Min första andjakt
Hjärtat slår ju som starkast för det här med jakt med hund, och i nuläget kanske allra mest för älgjakt, men efter mycket om och men så löste jag ändå ett jaktkort för en småviltsmark i Västerbotten. Idag följde jag med Johan, Fawas, Micke och Sven ut till Örträsk för min allra första andjakt.
Vi studsade upp, glad i hågen och inte det minsta trötta klockan 03.04 då väckarklockan ringde melodiskt. Vid 03.49 satte vi oss i bilen för att hämta upp vår vapendragare Fawas på Mariehem. Kvart över fem anlände vi till vår jaktmark, båten pumpades och lastades med allt från vapen till vättar. Ja, och jägare förstås!
Vi färdades i båten mot en långsträckt vassbeklädd strandkant där Micke och Sven redan befann sig. Vättar placerades ut och väntan inleddes. Snett till höger om oss cirkulerade ett par knipor, men de beann sig utom skotthåll i denna arla timme. Lite sporadiskt andlockande från Micke och Johan verkade inte väcka änderna i trakten till liv, men plötsligt kom en flock änder "runt hörnet" på udden på vår vänstra sida, de verkade dock lite misstänksamma och landade i vattnet på tok för långt borta. De lyfte också efter en kort stund.
De gäckande kniporna till höger om oss bestämde sig att simma närmare våra vättar och sakta men säkert så kröp de inom skotthåll. När de dök gjorde Micke och Johan en rusning utåt och då änderna kom upp igen så small det.
Den ena anden dog på platsen, men den andra lyckades dyka och kravla sig iväg utåt det öppnare vattnet. Båten slängdes snabbt i vattnet och efter ett mer eller mindre långt sök efter den dykande skadade anden så kunde Johan till slut ta den av daga.
Vidare var det oerhört dålig fart på jakten, men till sist kom en ensam knipa inflygande mot våra vättar, det blev lite förvirring om vem som skulle skjuta eftersom vi var så många men till slut så sköt jag. Och bommade!
Mickes vana öga kunde snabbt konstatera att jag hamnat lite bakom i skottet och anden klarade sig med blotta förskräckelsen.
Efter ytterligare en stund gav vi upp och jag reste hemåt med Micke och Sven medan Johan och Fawas åkte ut på lite uppflogsjakt i skogen. Tyvärr fick de ingen.
Johan pumpar båt för fulla segel (haha)
Sjösättning av fullastad gummibåt
Fawas intog en pose på båtens kant och mumlade "Draw me like one of your french girls..."
Johan styr tryggt
Johan i gryningsdunklet
Vättar
Micke och Johan efter sin språngmarsch och skottlossning
Fawas rycker ut med eftersöksbåten
Sven i väntan på sin gröna (gula?) jakthink
Fawas och Micke spanar efter inflog
Kniporna
"NU får det vara nog!"
Sven försöker överlåta sin ful-3a till Johan
Ja, jag var kanske inte överdrivet imponerad av det här med andjakt, men tydligen var det ett riktigt bottenpass. Så jag ska absolut ge det några fler chanser. Och så ska jag kanske öva mitt skytte med lite duvor innan nästa gång.
Imorrn åker jag ut på jobb en vecka, jag ska provfiska sik till det projektet jag gör exjobb åt. Det blir kul med lite avbrott i labb-vardagen.
En helt vanlig dejt
En tisdagkväll beslutatde jag och Johan oss för att åka ut på en dejt. Sagt och gjort!
Dejtens egentliga syfte var att plocka svamp, men svampintresset falnade ganska så snabbt och gav istället utrymme för vedhämtning, grillning, chokladbanan i foliepaket, fiske och lite andslakt.
En rätt så bra dejt!
Resultatet av vår inte alltför hängivna svampplockning - två björksoppar
Bra ved = glad kille
Jag vid tändstickorna
Tadaa! Eld!
Pojkvän vid elden
Jag skapar grillpinne i kvällssolens sken
Korvgrillning
Lite suddigt men gulligt
Johan i fiskartagen
Foliepaket med chokladbananer. Mums, mums!
Dejtens avslutning - slakt av fyra änder
Viggen och jag
Ljudet av en studsarsmäll
Onsdag 10/9
I onsdags jagade vi i Bröttjärnberget, pappa och Erik gick med varsin hund och jag satt på pass 10 uppe mellan Långtjärna och Älgsjön.
Det var en lite kylig morgon men strax strålade solen från en klarblå himmel och värmde upp alla jägare som hade turen att få sitta i solen. Någon älg lyckades vi inte hitta dock. Den bit pappa gick av berget visde sig vara så full av vindfällen efter vinterns stormar att varken älgar, hundar eller folk rimligtvis kunde ta sig fram där.
Nittro blev till slut så less att han högaktningsfult sket i att ens leta sig tillbaka till pappa genom alla ömkullfallna träd och till sist hamnade han nere på byn - mitt bland Maries hästar!
Det var livat och skitkul tyckte NIttro, men husse och Matte var inte så vidare värst nöjda.
Turbo var intresserad av den där lilla gråa rackarhunden som bara sprang runt runt runt
--- --- ---
Torsdag 11/9
Under torsdagen var det dags för jakt i Svarttjärnriset igen, jag satt på vackra pass 12 nere på Trättmyra, Erik gick med Nittro och pappa satt på pass 18, där Anders sköt en kalv första lördagen. Elaine gick också med hund i området.
Elaines hund hade upptag inte så långt ifrån mig, men det var endast helt kort. Sedan framflöt passet utan någon större action. Nittro kom förbi på besök och jag tog några härliga bilder.
Nittro på solbelyst dimmig backe
Älskade hund
Min fina jaktkamrat
Eftermiddagen skulle vigas åt jakt i Dösjöbränna, pappa satt på pass 10 utefter Norvägen och Erik satt på pass 20, första passet efter basvägen i Sutterviken. Jag fick gå med Vicke i området, även Elaine gick med hund.
Jag gick in från pappas pass och styrde längs Dösjöns östra sida, Vicke försvann nästan direkt och ca 600 meter bort började han skälla. Det stod dock bara runt en minut innan det gick loss och började lotsa sig genom hela Dösjöbränna. Till slut tog det över Lokbäcken och ut mellan pass 12 och 18, där Jakob repsektive Sebastian (om jag minss rätt) satt, båda hade sett en tvåkalvsko som passerat, ingen fick dock läge på djuren.
Vicke bröt sedan utanför området och började sakta men säkert leta sig tillbaka mot mig, jag gick fram mot vägen som går rätt in i trakten och väntade där. Då plötsligt smäller det hos Simon!
Det visade sig att Elaines hund också fått tag i älg och att de ko ut på passet hos Simon, även det en tvåkalvsko.
Simon hade skjutit ner den ena kalven och sedan även skjutit två smällar på den andra. Efter ett omfattande eftersök med först Elaines hundar och sedan med VIcke kunde vi tyvärr inte hitta någon älg, vi fann heller inget blod eller hår på skottplatsen så förhoppningsvis klarade den sig helt utan skråmor.
-- -- --
Fredag 12/9
Denna dag skulle det jagas i Brann, pappa och Erik skulle gå med hund och jag satt på pass 18 nere mot Skörvingan.
Jag började dagen med att gå lite vilse på väg till pass, men 25 minuter sen så satt jag äntligen på plats på min anvisade plats, Lugnet över trakten var slående, men det bröts plötsligt av en dämpad smäll. Bara minuter senare smäller det ett skott till, men något högre. Det visar sig att Sebastian, som skjuter med dämpare, skjutit en älg nere på pass 19 vid Lillocksjön och att min bror bara kort därefter också skjutit på en älg. Sebbes älg, en oxe, hittades några hundra meter från skottplatsen, men Erik kunde inte hitta något efter sin älg.
Dock så hade Kitos följt med älgarna (trodde vi) och börjat skälla, men när Erik kom fram visade det sig att Kitos hade släppt älgen och istället skällde på en järv som hade träat!
Brorsan letade sig tillbaka till skottplatsen, men kunde inte hitta något hår eller blod från älgen. Efter att Erik spårat en kort sträcka i närområdet med Kitos så tillkallades pappa och Vicke. Med två par ögon på plats kunde de konstatera ett kulhål i ett träd bakom där älgen stått vid skottillfället - förmodligen hade han således lyckats skjuta under älgen, för där fanns ingen tillstymmelse till blod eller hår i närheten. De satte dock Vicke på spåren och han spårade i vanlig ordning riktigt bra men efter någon kilometer kunde de konstatera med relativt hög säkerhet att älgen varit oskadd, på dens träckan hade det nämligen inte funnit något som antydde att älgen var träffad.
Sebbe och oxen
Sebbe i förgrunden, älgen, B-O och älgdragaren i bakgrunden
-- -- --
Lördag 13/9
Lördag. Min sista dag på septemberjakten eftersom jag under söndagen skulle bli tvungen att ta tåget upp till Umeå och sköta mina medborgerliga plikter - det vill säga rösta.
Vi jagade i alla fall i Älgsjöhyggena, jag satt på pass 4 bakom Dammen nere vid Kilåa, pappa satt på pass 14 uppe vid Rasvillflon och min käre bror på pass 20 i Getingmyrdalen. Micke och Nicke gick med varsin hund i området. Det var minusgrader ute denna morgon och när jag kom ner till det natursköna passet vid ån så låg dimman tät, jag hade kanske max 50 meter sikt, ännu kortare när dimman var som värst.
Som värsta var det precis vad dimman var då jag tydligt kunde hära en älg på andra sidan ån, den kom med ite fart genom skogen och bröt kvistar till båda höger och vänster. Jag tror den tog över ån norr om passet, men med den minimala sikt som fanns så var det omöjligt att SE om den gjorde det.
Runt 8-tiden hördes tre skott uppe mot Älgsjötrakterna och det skulle visa sig att Nicke skjutit ner en ko. Strax efter nio hade dimman äntligen lättat och solen smög ner mellan trädstammarna kring passet. Jag gjorde en liten eld och grillade korv. Mums! Efter en stund kom det en bäver och simmade förbi i ån, men det var också allt som hände denna morgon.
När vi brutit skulle Bert-Ove åka upp mot Rasvillflon med Vimecen för att tillsammans med pappa hämta hem älgen. Det skulle ta fem timmar, otaliga maskinstopp, några fastkörningar, hämtande av annan älgdragare och en jäkla massa svärande innan de tappra tu fått hem älg och maskin till slakteriet.
Det är visst sånt som händer, men visst är det trist när maskinen inte fungerar, och det till följd av detta inte blev nån mer jakt denna dag.
På kvällen åkte vi och köpte pizza till middag, något ska man unna sig ibland!
Dimman lättar över Kilåa och pass 4
------------------------------------------------------------------------------------
Nu är jag påväg uppåt Umeå igen, och nästa gång jag får jaga där hemma är när oktoberjakten börjar.
Denna jaktvecka kan sammanfattas så här:
- 8 jaktdagar
- 2 skjutna älgar
- 13 observerade älgar
- oändligt mycket tid i skogen, i lugn och ro, och massor av skratt tillsammans med fantastiska människor.
En regnig dag
Ja, idag jagade vi Älgsjöhygga och jag satt på pass 11 vid Kyrkkilen, Erik på pass 14 vid Rsvillflon och pappa skulle sitta på pass 21 i Getingmyrdalen men så blev det inte. Precis när han höll på packade ut ur bilen kom Tommy och sa åt honom att åka till Dammen istället.
Anders, som skulle gtt med hunden, kunde i princip inte gå på sitt ben som han skadade igår och han skulle åka in till vårdcentralen. Så det slutade med att pappa fick gå med Vicke och Elaine gick med sin tik Zita.
Det var lugnt på mitt pass, regnet strilade ner och det var inte ett så muntert väder.
Elaines hund fick tag i älg som gick ut ur området och hon släppte det inne på Tjutbuskogen. Under sin krångliga väg tillbaka kom hon till Kyrkkilen och där blev hon kvar tills hon kom ner till mitt pass, andra gången hon kom dit så tog jag fast henne, då hade vi jagat ca tre timmar och Elaine tyckte att jag kunde ta fast henne.
Några minuter efter det, när jag inte var ritkigt alert kom det en liten pinntjur och knallade över myren ca 100 meter bort. Han stod och klev runt i skogkanten ett tag, kom ut på myren igen och kikade runt lite.
Jag ville inte fördärva hörseln alldeles på Zita som satt precis vid mitt pass så han fick leva. Ingen älg sköts på förmiddagen.
Eftermiddagen vigdes åt jakt norr om basvägen i Suttervika. Nicke gick med hund, jag satt på pass 24 i basvägen, pappa på pass 16 vid Lillstensjön (där jag sköt älg i lördags) och Erik satt på pass längs norra Anderssons-linja.
Inte heller nu sköts någon älg.
Anders hade fått åka och röntga sitt ben, det visade sig att han hade en spricka på knäskålen efter olyckan med Vimecen. Det var inget att göra åt, och han har fått behandling och han hoppades till och med kunna ta ett vägpass imorrn.
Kon och kalven som syns på filmen i förra inlägget
Älgkaos!
Söndag 7/9
Igår så var det dags för jakt i Norknularna, jag hade fått pass 8, alltså Norselet. Pappa satt på pass 2 vid Tjutbulillmyra och Erik gick med Kitos. Andre hundförare var Anders med sin hund Zeb.
Folk säger att Selet är ett bra pass, och ja, det är ju en naturlig passage för älgarna att ta över det smala sundet mellan de två sjöarna men jag har genom alla åren bara sett älg där två gånger varav jag skjutit älg en gång, så jag har inte varit superimponerad.
Förrän igår.
Förrän igår.
Jag var framme på pass runt 05.45, det var lite blåsigare än på lördagen och dimman låg över sjöarna. Jag har drabbats av Dödsförkylning 2.0 och har massor av hosta, mina byxor hade blivit tvättade på natten och var inte riktigt torra, så jag tände upp en eld för att inte bli alltför kall. Som ni förstår var det inte den lugnaste och tystaste passning jag gjort i mitt liv... Men det skulle visa sig vara väsentligt. Runt 8-tiden hörde jag älglock på andra sidan om själva Selet, men det var först runt en kvart senare som jag hörde att de plaskade i vattnet rakt framför tornet. Precis framför passet är det en liten skogsridå, så man ser inte riktigt där sjön går in och blir smal, men jag kunde se skymten av en mörk skugga där mellan träd och buskar.
Medan jag smyger på mig hörselskydden och förbereder geväret ser jag en rörelse ute till höger. Då kom det ko och kalv rakt ut i vattnet (där älgarna vanligtvis tar över när de går över här), jag ställde in mig på att skjuta kalven men när de hunnit halvvägs så ser jag i min vänstra ögonvrå att det djur som stod i vattnet bakom skogsridån kliver ut i den öppnare ytan snett till vänster från passet. Det är en kviga.
Jag svängde snabbt om geväret, visslade fast älgen och avlossade ett skott. En halv sekund senare fullkomligt sprutade det blod ur mun och näsborrar på älgen och jag förstår att den är stendöd. Vänder geväret mot kon och kalven som stannat ute i vattnet, men de kastar om och simmar tillbaka utan att jag får läge på kalven.
Jag avvaktar några minuter i väntan på att de kanske ska komma tillbaka, men de kommer inte. Efter ca 4-5 minuter kommer en jämthund fram och tittar sig omkring vid strandkanten. Hon lullar fram och tillbaka men vänder sedan in emot Norknularna igen. Någon minut går och jag bestämmer mig för att gå och vända på älgen och börja ta ur. Lyckas för ovanlighetens skull vända älgen utan hjälp och har precis krängt av mig en bunt kläder när ett hetsigt upptag hörs alldeles innanför passet, jag slänger i all hast på mig en skjorta och springer mot passet. Mitt i min språngmarsch ser jag en ensam ko komma ut och snabbt vada över mot Älgsjöhyggssidan. Något skott var inte att tänka på, det gick rätt fort och jag var inte säker på att hon var kalvlös.
Fjolårskviga
Nåväl, jag tog ur min lilla älg (125 kilo vägde hon) och gick tillbaka mot passet.
Lugnet höll i sig en stund tills det blev en oxe påskjuten uppe vid pass 9, vid Harrbäcken. Skytten hade haft stöd, älgen stod stilla och allt hade känts bra. Men trots detta hittades varken blod, hår eller älg. Erik gick dit med Kitos eftersom det var han som kommit med älgen, men det lyckades inte hitta något. Pappa fick åka dit med Nittro, han spårade och de släppte och han fick tag i älg. Men förmodligen fel älg, det gick ut en liten oxe hos Tommy men det påskjutna älgen var en 10plus oxe så det var inte samma. Nittro drog ända in på Sandnäset så vi hämtade honom och pappa där vid 18-tiden på kvällen.
Mitt under eftersöket så kom det ännu en ko och kalv och passerade hos mig - här ska jag försöka klämma in en film.
Ko och kalv på väg över Selet
Något jag hade missat var att Sebbe skjutit en oxe på pass 24 på morgonen, och vilken oxe sen! Den hade 13 pinnar och vägde 317 kilo. Det var Sebbes femte älg i livet.
Nöjd skytt! Stort grattis!
I alla fall, när vi hämtat igen pappa på Sandnässkogen så beslutade vi att göra ett sista försök att hitta igen oxen innan det blev mörkt. Det fanns några kvadratmillimeter mark som var orörd runt passet och där släppte jag och brorsan in Kitos, vi jobbade efter någon slags teori om att älgen trots allt var död och Kitos gillar ju döda älgar.
Vi gick mot passet i vind längs Harrbäcken och han var väldigt ivrig. Efter några hundra meter drog han iväg och var stilla länge vid bäcken, vi började gå framåt i tron om att det ligger en död älg där framme. Plötsligt börjar Kitos skälla och vi hör en ensam älg fara iväg. FAN! Vi hann inte fram och när den väl var på benen så fegade Kitos ur alldeles och höll bara i ca 400 meter. Vi bytte snabbt hund och släppte Nittro på spåren, han höll i ca 2 kilometer, men sen tog det slut på hans krafter, han hade ju redan jagat typ hela dagen och var helt slut.
Vi gick mot passet i vind längs Harrbäcken och han var väldigt ivrig. Efter några hundra meter drog han iväg och var stilla länge vid bäcken, vi började gå framåt i tron om att det ligger en död älg där framme. Plötsligt börjar Kitos skälla och vi hör en ensam älg fara iväg. FAN! Vi hann inte fram och när den väl var på benen så fegade Kitos ur alldeles och höll bara i ca 400 meter. Vi bytte snabbt hund och släppte Nittro på spåren, han höll i ca 2 kilometer, men sen tog det slut på hans krafter, han hade ju redan jagat typ hela dagen och var helt slut.
Såå, på med Vicke i spåren där älgen passerat vägen en andra gång och han fick spåra tills mörket blev oss övermäktigt.
Meningen var att vi under måndagen då skulle jaga i Bröttjärnberget men jag och pappa pratade med Sören om att fortsätta med den här spårningen även då, så så fick det bli.
Ett stycke hylsa
Nicke kör älg och annat folk kör motorsåg
-- -- -- -- -- -- --
Måndag 8/9
Sagt och gjort, Erik kopplade på Vicke på spåret igen idag och fortsatte spåra en bra bit, vid en bäckkant var hunden så ivirg att han pep i selen och Erik belsutade att släppa hunden. Han for iväg och gjorde en resa söderut och sen gick det iväg norrut igen - men antingen hade vi hamnat på fel spår eller så bytte han älg för hos mig på mitt spontanpass ute på ett hygge så kom det förbi ko och kalv som förmodligen Vicke hade iväg. Han gav sig dock efter ett tag (han avskyr ju vatten och älgarna tog över en rätt blöt bäck) och då fick vi till sist ge oss.
Vi avtalade med jaktledaren att ses på skola, och jaga av området vi spårat i med löshundar och för passare.
Jag fick gå med Nittro, Erik gick med Kitos och pappa satt på pass 24, samma pass Sebbe sköt oxen på dagen innan. Även om målet var att hitta oxen så hade vi även lov att skjuta andra älgar.
Jag tog basvägen in från pass 24 och rundade Lillstensjön och släppte hunden när jag kommit runt på andra sidan. Jag tog sikte mot Lillgristjärna och det område där Vicke hade graserat rätt mycket precis i anslutning till bäcken. Hunden gav sig iväg på en tur, eventuellt med älg.
När jag som bäst hade tagit mig över böcken och skulle gå och titta där båda hundarna grejat runt ganska mycket så knakar det till och plötsligt är Kitos nära mig och börjar skälla. Jag står längs en rågång och kan se ryggen på två bortflyende älgar 80 meter bort.De gick undan med en jäkla fart och till slut kom även Nittro uppi dem och hakade på. De, ko och kalv var det, gick ut på hygget där Jakob satt på ett specialpass och sedan tog de ut ca 150 meter från pass 22 där Simon satt.
Hunden gav sig en bit in i Norknularna och lyckades förstås sen ta sig in till våmmen efter Sebbes oxe på pass 24 så jag fick knalla upp och hämta honom där uppe. När jag väl hämtat honom och var tillbaka på nordostsidan om Lillgristjärna igen så släppte jag honom åter lös.
Han var ivrig direkt, men jag förstod snabbt varför - en kilometer bort började Kitos skälla igen. Han skällde ca 5 minuter innan det drog iväg (han tog upp precis framför Erik som såg älgarna mellan träden), älgarna tog ut mot pass 21 längs Grisvågvägen där Tord satt och han lyckades kjsuta dublé på kalv och ko.
Grattis grattis!
Nittro drog iväg mot skotten, något han aldrig gjort förut så jag blev ju jävligt brydd. Han tog över på sydsidan om Lillgristjärna, följde stranden ungefär halvvägs upp på tjärna, tvärvände och började springa i riktning mot Tords pass (där även Erik och Kitos befann sig). Jag suckade lite för mig själv. Så har han ju aldirg gjort förr! Jag anser det vara en jäkla massa dumheter att springa på skall/skott.
Men jag fick skämmas...
Han hade ju fått tag i älg! Den blev lite störd av aktiviteterna hos Tord så den tog över Grisvågvägen ca 250 meter från hans pass.Dock så gick det ut ur området och sedan valde vi att bryta dagens jakt för att få ut älgarna till slakteriet i rimlig tid.
Medan en bunt folk skulle lasta av Vimecen så gick jag och kollade där hunden passerat över vägen och kunde konstatera att det var ett ensamt stort djur.
När jag kom tillbaka till Vimecen såg det ut så här:
Åhhej åh hå!
Hmm, vad hade hänt?
Normalt startar vi Vimecen med nyckel, men just nu saknar vi ett fungerande batteri så man måste dra i gång den. Av nån anledning så hade växeln varit i då pappa tog i och drog, och ännu underligare var att det var full gas på gashandtaget. Vimecen klättrade därför med full fart över stopparna och rätt på Anders som stod där fram mellan släpvagnsbalkarna. Det hade kunnat gått riktigt riktigt illa om inte vimecvagnens hjul tagit i släpvagnskanten och fått stopp på ekipaget. Simon ingrep rådigt och lyckades komma åt nyckeln för att stänga av maskinen.
Tur i oturen hade Anders "bara" skadat benet, med ett rejält tilltyggat knä som resultat. Vad som hade hänt om det inte blivit stopp på maskinen vill jag inte ens tänka på... Även Lars fick lite skrapsår av incidenten, resten klarade sig med blotta förskräckelsen.
-- -- -- --
Två händelserika dagar, som här bara har författats helt kort och med en del genvägar. (och säkert en bunt stavfel som jag inte orkar korrläsa nu)
Imorrn väntar Älgsjöhygga. Jag sitter på pass 11 vid Kyrkkilen, pappa på pass 21 nere i Getingmyrdalen och Erik på pass 14 vid Rasvillflon.
Ta hand om varandra där ute!
Lördag 6 september
Innan jag avhandlar dagens händelser så kan jag meddela att pappa hade 1,5 timmar ståndskall med Nittro igår, fredag. Tyvärr kunde han inte komma åt och skjuta och till sist gick det loss.
-- -- -- -- --
Idag var det så dags för den första gemensamma jaktdagen med laget. Vi samlades kl 05.30 på skola för att dela ut pass och sånt. Det blev i vanlig ordning jakt i Svarttjärnriset, pappa skulle gå med Vicke och Micke, och hans dotter Amanda, skulle gå med deras hund Boss. Jag fick pass 16 vid Lillstensjön och min bror satt på pass 3, som vi röjde/byggde nytt ifjol. Hundarna skulle släppas vid 06.45, då alla hunnit ut på sina pass.
Tystnaden var oerhörd i skogen på morgonen, inte ens lite fågelkvitter hördes. I fjärran hackade en spillkråka i ett gammalt träd. Lugn, ro, frid. Och lycka!
Men så - pang!
Tusan vad jag spratt med då Lars Nilsson, som satt på pass 8 (Åkepasset) sköt. Det passet ligger precis på andra sidan Lillstensjön så det hördes ju bra i den tysta morgonen! Lars sköt en kviga som han återfann inte långt från skottplatsen.
Fick sms från brorsan som sett ko och kalv på sitt pass, sedan lade sig lugnet igen. Men plötsligt hörde jag ett tydligt knak från skogkanten på min vänstra sida (pass 16 ligger mitt på ett hygge), två sekunder senare stacks en älgmule ut. Jag konstaterade snabbt att det var ett hondjur och hon verkade tämligen obekymrad och ostörd. Hon var skymd, och jag ville vänta ut henne lite för att se om hon hade kalv med. Hon skred ut på hygget och försvann bakom en liten skogtuss. Jag fick på mig hörselskydden och lade upp geväret mot axeln, hon skulle komma fram på andra sidan skogen. Mycket riktigt - några sekunder senare klev hon ut på andra sidan, full bredsida och 50-60 meters håll. Hon stannade och jag sköt!
Hon kastade lite bakåt och åt sidan, men vinklade sidan lite rättare och stannade för, då sköt jag igen. Har man väl börjat är det väl lika bra att fortsätta, även om det kändes bra i första smällen!
Hon började vobbla och stappla och så vek sig benen under henne och hon tumlade ner för en liten backe innan hon drog sin sista suck. Livets 20e älg var så skjuten!
Lite konfunderad blev jag när vi vände på kon och vi såg att det var en skada i ryggen. Jag had eju skjutit i bogen med båda mina skott... Hade kulan blivit styrd på något sätt och tagit ut i ryggen?
Det visade sig när vi flådde att hon hade en äldre skottskada i ryggen, förmodligen från för några dagar sen...
Det visade sig när vi flådde att hon hade en äldre skottskada i ryggen, förmodligen från för några dagar sen...
Hon hade också en rispa längs benet vid ena bakkotan, och på den andra bkhasen hade hon någon slags bett/insektsangrepp som drog till sig massor av flugor. All päls runtom var avskavd också. Stackars liten älg!
Ko 2 år+
Underliga bett(?) på bakhasen
Medan jag väntade på assistans för att vända henne och ta ur så small det uppåt Kronlinja, det visade sig att Nicke skjutit på en kalv, och att Mickes hund var med där. Micke och Amanda anlände i samma veva till mitt pass, och jag fick hjälp att vända älgen. Även Lars Törnlund dök upp med en hjälpande hand. Nicke hittade inte igen kalven då han gick efter, så till sist fick Erik åka upp med Nittro och spåra, kalven låg efter ca 100 meter men reste sig upp då Erik, Nittro och Nicke närmade sig. Nicke sköt ner den, och så var även den älgen död.
Medan jag höll på tog ur min älg så lyckades även Simon, som satt i Fettja (pass 15), hade skjutit en kalv också! Och som om det inte var nog så fick även Anders, på pass 18, skjuta en kalv även han.
En lyckad förmiddag med fem älgar i backen, och efter det hade vi minsann jobb resten av dagen.
Nu väntar vi på att åka mot Dammen och kvällens middag i jaktstugan. Det blir gött!
Grattis alla skyttar, nya tag imorrn!
Får hjälp av Sundsvallare och annat löst folk (David och Seb :P ) att lasta på combitracen
David kör combitrac like a baws
Skottskadad i ryggen
Mycket folk och älgar i slakteriet
Äntligen älgjakt!
Efter ett låååångt uppehåll är det dags att skaka liv i bloggen igen. Älgjakten har ju officiellt redan startat, men vårat lag börjar inte jaga förrän på lördag.
Vad har jag egentligen haft för mig sen sist?
Ja, först av allt hade vi ju en superdålig vinter med lite snö, mycket halka och en hel del stormar. I april påbörjade jag mitt examensarbete för min masterexamen. Under ett helt år arbetar jag nu med artbildningsprocesser hos sik, där jag främst tittar på divergens i morfologi, närmare bestämt hur gälräfständer och prefererat dietval påverkas över en tidsperiod av sikintroduktioner. Kort sagt, jag analyserar maginnehåll hos några hundratal sikar. Så här kan det se ut:
En petriskål full med copepoder (hoppkräftor) från en planktonätande sikmorf
I sommar jobbade jag på R-taxen, eller ja. Jag försökte jobba på R-taxen i sommar. Men en överbelastad muskel i skuldran satte effektivt stopp för all typ av ryggsäcksbärande i skog och mark. Några veckor hann jag dock jobba innan jag fick anse mig besegrad och sjukskriva mig. Att vara sjukskriven är inte alls särskilt kul, inte ens när svensk sommar visar sig från sin allra bästa sida, jag ville ju jobba!
Här får ni några bilder från den tid jag ändå hann jobba.
Större sileshår
Kontoret
Promenad till inventeringsyta längs Borgafjällens sydostsluttning
Lunchrum en varm dag i juli
Hundarna då?
Ja, de lever och frodas kan man säga!
I sommar har hela vår gård sett ut som en byggarbetsplats då vi inte bara byggt en gäststuga på gården, utan även två nya hundgårdar! De gamla revs, hundhuset flyttades (och ska visst bli redskapsbod till alla prylar som finns) och två nya hundgårdar har nu satts upp. Hundhuset har byggts inne i förrådet, och det var visst inte klart sist jag var hemma, men jag åker hem igen på fredag, då kan jag dokumentera även detta.
Pappan lägger tak på gäststugan
Nittro begrundar sin nya hundgård
Nittros hundgård längst bak och Vickes byggs i framkant. Hundhus med mat och värme har byggts inne i förrådet och i hundgårdarna har vi kompletterat med varsin betongtrumma till hundarna att kissa på.
Vicke levde livet som gårdshund några dagar innan han kunde flytta in i sin hundgård, han trivdes utmärkt med det!
Trött och nöjd gråhund-gårdshund!
När jag var hemma för två veckor sen så hann vi med två släpp med Nittro och ett med Vicke. Först var jag och pappa ute med Nittro, som gjorde ett bra första släpp även om han inte skällde på något. På väg hem från det släppet så fick jag äntligen se min första björn! Vi hade kört ca 300 m efter att vi lastat hunden i bilen och poff! så dök det upp en ensam stor björn på vägen. Den sprang längs vägen en bit och slank sedan ner i diket och ut i skogen igen. Vi markerade platsen (det var trots allt dagen innnan björnjaktspremiären) och sen åkte jag och brorsan dit på morgonen dagen efter och spårade med Nittro. Han höll spåret väldigt bra, men när vi släppte gjorde han som han är tränad - hittade älg att skälla på! Nåväl, det var ju spännande i alla fall!
Nittro suddig i full fart
Pappan på promenad i skogen
Nästa släpp blev ju med Vicke då, jag och pappan gjorde sällskap till skogs och släppte hunden i Skåltjärnberget. Han sökte mycket bra och hittade också älg, men den ville inte stanna alls så det blev inga skall men älgspåren som korsat våra spår gick inte att ta miste på när vi gick förbi dem på väg tillbaka mot bilen.
Pappan och jag i skogen
Vicke kommer tillbaka efter sök/älgvallning
Jag åker hem på fredag (eller lördagmorgon) och sen så är det älgjakt i nio härliga dagar! Jag håller alla mina tummar för bra jaktväder, glada hundar och många ståndskall!
Har fått rapporter hemifrån att Vicke har varit halt i veckan, på den sida där han är opererad. Inte bra! Vi får hoppas att det bara är tillfälligt och inget vi måste dras med i höst.
Vi hörs snart igen!
