Sjuk Nittro
Vicke är ju som sagt nyopererad och i lördags var det Nittro som akut fick åka in till djursjukhuset. Pappa hade jagat med honom i fredags, och tyckte inte Nittro var riktigt sig själv. På lördagmorgon upptäckte pappa att hunden haft diarre hela natten, och verkligen inte alls var pigg. Han stannade hemma från jakten och fick sedan r'tt snabbt åka in till stan där de röntgade, tog prover och satte dropp. Det visade sig vara någon typ av bakterie som angripit magen med följden att hunden blev rejält magsjuk. Pappa hämtade hunden på kvällen efter att han fått två liter dropp. Med sig hem fick han också lite specialmat att äta under en tid.
Jag blev livrädd när jag såg att pappa ringt fyra gånger på kort tid, och när han sa att han fått åka in med Nittro till djursjukhuset med magproblem var jag övertygad om att han hade fått magomvridning och dött...
Trots att jag inte fick tag i pappa förrän han hämtat hem hunden hade jag en klump i magen typ en timme efter samtalet, trots att jag visste det gått bra. Usch, avskyr när hundarna blir sjuka eller skadade.
Jag blev livrädd när jag såg att pappa ringt fyra gånger på kort tid, och när han sa att han fått åka in med Nittro till djursjukhuset med magproblem var jag övertygad om att han hade fått magomvridning och dött...
Trots att jag inte fick tag i pappa förrän han hämtat hem hunden hade jag en klump i magen typ en timme efter samtalet, trots att jag visste det gått bra. Usch, avskyr när hundarna blir sjuka eller skadade.
Finaste älskade grålle
Vicke opererades i onsdags och lever nu lite konvalecentliv där hemma i Gillhov. Han äter Tradolan mot smärtan och får stretchövningar av mamma och pappa så att det ska växa ihop rätt. Han blir bortskämd med att få bo i egen husvagn om nätterna tillsammans med pappa och på dagarna får han vara hos pappa på jobbet, vila i bilen och små promenader. Kvällstid får han röra sig lite friare i hundgården.
Kommer bli ett fint litet ärr det där
Förhoppningsvis kommer vi att kunna använda honom som spårhund om ca en månad och sen för jakt lite längre fram i höst. Lite tråkigt att stor del av den snöfria säsongen går förlorad, men hunden kommer ju åtminstone inte behöva ha ont och kommer enligt veterinären bli helt återställd.
Rakad och fin
Veterinären sa att han visst var lite tjock, men det är verkligen skjut svårt att se vilket hull han har när det är så mycket päls i vägen! Vi får se vad som ska göras med det.
Kommer bli ett fint litet ärr det där
Förhoppningsvis kommer vi att kunna använda honom som spårhund om ca en månad och sen för jakt lite längre fram i höst. Lite tråkigt att stor del av den snöfria säsongen går förlorad, men hunden kommer ju åtminstone inte behöva ha ont och kommer enligt veterinären bli helt återställd.
Rakad och fin
Veterinären sa att han visst var lite tjock, men det är verkligen skjut svårt att se vilket hull han har när det är så mycket päls i vägen! Vi får se vad som ska göras med det.
Ändå rätt glad och go
Galen hund med världens tunga?
Fina älskade hund.
Halt grålle
Efter att ha genomfört tre lyckade eftersök, ett antal jakter och ett par ståndskall så blev blev Vicke halt förra tisdagskvällen, och fick sedan vila resten av veckan. Igår var pappa till veterinären med honom och imorrn ska han då förmodligen opereras.
Enligt veterinären var det en blodutgjutning/muskelbristning i en muskel under bogbladet. Tydligen ganska vanligt förekommande, de hade haft en annan grålle inne med samma problem bara veckan innnan. I alla fall, Vicke har ju varit halt från och till på det benet förr, och tydligen har det varit samma sak då, med den skillnaden att han blivit bra efter ett par dagar. Veterinären sa att ju fler gånger det kom tillbaka desto sämre blev det för varje gång, så det bästa vore att operera. Pappa ska åka in med Vicke till djursjukhuset imorrn där de avgör om det blir operation, och isåfall så opererar de direkt imorrn. Lite läskigt, även om han enligt uppgift kommer bli helt bra igen.
Så håll en tumme att allt går bra och att han sen läker ihop som han ska och kan jaga snart igen.
Enligt veterinären var det en blodutgjutning/muskelbristning i en muskel under bogbladet. Tydligen ganska vanligt förekommande, de hade haft en annan grålle inne med samma problem bara veckan innnan. I alla fall, Vicke har ju varit halt från och till på det benet förr, och tydligen har det varit samma sak då, med den skillnaden att han blivit bra efter ett par dagar. Veterinären sa att ju fler gånger det kom tillbaka desto sämre blev det för varje gång, så det bästa vore att operera. Pappa ska åka in med Vicke till djursjukhuset imorrn där de avgör om det blir operation, och isåfall så opererar de direkt imorrn. Lite läskigt, även om han enligt uppgift kommer bli helt bra igen.
Så håll en tumme att allt går bra och att han sen läker ihop som han ska och kan jaga snart igen.
Septemberjakten
Ja, eftersom jag inte kommer jaga mer i september så kan jag ju sammanställa den lite grann.
Sköt ju höstens första älg i onsdags, och höstens andra älg föll redan på fredagen, tyvärr var ju bägge dessa skjutna på pass. Pappa fick däremot skjuta en liten pinnoxe för Nittro på fredagen, det var nog det b'sta med hela den dan! :)
Annars har jakten flutit på, även om jag blev jätteförkyld på torsdagen och var helt utslagen sista jaktdagarna. Men det finns nämre ställen att vara sjuk på än i skogen!
Sköt ju höstens första älg i onsdags, och höstens andra älg föll redan på fredagen, tyvärr var ju bägge dessa skjutna på pass. Pappa fick däremot skjuta en liten pinnoxe för Nittro på fredagen, det var nog det b'sta med hela den dan! :)
Annars har jakten flutit på, även om jag blev jätteförkyld på torsdagen och var helt utslagen sista jaktdagarna. Men det finns nämre ställen att vara sjuk på än i skogen!
Höstens första älg!
Tjurkalv skjuten på pass 1 i Brötjärnberget
6,5 timmars ståndskall
Igår var så första älgjaktsdagen för mig, som jag längtat! Jag skulle gå på ett eget område med Nittro, och jag valde att gå i Skåltjärnberget.
Körde pappa på pass först och släppte hunden första vid 07:00. Första timmen var rätt lugn, men när jag passerat den sydligaste av de saltstenar vi har i Skåltjärnberget så försvann Nittro. På pejlen kunde jag se hans söktur som plötsligt vinklade av och satte en väldig fart. Upp på själva berget, runt ner mot Svarttjärna och in i gallringen bakom Arroflon (som egentligen heter nåt annat, men Arro vilar där så den får heta så nu). Där blev det stopp och Nittro lugna skall fick mitt hjärta att öka pulsen. Ståndskall är förmodligen världens bästa musik!
Det rörde sig lite, men stannade sedan till och stog ca 10 minuter innan det gick loss igen. Då gick det rätt öst-nordöst mot vägen. Det gick över skåltjärnvägen och sedan blev det stopp 150 meter in från vägen. Jag började smyga på. En timme efter första skallen var jag inne på skallet och såg älgen - en rätt fin oxe. Men han var orolig på ståndet och jag hade inte mer än lyckats lokalisera honom innan han gav sig av igen. Rätt in på grannlagets mark. Satan!
Jag satte mig på en sten och filosoferade över vad jag skulle göra, det hade blivit stopp ca 300 meter in på grannens. Det rörde sig lite hit och dit men efter ett tag blev det ett riktigt fast stånd. Men på fel mark...
Jag tog mig tid att gå tillbaka till bilen för att fika. Sen beslutade jag mig för att gå runt ståndskallet och försöka stöta tillbaka det in på vårat. En skaplig promenad senare hade jag rundat skallet och kunde stöta in älg och hund på vår mark igen. Det blev stopp på upptagsplatsen, men gick sedan och ställde sig vid Långtjärnbäcken.
Därifrån över Skåltjärnvägen igen, över Älgsjöbäcken och stopp i nåt myrdoss vid sidan av bäcken.
Jag började smyga på igen, var inne på 60 meter, men det var tjockt med ris ute i dosset och jag såg bara älgens krona över buskarna. Sen glev det iväg i gångstånd igen, mot Älgsjön och förbi passen mellan Älgsjön och Långtjärna. Sen tappade jag kontakten på pejlen.
Knallade upp till pass 10 mellan sjöarna, och lyckades få kontakt igen. Ståndskall i sydöstra änden av Älgsjön, 2,5 kilometer bort. Puh!
Jag beslutade mig för att göra ett sista försök, men när jag hade ca 900 meter kvar till ståndskallet så gick allt loss igen och Nittro bröt. Hela 6,5 timmars gångstånd/ståndskall blev det. Men älgen var sjukt orolig hela tiden, men Nittro jobbade riktigt bra hela dagen. Det är bara jag som tydligen inte lyckas med min del i avtalet!
Körde pappa på pass först och släppte hunden första vid 07:00. Första timmen var rätt lugn, men när jag passerat den sydligaste av de saltstenar vi har i Skåltjärnberget så försvann Nittro. På pejlen kunde jag se hans söktur som plötsligt vinklade av och satte en väldig fart. Upp på själva berget, runt ner mot Svarttjärna och in i gallringen bakom Arroflon (som egentligen heter nåt annat, men Arro vilar där så den får heta så nu). Där blev det stopp och Nittro lugna skall fick mitt hjärta att öka pulsen. Ståndskall är förmodligen världens bästa musik!
Det rörde sig lite, men stannade sedan till och stog ca 10 minuter innan det gick loss igen. Då gick det rätt öst-nordöst mot vägen. Det gick över skåltjärnvägen och sedan blev det stopp 150 meter in från vägen. Jag började smyga på. En timme efter första skallen var jag inne på skallet och såg älgen - en rätt fin oxe. Men han var orolig på ståndet och jag hade inte mer än lyckats lokalisera honom innan han gav sig av igen. Rätt in på grannlagets mark. Satan!
Jag satte mig på en sten och filosoferade över vad jag skulle göra, det hade blivit stopp ca 300 meter in på grannens. Det rörde sig lite hit och dit men efter ett tag blev det ett riktigt fast stånd. Men på fel mark...
Jag tog mig tid att gå tillbaka till bilen för att fika. Sen beslutade jag mig för att gå runt ståndskallet och försöka stöta tillbaka det in på vårat. En skaplig promenad senare hade jag rundat skallet och kunde stöta in älg och hund på vår mark igen. Det blev stopp på upptagsplatsen, men gick sedan och ställde sig vid Långtjärnbäcken.
Därifrån över Skåltjärnvägen igen, över Älgsjöbäcken och stopp i nåt myrdoss vid sidan av bäcken.
Jag började smyga på igen, var inne på 60 meter, men det var tjockt med ris ute i dosset och jag såg bara älgens krona över buskarna. Sen glev det iväg i gångstånd igen, mot Älgsjön och förbi passen mellan Älgsjön och Långtjärna. Sen tappade jag kontakten på pejlen.
Knallade upp till pass 10 mellan sjöarna, och lyckades få kontakt igen. Ståndskall i sydöstra änden av Älgsjön, 2,5 kilometer bort. Puh!
Jag beslutade mig för att göra ett sista försök, men när jag hade ca 900 meter kvar till ståndskallet så gick allt loss igen och Nittro bröt. Hela 6,5 timmars gångstånd/ståndskall blev det. Men älgen var sjukt orolig hela tiden, men Nittro jobbade riktigt bra hela dagen. Det är bara jag som tydligen inte lyckas med min del i avtalet!
Jakt!
Hemma började jakten i lördags, men jag är fortfarande kvar i Umeå. Reser dock hem ikväll! ÄNTLIGEN!!!
I lördags fick brorsan skjuta en kalv för Vicke. Dock var den redan påskjuten, men Vicke gjorde ett fint spårjobb och därefter ett ståndarbete. Duktig skrutthund!
Pappa gick med Nittro för passare på lördagen, och han skickade ut några älgar plus skällde en stund, men det blev inget av det. Igår blev det älg skjuten på pass som Nittro skickade ut.
Även Kitos skällde älg i lördags.
Hemlängtan? Ja, så sjukt mycket!
I lördags fick brorsan skjuta en kalv för Vicke. Dock var den redan påskjuten, men Vicke gjorde ett fint spårjobb och därefter ett ståndarbete. Duktig skrutthund!
Pappa gick med Nittro för passare på lördagen, och han skickade ut några älgar plus skällde en stund, men det blev inget av det. Igår blev det älg skjuten på pass som Nittro skickade ut.
Även Kitos skällde älg i lördags.
Hemlängtan? Ja, så sjukt mycket!
