Filosofi kring hundbajspåsar
Under höstens första löprunda här i Umeå fastnade jag ännu en gång i tankar kring det här med hundar, hundägare och hundbajs(påsar). Om man skaffar hund, och väljer att bo mitt i en stad då måste man acceptera att det här med bajs, och upplockandet av detsamma kommer bli en väsentlig del av ens liv.
Noggranna studier visar att det finns tre typer av hundägare, här uppräknade och nedskrivna utan någon som helst form av inbördes ordning:
Den ignorante
Hundägaren ser tydligt att hunden släpper sina korvar på backen/asfalten/gångvägen/trottoaren/din mammas gräsmatta men skiter (haha) högaktningsfullt i att plocka upp fekalierna och slänga dem i för detta avsedd skräpkorg. I vissa fall kan man även se att hundägaren ifråga har en bajspåse fastknuten på kopplet, men ändå ignorerar det faktum att hundens tidigare intagna mat nu passerat tarmsystemet och att resterna kommit ut.
Den ordentlige
Hundägaren inte bara plockar upp hundens kvarlämningar utan slänger även påsen med innehåll i avsett kärl. Kan ibland ses använda dubbla påsar för att undvika avföring på händerna.
Extremfall får anses om hundägaren ifråga börjar plocka upp andra hundars bajs, vilket förvisso gynnar andra personer som bevistar backen/asfalten/gångvägen/trottoaren/din mammas gräsmatta, som således slipper kliva i det.
Den obegriplige
I samma ögonblick som hunden intar den hukande bajsställniningen lirkar hundägaren fram en bajspåse ur fickan, han eller hon angriper skiten och placerar den i påsen. Hundägaren kan sedan ses bära med sig påsen, till synes i jakt på en bajskorg, och vi intet ont anande observatörer kan lugnt konstatera att "Åh, vilken ordentlig hundägare!"
Men skenet bedrar, denne typ av hundägare kommer när du minst anar det att slänga den svarta påsen med skit i på backen/asfalten/gångvägen/trottoaren/din mammas gräsmatta.
Så, vad är då själva konklusionen av detta?
Jag begriper bara inte varför man gör den äckliga delen (alltså plockar upp det kroppsvarma bajset) för att sen slänga påsen vart som helst utom i en papperskorg?
Det är så jättekonstigt!
Haha, ja, bra fråga Emma! :p
Den umeåboende hundägaren: Som plockar upp sitt hundbajs men i ren förtvivlan över avsaknad av sopkärl slänger påsen i närmsta höga gräs samt efter detta får en smärre infarkt pga kommunens urusla service.
jag har funderat på samma sak, känner mig dessutom provocerad av att man lägger någonting biologiskt nedbrytbart i plast för att sedan slänga det i "naturen"
