Framåt - uppåt

Jag skulle gå och lägga mig, men så började jag läsa igenom mina gamla blogginlägg från oktober fram tills nu. Det har verkligen hänt mycket, och jag inser hur långt jag tagit mig på denna tid som gått. Mycket som inte står i bloggen bär jag inom mig, men jag känner att det är där den största förändringen finns, inuti. Jag vaknar faktiskt på morgonen och känner mig glad nu, jag vandrar inte längre i en mörk tunnel utan slut, utan det ter sig rätt ljust i min tillvaro nu. Jag vågar hoppas igen, jag börjar sakta men säkert återhämta mig från de mörka år som jag gått igenom i tron om att jag inte var värd mer. Ju mer jag läste så insåg jag att jag mår verkligen bättre, jag känner mig tryggare och jag är ännu mer den sprudlande glada tjej som ni som känner mig vet att jag i själva verket är.

Sakta kryper förståelsen över vad som hände fram och det känns verkligen rätt. Jag är glad att jag härdade ut de dagar som var jobbiga, de dagar när jag var två sekunder från att lyfta luren och ringa. Jag vann den kampen, och jag ska gå segrande ur livet också. För jag ger inte upp. Jag ställer mig upp och går vidare, boxar livet på snoken och väljer att leva ett bättre liv, för jag är värd det. Jag är banne mig värd nån som tycker om mina fötter också!

Det värmer att höra ord som mina öron inte är van att registrera, det känns tryggt att veta att jag tagit mig hit där jag är nu. Samtidigt är jag livrädd, livrädd för att falla tillbaka och må dåligt igen. Men det ska jag inte göra, för jag ger inte upp, inte nu, aldrig nånsin. Rädslan hjälper mig att sträva framåt, mot nån form av lycka jag inte upplevt på lång tid.
Det har varit en lång resa, med många backar. Resan kommer fortsätta, men genom att veta att jag tagit mig hit, från den olyckliga, rädda människa jag varit, hjälper mig att våga.




Jag ger inte upp, glöm aldrig det.





Kommentarer
Jeanette

Du är värd det absolut bästa som livet har att erbjuda och jag är så oerhört glad att du mår bra, hittat tillbaka till ditt glada och Spralliga jag (nog för att jag tycker om dig hur du än är!):) men det är påtiden att du får må bra! Det har hänt oerhört mycket det gågna året och jag är ledsen att jag inte alltid har varit världens bästa stöd och inte funnits där för dig, men nu vill jag att du ska veta att jag finns här när som helst, det är bara att höra av dig, oavsett om du är glad eller ledsen så ska jag göra mitt bästa:) vi är starka både du och jag och livet kommer bara bli ljusare och ljusare för båda oss två! Snart kommer jag ikapp dig;) tack för att du finns underbara du! Utan dig skulle mitt liv vara tråkigare och jag skulle nog inte vara lika stark heller! Ha så mysigt ikväll så ses vi imorgon:)

2009-08-06 @ 14:46:00
URL: http://endumen87.blogg.se/


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Emma

Ur korpägg kommer inga duvor.

RSS 2.0