Erikälg, Emmaälg x 2 och pappaälg
Fredag 18/10
Denna morgon bjöd på ett gäng minusgrader och jag skulle gå med Nittro i Svarttjärnriset. Pappa satt på pass 13, Mota och Erik på pass 12. Andra hundförare var Anders.
Det var en mycket svag vind, skarpt före med frost på backen och frasig halvfrusen mossa. Jag och Nittro gick in från Fettja, pass 1. Vi lyckades ta oss över bäcken där och den gav vi oss av uppåt Sundstjärnberget. Den frånvarande vinden gjorde det svårjagat, det dåliga föret bidrog. Vovve sökte dock bra men det var dåligt med älgvisten. Efter ungefär 1,5 timmar så hade vi nåt fram till bergets nedre kant och började gå uppåt. När jag nästan nått högsta toppen hör jag hur något knakar framför mig och plötsligt kom en ensam älg farande genom skogen!
Nittro fick tag i den bara 150 meter framför mig, och den visste ju såklart vart jag var redan. Den sprang förbi mig på 40 meters håll och tog sedan förmodligen ut över sundet mellan Sundstjärnarna vid pass 2, som dagen till ära förstås var obesatt.
Efter det gjorde han ett antal fler sökturer, men någon fler älg hittade vi inte igen. Ingen älg sköts den här förmiddagen.
Eftermiddagen vigdes åt jakt i Dösjöbränna. Jag satt på pass 24 i basvägen Sutterviken och pappa satt på pass 18 och brorsan på pass 13, Mota. Gick med hund gjorde Elaine och Anders.
Anders hund fick tag i älg direkt som gick runt i området, Elaine stötte fram inte mindre än fyra älgar till Sören på pass 9, men han fick inget läge på någon av dem. Tre av dessa gick senare ut tillsammans med Anders hund vid Håkan på pass 8.
Elaines hund drog ut ur området, men vände sedan inåt mot passlinjen där jag satt. Jag hörde hur det började braka, och älgarna passerade längst upp mot pass 23 i skogkanten, jag såg bara att granarna ruskades om. Jahopp, tänkte jag. Det var de älgarna!
Jag var dock såklart på alerten och helt oväntat vinklade de runt mig och kom ut i skjutgatan snett bakåt höger, först en ko, sedan en kalv och sist en oxe. De sprang över skitsnabbt och jag hade inte en chans att skjuta. Tiken åt Elaine vallade sedan runt de här älgarna i området tills de valde att gå ut vid Tommy på pass 1, han sköt då ner kalven. Grattis!
Den ensamma kon och oxen fortsatte raka spåret upp till Erik som sköt oxen. Grattis!
Pappa och Erik lastar oxen
Lördag 19/10
Inför lördagen drog jag pass 25 i Älgsjöhyggena, passet kallas också för Korpralhålet. Det ligger upp mot Kyrkkilen, och man går ut från Kilen för att hitta dit. Pappa berättade vilket fint pass det var innan jag åkte dit och jag var såklart peppad. Pappa satt på pass 20 i Getingmyrdalen och brorsan på pass 14 vid Rasvillflon. Hundförare var Micke och Elaine.
Elof var min närmaste passgranne och jag åkte med honom till Kyrkkilen på morgonen, något av det sista han frågade var vart jag trodde det skulle skjutas älg idag. Jag svarade "Korpralhålet såklart!".
Stigen ut till passet var välmarkerad, men ändå svår att se i den dunkla morgonen. När jag nådde passet förstod jag vad pappa menade. Riktigt naturskönt med vita mosshällar, lite myr och fin skog runt om. Jag gjorde en eld och satte mig på pass.
Jag hade väl suttit drygt en timme kanske när jag såg något röra sig i ögonvrån, där i myrkanten kom en älg gående! Den klev helt obrydd ut på myren, men stannade sedan och kikade åt mitt håll ett tag. Jag hade då inget läge på den, men kunde konstatera att den hade några små horn. Han klev sedan helt utan vidare framåt och upp på en av hällarna, där stannade han och jag sköt. Han vinklade och började röra sig tillbaka mot skogen, stannade med ryggen mot mig bakom några granar. Jag tänkte skjuta ett skott till men fick inget bra tag så det blev inget. Älgen försvann in i skogen.
Ångest.
Även fast jag vet att älgarna som mer regel än undantag ofta går iväg en bit efter skottet så känns det ju inte bra när man inte ser dem lägga sig!
Jag meddelade Sören vad jag skjutit på och gick fram för att kika. Det lätta snötäcket som kommit under natten gjorde spårande enkelt tills älgen kom in i skogen, då slutade jag spåra efter ca 100 m. Jag ville helt enkelt inte förstöra om vi skulle dit med en hund!
Pappa tillkallades och blev beordrad att åka runt till Kilen och ta med NIttro upp till mig. Jag bad specifikt om Nittro, för att han är lite tuffare om det skulle bära iväg långt om det var skadskjutet.
Pappa och jag gjorde tillsammans en ordentlig skottplatsundersökning när han kom fram till passet och vi hittade då hår på platsen, således hade jag alltså träffat älgen!
När jag såg att håren var relativt korta, så började ångesten släppa. Jag hade trots allt skjutit på en stillastående älg, med bredsida och jag hade haft bra tag. Håren bekräftade i princip vart skottet satt.
Men! Man ska inte ta ut något i förskott. Nittro kläddes i spårsele och sattes på spåret. Jag avvaktade på mitt pass medan pappa och hund försvann in i skogen.
Efter några otroligt långa minuter där jag återigen hinner gå igenom situationen typ 18 gånger så ropar pappa på radion: (22 är mitt nummer i laget)
- 22, kom
- Ja, jag lyssnar, kom
- Grattis!
- Tack så jävla mycket!
Älgen hade gått ca 400 meter med ett högt lungskott. Nittro hade spårat som en klocka och älgen låg där i en myrkant.
Den lilla oxen
Världens bästa Nittro
Ett träd som oxen kolliderat med starx innan den la sig
Här har jag tippat omkull i en mosshög för att tacka Nittro för hjälpen
Brorsan tog genvägen över skogen efter avbruten jakt och här letar han och Nittro efter en borttappad hundgodis i blåbärsriset
Tänk så bra det är med fungerande spårhundar!
Det var trots allt ett fullt acceptabelt skott, och ändå hade älgen gått undan så pass långt. Jag är tacksam för den fantastiska hundnosen!
När oxen var hämtad och förd till slakteriet var det dags för en ny såt. Denna gång område 12, Bröttjärnberget. Erik skulle gå med NIttro, pappa med Vicke och jag satt på pass 13. Vid det passet har det nyligen avverkats och det är ett stor hyggeshav där, kändes därför inte jättetroligt att jag skulle skjuta någon älg där.
Det blåste typ storm och det var kallt som attan på passet. Jag gjorde upp en eld av rang!
Efter ett tag smäller det ett skott på pass 24, ett av mina grannpass. En liten kviga var påskjuten. Passkytten gick fram och kollade, men hittade ingen älg, dock hittades hår. Efter en stunds funderande beslutades att pappa skulle åka dit och spåra med Vicke. Medan pappa avbryter sin jakt och ska ta sig tillbaka till bilen för att åka till pass 24 så håller jag på att dels tända eld på älgtornet pga den något okontrollerbara elden som levde sitt eget liv i stormen, men dels upptäcker jag också plötsligt en älg i skogskanten, 80 meter bort.
Jag tänker att det kanske är den påskjutna älgen och gör mig redo för skott utifall att den lämnar den skyddande skogen och kliver ut på hygget. Den stirrar på mig under lång tid, och börjar sen röra sig i skogkanten. Fram och tillbaka, fram och tillbaka. Till slut bestämmer den sig för att kliva ut i en lucka. Jag har den snett framifrån, har inte sett några horn och är tänker att det ju kan vara den påskjutna kvigan. Det är en liten älg, den beter sig lite underligt (kom upp i vind t ex) och ja, så jag skjuter!
Jag ser att den tecknar i skottet, den vacklar in bland träden igen men jag förstår att den dör där inne bara alldeles utanför mitt synfält.
Jag meddelar Sören på radion och kilar fram för att kika. Mycket riktigt ligger den där, kanske 40 meter från skottplatsen. Men när jag kommer fram upptäcker jag att jodå, det är en liten älg, men inte tusan en kviga!
Den lilla oxen med de små hornen
Oxen hade, som ni kan se, små missbildade horn. De växte som i en båge och spetsen slutade alldeles mot skallbenet på båda sidor. På ena sidan satt också en mjuk knöl brevid hornets fäste.
Älgen vägde endast 117 kilo, och var alltså rätt så liten. Kändes som en välgärning att ta den av daga!
Knölen vid ena hornet
Nittro och brorsan på besök _på_ mitt pass
Knölen påminde om en fibrom på ett sätt, men ändå inte. Det fanns inga andra knölar på dess kropp.
Mycket underligt!
Nåväl, pappa anlände till pass 24 och påbörjade eftersök med grållen. Först gick det rätt mot pass 13, och vi tänkte att det kunde vara möjligt att den påskjutna kvigan egentligen var min minioxe. MEN så vinklade eftersöket av (brorsan hade kommit till mitt pass och vi kunde följa utvecklingen på hans pejlmottagare) och det gjorde en massa underliga krumelurer. Efter ett tag, när han funnit bloddroppar, ansåg pappa att det var dags att släppa, Vicke fick fatt i älgen och den kom rakt på pappa som såg att den var väldigt röd längs sidan. Han sköt ner den!
Mycket bra jobb av hunden, och pappa. Kvigan var skjuten högt i ryggen, men inte såpass att det tagit i något taggutskott eller i ryggraden. Mycket skönt med ett lyckat eftersök!
Vicke river luftstrupe på kvigan
Min våldsamt stora trofé
Oryxen som tog död på den lilla magra oxen
Hittills i år har jag jagat 17 dagar, sett 17 älgar och skjutit tre. Det är rätt okej utdelning får jag säga. Jag vill skjuta minst en till i år, på ståndskall förstås!
Nu är jag tillbaka i Umeå för lite skola och ponnypyssel, men hoppas snart få kliva i kängorna och plocka fram bössan ur skåpet för nya äventyr hemma!
Sörenälg, Nittroälg, Emmaälg och nollälg.
Tisdag 15/10
På tisdagmorgon jagade vi i Brann, jag gick med Vicke, pappa satt på pass 17 mot Tjutbulinja. Erik hade rest till Stockholm för att kika på fotboll. Andra hundförare var Micke med sin Boss.
Det var ett tämligen händelselöst pass för min del, vi hittade inte igen någon älg. Eller ja, förmodligen hade han iväg en som gick söderut, men det blev aldrig nån skälling.
Mickes hund fick tag i älg, men det drog iväg och han fick igen hunden nästan nere i Gillhov.
Min favoritgrålle
Vickevire
På eftermiddagen blev det norr om basvägen i Sutterviken, jag satt på pass 25 i basvägen, pappa på pass 3 mot Trättmyra, det vi röjde i somras. Elaine gick med hund.
Det började med att tiken drog runt och ut ur området, gjirde en resa bakom passlinjen på basvägen och sen in i området igen. Det dröjde sen inte länge förrän hon fick tag i älg som försökte smyga ut hos självaste jaktledaren, men se det gick inte! Sören sköt ner kvigan som försökte springa ut i Storstensjön, men dog precis på strandkanten!
Kvigan i strandkanten
Älghämtare
Onsdag 16/10
Onsdag är som vanligt halvdag för laget, och vår vana trogen skulle Bröttjärnberget jagas av. Jag satt på pass 12, pappa gick med NIttro tillsammans med Nils, min kusin som jagar i Gäle annars. Erik var fortfarande i Sthlm. Anders gick också med sin hund.
Pappa och Nils gick in från pass 22 i Getingmyrdalen. Vovve sökte ut bra och vid 08.10 hörde jag hur ett rungande eko skvallarade om ståndskall. Det stod inte alls långt ifrån där pappa och Nils stod, och de satte sig i en gallring och avvaktade. Ståndskallet gled långsamt norrut mot Älgsjön och efter 30 minuters skall så sköt Nils och pappa ner älgen tillsammans. Det satt en 9.3 och en 8x57 kula i bogen med 7 centimeters mellanrum. Haha, pappa blev visst nervös, trots att vi vet att Nils är en duktig skytt, när älgen inte la sig ner utan började springa så då sköt han också. Helt i onödan som ni förstår, men nåja, det var ju lite skoj! Grattis till båda två, och ÄNTLIGEN en ståndskallsälg för NIttro! Han har skällt och skällt hela jakten, men hussarna och matten har inte fyllt sin del av avtalet förrän igår.
Hos mig på pass 12 var det mysogt, man ser bra över hygget och den klara morgonen gjorde alla ljud tydliga - det var t ex älg som klev runt sydväst om passet som jag hörde flera gånger. De hörde säkerligen mig också, men ändå. Precis när pappa meddelat att han tagit ur och skulle börja gå igen så började det braka i skogen bakom mig. Snabbt som attan - av med radion och på med hörselkåporna! I skogkanten kom det en ko med kalv, jag hojtade till och fick stop på dem, men kalven var skymd bakom en gran. När kon satte fart igen kom kalven ut i en öppning och jag sköt första skottet. Kalven sprang 10-15 meter och stannade sedan upp, men såg ut att ta ny fart och då satte jag en ny kula i halsen på den, och den stendog. Yej! Mitt livs 17e älg var ett faktum, och säsongens första! Grattis till mig! Tio minuter efter dök Anders hund upp i spåren.
Min kvigkalv och Anders hund Zeb
Pappa, Tommy och Nils hjälps åt att lasta Nittros kalv
Kalvlass
Laget hade som sagt ledig eftermiddag men jag, Nils och pappa beslutade att släppa Kitos en sväng på eftermiddagen. Jag tog pass på hygget vid PRO.passet (pass 19) i Svarttjärnriset och gjorde en redig eld. Grabbarna gick med Kitos.
Han tog upp vid 15.35 och skällde i ca 10 minuter innan älgen försvann för honom. Han har en väldig respekt för älgarna och tyckte nog den var lite otäck, pappa sa att han morrat och grymtat på den mellan skallen! Haha, knashatt!
Torsdag 17/10
Morgonjakt i Norknularna. Den förlorade sonen/brodern gick med Kitos, pappa satt på pass 24 i södra änden på södra Storstensjön och jag satt på pass 21 vid Döderbuan.
Ingen älg sköts och det mest spännande som hände hos mig var att det singlade ner några snöflingor.
På eftermiddagen så jagade vi i Gruvberget, pappa gick med Vicke, jags att på pass 22 och Erik på pass 14.
Pappa hittade en enda färsk skit, typ inga spår och ingen älg blev heller skjuten. Det var heltomt på älg i det gruvliga berget!
NU - sova och imorrn väntar Svarttjärnriset på mig och NIttro.
Oktoberjaktens första tre dagar
Lördag 12/10
I lördags var det så äntligen dags för älgjakt igen! Jag hade kommit med tåg från Umeå på fredagen och var peppad på jakt!
Vi skulle jaga i Svarttjärnriset, jag satt på pass 2 i sundet mellan Sundstjärna och Skåltjärna, ett väldigt fint pass som jag besökte för första gången i mitt liv. Pappa gick med Nittro och Micke gick med Boss. Erik satt på pass 9.
Första timmen var lugn, men vid kvart över nio tog Nittro upp nere mot Lillstensjön. Spännande och härligt att lyssna på ståndskall i den solklara morgonen. Plötsligt small det två skott mot väst, Nicke sköt en oxe på pass 13, Mota. Och vilken oxe sen!
Nittro skällde i nästan 2 timmar innan älgarna fick nog och simmade över Lillstensjön, pappa lyckades inte skjuta pga för mycket björksly och dålig vinkel mot passare på andra sidan sjön.
Skytten med sin son och sonens kusin
Måndag 14/10
Med lite god vilja har den 23 taggar
På eftermiddagen blev det ingen jakt, vi skulle äta middag i Dammen vid 18-tiden och det var tajt om tid efter att vi hämtat rätt på den här oxen. Stor grattis till Nicke som sköt den!
Den var dock inte så tung - 234 kilo.
Söndag 13/10
Söndagmorgon vigdes åt jakt i Älgsjöhyggena, jag satt på pass 11 bak vid Kyrkkilen. Pappa satt på pass 4 vid Norån och Erik satt på pass 16 mellan Långtjärna och Älgsjön. Elaine gick med sin tik och Anders med sin blandras.
Söndagmorgon vigdes åt jakt i Älgsjöhyggena, jag satt på pass 11 bak vid Kyrkkilen. Pappa satt på pass 4 vid Norån och Erik satt på pass 16 mellan Långtjärna och Älgsjön. Elaine gick med sin tik och Anders med sin blandras.
Elaines hund fick upp mellan sjöarna, men det gick lite hit och dit och till sist smet det ut. Efter ett tag kom det ett gäng älgar förbi vid Sebastian på pass 12 vid Långtjärna och han sköt sitt livs andra och tredje älg. Grattis dubbelt upp!
Oxe och kviga som Seb sköt
På eftermiddagen blev det Dösjöbränna, jag gick med Vicke och Micke med sin Boss. Jag gick in på västra sidan Dösjön vid Kruthtorpet. Vicke sökte på som vanligt, men plötsligt ropade Micke på radion, hans hund hade fått tag i älg nästan direkt och den hade gått rätt över området jag skulle gå och stod nere vid Näkten. Precis när vi höll på pratade hörde jag de första hundskallen från sjösidan.
Vicke bryr sig inte i andra hundar så jag fortsatte framöver, Micke gick ner mot sjön för att prova gå på. Jag och vovve krånglade oss över Dösjöbäcken och strax därpå fick han tag i älg som gick rätt upp mot Loktjärna. Där uppe blev det stopp i omgångar, men aldrig riktigt stadigt. Han skällde lite grann väster om Lokbäcken, men sen bar det iväg och gick över bäcken, och då sket han i att följa efter. Han gillar ju inte riktigt vatten. Han tog sina bakspår tillbaka, men struntade i mina spår när han kom på dem och drog ner på byn. Jahopp...
Micke hade svårt att komma inpå, ungskogshygget ner mot Näkten är i sanning som en vägg. Det är verkligen sjukt svårt att ta sig fram där nere. Han provade att stöta det för att få något slags läge, men det verkade aldrig vilja fungera.
Jag gick där på min väg i väntan på något resultat, ville inte gå ut på landsvägen utifall att jag skulle komma ivägen. Rätt som det var när jag kom genom en kurva stod det plötsligen en liten älg i vägkanten. Hade först svårt att avgöra vad det var eftersom solen stod lågt rakt över älgen. Men till sist såg jag en tagg på vänster sida, dock så avstod jag skott, det var så svårt att se med solen rätt in i kikaren och jag hade älgen rakt framifrån. Sen ville jag inte störa Mickes ståndskall heller som stod några hundra meter bort.
Lars sköt dock en kalv uppe på pass 18 vid Trättmyra, eventuellt var det samma älgar som Vicke jobbat med. Grattis Lars!
Angelica, Erik och Lars hjälps åt att lasta kalv
Måndag 14/10
Imorse jagade vi Piprörmyra, jag satt på pass 25 mot Sandnäslinjen, pappa på pass 23, lite längre upp. Erik gick med Kitos och Elaine med sin tik.
Det var tämligen lugnt på vår kant, plötsligt small det ett skott en bit upp. Elaine sköt en kalv som Cita kom med. Grattis!
På eftermiddagen idag så blev det Skåltjärnberget, jag satt på pass 1 vid Fettja, Erik på pass 6 och pappa gick med Nittro. Hunden hade fått någon knäpp, han sprang åt alla håll. Men förmodligen var det älg han skällde precis vid bilen efter ungefär halv passet. Dock så sprang det nog bort.
Hos mig på Fettja kom det förbi en liten oxe i 180 längst ner mot Sundstjärna, hade inte en chans att skjuta. Så, det var den nionde älgen jag såg på jakt i höst. Undra när jag ska få skjuta?
Undra just vad Tommy hittat på för bus? En avkapad kvast, hmm...
Seb fick i alla fall skjuta sin fjärde älg på eftermiddagen, han satt på pass 18 och plötsligt kom en liten oxe och gick genom skogen.
Det visade sig senare att Kronan skjutit på en tjur som kunde gått åt det hållet, ca en halvtimme innan Seb sköt. När vi flådde såg vi att det satt en extra kula i bogen, men som vinklat och inte orkat igenom in i lungorna. Vilken tur att vi var där och jagade och att det satt någon just där!
Seb, grattis igen!
Ett älghämtargäng
Älg i solnedgångens ljus
Imorrn väntar jakt i Brann. Heja heja!
