Jag älskar att jaga. Det är liksom det bästa jag vet. Jag älskar min häst också. Och min familj och min pojkvän. Jag älskar mitt hem. Jag är född och uppvuxen här i Jämtland, jag vill helst dö här också. Och däremellan skulle jag vilja leva ett lyckligt liv fyllt av allt det jag älskar och behöver.

Jag är uppväxt med jakt. Jakt är en livsstil, det är hundar, kamratskap, sprakande eldar, varm choklad, sena kvällar i slakteriet, det är skratt och fastkörningar, det är absolut tystnad och det är allt mellan himmel och jord. Det är lycka. Det är inte bara döda djur! Men vad förmedlar vi utåt? Vad kommer ut i social media? Vacker natur och känslan av fullkomlighet – eller förmedlar vi döda djur?

Den bild vi oftast förmedlar utåt är så fruktansvärt viktig. Lägg inte ut den blodigaste bilden, lägg inte ut bilder där en stor älgvom utgör egentligen allt man ser. Lägg för helvete inte ut bilder där du satt en fimp i mungipan på en vacker råbock! Bete dig som folk! Vårda och respektera det vilda!

-          Men, tänker du, varför är det så viktigt nu? Döda djur hör ju jakten till? Det var ju bara ett skämt, lite kul måste man ju få ha! Vad spelar det för roll vad jag gör? En jävla massa tjafs är vad det är!

Det spelar så jäkla stor roll. Det spelar all roll.

Vi har en stor acceptans för jakt i Sverige, världsrekord faktiskt! Över 85% av Sveriges befolkning accepterar jakt. Det är jättemycket! Det är det vi måste vara rädda om. Det är ingen mening att lägga tid och energi på att övertyga jaktmotståndarna, de är i många fall redan ”förlorade”. Det allra viktigaste jobbet vi som jägare står inför för att få fortsätta leva de liv vi vill är att vi kan behålla den där stora acceptansen. Vi MÅSTE visa att vi är värda den frihet under ansvar som all vår jakt är baserad på!

Tjuvjägare som normaliserar och försvarar jaktbrott, jägare som skrattar till bilden av en skjuten varg, personer som tycker det är okej att plåga ett djur för att de hatar det. Människor som inte kan skilja på sak och person (eller i många fall djur) försvårar det arbetet något fruktansvärt! Vargen är inte skyldig till att vi har den politik vi har, vargen sitter inte och överklagar jaktbeslut, beslutar i riksdagen eller engagerar sig ideelt i olika intresseföreningar. Vargen sitter inte på Facebook och kräker sin galla över både det ena och det andra, gärna utan någon slags verklighetsförankring. Illegal jakt smutsar ner den legala jakten, den ger jägare dåligt anseende och den förstör förutsättningar för en bred och öppen dialog i flera led.

Jag vet och förstår att det finns en djup frustration och maktlöshet därute i de rovdjurstäta länen, det finns glödande protester och det finns vilt flammande ilska men hör mig nu – illegal jakt är aldrig rättfärdigat. Aldrig. Nånsin.

Det största problemet som vi kämpar mot är urbaniseringen, alla påföljande problem som vi upplever på landsbygden är indirekta effekter av den direkta orsaken. Ju fler som flyttar till städer, ju fler som inte längre har en naturlig koppling till jakt och natur, desto fler kommer att börja ifrågasätta det som vi är så många som älskar. Hur stoppar vi det? Hur kan vi på riktigt behålla en levande landsbygd med allt från fäbodbruk och jakt till skolor, affärer och arbeten? Hur gör vi det till det hippastehippa att leva på landet?

Vill vi jaga alls i Sverige? Vill vi fortsätta ha världens friaste jakt? Vill vi fortsätta ha den löshundsjakt vi har? Jag tror alla jägare jag känner svarar ett rungande JAA på de frågorna. Då måste vi börja fråga oss vad som är viktigast – att driva ideolgin om noll vargar eller att vi får jaga något överhuvudtaget i framtiden?