Mitt 2009
Jani, nu har det helt plötsligt blivit ett nytt år, men vad hände egentligen under mitt jaktliga år 2009?
Början av året ägnades åt en del toppjakt, såg en del fåglar, men tupparna och jag kom inte överrens så jag fick inte skjuta någon av dem. I slutet av januari blev Arro dålig för första gången, slutade åt och var hängig, just den helgen var pappa borta så jag sa åt lilla hunden att han inte fick bli dålig nu, och han började åt igen efter ett par dagar. Vintern bestod av en hel del hundmotion i form av skidåkning, men det blev också lite fiske där pappa tog hem segern i en av de pimpeltävlingar vi deltog i.
En fredagskväll i mars blev Arro sjuk igen, och på måndagen åkte vi till veterinären där han fick avsluta sina dagar. Några veckor senare spridde vi ut honom på jaktmarkerna, i samband med att vi körde ut saltstenar.
Under vårvintern gick vi en lydnadskurs med Nittro i Dille för Anna Fors Ward.
Under våren och sommaren blev det mycket cykling med hundarna, spårkurs för dem båda och någon jaktstig blev det också. Skytte blev det en hel del av överlag, hjälpte till vid lite tjejskytte i Åsarna och sköt en hel del både där och på "hemmabanan" i Kälen. Jag lyckades dock på något sätt missa samtliga tillfällen med skytte för Björnpasset pga av diverse resor.
Hösten tog sin början med fågeljakt men det blev en fruktlös historia. Under slutet av augusti fick jag skjuta en grävling för Nittro efter drygt två timmars ståndskall. I september drog älgjakten igång, spänningen inför Nittros första riktiga höst var stor, och jag funderade också över om Vicke skulle börja som han avslutade förra hösten.
Första dagen fick jag skjuta en kalv på pass, och hösten flöt på bra, Vicke jobbade på riktigt bra med ett flertal ståndskall, flera fällda älgar och tre skarpa eftersök, varav två blev dödsök. Ett eftersök blev 1,3 mil långt och avslutades med att konstatera att den aktuella älgen var hel och hållen.
Nittro kom igång under senare delen av oktober med ett antal ståndskall, som tyvärr slog stolpe ut var gång.
I början av november bomsköt jag på en kviga på ståndskall för Vicke, och självförtroendet sjönk i botten. Efter några dagar hade jag återhämtat mig så pass att jag ville ge mig på ett revanschförsök. Dagen slutade med att jag fick nedlägga en kalv på ett fint ståndskall för Vicke och livet kändes rätt okej igen.
Sen kom snön, och nu har vi avskrivit vidare jakt för det är lite väl mycket snö. Innan årets slut så hann jag med en del toppjakt igen, men det var endast min bror som lyckades skjuta en fågel innan 2010 var ett faktum.
Nu är det nytt år med nya jakter.
Älskade fina Arro
Början av året ägnades åt en del toppjakt, såg en del fåglar, men tupparna och jag kom inte överrens så jag fick inte skjuta någon av dem. I slutet av januari blev Arro dålig för första gången, slutade åt och var hängig, just den helgen var pappa borta så jag sa åt lilla hunden att han inte fick bli dålig nu, och han började åt igen efter ett par dagar. Vintern bestod av en hel del hundmotion i form av skidåkning, men det blev också lite fiske där pappa tog hem segern i en av de pimpeltävlingar vi deltog i.
En fredagskväll i mars blev Arro sjuk igen, och på måndagen åkte vi till veterinären där han fick avsluta sina dagar. Några veckor senare spridde vi ut honom på jaktmarkerna, i samband med att vi körde ut saltstenar.
Under vårvintern gick vi en lydnadskurs med Nittro i Dille för Anna Fors Ward.
Under våren och sommaren blev det mycket cykling med hundarna, spårkurs för dem båda och någon jaktstig blev det också. Skytte blev det en hel del av överlag, hjälpte till vid lite tjejskytte i Åsarna och sköt en hel del både där och på "hemmabanan" i Kälen. Jag lyckades dock på något sätt missa samtliga tillfällen med skytte för Björnpasset pga av diverse resor.
Hösten tog sin början med fågeljakt men det blev en fruktlös historia. Under slutet av augusti fick jag skjuta en grävling för Nittro efter drygt två timmars ståndskall. I september drog älgjakten igång, spänningen inför Nittros första riktiga höst var stor, och jag funderade också över om Vicke skulle börja som han avslutade förra hösten.
Första dagen fick jag skjuta en kalv på pass, och hösten flöt på bra, Vicke jobbade på riktigt bra med ett flertal ståndskall, flera fällda älgar och tre skarpa eftersök, varav två blev dödsök. Ett eftersök blev 1,3 mil långt och avslutades med att konstatera att den aktuella älgen var hel och hållen.
Nittro kom igång under senare delen av oktober med ett antal ståndskall, som tyvärr slog stolpe ut var gång.
I början av november bomsköt jag på en kviga på ståndskall för Vicke, och självförtroendet sjönk i botten. Efter några dagar hade jag återhämtat mig så pass att jag ville ge mig på ett revanschförsök. Dagen slutade med att jag fick nedlägga en kalv på ett fint ståndskall för Vicke och livet kändes rätt okej igen.
Sen kom snön, och nu har vi avskrivit vidare jakt för det är lite väl mycket snö. Innan årets slut så hann jag med en del toppjakt igen, men det var endast min bror som lyckades skjuta en fågel innan 2010 var ett faktum.
Nu är det nytt år med nya jakter.
Älskade fina Arro
Kommentarer
Jonas
En fin berättelse och du har faktiskt haft ett bra om, om man bortser från Arros frånfälle naturligtvis.
Så länge hundarna skäller och man får se lite vilt får man vara nöjd! Åtminstone när man, som oss, håller till i denna viltöken i jämförelse med hur det är på andra platser...
Trackback
