Jaktprov
I måndags gick Nittro sitt andra jaktprov. Tyvärr är ju även jaktproven vanliga jaktdagar och ibland går det liksom inget bra.
Visst han hade bra sök och sånt, men eftersom han inte hittade nån älg så blev det "Älgtomma marker" och nytt prov. Vi har inte bestämt om vi ska gå det den här säsongen eller nästa höst.
Vore dock bra att få en merit på honom nu i år, då en av syskonen blivit meriterad.
Vi får se vad som händer.
Imorrn ska jag och pappa ut med Nittro och jaga i alla fall. Det snöar lite nu, så före kan bli kanon imorrn.
Men nu ska jag natta in och drömma goda drömmar!
Utsikt från huset för ett år sen
Visst han hade bra sök och sånt, men eftersom han inte hittade nån älg så blev det "Älgtomma marker" och nytt prov. Vi har inte bestämt om vi ska gå det den här säsongen eller nästa höst.
Vore dock bra att få en merit på honom nu i år, då en av syskonen blivit meriterad.
Vi får se vad som händer.
Imorrn ska jag och pappa ut med Nittro och jaga i alla fall. Det snöar lite nu, så före kan bli kanon imorrn.
Men nu ska jag natta in och drömma goda drömmar!
Utsikt från huset för ett år sen
Jag och Nittro
Imorrn ska jag äntligen ut med Nittro i skogen igen. Jag har varit lite frånvarande i bloggen på sistone, min dator har lagt ner och sen har jag varit ute på en massa andra icke-jaktliga äventyr.
Men hundarna har jagat i alla fall sen sist jag skrev. Vicke har skällt ett par gånger och Nittro drog till med ett 40 minuters ståndskall i helgen som var. Tyvärr så blev det stolpe ut även denna gång. Han jobbade med en ko, men pappa var inte säker på att hon var utan kalvar så han vågade inte skjuta först, och sen när han väl konsterat att hon var kalvlös, då snurrade vinden och älgen flydde. Nittro ställde om henne efter typ 200 meter men då stod det inte så länge till, kanske 5 minuter eller nåt, så pappa hann inte dit. Men, men det blir det blir!
Men hundarna har jagat i alla fall sen sist jag skrev. Vicke har skällt ett par gånger och Nittro drog till med ett 40 minuters ståndskall i helgen som var. Tyvärr så blev det stolpe ut även denna gång. Han jobbade med en ko, men pappa var inte säker på att hon var utan kalvar så han vågade inte skjuta först, och sen när han väl konsterat att hon var kalvlös, då snurrade vinden och älgen flydde. Nittro ställde om henne efter typ 200 meter men då stod det inte så länge till, kanske 5 minuter eller nåt, så pappa hann inte dit. Men, men det blir det blir!
Kärlek
Ibland är en hund allt man behöver.
Ett ståndskall
Det var en helt vanlig dag idag, jag satt hemma och var less för det var så fint jaktväder ute. Så till slut ledsnade jag på matteboken och tog istället med mig Nittro ut till Dödres skogar.
Gav mig upp i Skåltjärnberget, släppte hunden och knallade på. Tänkte gå en kort sväng runt Småsundstjärnan och förbi och hälsa på Arro, men Nittro hade andra planer och drog iväg ner mot Långtjärna, och jag såg på pejlen att han stannade där. Och när han stått där en kvart började jag undra om han kanske hade nåt lurt, men jag hörde liksom inget. Bestämde mig för att gå upp på den lilla backen intill mig, och när jag kom upp dit så slog skallen igenom. Då vart det bråttom! Ståndskallet stod snett bakom mig och jag hade därmed helt tokig vind. Långa benet före så jag skulle komma rätt i vind, och sen började ansmygningen.
Nittro skällde på bra och när jag var en 50 meter ifrån började jag och inse att det inte var älg han skällde på, för jag såg helt enkelt inga älgar, och det var inte så tätt med skog just där, bara en massa ris och ryschbysch. Spännande var det innan jag såg att det var grävling! Ganska lätt det var att tänka björn, men vad lättad jag blev när det var grävling. Men ändå, det hade ännu hellre fått vara älg!
Försökte kalla in hunden, men det var ju alldeles för intressant med grävlingen så det var ett hopplöst företag. Tog en massa bilder och det blev även några filmer.
Till slut fick jag iallafall tag i vovve, tog honom med mig och sprang en bit in i skogen med honom, satte fast honom där och sprang sedan tillbaka och sköt grävlingen.
Det gick liksom inte skjuta när hunden var där, och så ville jag inte skjuta rätt framför snoken på honom, de låg ju rätt tätt inpå varandra grävlingen och hunden. Sen fick han dock komma och ruska runt den lite.
Så det var dagens viltvårdsinsats.
Fin grönörad Nittro
Grävlingen och vovve
Tikkan fick avsluta
Gav mig upp i Skåltjärnberget, släppte hunden och knallade på. Tänkte gå en kort sväng runt Småsundstjärnan och förbi och hälsa på Arro, men Nittro hade andra planer och drog iväg ner mot Långtjärna, och jag såg på pejlen att han stannade där. Och när han stått där en kvart började jag undra om han kanske hade nåt lurt, men jag hörde liksom inget. Bestämde mig för att gå upp på den lilla backen intill mig, och när jag kom upp dit så slog skallen igenom. Då vart det bråttom! Ståndskallet stod snett bakom mig och jag hade därmed helt tokig vind. Långa benet före så jag skulle komma rätt i vind, och sen började ansmygningen.
Nittro skällde på bra och när jag var en 50 meter ifrån började jag och inse att det inte var älg han skällde på, för jag såg helt enkelt inga älgar, och det var inte så tätt med skog just där, bara en massa ris och ryschbysch. Spännande var det innan jag såg att det var grävling! Ganska lätt det var att tänka björn, men vad lättad jag blev när det var grävling. Men ändå, det hade ännu hellre fått vara älg!
Försökte kalla in hunden, men det var ju alldeles för intressant med grävlingen så det var ett hopplöst företag. Tog en massa bilder och det blev även några filmer.
Till slut fick jag iallafall tag i vovve, tog honom med mig och sprang en bit in i skogen med honom, satte fast honom där och sprang sedan tillbaka och sköt grävlingen.
Det gick liksom inte skjuta när hunden var där, och så ville jag inte skjuta rätt framför snoken på honom, de låg ju rätt tätt inpå varandra grävlingen och hunden. Sen fick han dock komma och ruska runt den lite.
Så det var dagens viltvårdsinsats.
Fin grönörad Nittro
Grävlingen och vovve
Tikkan fick avsluta
