Eftersök x 2, älgskjutning, ståndskall och Björn-skall
Onsdag 14 oktober
I onsdags jagade vi området mellan Grisvågvägen och Norvägen, jag satt på pass 17 vid Piprörmyra, Erik och pappa gick med varsin hund. Det drog en nästan obefintlig sydvästlig vind så pappa gick in från min kant medan Erik gick in från Norvägen, pass 5.
Tyvärr gick vi helt tomma i den aktuella såten, så vid ca 10.30 bröt vi. Som ni vet vid det här laget så jagar vi ju bara halvdagar på onsdagar, men jag och pappa gav oss iväg med Björn till Myrbärfloberget en sväng på eftermiddagen. Myrbärfloberget, även kallat Dödres sista vildmark, var otroligt vackert! Jag har aldrig gått där förut, men nu fick jag alltså chansen. Tyvärr är det inbandat för avverkning, så det här lär väl vara sista hösten jag har chansen att gå där.
I alla fall, Björn lurvade runt i sitt vanliga höga tempo, nosade på blåbär och käkade lingon. Han besteg en stubbe för att sedan trilla ner från den. Men sen fick han älg i nosen, drog i väg och hamnade uppepå Kronskogen innan han vände och kom tillbaka - klockren återgång, spår i spår hela vägen till mig och pappa. Vi fick inte tag i något mer senare under dagen.
En Björn på en sten
Torsdag 15 oktober
Torsdagens förmiddagsjakt gick i Brann, jag satt på pass 15, pappa på pass 1 där han såg den stora oxen i september och Erik satt på ett specialpass innanför björnpasset. Hundförare var Micke och Elaine.
Det var tämligen lungt på mitt pass, jag höll mig från att göra upp eld ett par timmar i väntan på solen, men jag fick ge mig i halv tio tiden för då bröjade jag frös om fötterna så det var bara att göra upp en eld!
Under morgontimmarna small det ett skott nere mot Selet, pass 8. Där satt dagens jaktgäst. Han sköt på en kalv som vek tillbaka in i trakten, han tyckte det kändes bra, men eventuellt att det kunde ha tagit lite långt bak. Han letade sig över Selet och tog sig fram till skottplatsen men kunde inte hitta något.
I samband med skottet hade Elaines hund varit fram nästan ända ut till udden där han hade skjutit på, och via pejlen kunde hon sedan se vart det gick. Det gick rätt på Micke som tagit ett litet pass i skogen i väntan på Boss som dragit iväg på långtur med någon älg.
Rätt som det var kom det ko, kalv och oxe rakt på Micke där han stod. Med den påskjutna kalven i åtanke tog han (och jag citerar) "det osäkra före det osäkra", och sköt ner kalven. Elaines hund var med på dessa älgar och vi var väl ungefär 87% säkra på att det var samma kalv men pappa fick i alla fall i uppdrag att åka och spåra från skottplatsen vid Selet. Det hade trots allt varit fler älgar i farten vid Selet, bl a ko och kalv som Boss gick ut med hos Sören på pass 2 vid Tjutbulinja.
När pappa och brorsan kommit fram till skottplatsen kunde de snabbt konstatera att det låg fullt med älghår ute i vattnet och att kalven alltså var träffad. De satte Nittro på spåret och hans pårade helt klockrent ända fram till den döda kalven vid Micke, drygt 1 km bort.
Det visade sig att det första skottet mycket riktigt hade tagit lite långt bak, precis mellan lungorna och vommen, kulan hade också gått precis mellan revbenen både på väg in och på väg ut. Om det hade tagit i ett revben på vägen in hade älgen förmodligen strukit med på en gång.
Micke berättade att kalven hade kommit ca 60 meter bakom kon och oxen, så den var ju uppenbarligen inte helt pigg. Slutet gott, allting gott!
Jag och Nittro efter att han genomfört ett lyckat eftersök
En husse och hans hund
Min älskade far och vår älskade hund <3
"Jaha, hur hade kalven gått efter skottet då?" Sören och pappa överlägger om eftersöket
När detta väl var uträtt och kalven hängde flådd och klar i slakteriet var klockan så sent framliden att det inte blev någon eftermiddagsjakt med laget. Vi hade med oss Björn så vi passade på att göra ett släpp med honom på kvällskvisten.
Denna dag fick Erik gå med Björn medan jag och pappa slog oss ner på en solig backe och njöt. Björn jobbade på riktigt bra och hamnade på en av sökrundorna uppe hos oss. Innan han fattade att det var vi stod han och skällde/boffade på oss på avstånd. Knäppknas!
Erik befann sig typ 500 meter bort och provade vissla tillbaka Björn efter att han förstått att jag och pappa var vi. Klockren invissling!
När Björn var tillbaka hos Erik drog han nästan på en gång ut på sök igen, hittade igen ko och kalv ute på Arroflon och hela konkarongen gick rakt mot mig och pappa igen!
Älgarna fick nog vind av oss då de tvärvinklade ca 150 meter innan backen där vi satt. Men de stannade till länge nog för att Björn skulle hinna ikapp och han hann skälla några skall på dem innan de tog sin tillflykt in på Kronans mark (igen). Björn höll i ca 1 km innan han vände och kom tillbaka i sina egna bakspår.
Vi avbröt när han kom tillbaka då eftersom dagen började lida mot sitt slut rent ljusmässigt sett.
Fredag 16 oktober
På fredagmorgon var det äntligen dags för jakt i Älgsjöhyggena igen, jag satt på pass 3 utefter Kilåa medan pappa och Erik gick med varsin hund. Erik gick in i norr mellan Långtjärna och Älgsjön medan pappa gick in från metkroksvägen med Nittro.
Efter nån timme tog Kitos upp lite knackigt det stod inte riktigt utan gick loss rätt snabbt - älgarna gick ut vid Lennart på pass 20. Lite senare kom det tillbaka en ensam ko ur Bröttjärnberget och den sköt Lennart på, den kastade tillbaka in i Bröttjärnberget och försvann. Lennart gick fram för att kolla, men hittade inget. Erik tillkallades och skulle gå dit med Kitos och se om han kunde hjälpa Lennart reda ut det hela.
Ungefär vid 10-tiden började så Nittros välbekanta grova skall rulla över skogen. Han hade fått tag i älg som stod i gallringen ca 3-400 meter från mitt pass. I en hel timme kunde jag njuta av solsken och dundrande hundskall innan det gick loss - rakt ut på pass 2 där Beo satt. Tyvärr gick oxen på sidan mot Dammen och där var det en skogsmaskin som arbetade så Beo vågade inte skjuta åt det hållet. Oxen fick klara sig den här gången!
Under tiden som NIttro hade ståndskall hade det smugit ut en ko och en oxe på pass 4 där Elof kunde skjuta ner oxen, den lade sig dock i Kilåa så det blev lite stökigt att hämta den!
En oxe i Kilåa
Vimecen fick bekänna färg när denna oxe skulle bärgas!
Hur gick det då med Lennarts älg? Ja, med Eriks hjälp lyckades de hitta igen blod och kunde således konstatera att älgen var träffad, någon älg kunde de dock inte hitta igen. Kitos sattes på spåren och de hittade blod hela vägen fram mot pass 14 på Norvägen.
Ungefär samtidigt lyckades jag fånga in Nittro och det bestämdes att Erik skulle byta hund eftersom Nittro är mer rutinerad. Sagt och gjort. Nittro sattes på spåret vid sista blodet coh han spårade rakt över Norvägen ut i Lillnorn. Där sågs ingen älg, vare sig i vattnet eller land, men Erik gjorde bedömningen att älgen kanske fanns där ändå och beslutade att släppa Nittro. Då hände allt strul som kan hända samtidigt. Nittro drog en vända längs strandkanten men hamnade på tillbakavägen vid slaktplatsen från Tommy/Nickes kalv från tidigare i veckan och ungefär samtidigt kom vi som hämtat Elofs oxe åkande med den genom alltihopa och då valde Nittro att följa med den ner till byn. Snark, snark, dubbelsnark! Nittro hittade igen både får och hästar nere på byn och ville omöjligen låta sig fångas in! Han var billig där ett tag...
Vi gjorde ett avbrott där för att ta rätt på älgen, smida nya planer och placera ut passare.
Det blev bestämt att jag och Erik skulle gå på med Kitos igen eftersom Nittro fann det intressantare med andra kreatur. Lennart skulle ta ett ambulerande pass utmed Norvägen/Butjärnvägen, övriga laget skulle invänta rapport innan de gjorde någon ansats.
Vi gick in till skottplatsen och började om därifrån, Kitos spårade klockrent i exakt samma spår igen och liksom Nittro spårade han över Norvägen och in mot Noran. Jag gick ut till sjökanten för att spana av ordentligt. Vi var lite konfunderade hur vi skulle gå vidare. Hade älgen simmat över? Skulle vi banda runt sjön för att se om hon kommit upp nånstans? Skulle vi släppa Kitos och se vad som hände?
Sören anropades på radion och han och resten av laget (utom Lennart som ju befann sig på pass) samlades på badstranden vid Lillnorn. Efter några minuters span hör vi på radion att det ju faktiskt står en älg i strandkanten kanske 100-200 meter framför mig och Erik. Det är våran ko!
Vi gör en hastig framsmygning men ser ingen älg, men plötsligt smäller det ett skott uppemot Butjärnvägen - Lennart hade lyckats få på henne en smäll när hon stelt försökte ta sig över vägen!
Älgen kastade tillbaka mot Lillnorn och kastade sig ut i vattnet! Jag och Erik gjorde en hastig språngmarsch för att komma närmare om hon skulle försöka simma över. Hon tog sig dock bara 30 meter ut i vattnet innan hon till sist drog sin sista suck.
Så till sist, åtta timmar efter att hon var påskjuten lyckades vi alltså få tag i henne. Trots en massa hundstrul och annat oväntat så ska man ibland få ha lite tur också!
Det blev en liten hämtning med båt, även om brorsan gjorde ett tappert försök att hämta henne "manuellt".
Han ångrade sig dock när vattnet nådde till bröstkorgen och han hade lika långt kvar till älgen som han till land. Till sist hängde hon flådd och färdig på slakteriet och vi kunde återigen tacka hundarna för ett gott jobb, om än med vissa krumbukter.
Brorsan tar sig ett bad i Lillnorn
Jägare i väntan på båten och älgen i mörkret
Kapten Hörnfeldt med besättning
Kon
"Ett, två, åh tre!"
Lördag 17 oktober
Lördagens förmiddagsjakt gick i Norknularna, jag satt på pass 21 vid Döderbuan, Erik satt på pass 24 och pappa på pass 14 vid Norvägen. Nicke och Anders gick med varsin hund.
Inget av vikt hände under denna morgon. Däremot berättade Lars N, som satt på pass 5 (där jag satt tidigare i veckan när vi jagade samma område), att alla gamla stubbar vid hans pass var utrivna. Det hade de inte varit när jag satt där! Ungefär samtidigt som vi sa "det har nog varit björn där" gick vi över en björnskit på stigen!
Spännande!
Under eftermiddagen blev det jakt i Dösjöbränna, jag satt på pass 12 igen i vanlig ordning, Erik satt på pass 18 och pappa på pass 13 i Mota.
Håkan hade live-referat från sitt pass där det gick ko med kalv och betade, men det hördes inte riktigt på radion till dit jag satt. På mitt pass var det rätt lugnt, från början sken solen och jag kutade mot tillbaka mot klipphällan, vad tiden led blev det dock kyligare och jag gjorde i ordningen en eld vid passtolen. Det smäller plötsligt tre snabba skott ute på skogen - det är Lars N som skjutit på en oxe! Tyvärr blir den inte kvar på platsen, han gör dock en snabb insats och kommer ikapp älgen som lagt sig en bit bort och kan avliva den utan trassel. Hos mig på pass 12 tilltog vinden alltmer och min eld värmde gott, men plötsligt kommer det ko och kalv över myren 70 meter bort! Jag får snabbt på mig hörselskydden och lägger an geväret. På sekunder är kalven död och kon vänder tillbaka in i området. Senare gick hon ut vid Erik på pass 18.
Mitt livs 25e skjutna älg är ett faktum!
Ännu en älg skjuts innan såten är över - Lennart sköt en ko/kviga på pass 24 längs basvägen i Sutterviken.
Från denna dag har vi då fullskjutet på vuxna djur tills vi kommit ikapp med kalvarna.
Mitt livs 25e älg, en liten kvigkalv
Söndag 18 oktober
Idag skulle det jagas i Bröttjärnberget, jag satt på pass 21 och pappa på pass 20 i Getingmyrdalen. Erik gick med hund tillsammans med Anders.
Anders hund fick tag i älg vid pass 19 och den älgen tog ut ur området, rundade Getingberget, vände tillbaka och gick rätt över sagda berg rakt ner mot Getingmyrdalen. Den luriga älgen tog tillbaka in i såten mellan mig och pass 22, för att sedan göra en vända inne i såten och åter ta ut mellan pass 19 och 20. Hej och hå, jungman Jansson vilken buktare!
Kitos fick också tag i älg och skällde ett riktigt fint ståndskall, som tyvärr stod så dumt till att det inte fanns något som helst kulfång, mitt uppe på en höjd! Det smet till sist ut hos en passare som inte kunde skjuta kalven eftersom kon täckte den hela tiden. Nåväl, bättre lycka nästa gång!
På eftermiddagen gick jag och pappa med Björn i Åksjönäset, inget remarkabelt hände där!
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Tack alla i laget för en fin vecka, tack till Sören som håller ihop laget i med- och motgångar, tack alla hundar för det fantastiska jobb ni gör och till sist tack till er mina läsare för att ni väntar troget på nästa uppdatering!
Fina dagar
Måndag 12 oktober
Igår jagade vi i Skåltjärnberget/Myrbärfloberget på morgonen. Jag satt på pass 15, Skåltjärnhälla, pappa satt på pass 11 på Kilskogen och Erik gick med Kitos i Myrbärfloberget. Andre hundförare var Micke med sin gamle trotjänare Boss, 12 år gammal.
Det var en underbart vacker morgon, några minusgrader, frost i träden och på marken och helt kavlugnt.
Jag gjorde upp en liten eld och njöt av tystnaden, lugnet, vedspraket och allt annat som man njuter av ensam på ett fint pass i skogen; fågeltjatter, spindeltrådar som glänser i solen som letar sig ner mellan träden, doften av tjärved, ja ni vet!
Elden och livet
Rent jaktligt hände det inte så mycket på mitt pass, och i slutändan var det bara Sebastian som fick skjuta en älg som Boss kom med till honom, en ko smög ut på myren vid pass 10 på Långsmalflon. Grattis!
När vi hämtade igen den älgen så åkte jag för första gången sen jag var liten med på älgen på Vimecen efter att den var lastad. Tänk vilka minnen!
Kitos hade skällt på älg men det hade smitit ut mellan passarna på något vis.
På eftermiddagen jagade vi norr om basvägen i Sutterviken, jag satt på pass 3. Elaine gick med hund och pappa satt på pass 14 utefter stickarn som går in från PRO-passet och Erik satt på ett specialpass utefter landsvägen.
Hunden fick efter nån timme tag i en liten pinntjur som gick rakt ut på Elof på pass 24 som sköt ner den. Grattis!
Tisdag 13 oktober
Idag inledde vi dagen med jakt i Norknularna, jag satt på pass 5 vid Döderbuan närmast Storåksjön. Pappa satt på pass 3 vid Tjutbu-Lillmyra och Erik på pass 22. Micke och Elaine gick med varsin hund.
Det var ännu en strålande morgon, om än dåliga (läs obefintliga) vindförhållanden. En ytterst svag syd-sydvästlig vind drog över markerna medan solen steg över trädtopparna bakom min rygg. Framför mig på pass 5 finns ett stort ungskogshygge där träden nu börjar är uppåt 2-3 meter höga, det brukar alltid vara älg där så jag lyssnade och väntade spänt på ljudet av älgar. Allt var dock lugnt.
Mickes hund fick tag i älg som gick rakt på Erik och Nicke vid Lillstensjön, en ensam ko som fick sätta livet till när den nådde till Nicke på pass 24. Hunden åt Micke fortsatte med nånting förbi Lennart på pass 12 och vidare upp i Bröttjärnberget, Älgsjöhyggena och Skåltjärnberget.
Elaines hund hamnade på Mickes kant istället och fick tag i ko och kalv som rejsade runt halva området innan tiken släppte det. På väg tillbaka fick hon tag i en annan älg (skulle det visa sig) som hon skällde på i omgångar men som sedan med full fart vände rakt mot mig!
Jag hörde hur det smålade och small på hygget när älgen kom, jag såg att det var en ko/kviga men eftersom den senaste rapporten var att det varit ko+kalv som Zita jobbade med så släppte jag fram henne så långt jag kunde, och då gick det ju förstås inte skjuta. I ett försök att få henne att ändra riktning vissalde jag till, då tvärvände hon och kastade upp mot backen mot pass 21. Jag gjorde några älglockljud och då stannade hon!
Hon stod dock bakom ca 100 träd så det var inget läge att skjuta då (jag hade börjat fatta att tiken nog bytt älg eftersom den här verkligen var helt ensam och inte så stor = kviga förmodligen). Sedan stegade hon i godan ro iväg över backen och försvann. Lars T som satt på pass 21, på andra sidan Döderbuan hade dock varken sett eller hört någon älg så vart hon tog vägen är ett mysterium!
På eftermiddagen blev det en liten jakt i Bröttjärnberget, jag satt återigen på pass 22 närmast Älgsjön, pappa gick med Nittro och Erik satt på 6:50-passet. Även Nicke gick med hund.
Tidvis var det så tyst på mitt pass att det nästan gjorde ont i öronen av tystnaden!
På andra ställen hände det desto mer, Nittro fick tag i en liten pinntjur nästan omgående efter släpp, den var så störd av folk så den drog som ett REA-plan norrut förbi Lennart på pass 15. Den hade skuttat över vägen i ett enda stort språng! Nittro höll efter den ett tag men kom sedan tillbaka och fick tag i mer älg (ko och kalv) som också tog och drog norrut med fart.
Ungefär då ropar Nicke på radion att han har en kalv på benen och sen dröjde det inte många minuter innan det small hos Tommy på pass 14. Älgen lade sig en bit från vägen men dog inte. Nickes hund skällde på den i ca 15 minuter innan Nicke hunnit fram och kunde avliva den!
När Nittro åter vände tillbaka tog han Skåltjärnvägen mot byn, men vände in i skogen strax innan bebyggelsen och därinne fick han åter tag i älg som han skällde lite på. Älgarna valde dock västra sidan av Stornöttjärna söderut och där fick de vind av passarna, de tvärkastade iväg norrut igen och det blev inget av med det heller.
-- -- -- -- -- -- -- -- -- --
Det har varit rätt trögt med hundjakten i år, med endast ett par ståndskall på alla dessa dagar.
Jag tycker heller inte NIttro jagar riktigt som vanligt, han känns trött och seg utan riktigt "go" på något sätt. Det är dock svårt att veta vad som är fel eftersom han ändå verkar "som vanligt" till vardags.
Vi får se vad som händer framgent...
Oktoberjakten har börjat!!
I torsdags reste jag äntligen hem för lite jakt igen! Vid 22.30 landade jag på gillhoviansk mark och kände lugnet infinna sig ungefär samtidigt som jag fick strumporna fulla med hundhår och ansiktet tvättat av några glada jämthundar.
På fredagsmorgon åkte jag och pappa till skogs med Björn för lite skogsträning. Vi gick i Åksjönäset och det blev ca 7,5 km för hunden i skogen. Han ligger ute omkring 2-10 minuter på "sök". Han är intresserad av att jaga det mesta - t ex trastar, möss, lingon, tjädrar och älg! Häromveckan när pappa skulle ut och plocka svamp så var Björn med och då fick han tag i och skällde på älg, sedan höll han efter i ca 3 km innan han vände och kom tillbaka i sina bakspår. Det blir verkligen intressant att se vad det blir av denna hund!
Björn och jag
Lördag 10 oktober
Igår var det så oktoberpremiär! Vi jagade i Svarttjärnriset och jag fick pass 13, Mota. I vanlig ordning såg jag ingen älg på det passet, Erik däremot som satt på pass 10 såg tre älgar - en tjur som gick långt ner mot Lillstensjötjärna, en ensam kalv som kom löpande på ca 80 meters håll och som han tyvärr inte fick stopp på och så till sist kom det en ensam ko bakifrån precis när vi bröt. Pappa hade det också lugnt på sitt pass 20 vid Kronvägen.
Lennart fick skjuta en kalv på pass 24, mellan Trättmyrtjärna och Skåltjärna, mitt grannpass. Jag spratt med som tusan när han sköt!
På eftermiddagen blev det en liten jakt i Bröttjärnberget, jag satt på pass 22 längst mot Älgsjön i Getingmyrdalen. Pappa och Erik gick med Nittro och Kitos. Nittro hade iväg en liten pinntjur som typ skenade över hela Bröttjärnberget och gick ut vid Sören på pass 11. Till sist fick Lars Nilsson skjuta en ensma ko på pass 20.
Igårkväll reste jag och Erik till Svenstavik för att fira den glade 30-åringen på www.harjakt.com. Han blev glad och överraskad av uppvaktningen som i allt hemlighetsmakeri hölls på Draupner.
Söndag 11 oktober
Imorse jagade vi i Älgsjöhygga, jag gick med Nittro, Erik satt på pass 10 mellan Älgsjön och Långtjärna och pappa satt nere i Selet på pass 8. Andra hundförare var Elaine.
Jag gick norra biten för en obefintlig sydvästlig vind. Nittro gjorde riktigt fint arbete, men älgarna lyste med sin frånvaro på min kant. På Elaines planhalva däremot kryllade det av älg! Totalt så tror jag vi räknade till nio olika älgar som var i rörelse i Älgsjöhyggenas östra kant. Helt vilt! Alla älgar överlevde dock!
Långtjärnflon i arla morgon
På eftermiddagen jagade vi i Dösjöbränna, Nicke och Lars N gick med hundar. Jag satt på pass 12, Erik på ett specialpass längs landsvägen och pappa satt nere i Mota.
Nickes hund fick upp älg nästan ögonblickligen men den tog ut strax öst om pass 8 längs Skåltjärnvägen och den senaste rapporten var att det hade gått ända in på Sandnäsets!
Annars var eftermiddagen lugn, jag stötte en hare när jag gick av passet och sen stannade jag och pappa till vid rödinglekplatsen Höken för att se om det kommit in några rödingar än, det hade det tyvärr inte gjort.
Hoppehare
Rödingleksspaning på årets vackraste dag
