Brorsan tog en älg
I fredags reste jag och Johan ner med Ponnyexpressen för att jaga en dag och sen spendera den här söndagen till att köra ponny upp till Umeå. Läs mer på min baggeblogg!
Igår jagade vi i alla fall.
På morgonen jagade vi i Brann, jag och Johan satt på pass 19 i norra änden då Lillåksjön. Pappa satt på pass 17, passet brevid där Håkan sköt oxen veckan innan. Erik gick med Kitos och Anders gick med sin hund.
Det var tämligen lugnt hela dagen, fick njuta av soluppgång!
Brorsan fick till sist skjuta en kalv, dock så skällde Kitos inte på den. Han kom uppe på en ås vid Storåksjön, och på toppen såg han ut över hygget som är upp mot Döderbuan, och då låg det en ko och kalv 60 meter framför honom, hunden kom dit och de reste sig och började gå iväg, då nöp Erik kalven innan den hann springa bort.
Kalv på väg upp på Vimec
På eftermiddagen jagade vi i Dösjöbränna, Nicke och Anders gick med hundar, jag och Johan satt på pass 23 i basvägen, pappa på pass 22 och Erik på pass 12 vid Trättmyra.
Ingen älg sköts!
Filmer
I lördags var jag på bröllop och firade vigseln och kärleken mellan min goda vän Emelie och hennes Jonas, därför jagade jag inget den dagen. Men Tord sköt en ko och Sebbe fick skjuta sin allra första älg! Ett stort stort grattis!
På söndagen var det dags att jaga Bröttjärnberget. Jag skulle gå med Nittro och pappa satt på pass 9 i Långtjärnänn.
Gick in från Älgsjövägen och vek straxt upp i contortan framför pass 6 och 15. Det luktade älg i skogen, på riktigt alltså! Det fick sin förklaring några meter senare då jag gick rakt på en påbörjad brunstgrop. Nittro rullade sig förtjust i den! Han fick tag i en älg som stod bara 80 meter ifrån mig, men den gick snabbt bakåt och Nittro släppte den ganska snabbt. Sen fortsatte vi färden framåt och när hunden varit borta en stund så smäller det två skott på pass 4, nere mot byn. (Ni vet där jag satt häromdagen och anjöt en vacker soluppgång?)
Simon sköt på en oxe som kom tillsammans med ko och kalv.
Strax därpå tog Nittro upp nere i bäcken mellan Bröttjärna och Stornöttjärna.
Som ni ser så var det grävling han skällde!
Det hela slutade med att jag sköt den efter att älgjakten var avbruten för dagen.
Det hela slutade med att jag sköt den efter att älgjakten var avbruten för dagen.
Nu är den flådd och nedfryst tillsammans med kraniet, så det ska skickas till konservatorn och bli berett!
Torsdag och fredag
Torsdag 12/9
Den här dagen var det så dags för oss att jaga i Brann, område 23. Jag skulle sitta på pass 3 vid Tjubulillmyra, där jag satt häromdagen då vi jagade Norknularna. Pappa satt på pass 22 ute på hygget vid Matberget, brorsan satt på pass 15 på Skörvinghälla.Det var tämligen lugnt, men så plötsligt rullade två smällar ut över Stornnorens vatten. Lars Nilsson hade skjutit en oxe på pass 1, brevid pappa. Och vilken oxe sen! Den hade 19 taggar och kommer vägas in i morgon, men uppåt 300 kilo verkar inte tokigt gissat. Grattis Lars!
Lite senare smäller det ett skott på pass 18, två pass bort från mig. Där satt Håkan. Så här glad blev han för sin 10-taggare, den största oxen han skjutit i alla fall! Grattis Håkan!
Gladaste jägarn på skogen?
Ännu lite senare smäller det ett skott till, men pga lite taskig radiokontakt så hörda jag aldrig vem det var som skjutit eller vad. Det visade sig senare att det var Tord som skjutit en kviga nere på pass 19 i norr änden på Lillåksjön. Grattis Tord!
Älghämtargänget påväg ner från hygget med Håkans oxe
Lars med sin tjur
Glada grabbar - Grattis!
Fredag 13/9
Idag har jagade vi i Svarttjärnriset från morgonen, jag satt på pass 8, Åkepasset i norra änden av Lillstensjön, pappa gick med Nittro och Erik med Kitos. På väg ut på pass så ser jag en liten kviga, hon blev nog lika förvånad som jag när hon skuttade ut ur skogen och såg någon stå där mitt på hygget, hon velade fram och tillbaka flera gånger innan hon bestämde sig för att kasta om tillbaka in i skogen.
När jag nått passet och suttit ca en kvart kom det ett ensamt hondjur långt ut till höger i myrkanten, långt håll och alldeles för mycket skog satte stop för skott på den älgen!
Nittro hade iväg en omgång älgar redan efter en halvtimme, men det gick iväg snabbt österut i riktning mot Kronans. Kitos hade upptag på en kviga, men den fick han tag i bara 80 meter från Erik så den var på tårna redan från början!
Runt nio-tiden rullade Nittros välbekanta skall ut över Lillstensjön, ståndskall på sjöns östra strand!
Kanske var det samma ko och kalv som jag hade upp i söndags, kon muttrade, morrade och brummade åt hunden. Jag hörde henne trots att jag satt ganska långt ifrån, fast det var bara sjö emellan.
Tyvärr vågade inte pappa skjuta för säkerheten till den som satt på pass 16, i södra änden på Lillstensjön. Hunden jobbade i ca 2 timmar med älgarna tills de fick vind av passaren på pass 16 och drog iväg nordost in på Kronans. Bah! Att det ska vara så krångligt att skjyta älg på ståndskall!
Tommy fick i alla fall skjuta en älg på pass 19, PRO-passet. En liten pinntjur.
Imorrn ska jag på bröllop så då blir det ingen jakt för mig, men på söndag tänkte jag ta nya tag!
Kort rapport för måndag, tisdag och onsdag
Måndag 9/9
Dagens var vigd åt att jaga i Norknularna, jag satt på pass 3 vid Tjutbulillmyra, pappa satt på pass 19 utefter Grisvågvägen och brorsan satt i Sundet på pass 16, det pass där han sköt sin 18-taggare för ett gäng år sen. Jag såg inget, hörde inget på radion och hade inget ryggstöd på passet = ont i min stackars rygg. Micke och Nicke gick med hundar.
Utsikt från pass 3
När vi bröt visade det sig att Micke skjutit ko och kalv för sin hund Boss nere mot Storåksjöstranden.
Det tog rätt länge att hämta igen de älgarna och vi jagade inget mer den dagen.
Slakteriarbete med Håkan och Walter
Hårt arbetande Sebbe
Tisdag 10/9
Denna dag skulle Älgsjöhyggena jagas, jag satt på pass 14 vid Rasvillflon, Erik satt på pass 2 bakom Dammen och pappa gick med Nittro och Nicke med sin hund.
Pass 14 är normalt ett ganska fint och bra pass, man sitter längs en vinterbasväg i skogen precis där den mynnar ut på en myr. Jag kände mig därför rätt tillfreds på vägen till passet, men se det skulle jag inte gjort! När vi nådde fram till plan där Erik skulle släppa av mig så inser jag att de börjat avverka där. Skotaren gick bakom min rygg hela tiden vi jagade, omän de lämnat en 20 meters kantzon mot vinterbasvägen och myren så hördes maskinerna väl. Jag höll på bröt ihop!
Nittro tog upp älg nästan direkt och det stod i upptaget. Men självklart kom det strax efter upptaget en bärplockarbil och körde in längs vägen som var närmast ståndskallet så det blev stört och sprang iväg. Vovve kom tillbaka efter ett tag och pappa fortsatte. Han kom senare under dagen förbi med en ensam kalv också, men pappa fick inget tag på den.
Nicke sköt en kviga som kom och sprang genom skogen.
När denna kviga skulle hämtas så började strulet. På vägen ut så slutade drevet på vagnen på Vimecen att fungera, på vägen tillbaka fastnade de i ett dyhål, fick gashäng och lera överallt. Sedan hakade maskinen fast på en stock i leran och fastnade på riktigt. När de skulle vinscha sig upp så gick vinschen sönder också!
Vi fick hämta den andra maskinen på skolan, lasta om älgen till den och åka med den till skola. De lyckdes laga vinschen och kom loss, men drivet på vagnen var det värre med. Det mekades och skruvades därför hela eftermiddagen och ingen mer jakt blev det.
Eller ja, Erik var ut med Kitos men det blev inget.
Ett gäng älgjägare med fastkörd och trasig maskin
Fastkörd
Nicke mekar vinsch
Onsdag 11/9
Idag jagade vi Bröttjärnberget från morgonen, jag satt på pass 4 närmast byn. Ett pass jag aldrig suttit på förut, men det var sjukt fint och mysigt! Jag fick en underbar soluppgång strax efter att jag anlänt till passet.
Pappa gick med Vicke och Erik satt på pass 22 i Getingmyrdalen.
Soluppgång och dimma
Jag fick också se en ensam älg, men jag hade henne bara rakt framifrån och var osäker på om hon hade kalv eller inte så hon fick vara.
Micke satt på pass 10 vid Älgsjön och fick skjuta sig en liten pinntjur.
Pinntjur och skytt
Lastar älg
Rastvila
Älgens öga
Sundsvallarna surfar älgdragare
På eftermiddagen så åkte jag till Skåltjärnberget med Nittro, han hade igång tre älgar där, varav han skällde ca 10 minuter på en, men den tog till schappen och flydde in på Kronans. Medan han jobbade med det djuret så störde han även en kviga/ko som kom springande rakt på mig. Älgar är stora när de står upp! :P
Jag hade dock lämnat kameran i bilen för omväxlingsskull, så det blev inga bilder tyvärr.
Nittro gjorde ett bra jobb även om älgarna inte ville stå denna dag.
Pappa och Erik hade åkte till Norknularna med Kitos. Han hade sökt riktigt bra och skuffade fram en tvåkalvsko hos pappa som satt på pass. Dock så kom de med fyrsprång så det var inte läge att skjuta något. Hunden skällde ju heller inte för den delen så...
Imorrn är det nya tag i Brann.
Lördag 7/9 och söndag 8/9
Lördag 7/9
Igår var det så dags för älgjaktspremiären!
På morgonen så skulle vi, helt oväntat, jaga Älgsjöhyggena. Jag drog pass 2 bakom Dammen, pappa satt nere i Selet, pass 8 och brorsan hade pass 6 bakom Dammen. Micke och Elaine gick med hundar. Det var helt vilt varmt, jag frös inte för fem öre, snarare tvärtom!
Elaines tik gick ut med tre små oxar på pass 4 bakom Dammen, men David, om satt där, fick inget läge. Det var visst långt håll. Mickes hund fick tag i en ensam ko som gick ut och in i Bröttjärnberget, det blev således en ganska kort jakt på förmiddagen, då Elaine ville bryta när hennes hund kom tillbaka efter rejset med oxarna.
Stora delar av laget i väntan på Sören och eftermiddagens jakt
På eftermiddagen skulle det jagas i Dösjöbränna. Jag gick med Vicke och pappa med Nittro, Erik satt på pass 1 vid Lillnöttjärna.
Jag började uppevid basvägen vid Sutterviken och gick ner på Långnäset en vända först. Solen stekte och det var sjukt hett! Vi hittade ingen älg där nere så efter det avancerade jag och jycke fram till vägen som går rakt in i Dösjöbränna. Vi hade inte gått mer än 100 meter från den vägen in i ungskogen förrän jag började inse att Nittro var påväg mot oss, mycket riktigt kom han också i mina bakspår strax därpå. Blicken och minen han gav mig var helt obeskrivlig. Lite som att "Vad faan matte, vad gör du här? Är du vilse? Varför står du här mitt i skogen helt själv? Va?"
Vicke var ute på sök just som Nittro nådde mig, men när de mötte varandra då Vicke kom tillbaka kunde man nästan se att Nittro förstod sammanhanget. Då bar det iväg med en väldig fart - med båda hundarna!
Rakt upp mot Lokbäcken, och ca 200 meter från den blev det stopp och Nittro började skälla. Han låg lite före Vicke, men så fort Vicke krånglat sig över Lokbäcken så lade han till sin lite gällare stämma till NIttros grova lite hesa röst.
Ståndskall med Vicke och NIttroI
Pappa var närmast och fick smyga på. Han kom inpå och konstaterade att det var en ko, som var jättearg och gick och lockade hela tiden så han var övertygad om att hon hade kalv med sig. Så han väntade och väntade och lyckade till slut komma fram till att det var TVÅ kor. En stor mörk, och en lite mindre som var rätt brun i färgen. Han skulle till och skjuta men fick inget tag på det hela och till sist gick det loss, efter ca tre timmars ståndskall. Hundarna följde efter varsin ko och Vicke kom ner mot mig där jag tagit pass längs vägen in i Dösjöbränna. Han kom dock aldrig ut med den på vägen utan började lurva runt inne i ungskogen norr om vägen. Vi beslutade att bryta, eftersom Lennart skjutit en kalv nere på pass 10 och för att det började bli sent. På kvällen skulle vi ju ha jaktmiddag i Dammen!
När Vicke var ca 200 meter bort vissalde jag på honom, men han kom inte. Erik kom runt för att hämta oss, men Vicke stökade ju på där uppe i skogen. Vi trodde det var den där "gråhundstjuren" som han tar till ibland när han inte vill åka hem, men så plötsligt började han skälla igen! Woop!
Efter ett samtal till jaktledaren fick Erik lov att prova gå dit och skjuta. Han tog med sig Kitos och släppte på honom. Han började skälla knackigt och glest men sen, de sista tio minuterna så öste han på riktigt bra, och vid 16.55 fick Erik så skjuta den där första älgen för Kitos, (och Vicke).
En husse och hans hund på morgonen
En husse och hans hund efter fallet skott
Det var en rätt nöjd broder som möttes mig och pappa vid älgen då vi kom dit, kanske var det precis detta som krävdes för att skrämma igång hjärnverksamheten på Kitos som inte riktigt förstått det här med älgar och jakt än?
Jag och pappa åkte på slakteri och hämtade combitracken och hjälpte brorsan med älgen till slakteriet, sen lämnade vi honom ensam och åkte på middag i Dammen.
En jägare och hans byte, ensamma i kvällen
Samtliga hundar skällde alltså på denna ko igår, första Vicke och NIttro tillsammans i ca 3 timmar, sen jobbade Vicke själv med den ca en timme innan Kitos anslöt och så skällde de tillsammans i ungefär 40 minuter. Bra start på jaktveckan!
Söndag 8/9
Idag skulle vi jaga Svarttjärnriset, jag skulle gå med Nittro i nordöstra kanten och Erik tog med sig Kitos på sydvästra sidan. Jag släppte vid 06.15 och gick in mellan pass 22 och 23 vid Kronlinjen, klättrade upp mot Sundstjärnberget och skulle ta en vända i sidvind framför pass 10 och 4 innan jag vände ner helt rätt i vind.
Schysst soluppgång vid Sundstjärnsbergets sluttning
Men, ca 60 meter ifrån saltstenen som finns där i skogen så försvinner hunden och tar upp bara 170 meter bort. Taktfast, lugnt, tryggt. Min älskade hund!
Det stod stilla i runt en kvart, men började sen röra sig lite sakta. Jag började gå på, och sen gick vi. Vi gick och gick och gick. Som närmast var jag in på 40 meter, men såg inte vilket sorts djur det var. Hunden betedde sig väldigt underligt också, han hade lämnat skallet flera gånger och letat upp mig även när jag var typ 200 meter från skallet, han brukar bara kolla efter en då man är nära. Mycket skumt!
Så, när jag satt där, 40 meter från skallet så smäller det på Kronans och hunden får något ryck och drar ett par hundra meter bakåt och lämnar mig med det okända djuret därframme. När han kom tillbaka så hör jag ett mullrande från träden, ett djupt djurisk brummande. Fy helvete vilket obehagligt ljud! Jag har hört älgar låta på både det ena och andra sättet, men det där, det var otroligt läskigt. Jag hade på ungefär på två sekunder fått maxpuls... Vad faan, skäller han björn? Det stod tätt, jag hade inte sett eller hört något som tydde på älg, hunden underliga beteende och det där konstiga ljudet som tog tag i hela ens uppenbarelse... Brr.
Jag tänker briljant nog - jag försöker ta mig ut på den här gamla vägen till vänster om mig, då ser jag vad det är när det går över. Problemet var bara det att djuren hann över vägen innan jag hann ut, och jag kunde inget se mellan träden.
Lätt nervöst pratade jag med pappan på radion, sa som det var, att jag inte var hundra på att det var älg hunden skällde, berättade om ljuden djuret hade gjort och ja, sen tog jag tre djupa andetag innan jag helt enkelt tog mig samman och gick på igen då det stannat några hundra meter bort. Jag visste om att det var betydlig öppnare där framme, då skulle jag väl kunna få se något tyckte jag?
När jag var 70 meter från skallet såg jag den bruna solbelysta ryggen på skogens argaste älgko!
Hon stod där och brummade, morrade och frustade åt Nittro så fort han närmade sig. Haha, lättnaden inombords!
Men, hon gick undan lite lite grann hela tiden och jag fick inget tag på det hela. Lyckades konstatera att det var en kalv med, och till sist blev det stopp nästan nere i sydvästra kanten på Sundstjärna. Och det stod bra, jag tog mig inpå. Men tusan, kon skymde kalven hela tiden, och var det inte det så var hunden i fel läge eller för mycket träd i vägen. I ett försök att flytta mig i bättre position blev älgarna störda, rundade mig och fick vind av mig och drog norrut igen.
Nittro slog några skall nu och då, men det blev inte stopp på riktigt förrän det stod 500 meter in på Kronans marker. Jaahopp!
Efter någon timmes väntan fick jag tag i krongänget och fick lov att gå in på deras mark och stöta/hämta hunden. Gick in, rundade skallet och lade vind på älgarna som fick nog och drog med en väldig fart. NIttro släppte, tog sina egna bakspår ner på Kronvägen och där kom precis två ur kronlaget som tog fast honom. Hej och hå, en sån dag! Han tog upp vid 06.56 och släppte älgarna vid 14.16. Det blev alltså drygt 7 timmars ståndskall för honom idag. Synd att en annan ska klanta sig och inte göra sin del i avtalet!
Hur gick det för Kitos då?
Ja, förhoppningsvis så hade manövern från gårdagen effekt - han hittade och skällde älg idag! Förvisso ett snabbt och hetsigt upptag, men ändå. Han försökte i alla fall!
Eftersom jag inte fick igen hunden förrän vid halv tre tiden på eftermiddagen och resten av laget hade dragit igång eftermiddagens jakt så packade jag ihop vovven och mig själv och for hem. Både hunden och jag behövde fylla på med energi och vätska!
Men - laget skulle jaga norr om basvägen i Sutterviken och pappa gick med Vicke. Följande har jag sedan fått berättat för mig.
En i laget skjuter på en oxe, den hittas inte igen. Pappa åker dit och ska spåra efter att passarna ställts om, en annan i laget ser älgen och drar iväg två smällar på låååångt håll. Älgen ses försvinna ner på Långnäset, pappa släpper på Vicke som tar upp och pappa får avsluta för Vicke på ståndskall.
Grattis! Skönt när det går bra sådana här gånger!
Imorrn är det nya tag.
Heja heja!
