Jag kom hem, och det första jag sa när jag klev in genom dörren var inte som man kan tro hej, utan jag sa: Det är något fel på Arro! Detta hade jag insett redan innan jag ens klivit ur bilen på gården. Han klev inte ens upp när jag kom hem. Så jag hälsade på alla hundarna, gick in och slängde i mig lite mat och sen gjorde jag en rejäl undersökning av hunden. Han hade inte ätit sen igår morse, men han drack i alla fall. Jag kollade tänder och mun, öron, ögon, mage, rygg och tassar. Kände kort sagt igenom hela hunden, tur att han är snällare än folk tror! Försökte truga i honom lite kyckling med ris, men han åt bara köttet. Så då tog jag ut honom ur hundgården och gick en sväng för att se hur det var. Lokaliserade nog problemet, då han hela tiden letade gamla grässtrån, antagligen är det magen hans som krånglar. Det har den gjort från och till förut, men han har aldrig varit så pass att han inte klivit upp när man kommit hem.
Men förhoppningsvis så är han bättre imorrn nu när han fick ut och röra lite på sig och äta lite grässtrån så ska vi nog ha skrämt igång tarmarna igen!
Arro får inte vara sjuk, han får bara inte, jag blir så orolig direkt!

Annars så rullar allt på, imorrn ska vi till Kälaberget och käka burgare!
Ska bli trevligt tycker då jag iallafall!

Kanske, kanske så ska jag ut på äventyr med Joanna nästa månad! =)
Det skulle vara så roligt, jag kan behöva en rejäl uppvärmning innan jag ska bli hennes stalldräng! *hiii*



Min Arro och min pappa