6,5 timmars ståndskall
Igår var så första älgjaktsdagen för mig, som jag längtat! Jag skulle gå på ett eget område med Nittro, och jag valde att gå i Skåltjärnberget.
Körde pappa på pass först och släppte hunden första vid 07:00. Första timmen var rätt lugn, men när jag passerat den sydligaste av de saltstenar vi har i Skåltjärnberget så försvann Nittro. På pejlen kunde jag se hans söktur som plötsligt vinklade av och satte en väldig fart. Upp på själva berget, runt ner mot Svarttjärna och in i gallringen bakom Arroflon (som egentligen heter nåt annat, men Arro vilar där så den får heta så nu). Där blev det stopp och Nittro lugna skall fick mitt hjärta att öka pulsen. Ståndskall är förmodligen världens bästa musik!
Det rörde sig lite, men stannade sedan till och stog ca 10 minuter innan det gick loss igen. Då gick det rätt öst-nordöst mot vägen. Det gick över skåltjärnvägen och sedan blev det stopp 150 meter in från vägen. Jag började smyga på. En timme efter första skallen var jag inne på skallet och såg älgen - en rätt fin oxe. Men han var orolig på ståndet och jag hade inte mer än lyckats lokalisera honom innan han gav sig av igen. Rätt in på grannlagets mark. Satan!
Jag satte mig på en sten och filosoferade över vad jag skulle göra, det hade blivit stopp ca 300 meter in på grannens. Det rörde sig lite hit och dit men efter ett tag blev det ett riktigt fast stånd. Men på fel mark...
Jag tog mig tid att gå tillbaka till bilen för att fika. Sen beslutade jag mig för att gå runt ståndskallet och försöka stöta tillbaka det in på vårat. En skaplig promenad senare hade jag rundat skallet och kunde stöta in älg och hund på vår mark igen. Det blev stopp på upptagsplatsen, men gick sedan och ställde sig vid Långtjärnbäcken.
Därifrån över Skåltjärnvägen igen, över Älgsjöbäcken och stopp i nåt myrdoss vid sidan av bäcken.
Jag började smyga på igen, var inne på 60 meter, men det var tjockt med ris ute i dosset och jag såg bara älgens krona över buskarna. Sen glev det iväg i gångstånd igen, mot Älgsjön och förbi passen mellan Älgsjön och Långtjärna. Sen tappade jag kontakten på pejlen.
Knallade upp till pass 10 mellan sjöarna, och lyckades få kontakt igen. Ståndskall i sydöstra änden av Älgsjön, 2,5 kilometer bort. Puh!
Jag beslutade mig för att göra ett sista försök, men när jag hade ca 900 meter kvar till ståndskallet så gick allt loss igen och Nittro bröt. Hela 6,5 timmars gångstånd/ståndskall blev det. Men älgen var sjukt orolig hela tiden, men Nittro jobbade riktigt bra hela dagen. Det är bara jag som tydligen inte lyckas med min del i avtalet!
Körde pappa på pass först och släppte hunden första vid 07:00. Första timmen var rätt lugn, men när jag passerat den sydligaste av de saltstenar vi har i Skåltjärnberget så försvann Nittro. På pejlen kunde jag se hans söktur som plötsligt vinklade av och satte en väldig fart. Upp på själva berget, runt ner mot Svarttjärna och in i gallringen bakom Arroflon (som egentligen heter nåt annat, men Arro vilar där så den får heta så nu). Där blev det stopp och Nittro lugna skall fick mitt hjärta att öka pulsen. Ståndskall är förmodligen världens bästa musik!
Det rörde sig lite, men stannade sedan till och stog ca 10 minuter innan det gick loss igen. Då gick det rätt öst-nordöst mot vägen. Det gick över skåltjärnvägen och sedan blev det stopp 150 meter in från vägen. Jag började smyga på. En timme efter första skallen var jag inne på skallet och såg älgen - en rätt fin oxe. Men han var orolig på ståndet och jag hade inte mer än lyckats lokalisera honom innan han gav sig av igen. Rätt in på grannlagets mark. Satan!
Jag satte mig på en sten och filosoferade över vad jag skulle göra, det hade blivit stopp ca 300 meter in på grannens. Det rörde sig lite hit och dit men efter ett tag blev det ett riktigt fast stånd. Men på fel mark...
Jag tog mig tid att gå tillbaka till bilen för att fika. Sen beslutade jag mig för att gå runt ståndskallet och försöka stöta tillbaka det in på vårat. En skaplig promenad senare hade jag rundat skallet och kunde stöta in älg och hund på vår mark igen. Det blev stopp på upptagsplatsen, men gick sedan och ställde sig vid Långtjärnbäcken.
Därifrån över Skåltjärnvägen igen, över Älgsjöbäcken och stopp i nåt myrdoss vid sidan av bäcken.
Jag började smyga på igen, var inne på 60 meter, men det var tjockt med ris ute i dosset och jag såg bara älgens krona över buskarna. Sen glev det iväg i gångstånd igen, mot Älgsjön och förbi passen mellan Älgsjön och Långtjärna. Sen tappade jag kontakten på pejlen.
Knallade upp till pass 10 mellan sjöarna, och lyckades få kontakt igen. Ståndskall i sydöstra änden av Älgsjön, 2,5 kilometer bort. Puh!
Jag beslutade mig för att göra ett sista försök, men när jag hade ca 900 meter kvar till ståndskallet så gick allt loss igen och Nittro bröt. Hela 6,5 timmars gångstånd/ståndskall blev det. Men älgen var sjukt orolig hela tiden, men Nittro jobbade riktigt bra hela dagen. Det är bara jag som tydligen inte lyckas med min del i avtalet!
Kommentarer
Danne
Hmm, känns lite som att de va den oxen jag sköt här?.. http://kvistabo.blogspot.com/2011/09/lyckad-algjaktsvecka.html
Trackback
