Jaktfri dag
Igår jagade jag. Det blev inte som planerat att jag gick med Vicke utan fick istället ta ut NIttro på en runda. Han söker riktigt riktigt bra nu, och har slutat springa vägar. Precis när jag tänkt ge mig igår och hade rundat södra änden av Lillstensjön, för att gå tillbaka till bilen, ser jag en älg springa snett brevid mig med hunden i hasorna över en myr. Jäklar! Jag som tog det så lugnt. Troligen vindlyfte jag den eftersom det var sydlig vind och den befann sig framför mig när jag vände norrut mot bilen igen.
Nittro tog i alla fall efter och höll i drygt två kilometer, sen gav han sig och började leta sig tillbaka, han hade en riktigt bra återgång, och trots att han passerade flera vägar så tog han ingen av dem, utan bakspårade sig tillbaka. Duktig hund!
Idag jagade jag inte för jag tentapluggar, men pappa, Erik och Vicke skulle ta sig an en påskjuten kalv imorse. En i grannlaget hade skjutit på en kalv som han inte fått igen igårkväll och som gått in på vårat. Totalt spårade de i 13 kilometer, de hittade några droppar blod i början av spåret men sen inget mer. Kon och kalven hade gått i lag hela tiden, inte sökt nån lega eller vatten utan bara knallat på, stått stilla en stund på ett ställe. Efter dessa 1,3 mil så avskrev pappa kalven som frisk nog att överleva. I princip inget blod och att kon och kalven varit tillsammans hela tiden tyder på att kalven inte är dödligt sårad. Vicke spårade riktigt bra. Duktig hund!
Vicke och jag på spårträning i våras.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Det har nu gått ett helt år sen där dagen då allting förändrades. Många dagar, timmar och minuter har passerat sen dess. Och ännu fler tankar och funderingar har kommit och gått i min hjärna och mitt hjärta. Än idag frågar jag mig om det var rätt, eller om det var fel. Kanske finns det inget svar på den frågan, kanske finns det ingen som vet. Det enda jag kan göra är att hålla huvudet högt och se framåt, och vem vet vad framtiden har att ge?
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Eftersök
Det blev bestämt att jag och Vicke skulle gå ena halvan Brötjärnberget, och att David med tiken Tanja skulle ta den andra. Jag fick den södra delen och inledde med att runda norra änden på Brötjärna innan jag var inne i området och kunde släppa. Vicke sökte på bra och jag kände mig hoppfull. När jag kravlat mig upp på själva Brötjärnberget och var på väg ner mot gallringen mellan Älgsjöstickarn och Getingmyrdalen börjar plötsligt hunden bete sig som att det är älg i närheten och försvinner, när han varit borta runt 20 minuter smäller det ett skott, tyvärr åt helt fel håll för att vara nåt han var skyldig till. Sen smäller ett skott till. Strax därefter kommer Vicke tillbaka, och samtidigt roparen av passarna på radion att han skjutit på en ko, som ligger och en oxe som inte blev kvar på platsen. En stund senare smäller två skott till, då har den andra hundföraren skjutit ner en oxe som kom smygandes genom skogen. Jag tar fast min hund i väntan på att det där ska reda upp sig. Osäkerhet kring huruvida det är samma älg uppstår, men det finns två hundar på platsen (en i laget gick området brevid och det var den hunden som kom med älgarn), så jag släpper Vicke igen och fortsätter gå. När han varit borta i runt en kvart ropar jaktledaren på mig och vill att vi kommer till första skottplatsen för att påbörja ett eftersök för att försäkra oss om att det är rätt älg som skjutits ner. Vicke kommer tillbaka och jag går och ta Eriks bil för att ta mig till passaren på ett smidigt sätt. Möter upp med pappa på vändplan där jag ska lämna bilen, och säger att jag vill ha med honom som skytt om det skulle visa sig att älgen inte är död.
Vi går upp till passaren som först visar på fel spår, men sen hamnar vi rätt och Vicke tar an det direkt. Runt 70 meter in på spåret hittar vi två bloddroppar. Vicke är ivrig och det är bara att hålla i sig och följa med. Senare hittar vi två bloddroppar till på en liten kvist på ett gigantsikt hygge, Vicke är säkerheten själv och håller rätt spår trots den relativt höga hastigheten. Och så slutligen kommer vi fram till den döda älgen och kan konstatera att det rörde sig om samma älg. Skönt!
Senare visade det sig att det första skottet satt långt bak, i småtarmarna, därav den lilla mängden blod.
Vicke spårade klockrent i 2,3 kilometer, dock så går det lite för fort, men samtidigt är det skönt att veta att han är så säker. Det här var det andra skarpa eftersöket han gjorde i höst och andra gången han utförde det klockrent. Alltid bra att veta att man har en bra spårhund som man kan lita på. Det känns också bra att vi gått en spårkurs med honom och fått lite tips och att man lärt sig läsa hunden bättre.
Det var en stolt husse och matte som klappade om vovve sen, och en glad hund som fick riva i den döda älgen!
Oxen hade hela sju pinnar, här på väg upp på combitracken.
Senare berättade den andra hundföraren att han tagit pass vid den skogsbilväg han just nått då han hörde att det var en älg påskjuten, och där stod han när oxen plötsligt kom lufsande mellan träden. Vid första skottet hade älgen inte reagerat alls och vid andra skottet lade den sig ner direkt.
Det var skönt att allt gick bra och att älgens lidande blev så kort som möjligt under de förutsättningar som rådde.
Imorrn väntar nya tag och jag ska gå med Vicke igen.
En dröm, ett hopp.
Kärlek
Ibland är en hund allt man behöver.
HD-röntgenresultat
Jag har pendlat mellan skolan och skogen den här veckan, och imorrn bär det av till skolan igen. Idag jagade vi först Gruvberget och sedan runt Lillgristjärna, men det föll tyvärr ingen älg på Dödres marker idag.
Under veckan som gått har det totalt fallit åtta kalvar och en oxe. Vi har sett mycket tvåkalvkor, faktiskt fler än vad jag kan minnas under min tid.
Oxen sköts på ståndskall av en i laget, hornet är grovt och flurigt med taggar på både över och undersida, totalt 16 stycken. Vi ska väga den imorrn, det ska bli intressant att se vad den väger, dock så var den väl inte det största jag sett, fast sånt är ju lite svårt att bedöma tycker jag.
Vi sköt en liknande tjur för ett par år sen, även den flurig och med taggar på både över och undersida. Släktingar månne?
I helgen väntar så ännu mer jakt och så plugg, även om jag är skapligt däckad efter en heldag i skogen så måste jag väl göra nån form av ansträngning med kurslitteraturen.
Lundgårdens Nittro
Visst är han en läckerbit? ;)
När livet ger dig stryk, ställ dig då upp och slå tillbaka!
Heja Vicke!
Igår skällde Vicke i 40 minuter på ko med två kalvar, tyvärr vände vinden precis när pappa nådde in på ståndskallet så älgarna blev var honom och stack.
Idag fick Vicke sin revansch!
Han tog upp runt halv nio, och strax efter halv tio kunde brorsan avsluta med ett enkelt skott i bogen på en kalv.
Underbara fantastiska Vicke!
Det är så himla roligt när det går bra, och framförallt Vicke som varit lite trög. Ni som varit med från början vet vad jag pratar om, så det är så himla kul nu när det går bra!
Imorse såg jag en kviga också, men den kom så himla dumt. Rätt bakifrån och rakt på mig. Gick inte skjuta, men det gjorde inte så mycket, nu finns hon ju kvar och älgjakten är lååång!
Tyvärr hittar jag inte igen överföringskabeln till datorn, så nån bild på Vicke och hans älg får ni inte se just nu!
Skitjakt på er!
Viltvård
Jag gick i alla fall ner och kikade in genom luckan, därinne fick jag se två rävöron sticka upp. Då knallade jag hem igen efter gevär och kamera och pappa.
Och så var dagens viltvårdsinsats avklarad.
Underbart väder, och till höger den igenslagna fällan
En fullpälsad tik
Fällan har nu tagit två grävlingar och en räv. Vi får hoppas att det fortsätter på det viset.
Ett ståndskall
Gav mig upp i Skåltjärnberget, släppte hunden och knallade på. Tänkte gå en kort sväng runt Småsundstjärnan och förbi och hälsa på Arro, men Nittro hade andra planer och drog iväg ner mot Långtjärna, och jag såg på pejlen att han stannade där. Och när han stått där en kvart började jag undra om han kanske hade nåt lurt, men jag hörde liksom inget. Bestämde mig för att gå upp på den lilla backen intill mig, och när jag kom upp dit så slog skallen igenom. Då vart det bråttom! Ståndskallet stod snett bakom mig och jag hade därmed helt tokig vind. Långa benet före så jag skulle komma rätt i vind, och sen började ansmygningen.
Nittro skällde på bra och när jag var en 50 meter ifrån började jag och inse att det inte var älg han skällde på, för jag såg helt enkelt inga älgar, och det var inte så tätt med skog just där, bara en massa ris och ryschbysch. Spännande var det innan jag såg att det var grävling! Ganska lätt det var att tänka björn, men vad lättad jag blev när det var grävling. Men ändå, det hade ännu hellre fått vara älg!
Försökte kalla in hunden, men det var ju alldeles för intressant med grävlingen så det var ett hopplöst företag. Tog en massa bilder och det blev även några filmer.
Till slut fick jag iallafall tag i vovve, tog honom med mig och sprang en bit in i skogen med honom, satte fast honom där och sprang sedan tillbaka och sköt grävlingen.
Det gick liksom inte skjuta när hunden var där, och så ville jag inte skjuta rätt framför snoken på honom, de låg ju rätt tätt inpå varandra grävlingen och hunden. Sen fick han dock komma och ruska runt den lite.
Så det var dagens viltvårdsinsats.
Fin grönörad Nittro
Grävlingen och vovve
Tikkan fick avsluta
En pärla
Igår åkte jag dit och skulle rida. Finvädret lyste med sin frånvaro, det låg istället snö på backen och från himlen föll det ett snöblandat regn. Vinden låg på rätt hårt från väster, så visst, bättre ridväder har jag ju varit med om.
Men nu är jag inte den som bangar för lite snö, så jag plockade in lilla fina hästen och gjorde i ordning henne, och sen gav vi oss av.
Queen uppskattade inte vädret direkt heller, men var sitt sedvanliga pigga och glada jag. Vi red den lilla rundan ner mot Älven och vidare runt, så man rider i skogen sista biten. Eftersom underlaget var lite halvtaskigt blev det mest skritt, och lite trav, så jag bestämde mig för att rida på plan när jag kom tillbaka. Och Queen, hon gick som en klocka! Lite problem i höger varvet, men annars som en smäck!
Nämnde jag att jag älskar denna häst?
Nu sitter jag hemma i Gillhov och spanar ut på solen som just stigit över trädtopparna. Lite frost på backen ger landskapet ett kyligt intryck och ja, man blir fruktansvärt jaktsugen.
Men det ska jag ordna till, eller ja, nån jakt blir det inte eftersom det är uppehåll än, men imorrn tror jag att Nittro ska få följa med mig till skogen.
För övrigt skällde Vicke älg i lördags! Det gillar vi!
Queen! Bilden är från förra vintern
Röntgad och tatuerad vovve
Idag var det så dags för resan till Hede. Vi lastade vovvarna och åkte vid halv nio-tiden imorse. Vi hade gott om tid på oss, så vi stannade mellan Hede och Vemdalen och rastade de fyrbenta varelserna, sedan landade vi i Hede en halvtimme innan utsatt tid.
När klockan var halv elva kallades vi in, och blev mottagna av en av Hede veterinärstations trevliga veterinärer. Medan Nittro fick droger och pappa fyllde i papper så kikade veterinären på Vicke. Knölen han hade vid knorren var inget farligt, en talgkörtel som löper amok bara, men om den inte läkte ihop så lät det som att det var säkrast att operera bort den, speciellt om vovve verkar ha problem av den. I övrigt var han i fin form, vägde 21 kilo, och då är han i full jaktkondition, det finns typ inget fett på den hunden. Muskel-Vicke!
Nittro började vid det här laget bli lite sömnig, men tjurstod upp och lutade sig på pappa, men till slut fick han ge sig och han la sig ner och nattade in. Sedan blev det vaggan i röntgenrummet, och där blev det röntgen av både höftleder och armbågarna. Nu får ni hålla en tumme för att han har fina leder!
När han ändå var sövd skulle vi passa på att tatuera honom, han skrek lite grann, men hela proceduren var snabbt över och sedan fick han en uppvakningsspruta och blev med ens lite piggare, men som sig bör har han varit groggy resten av dagen.
I övrigt tyckte veterinären att det var en fin hund, med mycket muskler. Nittro vägde 30,2 kilo, och även han är i full kondition.
Imorrn väntar deltenta i Kemi A för min del så jag sitter nu i stan och pluggar.
Imorrnkväll hade jag sett fram emot en utekväll, men som det ser ut så lyser sällskapet med sin frånvaro, så det kanske blir Hosjö i stället, eller hemmakväll i Gillhov.
På söndag ska jag till stallet och underbara Queen. Hoppas på skapligt väder så jag slipper blåsa bort!
Idolbild på Nittro från i våras
Hemgjord hundmat
I alla fall, nu får våra hundar sin alldeles egen speciella mat, den består av:
Kokt älgkött (mest hjärta) i bitar
Rå köttfärs
Blåbär
Riven rå vitkål
Rivna råa morötter
Olja
Korngryn, eller havregrynsgröt eller ris, lite varierat
Rivet äpple och lite gurka
Buljong (från de kokta köttet)
Allting blandas i en trevlig kompott, som vi sedan blandar lite torrfoder i.
Sedan de började få den här maten har de slutat äta sin egen skit, vilket jag ser som ett tecken på att de trivs med den här maten. Jag upplever dem som piggare och mer alerta också.
Det är lite stök att göra i ordning all maten, men samtidigt känns det bra att veta exakt vad man stoppar i dem, och det är ingen risk att de inte äter, skålarna är renslickade efter en sådan måltid.
De får just nu, när det är uppehåll i jakten, mellan 400-600 gram per dag, alltså 200-300 gram morgon och kväll.
Imorrn ska vi åka till Hede och veterinären med bägge jyckarna. Nittro ska röntgas och bli tatuerad, han är chippad nu, men det känns tryggt att ha både chip och tatuering. Det blir även en allmän hälsokoll på hundarna.
Hade bra gott folk!
