I mitt rum finns det en liten kokvrå samt toalett och dusch. Börjar få lite ordning på rummet nu, även om det är långt kvar. Tänker nog belöna mig själv med en fiskedag tillsammans med Johan imorrn.


Nypistad backe i Hemavan

Dag 11 - Mina syskon

Jag har bara ett syskon, en nästan tre år äldre bror vid namn Erik.
Min bror är inte bara som ett syskon, han är en fantastiskt bra vän också. Vi kan prata om det mesta och om jag har problem med något så händer det ofta att jag vänder mig till min bror.

Han har ett riktigt stort intresse, som vi har gemensamt, nämligen jakten. Min bror har varit en förebild på både skjutbanan och i skogen, han har trevliga värderingar och ett lugnt sätt att vara.
Många anser att min bror är blyg, och det stämmer, men när man lär känna honom kan han prata på rätt bra. Typiskt för min bror är att han har svårt att passa tider, det klassiska är att han kommer på att han ska fika eller duscha ungefär samtidigt som man måste åka om man ska nånstans.

Just nu står min bror i begrepp att skaffa sin första egna hund, de vi har sen tidigare är ju formellt sett pappas. Valpen är runt fyra veckor nu och jag hoppas att han hämtat den nästa gång jag ska hem så att man får lite valpmys!


Här har min bror och Vicke just hjälpt mig att spåra upp oxen jag sköt i september 2010.


Dag 10 - Det här hade jag på mig idag

Just nu är jag alltså iklädd svarta strumpor med mönster av skuttande katter i grått. Till det bär jag ett par lila långkalsonger (kanske ett av de skönaste plgg som finns), svart och bruna pinewoodbyxor, en svart t-shirt och en ljusblå marwin-huvtröja. Det är med andra ord chillardag i hemmet idag.

Dag 9 - Min tro

Jag är inte religös på något sätt, men det finns ändå en massa saker man kan tro på. Jag tror till exempel på ödet, men jag tror att man själv avgör i vilken riktning man styr ödet, jag tror att allting som sker, sker av en anledning, även om det ibland kan vara riktigt svårt att se meningen med det.

Jag tror på kärleken, och hoppet om en bättre värld.

Ett av mina slagord, och som jag använt och använder konsekvent, som jag tror stenhårt på är:
Framåt och uppåt.
Allt går bara man vill och vågar, oftast är man själv det största hindret på ens väg genom livet.



Lövan

Dag 8 – Ett ögonblick

Att välja ett enda ögonblick ur ett 23 år långt liv är inte alldeles enkelt, det finns många som etsat sig fast i livet, i hjärtat och i hjärnan.

Ett av mitt livs allra värsta ögonblick var en marsmorgon för två år sedan, den där morgonen då jag förstod att Arro inte skulle leva längre. På morgonen när jag gick ut till honom för att se hur han mådde och genomborrades av hans plågade blick, det ögonblicket och den iskalla känslan som grep tag i mig kommer jag aldrig att glömma. Han led, och han ville vidare.

Men jag saknar honom, varje dag.
Min allra finaste lillebror, vän och jaktkamrat.


Dag 7 – Min bästa vän

Jag är en människa med många vänner som jag inte känner så bra, och som inte heller känner mig särskilt väl, och så har jag de där vännerna som står mig nära, min allra bästa vänner. För jag har inte bara en, jag har flera stycken.

Möt mina fyra närmsta, utan någon som helst inbördes ordning:

Moa:
Jag och Moa träffades när jag började jobba på nummerupplysningen. Jag har aldrig klickat så snabbt så bra med någon människa nånsin, det kändes som att Moa hade känt mig hela livet. Hon förstår saker som jag inte ens förklarat, hon har galen humor och är lite knäpp, på ett skönt sätt. Oavsett om vi befinner oss 40 mil ifrån varandra eller brevid varandra på en strand i Grekland så finns hon alltid där.

Jeanette:
Trots att vi gick på samma gymnasium i tre år var det inte förrän efter skolans slut som jag och Jeanette började umgås allt mer, och innan jag visste ordet av tog hon plats som en av mina absolut bästa och närmaste vänner. Många är de nätter som vi pratat till sena timmar, vi har gjort massor av roliga, galna och mysiga saker tillsammans. Vi har delat skratt, tårar, middagar, filmer, täcken och flygplan på vår väg genom livet.

Joanna:
Finaste Joanna, hon är alltid på språng, men har ändå alltid tid för vänner. Denna kvinna inspirerar mig, och har lärt mig att listor och raka rader är att föredra i den här världen. Det spelar ingen roll om det blåser orkanvindar, står hon där som en klippa, en trygghet som jag inte skulle kunna tänka mig att vara utan.

Issa:
Isabell, mitt lilla vilddjur. Hon kan vara en av de galnaste och mest intressanta människorna i min tillvaro, man vet aldrig vad som väntar när man har henne vid sin sida. Isabell är så där ohejdat sprudlande när hon är glad att det är omöjligt att inte bli glad själv, och när något bekymrar henne då bekymrar det mig. Men vi löser det alltid.

Dessa fyra människor är egentligen mycket olika, men alla har de något gemensamt. De är helt underbara vänner, och jag vet att de alltid ställer upp för mig, oavsett om jag är glad, arg eller ledsen. Och jag hoppas de vet att jag finns där för dem också, om de behöver mig.

Dag 6 – Min dag

En sån dag det varit!
Vaknade vid sju-snåret imorse ute i Obbola tillsammans med Johan, vi klev upp och begav oss till Gimogränd för att äta frukost och lämna bilen. Johan gav sig sen iväg till skolan vid åtta. Jag började inte förrän vid nio.
På skolan hade vi intro till moment 2 i kursen vi läser nu, Geovetenskap. Vi hade också intro till GIS, GPS och digital karthantering som vi ska jobba lite med denna vecka.

När skolan var slut kom Johan och hämtade mig och vi åkte ner på stan, letade efter flodexpansionen till Carcassonne och var in på Djurmagazinet och kikade på allehanda smådjur. Därefter styrde vi skutan mot Sagami för att beställa sushi, när den var inhandlad tog vi och reste ut till Obbola där det blev sushilunh och filmtittning. När vi kikat klart på filmen åkte vi till Gimo igen och spelade lite Caracassonne med Johans sambo innan vi åkte till bion och såg True grit. Filmen rekommenderas för er som vill se en skapligt bra nyinspelad västernfilm, bröderna Coen har lyckats tycker jag allt.

Nu ikväll har det så blivit lite tvspel, och nu är Johan på gymmet medan jag sitter här med astmahosta som inte vill sluta efter förkylningen förra veckan.




Dag 5 – Vad är kärlek

Vad är kärlek? Det känns som en stor fråga, som inte har ett alldeles enkelt svar. För mig kan kärlek vara så mycket, det kan vara kärlek till pojkvän, en nära vän, ett husdjur eller ett ställe. Kärlek är en svårdefinierad känsla, ibland när jag är i skogen kan jag känna mig så där lätt och lycklig och pirrig som man kan göra när man är kär, är det då kärlek? I min värld är det det.

Kärleken mellan två människor ska inte vara svår, det ska vara enkelt. Man bråkar, blir sams och växer ihop, man skrattar, får träningsvärk i smilbanden och välter ut ett vattenglas i samma veva, men det gör inget, för man är lycklig. Kärleken mellan två människor ska inte göra ont, då tror jag att något är fel.
Att älska en annan människa är ett stort ansvar, och att låta sig själv älskas av någon är ett stort steg, som inte alltid är lätt att ta. Men om kärleken är rätt, då faller bitarna på plats ändå och plötsligt en dag så står man där, och har lämnat all gammal smärta bakom sig, man låter sig svepas med för att den där känslan i magen är den rätta.

Att man kan känna kärlek till ett djur har en del svårt att förstå, men för mig är det självklart. En varelse som utan förbehåll tar dig för den du är, lyssnar på dina tankar, tröstar dig när du är ledsen, är en jaktkamrat i skogen och som alltid lyckas tigga till sig en godbit vid matbordet, som du älskar trots att hela huset luktar blöt hund, och som är så ovillkorligt okonstlad. Om en sådan varelse inte är värd kärlek och den största omsorg, då vet jag inte vad som är det.

Det är svårt att förklara kärlek, men när man känner det, då vet man.



Mm.

Dag 4 – Det här åt jag idag

Ja, det var ju en liten udda rubrik, men jag kör på!

Frukost: en tallrik med vaniljyoghurt, sen hann jag inte äta mer
Lunch: min fantastiska kycklingsallad (Grillad/stekt kyckling i bitar, med pasta, majs, soltorkade tomater - ska vara Ridderheims marinerad tomater, fetaost, cocktailtomater och ruccola somkryddas med grekisk salladskrydda) Sjukt gott!
Middagen: ännu ej äten, oklart vad det blir

Salladen kommer tjäna som lunch imorrn också då jag ska till Boliden på studiebesök med skolan.



Lite uppdateringar på andra fronter!

Är dunderförkyld just nu, jag skyller det på en helg i Hemavan. ÅKte dit med programmet i torsdags och helgen har ägnats åt skidåkning, bastu, badtunnor, mat och dryck. Sjukt trevligt, men mindre trevligt att många blev sjuka under tiden.

Har fått en lägenhet på Historiegränd, vid Ålidhem, och kommer flytta dit den 1 mars.

Min bror är den som kommer se till att familjen snart får påökning i form av en liten valp, mer info kommer när den lille landat där hemma!

Jag och Johan har träffat varandras föräldrar och allt känns hur underbart som helst!


NU ska jag återgå till att plugga, tenta i geovetenskap på fredag!

Dag 3 - Mina föräldrar.

Mina föräldrar ja.

Mamma!
Hon heter Mildred, men kallas för Mima, och hon har alltid varit en världsbäst mamma. Rättvis, snäll och omtänksam, men har ändå inte skämt bort mig och min bror. När jag åkte till USA var lilla mamma med och det var riktigt kul, och jag skulle hemskt gärna resa med henne igen.
Mamma utbildar sig just nu till storkökskock, och när hon inte gör det så händer det att hon ägnar sig åt geocaching, kanske tar en promenad eller påtar i trädgården. Mamma har så länge jag kan minnas hotat med att flytta ut ur huset var gång vi skaffat ny hund, och vi är väl nu inne på den tredje hunden sen dess?
Mamma är världsbäst att ha med sig när man ska ut på skoter/fisketur, för oftast blir det supergod mat då. T ex älgskavspita med lök och färska champinjoner. :)
Och så bakar hon gärna surdegsbröd och säger åt sina odrägliga barn att ställa in i diskmaskinen.





Pappa!
Pappan han heter Herje och kallas mest för det också, och han har såklart också alltid varit en världsbäst pappa. Han är kanske den lite tysta typen, men när han säger något kan det vara värt att lyssna.
Det är pappa som alltid fått dras med oss barn i skogen, kan inte ha varit lätt att sitta på pass med en unge på var sida som bråkade om vem som skulle få lyssna på radion?
Min pappa jobbar som skogsmaskinförare och trivs bra med det, han har jobbat i eller med skog i nästan hela sitt liv. Han tycker det är otäckt att flyga och lagar nästan alltid korv och makaroner när han är ensam hemma!
Mamma och pappa!
Mina föräldrar har varit tillsammans i ungefär en evighet, typ från mamma var 16 eller nåt i den stilen, och så har de varit gifta i drygt 20 år.

Jag älskar mina föräldrar!

Dag 2 - Min första kärlek

Det här var ändå en lite klurig fråga, jag blir inte kär hur som helst. Förälskad har man ju varit i både den ena och den andra men kärlek är något helt annat.

Den första kärleken får vi dock nog anse vara en fyrbent varelse vid namn Frode. Han var en vacker, lite rundlagd fjording som min tremänning hade i sin ägo. Ska vi vara helt ärliga så var det nog Frode som grundade mitt hästintresse. Frode var den första hästen jag hade hemma hos mig över en sommar, jag var då 12 år gammal. Han lärde mig en massa, men framförallt var han en utmärkt kompis som man kunde prata med om allt möjligt, och han hade tålamodet att lyssna. Vi hittade på en massa bus och hade sjukt mysiga ridturer i skog och mark.

Jag kommer aldrig glömma den här hästen, och när han lämnade oss 21 år gammal efter en långdragen hälta så var det många tårar som föll. Många nya hästar har tagit plats i mitt liv efter det, men ändå har Frode en alldeles egen plats i mitt hjärta.

Dag 1 - Presentera mig själv

Många av er har redan koll på vad jag är för en filur, men vi tar det väl från början...

Mitt namn är Emma Karin Johanna Andersson, jag är född och uppvuxen i en vacker liten by som heter Gillhov. I denna by gick jag på dagis och här hade jag många av alla mina barndomsvänner. I familjen finns min pappa som heter Herje, min mamma Mildred och min äldre bror Erik. Förutom de mänskliga familjemedlemmarna så har det även passerat en del djur i huset.
Först fanns Nallen, en trefärgad dreverhane som lade grunden för mitt hund- och jaktintresse. Jag hade också tre kaniner, först Trullan som sedan fick en kompis vad namn Nadja och när Trullan dog så kom en liten tjej vid namn Edith. Nu har alla tre rest till grönare nejder.
Medan Nalle ännu levde utökades hunderiet med en jämthundshane vid namn Arro, och han befäste jakten i mitt liv och lärde mig så mycket om livet som jägare, det var tungt då Arro blev sjuk och fick avlivas... Redan innan Arros bortgång kom det två nya stjärnor till gården, först gråhunden Vicke som nu är 5 år gammal och sen jämten Nittro som är drygt tre år.

Förutom ett stort intresse för hundar var jag redan som liten intresserad av hästar, och har ridit sen jag var ungefär 10 år gammal. Först på ridskola, sedan kombinerat privathästar och ridskola för att senare enbart rida andras hästar. Några hästar har passerat mig som foderhästar och som sommarhästar. Just nu har intresset hamnat lite i träda, men efter studierna kommer jag förhoppningsvis att besitta tiden och pengarna som krävs för att hålla häst.

Ja, studier ja...
Just nu så studerar jag vid Umeå Universitet, har läst lite drygt en termin av Kandidatprogrammet i Biologi och Geovetenskap. Jag trivs riktigt riktigt bra här och utbildningen känns helt rätt. Under de senare åren av utbildningen kommer jag att inrikta mig mot biologi, och som det känns just nu, mot viltbiologi.

I mitt liv finns det väldigt många människor, jag har många ytliga vänner och få som kommer mig riktigt nära.
Här i Umeå har jag träffat Johan, en människa som besitter sjukt många fantastiska egenskaper. Till exempel får han mig alltid på bra humör oavsett hur arg, less, irriterad eller bekymrad jag är. Att han har störtskön humor, är lite lätt galen och snygg gör inte saken sämre. Fast hans allra bästa egensskap är att han är trygg, jag behöver aldirg oroa mig för något när jag är med Johan.

Förstås har jag inte alltid studerat, efter gymnasiet (Skog och jakt vid Åsbygdens naturbruksgymnasium), började jag direkt att jobba som virkesmätare. Under 1,5 år satt jag stationerad på Rödins Trävaru i Skanderåsen innan jag bytte jobb och började med nummerupplysning. Att jag under åren återvänt till virkesmäteriet säger en del om hur jag egentligen trivdes (eller inte trivdes) med jobbet som ständigt stressad nummerupplysare, även om jag under sista året ägnade mig åt smstjänsten Svar På Allt, ädr jag trivdes bättre.
Svar På Allt-jobbet ar gett mig en hel del kunskaper om helt triviala ämnen, men jag tycks aldrig minnas dessa kunskaper när det är dags för sällskapsspel som kräver just det... Konstigt det där?

Pratet om spel får mig att tänka på att jag nog är världens bästa förlorare, jag blir aldrig sur över en förlust. I min värld är det viktigare att vinna i livet än i ett spel, och i livet är jag en vinnare.

En av mina sämsta och bästa egenskaper är att jag är sjukt envis, vilket såklart är bra väldigt ofta, men ibland kan det bli lite fel. Jag är till exempel rätt så långsint eftersom jag har svårt att släppa saker jag inte tycker är färdigdiskuterade, och så har jag svårt att erkänna när jag har fel. Även om det senaste blivit mycket bättre sen jag träffade Johan, det gör inget att ha fel, alla har det ibland.

Det största intresset i livet är trots allt jakt. Älgjakt med löshund är en av favoritjakterna men egentligen är alla typer av jakt med hund så himla kul. Om jag nu inte får med mig en hund ut i skogen så är toppfågeljakten någonting som jag tycker väldigt mycket om. Jag tror jag dras till lugnet och känslan av frihet som infinner sig när man glider fram på skidor längs en ändlös myr i bitande minusgrader.
I och med att jag börjat studera det jag gör har jag börjat se jakten på ett annat sätt lite granna, jag har lärt mig betydligt mer om de dynamiska system som finns i naturen, vilken inverkan jakten egentligen har och hur oliak rovdjur påverkar systemen. Det är inte så självklart som man kan tro!

Mina jakliga sidor till trots så är en av mina favoritmaträtter en sjukt god vegetarisk pizza som mina sambosar här i Obbola infört i mitt liv. Har ni tur kan ni få receptet nångång!

Det värsta jag vet är människor som plågar djur och misshandlar sina partners. Jag kan bara inte förstå varför man ger sig på ett djur, som i många fall inte kan försvara sig, eller sina partners som man många gånger påstår sig älska. Helt obegripligt.

Jag har massor av intressen som jag inte tagit upp än. Värt att nämna kan vara att jag gärna dansar, fiskar, läser böcker och nu på sistone även tränar.

Nog talat!


Hakar på trenden.

Som ni förstått råder det bloggtorka i det vimländska lägret, och det tänkte jag åtgärda genom att haka på trenden att skriva om trettio olika ämnen under en månads tid.

Ämnena är:

♥ Dag 1 – Presentera mig själv.
♥ Dag 2 – Min första kärlek.
♥ Dag 3 – Mina föräldrar.
♥ Dag 4 – Det här åt jag idag.
♥ Dag 5 – Vad är kärlek.
♥ Dag 6 – Min dag.
♥ Dag 7 – Min bästa vän.
♥ Dag 8 – Ett ögonblick.
♥ Dag 9 – Min tro.
♥ Dag 10 – Det här hade jag på mig idag.
♥ Dag 11 – Mina syskon.
♥ Dag 12 – I min handväska.
♥ Dag 13 – Den här veckan.
♥ Dag 14 – Det här har jag lärt mig idag.
♥ Dag 15 – Mina drömmar.
♥ Dag 16 – Vad kan jag inte leva utan.
♥ Dag 17 – Mitt favoritminne.
♥ Dag 18 – Min favoritfödelsedag.
♥ Dag 19 – Detta ångrar jag.
♥ Dag 20 – Den här månaden.
♥ Dag 21 – Ett annat ögonblick.
♥ Dag 22 – Det här upprör mig.
♥ Dag 23 – Det här får mig att må bättre.
♥ Dag 24 – Det här får mig att gråta.
♥ Dag 25 – En första. 
♥ Dag 26 – Mina rädslor.
♥ Dag 27 – Min favoritplats. 
♥ Dag 28 – Det här saknar jag.
♥ Dag 29 – Mina ambitioner.
♥ Dag 30 – Ett sista ögonblick.

På ett sätt är det ju en möjlighet för er läsare som inte känner mig så väl att lära känna mig, inte bara den jaktliga biten. Och så är det ett sätt för er som redan känner mig att få veta saker som ni kanske inte redan vet.

Jag kör på det.

Emma

Ur korpägg kommer inga duvor.

RSS 2.0