Inför föregående hösts jakt inhandlade vi en Garmin Astro som komplement till de två Swepoint-pejlar vi har sen tidigare.
I min värld kan astropejlen vara guds gåva till hundföraren, om den nyttjas på ett föredömligt sätt. I händerna på fel personer kan den bli ett redskap som förvandlar jakten till något jag inte vet vad jag ska kalla, men inte tusan är det jakt i alla fall.

Oavsett om jag har astron eller en vanlig pejl på hundarna så vill jag att de ska prestera det de köptes för att prestera, ståndskall. Ibland får jag mardrömmar när jag ser och hör om personer som använder astron för att ha koll på älgen, genskjuta den och skjuta s k löpälgar, eller uppflogsälgar, bara för att de kan det med hjälp av denna pejl. Vad gör det med den hund som får älg skjutit för sig på det här viset flera gånger?
Ja, det vet ni nog redan svaret på, inte tusan kommer den att prestera det en ståndhund ska göra åtminstone.

Självklart har alla olika krav på sina hundar, och givet är att inte alla har som mål att avla på sina hundar. Men jag anser att du som köpare av en löshund ändå har ett visst ansvar att ge hunden en chans att göra det den är avlad för.
Ville jag ha en hund som gav älgarna skjuts genom skogen skulle jag inte köpa en jämte eller en gråhund, utan kanske hellre en halvstövare.

Astron har många fördelar i och med att den ger hundföraren möjlighet att följa hunden "live" i mottagarenheten, som i höstas då vår jämte började springa vägar titt som tätt, så gav astron oss möjligheten att avstyra det beteendet på kortare tid än om vi inte haft denna koll.
En annan sak som jag ser som ovärdeligt i sammanhanget är om det skulle hända hunden något, om den skulle skadas eller kanske till och med dö i skogen, så ger den här typen av pejl möjlighet att hitta igen hunden.

Det jag skulle önska av pejlen är dock en något längre batteritid, och kanske något längre räckvidd, även om jag inte upplever just det senare problemet så stort just på det marker jag jagar.

Vidare önskar jag att de som inte kan hantera den här typen av pejlar på ett genomtänkt sätt, glömde sitt eget begär efter att få skjuta så mycket som möjligt, och istället tänkte till kring sin hund, varför de köpte den och vad de önskar av den.

Jag skjuter hellre en älg på ståndskall, än tio löpälgar för hunden.
Oavsett vad det sitter för pejl runt halsen på den.

Som jägare förväntas du nästan alltid, av omgivningen, att ha en negativt laddad åsikt om de stora rovdjuren, gärna något i stil med "En bra varg är en död varg".
Alltför många gånger har jag också hört personer hänvisa till fenomenet Skjut, gräv och tig, och det kan alltså vara personer som i vanliga fall är helt normalt funtade.

Men det finns också de som faktiskt tänkt till kring det här med vargar, björnar och lodjur, och de människorna kan jag känna den största respekt för. Om de också kan uttrycka sin åsikt på ett begripligt sätt, då växer de i mina ögon.
Vi kan inte bortse från att det finns och kommer fortsätta finnas stora rovdjur i det här landet, oavsett om vi samtycker eller inte. Jag är för jakt på samtliga stora rovdjur som det idag förekommer organiserad jakt på.
För mig är det ganska självklart att på något sätt lära sig leva med rovdjuren, därmed inte sagt att de inte ska förvaltas på ett genomtänkt sätt.

Många gånger kan jag uppleva åsikterna som väldigt svartvita, på ena sidan de som absolut inte vill ha jakt på rovdjur (eller allra helst ingen jakt på något djur alls, men det är en annan diskussion) och på den andra sidan de som inte vill ha rovdjur alls.
Tyvärr är det oftast så att det är dessa extrema åsikter som kommer fram i media, och de med en sund syn på såväl jakt som rovdjur blir aningens förbisedda.

Vad tycker jag då?
Ja, som jag skrev tidigare är jag för jakt på stora rovdjur, men det är en skör lina att balansera på, hur det än är kommer någon av parterna att bli missnöjda. Med jakt menar jag alltså inte att rovdjursstammarna ska skjutas ner till spillror, utan som sagt förvaltas på ett genomtänkt sätt. Vidare bör också de som ägnar sig åt jakt på dessa djur vara väl medvetna om att de har många ögon på sig, och att det därför är extra viktigt att jakterna utförs på ett snyggt sätt.  

 

Jag tror att vägen till förståelse för jakt är kunskap, och det är jägarkåren själv som ansvarar för att ge omgivningen den kunskap de saknar.  När den asfaltsfostrade kollegan i lunchrummet frågar dig varför du dödar oskyldiga djur, är det oftast bättre att sakligt kunna framställa varför just du jagar och vad det ger dig, istället för att härja runt och idiotförklara människan. Många är det dagar jag mötts av irrationella åsikter om jakt, grundade på okunskap och massmedial inverkan. Men få är det dagar som jag inte kunnat ge människan möjligheten att ändra sin åsikt.

Observera att ovanstående text endast är mina åsikter, i ett småskaligt format,
och absolut ingen form av universell sanning.

Jag ber om ursäkt för den oerhört dåliga uppdateringen på sistone.

I alla fall vägde jag tjäderna och den vägde 4,5 kilo. Inte så liten vad jag förstått det, men vad vet jag, jag har ju aldrig skjutit nån tjäder förrut!