Revansch!
Idag var det så dags, dagen då jag skulle ta revansch från söndagens stora misslyckande. Jag lastade hunden och geväret i bilen strax efter åtta imorse och gav mig iväg mot mitt älskade andra hem, Dödres skogar.
Efter att ha skrivit upp mig på tavlan vid slakteriet så gav jag mig upp i Brötjärnberget, släppte klockan 08:50 och hunden försvinner omgående. Efter en och en halvtimmes väntan, där jag följt hundens krumbukter på pejlen, så viker han ut på vägen vid bilen och jag känner mig omotiverad att fortsätta jakten på det område jag befann mig. Tillbaka till Dödre by och vidare till område 15, kanske kan man kalla det för norr om Harrbäcken. Tänkte jaga den lilla biten mellan vägen och sjön, ett ställe där det brukar vara gott om älg.
En kvart efter att jag släppt hunden tar han upp, stadigt och taktfast, runt 260 meter framför mig nere vid sjöstranden.
Jag låter honom skälla en stund innan jag börjar gå på. Sedan när jag väl börjar gå på skäller han riktigt bra, det värmer i ett hundägarhjärta.
En halvtimme efter upptaget är jag inne på ståndskallet, och ser älgarna mellan träden, konstaterar att det är ko och kalv han skäller.
Just i denna stund blir kon orolig och väljer att gå iväg. Jag håller andan och sänder en bön till Diana, och någon minut senare ekar ståndskallet ännu en gång ut över sjön.
Jag tar mig inpå ståndskallet igen och ser älgarna kanske 70 meter längre fram, alldeles i strand kanten. I samma stund som jag tänker hur bra det skulle vara om de klev ut lite längre i vattnet bestämmer sig kon för att göra just detta. Strax efter kliver kalven också ut i det kyliga vattnet och jag har klockren skottchans. Lägger an och kramar avtryckaren. Skottet går men jag får ingen reaktion där framme hos älgarna, inte mer än att kon vrider lite på huvudet.
Skott nummer två är ett faktum och i samma stund går älgarna i sken, men kalven orkar inte upp på land utan slutar sina dagar precis där land möter sjö.
Behöver jag säga hur jävla skönt det känns, att jag är supernöjd med hunden, mig själv och hela dagen?
Det finns absolut inget som slår en lyckad jaktdag, där hund och resultat är precis som man önskar!
Tyvärr var kamerans glömd hemma idag, men en bild från mobilen kan jag bjuda på!
Efter att ha skrivit upp mig på tavlan vid slakteriet så gav jag mig upp i Brötjärnberget, släppte klockan 08:50 och hunden försvinner omgående. Efter en och en halvtimmes väntan, där jag följt hundens krumbukter på pejlen, så viker han ut på vägen vid bilen och jag känner mig omotiverad att fortsätta jakten på det område jag befann mig. Tillbaka till Dödre by och vidare till område 15, kanske kan man kalla det för norr om Harrbäcken. Tänkte jaga den lilla biten mellan vägen och sjön, ett ställe där det brukar vara gott om älg.
En kvart efter att jag släppt hunden tar han upp, stadigt och taktfast, runt 260 meter framför mig nere vid sjöstranden.
Jag låter honom skälla en stund innan jag börjar gå på. Sedan när jag väl börjar gå på skäller han riktigt bra, det värmer i ett hundägarhjärta.
En halvtimme efter upptaget är jag inne på ståndskallet, och ser älgarna mellan träden, konstaterar att det är ko och kalv han skäller.
Just i denna stund blir kon orolig och väljer att gå iväg. Jag håller andan och sänder en bön till Diana, och någon minut senare ekar ståndskallet ännu en gång ut över sjön.
Jag tar mig inpå ståndskallet igen och ser älgarna kanske 70 meter längre fram, alldeles i strand kanten. I samma stund som jag tänker hur bra det skulle vara om de klev ut lite längre i vattnet bestämmer sig kon för att göra just detta. Strax efter kliver kalven också ut i det kyliga vattnet och jag har klockren skottchans. Lägger an och kramar avtryckaren. Skottet går men jag får ingen reaktion där framme hos älgarna, inte mer än att kon vrider lite på huvudet.
Skott nummer två är ett faktum och i samma stund går älgarna i sken, men kalven orkar inte upp på land utan slutar sina dagar precis där land möter sjö.
Behöver jag säga hur jävla skönt det känns, att jag är supernöjd med hunden, mig själv och hela dagen?
Det finns absolut inget som slår en lyckad jaktdag, där hund och resultat är precis som man önskar!
Tyvärr var kamerans glömd hemma idag, men en bild från mobilen kan jag bjuda på!
Kommentarer
Danne.
Grattis till ett bra hundarbete, och givetvis, till kalven...
Erik
Grattis!! Härligt när allt går så bra :-)
Johan
Stort grattis!
Lasse
Strålande! Gråbollar är härliga kompisar även dem. Ibland möts jag av uppfattningen att det bara är jämtar som kan skälla ståndskall. Själv har jag ju båda raserna och tycker individen är det viktiga.
Trackback
