Under lördagen jagade vi i Norknularna på morgonen, jag satt på pass nere på pass 8, i selet mellan Lillnorn ochs Stornorn. Pappa satt på specialpass på hygget vid vägen upp på Stensjöberget och Erik satt på ett pass som jag i nuläget förträngt! Nicke och Anders gick med varsin hund.

Anders hund fick tag i älg ganska tidigt, men det visade sig vara en oxe. Hos mig var det lugnt, förutom att det blåste rätt kraftigt. Plötsligt kom det en älg gående ute vid kanten mot Stornoren. Det var en ensam ko som nog tänkte att hon skulle klara sig från att bli blöt genom att ta bron över själva selet. Tyvärr hade hon inte räknat med hur hal den var så plötsligt ramlade hon omkull, jag trodde hon var allvarligt skadad och skulle precis börja springa ditåt för att om möjlig avliva det arma djuret. Plötsligt ser jag dock att hon plaskar och slår med frambenen för att ta sig upp! Det var en så konstig situation att jag blev helt full i skratt! Hon verkade hel och hållen när hon kom upp på benen och travde sedan iväg inne bland myrtallarna längs Stornorans strand. Eftersom det var långt håll och jag blev helt överrumplad av hennes burpa så fick hon leva över denna gång! Nicke fick i slutändan skjuta en liten kviga uppe på storhygge på Stensjöberget.

 

På eftermiddagen jagade vi runt Gristjärna/Näckbergsmyra. Tyvärr fick vi inte tag i något.

 

Under söndagen var det dags att vända jakten mot Svarttjärnriset igen, jag och Erik skulle gå med varsin hund. Pappa satt på pass 23 vid Kronvägen. 

 

Det blåste stadg nordvästa och jag och Erik beslutade att han som har en mer trångsökt hund skulle gå en mindre bit från pass 16 mot pass 10, 4 och 22. Jag skulle gå in från pass 25 nere vid Skåltjärna och sedan vidare upp mot Sundstjärnberget och Kronvägen. Kitos fick tag i älg på en gång, men skällde bara något skall på den innan den stack som en avlöning, senare kunde vi konstatera att den tagit ut hos Jakob på pass 16, men att han inte hade kunnat komma till skott på den - en liten kviga. 

 

Nittro hade inte tag i något, men när Kitos började skälla med grova skall en andra gång var Nittro inte långt därifrån, han sprang och kollade läget på ståndskallet. Han verkade dock helt ointresserad utan sprang därifrån efter några minuter...

Det visade sig dock senare att Kitos skällde på en mård som satt i ett träd, och då var det ju inte så konstigt att Nittro tyckte det var ointressant!

 

Det blev ingen älg skjuten och sen så var min septemberjakt över för den här gången. Den 10 oktober är jag dock på plats i Jämtland igen för lite mer jakt. Jag hoppas på rungande ståndskall, stora älgar och massor av älgkalvar!