Nu verkar saker och ting ha lossnat lite granna.
Nittros andra älg föll ïdag, och återigen stod brorsan för skyttet.
Yeej!

ÄNTLIGEN!

Efter otaliga stolpe ut så fick brorsan idag skjuta en kalv för Nittro efter 1 timme och 45 minuters ståndskall!
Och jag är sjukt glad för det, trots att jag befinner mig 40 mil ifrån platsen!

Varför i hela friden sitter alltid toapapperet så svåråtkomligt till på handikapptoaletter?

Medan tonerna av Amazing Grace tonar ut i bakgrunden så försöker jag förstå, jag försöker begripa varför man som 22-åring ska behöva bevittna kistan till en barndomsvän, se fotona och blommorna tillägnade en kille som jag alltid känt. Det var så overkligt att stå där i kyrkan, tända ett ljus och viska några ord till avsked...
Vadå, kommer vi inte ses mer i det här livet? Jag kan inte ta in det.
Fast jag själv såg kistan, blommorna, ljusen, allt stå där, fast jag själv vet att det hänt, så är det nästan så att jag tror att han vilken sekund som helst ska komma körande i audin, med snusen under läppen och hälsa lite lojt.
Att verkligheten kan vara så overklig, så obegriplig.
Så orättvis.


Stormen var för stark och du valde att lämna oss här,
bland det onda och det goda.
Genom den mörka sorgen lyser minnenas ljus.
Så länge vi lever, vandrar du vid vår sida.

Eftersom jag själv sitter fast i Umeå med skolans alla förpliktelser så får min käre pappa och bror sköta jakten där hemma. Och det verkar ju gå bra!

Igår fick pappa ståndskall med Vicke, och när han såg älgen, en oxe, på långt håll så betedde den sig väldigt konstigt. Simmade i en sjö och när den klev så lade den sig direkt när den kommit på land, sen la den sig i sjön igen och simmade rätt mot pappa och brydde sig inte alls i att den fick vind av honom. Efter ett tag beslutade pappa att den älgen inte kunde vara frisk för den betedde sig så skumt, så han brassade iväg en serie skott över tjärna när älgen var på väg upp på andra sidan. Älgen dog och när älgen bärgats från strandkanten visade det sig att den hade brutit ena bakbenet en bit ovanför klöven, klöven hängde kvar i en skinnbit men älgen hade gått på benpipan. Inte underligt den betedde sig lite skumt! Vicke hade jobbat riktigt bra med den, trots att det var väldigt blött, han gillar ju inte vatten alls. Känns skönt att älgen slipper lida mer.

Nittro har skällt lite också men älgarna springer bara bort för honom. Jag väntar dock på dagens rapport än så länge, så vem vet vad osm hänt idag?

Ikväll ska jag själv iväg på EPP, Efter Plugget Pub, på Origo, vårt kårhus.

Igår gick jag med Vicke från morgonen i Svarttjärnriset. Hundtussen sökte riktigt bra, låg ute mellan 15-45 minuter hela tiden, blåste förbi mig i 180 varenda gång han var till mig. Det blev en älg skjuten, nere vid Åkepasset. (Passet brevid där jag sköt fjolårets första kalv). I övrigt så sågs också en stor oxe på markerna också, kul kul!

Erik gick med Nittro och han skällde i runt en timme! Det var verkligen kul! Tyvärr blev det stolpe ut, det var ett hondjur, men innan Erik kunnat konstatera att hon var ensam var det försent. Idag ska pappa ut med Nittro nu på morgonen och jag ska sitta på pass medan Erik ska gå med Vicke. Vid elva-tiden måste jag bryta upp och förbereda min resa norröver. Ska bl a in till stan och träffa världens bästa Joanna innan det bär av.

Över och ut - skjut en älg!