Imorse var det så dags, älgjaktspremiär! Vid klockan 05:00 ringde klockan och vid 06:20 var jag i skogen med Vicke. Jag smög som aldrig förr, då Vicke har en förmåga att inte skälla på älgarna förrän man typ står på dem, så jag gav mig fan på att älgarna inte skulle höra mig innan hunden var hos dem. Så jag smög, och smög, sakta sakta. Vicke sökte riktigt bra i svängar om 10-20 minuter. Och så helt plötsligt när jag ser hundens svans bara 70 meter framför mig så tar han upp, några skall senare går det loss och jag ser älgen skymla till mellan träden. F*n, älgarna var nog var mig trots smygandet, men vad kan man annat vänta sig när upptaget kommer inte ens 100 meter framför en? Vicke hängde på och det gick undan rakt västerut, samtidigt hör jag hur det knakar och hur ett annat djur går runt mig, så mest troligt var det flera älgar. Kanske den sk Herrklubben, en liten grupp med fyra oxar som setts där, under sensommaren. Blev iaf inget mer skällande, så drygt 3,5 timmar efter att jag släppte så bröt vi och åkte till skola för att få i oss mat. Sen åkte jag till ett nytt ställe och släppte igen, men där blev det inget, han sökte dock relativt bra även där, trots att det blev riktigt varmt där mitt i dan.

Erik ska ut med Nittro nu när han kommer från jobbet, så vi får se hur det går. Själv ska jag följa med pappa till jaktstugan och bygga klart hundgården.
Imorrn blir det skola igen och sen brakar den officiella jakten för oss loss på lördag. Det ser vi framemot.

Sen gratulerar vi Jimmy som sköt en kalv i morse. Grattis!



Vicke tar lite rast-vila i skogen