Älgjaktspremiär
Måndag 5 september
Älgjaktens första dag - jag tog med mig Björn ut på äventyr. Vi gick norr om basvägen i Suttervika, ner mot Näkten. Det blåste en nordlig vind. Jag hann inte mer än släppa ut hunden ur bilen så bara sprutade det älg ut ur hygget mellan basvägen och pass 19. Hunden tog efter någon älg som drog uppåt mot Lillstensjön, gick förbi pass 8 och upp i Sundstjärnberget. Han höll i ca 2 km innan han vände och kom åter. Resten av den dagen hände inte så mycket av läsvärde.
Tisdag 6 september
Den här morgonen tog jag med mig Nittro och åkte till Lillnöttjärnberget för en sydlig vind. Dagen förflöt i allmänt lugn, hunden fick tag i någon älg som bara gick undan ut i Bröttjärnberget.
Herje gick i Norknularna med Björn och hade tag i älg, Björn slog några skall men det blev inte så mycket mer.
Onsdag och torsdag
TVÄRFÖRKYLD - hemma och däckad.
Fredag 9 september
Johan kom ner från Umeå under torsdagskvällen och fredagen vigde vi åt jakt med Nittro i Älgsjöhyggena. Pappa gick med Björn från Idastuga/Anderssonslinja.
Dagen bjöd på sydlig vind och vi släppte hunden mellan Älgsjön oh Långtjärna. Första 1,5 timmen så hände inte särskit mycket, vovve gjorde några sökrundor men det verkade vara tomt på älg mellan tjärnarna. Kvart över åtta hade hunden varit borta ett tag och jag och Johan satte oss för att ta lite fika. Då började Nittro skälla ner mot Älgsjöns strand. Vi fikade klart och gjorde upp en plan för ansmygning. Meningen var att Johan skulle skjuta om läge gavs.
Min urtjusiga sambo
Älgarna stod nere i sjön och eftersom strandkanten var så brant hade vi svårt att komma i läge för att se vad det var. Till sist lyckades vi dock se huvudet på ett hondjur och strax efter skymtade två par kalvöron ovan vegetationen i strandkanten. En tvåkalvko!
På dryga 50 meters håll var det omöjligt att få skottläge på någon av kalvarna eftersom stranden såg ut som den gjorde, när kon ställde sig bakom en sten passade vi på att avancera framåt. Kon och kalvarna flyttade sig långsamt norrut längs stranden, mot oss. Med ett tålamod utan dess like väntade vi på att de skulle komma ut i öppningen närmast oss, men det skedde aldrig. Efter vad som kändes som en superkort evighet så vände älgarna tillbaka och började röra sig tillbaka de få metrar de flyttat sig. Här uppenbarade sig dock en ny chans till avancemang och vi tog oss fram till nästa tall framför oss. Här fick Johan plötsligt läge på en av kalvarna både en och fem gånger - men varje gång kom antingen hunden eller någon av de andra älgarna in i riskområde för kulbanan...
Efter totalt tre timmar skälling där vi suttit två timmar inne på ståndskallet sa jag "Om jag får läge så skjuter jag, vi måste prova få ett avslut nu." Jag gjorde ett offensivt ansmygande och fick läge på en av kalvarna strax därpå. Med en fin bogträff dog kalven i Älgjsöns svala vatten. Nittro tog efter kon och den andra kalven men kom tillbaka efter ungefär fem minuter. Johan erbjöd sig att hämta älgen i vattnet, så det fick han väl göra då. :)
Johan på väg ut mot kalv och hund
Sällan har väl Johan varit så nära att skjuta sin första älg, och nästa gång är det nog hans tur ändå!
Pappa som avslutat jakten med Björn kom med en släpvagn och de urstarka karlarna i mitt liv bestämde sig för att dra upp kalven till vägen. Sagt och gjort!
Pappa och Johan drar medan Björn surfar älg
Han som gjorde det möjligt - Lundgårdens Nittro, nio år gammal
Lördag 10 september
Första dagen på gemensamhetsjakten! Vi jagade i Svarttjärnriset, pappa och Nicke gick med varsin hund och jag sagt på pass 8 (Åkepasset) och Erik på 13, Mota. Johan följde med pappa och gick med Nittro.
Det var en relativt lugn morgon, men till sist kunde Lars T skjuta en kviga på pass 16. det var ca allt som hände den dagen.
