Hemlängtan






 Mitt hemma

Hemma är där man kan somna till tv-ljudet, 
och en våt hundnos är den bästa väckarklockan.

Hemma är där min bror alltid dricker upp mjölken,
och hundskall mitt i natten betyder trygghet.

Hemma är ett rum med ett bockhorn,
och bilder på älskade hundar.

Hemma är en by i Jämtland,
hemma är mitt Gillhov.



Vita vackra vinterland

Säga vad man vill om kyla, snö och vinter, ingen kan förneka att det är nästan smärtsamt vackert ute när det är kallt och allt är täckt av vit och mjuk snö!



 

Igår mötte jag upp Sandra strax innan 12 för att bege oss söderut i en mörkblå Passat med försvarets svarta regskylt på. På vägen mötte vi bland annat en massa renar, och så fick vi se vad som mest troligt var en kungsörn, men tyvärr fick jag ingen bra bild på den.


En glad chaufför



Renar



Färdkost deluxe!





Idag blev harjakten inställd då det är rätt kyligt här idag, men kylan stoppade mig inte från att ta en förmiddagspromenad med Vicke i det här snötäckta landskapet, kameran fick också följa med!


Skoterleden över sjön



Vy ner mot Vika



Grålle i motljus



Bushunn gillar snö!



Gillhovs kyrka



Huset

Jag är väldigt glad att jag åkte hem i helgen, känns väldigt skönt! Men imorrn tar jag och Sandra den blå faran och reser norrut igen!





Dagens stilla undran



Varför i hela friden sitter alltid toapapperet så svåråtkomligt till på handikapptoaletter?

Jag fattar fortfarande inte...

Medan tonerna av Amazing Grace tonar ut i bakgrunden så försöker jag förstå, jag försöker begripa varför man som 22-åring ska behöva bevittna kistan till en barndomsvän, se fotona och blommorna tillägnade en kille som jag alltid känt. Det var så overkligt att stå där i kyrkan, tända ett ljus och viska några ord till avsked...
Vadå, kommer vi inte ses mer i det här livet? Jag kan inte ta in det.
Fast jag själv såg kistan, blommorna, ljusen, allt stå där, fast jag själv vet att det hänt, så är det nästan så att jag tror att han vilken sekund som helst ska komma körande i audin, med snusen under läppen och hälsa lite lojt.
Att verkligheten kan vara så overklig, så obegriplig.
Så orättvis.


Stormen var för stark och du valde att lämna oss här,
bland det onda och det goda.
Genom den mörka sorgen lyser minnenas ljus.
Så länge vi lever, vandrar du vid vår sida.

Solsken

Jag landade hemma i Gillhov sent igårkväll för att under helgen idka lite av den mest fröjdefulla av aktiviteter som existerar - älgjakt. Blir hemma tills på söndag och då blir det så att jag tar egen bil upp till Umeå så jag kan åka hem nästa torsdag igen för på fredagen är det dags att ta farväl av Sebastian en sista gång.

Ute skiner solen och i hundgårdarna väntar hundarna på morgondagen då de åter ska få jaga älg. Nittro har varit ut ett par svängar med pappa i uppehållet, skällde ett tag på en tjäder en dag. Det har han då aldrig gjort förut! Nåja, det är nu i oktober den riktiga jakten börjar. Det är kallare ute och mindre folk i skogen. Älgarna är som regel trevligare att ha att göra med efter brunsten också.

Nu väntar middagen - älgfärsbíffar med kantarellsås och pärer. Mums!



Den här lilla krabaten hälsade på mig på pass i september.

Livet går vidare

Den här veckan har varit lång, konstig, tung och omtumlande, på mer än ett sätt. I måndagsmorse ringde jag mamma när jag var på väg till skolan, och fick det tråkiga beskedet att en av mina barndomsvänner valt att avsluta sitt liv under natten. Hela dagen försvann i ett overkligt, tungt och ofattbart töcken, mängder med frågor som aldrig kommer få svar har virvlat förbi den här veckan. Mina tankar finns hos hans närmaste, så många människor vars liv aldrig kommer bli detsamma igen efter denna oerhörda förlust.

Det har varit skönt att ha Tobbe i huset, någon som också kände honom att prata med. Men det har också varit fantastiskt skönt att vara omgiven av mina klasskamrater, och vänner, som varit ett välbehövligt stöd den här veckan. De har både fått mig att tänka på annat, men också varit väldigt förstående och omtänksamma när jag varit lite nere från och till.

På något konstigt sätt går livet vidare, och utöver denna extremt sorgliga händelse, så känns livet trots allt riktigt bra. Jag trivs sjukt bra med min klass, med utbildningen och alla nya underbara människor jag träffat här uppe och med boendet hos Tobbe och Maja. Fast visst längtar jag hem till familjen, hundarna och lugnet, och jakten såklart... Nästa helg tänkte jag försöka ta mig hem, men kan inte jaga hela veckan då, eftersom vi har så mycket obligatoriska moment på skolan den veckan. Men jag får försöka hitta något annat att roa mig med, till veckan låter det som att jag ska fiska. Vilket kan bli riktigt kul, och trevligt!

Nu ska jag försöka plugga lite till.


Hoppas ni har en trevlig helg allihopa, och kom ihåg att ta hand om varandra!



Varför?


Här på Kvarnvägen brinner ett ljus, en låga för den själ som är du.





Vila i frid, Sebastian.


Fågelungar, Medeltidsveckan och veterinärbesök.

Fågelungarna växte upp jättesnabbt och flyttade ut ur holken för några veckor sedan, alla klarade sig till flyttåldern utom den minsta som dog ungefär en vecka innan de flyttade ut. Naturens gång, förstås.


Det var trångt i holken på slutet.





Förra veckan var jag på Gotland och Visby för att för första gången uppleva Medeltidsveckan. Det var precis så bra som jag trodde, och det kommer garanterat att bli fler gånger!
Jag var där med mina blivande sambos Tobbe och Maja, samt deras vänner Martin och Frida.


Resesällskapet



Både Maja och Tobbe är vegetarianer, så jag blev alldeles till mig när jag fick ett spett med kött!

Under veckan avnjöt vi en massa god mat (jodå, vegmat är gott!), fantastiska gycklare, eldshowen med Trix, Girls Night Out - också med Trix, flera "sagor" med Jauvet och så marknaden såklart. På onsdagen åkte vi till Tofta och glassade på stranden och badade en massa!
Härlig vecka!





Idag har jag varit till veterinären med Vicke för han har ett svårläkt sår på ryggen. Så nu har vi fått en salva som ska smörjas på två gånger per dag. Plus att de tog prover på en vårtliknande utväxt som veterinären inte tyckte såg särskilt bra ut. Håller tummarna för att det inte är allvarligt och går att åtgärda.

Annars laddar jag för flytt och jakt och alla annat som händer! Nu närmast ska jag till stan ett par dagar och hinna träffa en massa av mina underbara vänner som jag kommer sakna ihjäl mig efter när jag flyttat.


Över och ut!

Fullt ös

Är just nu i stan och håller på försöka få ordning i kaoset som uppstått i lägenheten. Det är grejer överallt, jag skämtar inte! Och ända har jag ju fått iväg en laddning till Umeå redan. Hur kan så mycket rat rymmas på 43,5 kvadrat? Ja, jag begriper då inte!

Igårkväll var jag på stråket med Iza och grabbarna, så jäkla roligt! Helt tokigt kul kväll, precis vad jag behövde för att ladda om. På onsdag kör vi igen! Yiihaaa!

Imorrn blir det jobb i Bensjö och tokstädning av lägenheten förstås - besiktning på torsdag! 





Satt och läste igenom en massa gamla blogginlägg förut idag, och när jag kom till den 9 mars 2009, då rann tårarna. Jag saknar Arro så fruktansvärt mycket...

Flyttar

Imorrn går första flyttlasset norrut, känns både ra och dåligt. Klart jag vill börja skolan och så, men åhhh, vad långt det kommer bli hem och till allt som finns här!

Har jobbat på Gällö mätstation den här veckan, riktigt trevligt att göra nåt annat än svara i telefon!

Men vad oinspirerad jag var till att skriva något. Alla jag känner är på stråket eller ute på andra äventyr, så jag är lite less!

See ya!

Bröllopet

I helgen som var så var vi alltså på bröllop i Köpmanholmen, min kusin Tobbe och hans söta Maja skulle gifta sig. Vi åkte dit på fredagen och landade vid vandrarhemmet Kajen, som också var stället där själva bröllopsfesten efter bröllopet ägde rum.
På lördagsmorgonen fick vi åka färja ut till Trysunda där vigseln skulle äga rum. Första gick vi en liten tipsrunda med frågor om brudparet, och sedan kikade vi på ön. En jättevacker ö med sköna stränder! Hit kan jag absolut tänka mig att åka fler gånger.



Hjälpte till att vika servetterna på fredagskvällen, alla hade en unik, handsydd servettring som efter att den ttjänat sitt syfte som just servettring blev en brosch. Helt sjukt fina, och vilket jobb de lagt ner på dem!



Ute vid Storviken, dit tipsrundan gick. Jättevackert ställe!

Eftertipsrundan åt vi lite lunch innan det var dags att byta om och förbereda sig för vigseln. Jag var lite nervös för jag hade ju fått i uppdrag att läsa några bibelord som paret valt ut.



De lyckliga tu



På väg från kapellet

Sedan bjöds det på champagne och tårta.



Paret med brudnäbb



Den nyköpta villan som bröllopstårta!

Sen blev det alltså trerätters middag på Kajen, dit vi åkte med färjan. Under middagen sjöngs det, och spelades och berättades historier om brudparet. Under mitt tal började jag gråta så jag inte kom ihåg ett ord av vad jag skulle säga. Första gången jag någonsin gråtit av ren och skär glädje - så glad är jag för de här människornas skull!



Tobias och Maja Johansson


Kärleken är det vackraste som finns.

Dagens outfit

Ni vet alla dessa fjortisartade storbloggare, unga tjejer som tjänar pengar på att blogga, provocera och ha "bloggbråk" med andra bloggare, de brukar ju också, förutom alkohol, gilla att publicera bilder på vad det äter och allra helst vad de har på sig.

Jag tänkte därför bjuda er på en alldeles egen Dagens outfit:




Jacka: en blå Bagheera, köpt på Landéns
Byxa: gröna fritidsbyxor från Pinewood, också de från Landéns
Skor: låga kängor från Outdoor Adventure, okänt inköpsställe

Till detta bärs en hatt från australiensiska Ayers Rock Hats, och min fantastiska kniv.





Fiskelyckan lyste med sin frånvaro så till sist gav jag upp och bjöd in mig själv på en kopp te hos Nicke. Blev litte jakt och hundprat, så nu klarar man sig en stund till.


Länkar

Har uppdaterat lite länkar till bloggar och hemsidor som jag besöker med jämna mellanrum.

Björnar

I onsdags såg pappa tre björnar, hona med två ungar, ner mot Rätan. Och igår fick jag mms från en i jaktlaget, han hade sett en ensam björn på grannmarken.

Visst är det spännande med mer björnar, men jag tycker allt de kan hålla sig undan, åtminstone när jag jagar. Hade en udda dröm för några veckor sen, där jag sköt en björn som attackerade mig. Vad betyder det? Måste jag skjuta en björn i självförsvar i höst? Det vore otäckt...

Hundarna då, skäller de björn? Vicke har jag svårt att tro att han är tillräckligt tuff för det, och Nittro vet jag inte riktigt. Men jag hoppas de bara skäller älg när jag går med dem... Hehe, feg-jag!

Arro skällde aldrig björn, vad vi vet. Fast det var ett mystiskt ståndskall sista hösten vi hade honom, då han inte riktigt skällde som vanligt, och då gick vi på marker där vi vet med säkerhet att det fanns björn. Så han kanske skällde björn ändå?
Jäklar vad jag saknar den hunden...

Bäverjakt

Ikväll tänkte jag ge mig på lite bäverjakt, kanske är det dags för den första gnagaren att falla för min kula? Får hoppas blåsten lugnar ner sig lite, för just nu blåser det som attan!

Igår var vi på första kurstillfället med jyckarna, det blev mest snack, men på slutet fick hundarna komma ut. Det gick bättre än förväntat, Nittro var riktigt cool, trots att en av de andra hanarna mopsade sig ordentligt mot honom, han rydde sig knappt. Vicke fick span på en löptik och blev väl aningens ofokuserad, men som sagt, över färväntan ändå. Nästa gång är den tiken ännu längre in i löpet så får se hur Vicke är då.
Det var mest jämtar, och så Vicke och en finnspets.

Känner mig rätt oinspirerad i bloggandet, vet inte riktigt vad jag ska skriva om, och vad ni vill läsa?
Tips?

Påsk!

(Följande inlägg skrevs förra veckan men jag glömde tyvärr att posta det...)

Ja, herregud vad tiden går fort! Påskhelgen försvann i ett enda nafs, fast jag hann med en hel del under helgen.

På skärtorsdagen var jag med familjen hela dagen och firade mamma som fyllde 50 år. Vi började med en mysig fika på Torgbrinken, sen blev det en liten tur på stan, eller ja, på Landbys, och sen åkte vi till bowlinghallen och bowlade. Jag var sämst, tyvärr!
Efter bowlingmissen så blev de tmiddag på min nya favoritrestaurang En Liten Röd. Underbart mysig och trevlig restaurang med gooood mat, åt så jag nästan sprack.

På fredagen var det dags för Gillhovspimpeln,var taggad till tusen men hela alltet resulterade i endast ett enda napp på tre timmars i härdigt fiskande, en besvikelse.
När tävlingen var avblåst gick jag hem och hämtade Nittro i stället och tog med honom ner på bygdegården för att han skulle få vara bland lite folk och träna, man tar ju de chanser man får! Inte ofta det är över 300 människor i byn liksom!

När lördagen kom hade Mats äntligen anlänt och det bar iväg ut i skogen med skotern för att sätta ut lite krok, köra saltstenar och hälsa på Arro. Solen sken och vi körde inte fast en enda gång!
På kvällen hade vi middag för mammas bröder med familjer, det var riktigt riktigt trevligt!

När söndagen så grydde var det enda rätta att göra att åka iväg och kolla krokarna som vi lagt ut på Stornoren. Ingen fisk fanns att håva in så vi åkte hemöver igen, väl hemma mellanlandade vi som hastigast och sedan bar det av upp tll Långtjärna där Karl-Erik srod för en av helgens mest uppskattade händelser, kolbullar och våfflor! Mums!

På måndagen så tog vi bilen för att kolla krok och åka och skjuta, det var fantastiskt väder! Efter krokkollandet, och skyttet, åkte vi ner till badstranden vid Lillnoren där mamma bjöd på min favoritlunch, älgskavspita! Yummie!
Hann med lite pimpling där också, men sen var vi tvungna att vända hemåt eftersom Mats skulle åka mot Umeå.

Robsoftkväll

Igår var vi åtta tappra själar som strålade samman på O'learys för att snacka lite skit, käka mat och dricka nån god dryck.

På plats fanns jag, I-Mats, Gaston, Gustavors, Stormicke, Lillsara, Stakku och Islada, aka min bror. Det blev en otroligt trevlig kväll, många historier utbyttes och det förtärdes en hel del dryck. Vid 22-tiden bröt vi upp från O'learys, alla kom ihåg att betala, och sedan gick vi tvärs över gatan till Lobbybaren på SAS istället. Där var ljudnivån lägre och man kunde snacka som vettigt folk. Folk började såsmåningom ge sig hemåt, och då Lobbybaren stängde vid 01:00 så var det jag, Mats, Gaston och brorsan kvar. Men vi begav oss då till Bishops där diskussionerna eskalerade. Eller om det var dryckesintaget? ;)

Vi kan konstatera att det kommer öppna en ny jaktbutik i stan inom kort, riktigt kul att höra om den satsningen, och jag är verkligen nyfiken på kommande sortimentet.


Men inga huggtänder, jag vägrar äta nåt med huggtänder!
En klart minnesvärd diskussion framåt småtimmarna...

Strålande sol

Idag har jag varit ute med la familia på skotertur, nåja, det blev inte så långt. Jag och mamma färdades med skoter, medan pappa åkte skidor med hundarna. Vi åkte upp till friskvårdsanläggningen uppe vid Abborrnäset, jag lyckades blöta ner nån krok också, och fick en abborre, som fick dyka ner i vattnet igen för den var så liten.
Annars var det lugnt på fiskefronten.

Istället satt jag vid vindskyddets vägg och njöt av den värmande solen, grillad korv och hundarna. Vi fick sällskap av ett gäng från Baksjöbuan också, det var trevligt.

Skoterföret är rätt okej i skogen, mycket snö brevid lederna, men på sjöarna är det bedrövligt. Om det man kör där leden är dragen är det ett ständigt studsande hit och dit för de är inte alls fina, och om man ger sig ut på sidan om lederna eller gamla spår, då är det typ en halvmeter vatten mellan snön och isen, inte alls vidare trevligt.

Nu börjar snart den riktiga vårvintern, en av de tider på året jag uppskattar mest. Man kan sitta i den varma vårsolen och njuta på en tjärn med ett pimpelspö i handen. Eller så kan man sitta vid en sprakande eld och luta sig mot en trädstam och bara njuta av livet.

Vargen


http://op.se/bracke/1.1725785

Så föll vargen som strukit på markerna för en kula till slut.
Sedan ungefär tio dagar har skyddsjakt på vargen varit tillåten. Vargen har vistats kring de renar som betar här och samerna fick skyddsjakt.
Idag föll den alltså.

Vidare har jag inte tänkt ge mig in i vargjaktsdebatten ännu, jag har ännu inte lyckats formulera mina åsikter på ett bra sätt.



Förutom att vargen är ett stort och mytomspunnet rovdjur,
så är det ett av det vackraste och kraftfulla djuren som vandrar på vår jord.

Mitt 2009

Jani, nu har det helt plötsligt blivit ett nytt år, men vad hände egentligen under mitt jaktliga år 2009?

Början av året ägnades åt en del toppjakt, såg en del fåglar, men tupparna och jag kom inte överrens så jag fick inte skjuta någon av dem. I slutet av januari blev Arro dålig för första gången, slutade åt och var hängig, just den helgen var pappa borta så jag sa åt lilla hunden att han inte fick bli dålig nu, och han började åt igen efter ett par dagar. Vintern bestod av en hel del hundmotion i form av skidåkning, men det blev också lite fiske där pappa tog hem segern i en av de pimpeltävlingar vi deltog i.
En fredagskväll i mars blev Arro sjuk igen, och på måndagen åkte vi till veterinären där han fick avsluta sina dagar. Några veckor senare spridde vi ut honom på jaktmarkerna, i samband med att vi körde ut saltstenar.
Under vårvintern gick vi en lydnadskurs med Nittro i Dille för Anna Fors Ward.

Under våren och sommaren blev det mycket cykling med hundarna, spårkurs för dem båda och någon jaktstig blev det också. Skytte blev det en hel del av överlag, hjälpte till vid lite tjejskytte i Åsarna och sköt en hel del både där och på "hemmabanan" i Kälen. Jag lyckades dock på något sätt missa samtliga tillfällen med skytte för Björnpasset pga av diverse resor.

Hösten tog sin början med fågeljakt men det blev en fruktlös historia. Under slutet av augusti fick jag skjuta en grävling för Nittro efter drygt två timmars ståndskall. I september drog älgjakten igång, spänningen inför Nittros första riktiga höst var stor, och jag funderade också över om Vicke skulle börja som han avslutade förra hösten.
Första dagen fick jag skjuta en kalv på pass, och hösten flöt på bra, Vicke jobbade på riktigt bra med ett flertal ståndskall, flera fällda älgar och tre skarpa eftersök, varav två blev dödsök. Ett eftersök blev 1,3 mil långt och avslutades med att konstatera att den aktuella älgen var hel och hållen.
Nittro kom igång under senare delen av oktober med ett antal ståndskall, som tyvärr slog stolpe ut var gång.

I början av november bomsköt jag på en kviga på ståndskall för Vicke, och självförtroendet sjönk i botten. Efter några dagar hade jag återhämtat mig så pass att jag ville ge mig på ett revanschförsök. Dagen slutade med att jag fick nedlägga en kalv på ett fint ståndskall för Vicke och livet kändes rätt okej igen.

Sen kom snön, och nu har vi avskrivit vidare jakt för det är lite väl mycket snö. Innan årets slut så hann jag med en del toppjakt igen, men det var endast min bror som lyckades skjuta en fågel innan 2010 var ett faktum.

Nu är det nytt år med nya jakter.



Älskade fina Arro


Emma

Ur korpägg kommer inga duvor.

RSS 2.0