Jani, en del tycker att man är tokig, menidag var det dags för älgjakt igen. Men jag menar, det är älg kvar på tilldelningen, snöföret tillåter släpp och hundarna är i form, så varför inte?

 

Jag och Johan tog med oss Nittro till Bröttjärnberget där vi släppte kl 10.40. Vi behövde gå ca en kilometer i medvind längs en väg för att sedan vika upp i självaste Bröttjärnberget och sen ner på andra sidan och rätt i vind. Det tog ca 40 minuter innan vi startade jakten "på riktigt", om man säger så, och var rätt i vind, även om jycke var lös hela tiden.

 

Han gjorde en del längre sök turer, men det var först strax före 13-tiden som han fick tag i älg. Det stod nere på andra sidan Getingmyrdalen, vi hörde honom bara ytterst svagt och besteg tvärt berget för att höra bättre. Det gick undan hela tiden och den blöta snön hindrade Nittro lite i sin framkomst. Han jobbade med älgen/arna i drygt en timme innan han kom tillbaka, men de stannade inte till ordentligt och vi gick aldrig på. Vid halv tre var vi tillbaka vid bilen igen.

 

Nu blir det några dagars jaktuppehåll över nyår. Den 4-6 januari är vi sedan 5 personer från Umeå som tillsammans ska jaga lite fågel och hare i Dödre, det ska bli riktigt kul! Vi kommer att bo i Dammen under den tiden, vilket blir extra mysigt.

 

 

 

På annandag jul mötte jag och pappa upp med Peter och Ejja för att prova på någon hare borta i Sandnäset. Vi gick upp från Impas gård och sedan mot Mon och gamla buvägen. Tyvärr var det svårt läge med en del nysnö och inga harspår.

Efter 2,5 timmars skogspromenad så gav vi upp och knallade till bilarna igen. Peter har vid det här laget lyckats skjuta tre harar för lilla Ejja i höst, hon har just blivit 7 månader gammal.

 

Ejja framför gården på Mon

 

Idag har jag motionerat brorsans vilddjur.

Tog på mig skogsskidorna och stavade iväg över hygget på Lillberget. Det blev kaos!

Det var hund, ben, skidor, stavar och snö överallt! Jösses, tur ingen såg mig! Haha!

Rätt som det var, när jag börjat få ordning på grejerna igen så kom vi över dygnsgamla älgspår, och herregud! Då blev det fart på de 35 kilona fyrhjulsdriven hund jag hade med mig. Vurpan från helvetet var ett faktum. När Kitos inte kom iväg så började han skälla på älgspåren. Ja, vad säger man?

Det var säkert väldigt underhållande cirkus om det fastnat på film!

 

Till sist kom vi upp och iväg igen och jag kom ut på skoterspåret pappa och jag körde upp igår, där gick det som på räls med hunden.

 

Imorrn väntar harjakt med brorsan och hans tjej Angelica, Anders och Matilda. De sitnämnda två kan ni läsa mer om på www.harjakt.com.

 

 

Bjuder på nån bild på Nittro från sist vi jagade.

 

Fin snöig herre

 

Jag tror att det finns saker i varje människas liv som man behöver för att leva. Jag menar inte det självklara som mat, vatten och syre, utan något helt annat, något djupare. Någonting som ger ens liv guldkant och som får en att orka med de dagar då livet inte är en stor dans på rosor.

 

För mig är det jakten och hundarna.

Det finns inte någonting på hela denna jord som kan skänka mig samma glädje, lugn och harmoni i sinnet som en jaktdag tillsammans med hundarna. Det är svårt att förklara för sådana som inte jagar eller håller sig med hundar - jag menar, hur sätter man ord på sin kärlek?

Jakten och hundarna är en del av mig, och utan dem kunde syret lika gärna ta slut för vad ska jag då leva för?

 

Jag älskar känslan av hundpäls under mina händer under vanliga vardagspromenader, jag älskar när skallen dånar genom skogen under en bra jaktdag, jag älskar känslan av ett med naturen när total tystnad omsluter mig medan jag spanar efter svarta tuppar under iskalla vinterdagar, jag älskar det lilla lilla knaket som kan höja min puls till max på en tusendels sekund när jag suttit på pass i många timmar, jag älskar utmaningen i att försöka överlista en annan varelse under en ansmygning, jag älskar att glädjas åt andra människors lycka och framgång med sin jakt och sina hundar, jag älskar kamratskapen i ett jaktlag, jag älskar ansvaret som det innebär att vara jägare och jag älskar all den kunskap som jag fått under mitt jägarliv, och jag ser fram emot den kunskap jag ännu inte har.

 

Jakten och hundarna är mitt syre, mitt vatten och min mat.

 

Just det, den där måndagen när jag och Johan var ute för två veckor sen har ju inte avrapporterats!

 

Under natten hade det kommit ett tunt lager snö, alldeles lagomt för att få bruka sitt snökamoställ. Någon älg blev det inte men jag bjuder på lite bilder från dagen.