Året 2010

I sedvanlig ordning kommer här en liten årskrönika om vad som egentligen hände år 2010.

* I januari hände en hel del rent jaktligt, inte bara för mig utan också för jakt-Sverige i stort. Medan den första vargjakten på länge rullade igång längre söderut så fick jag själv skjuta min allra första tjädertupp. I slutet av månaden anordnade kretsen en jakt för ungdomar, och där gick jag med som hundförare med stövartiken Bjärmhöjden Ina.

* I februari hände inte särskilt mycket på jatkfronten, däremot avnjöts det en del skoterturer och skidåkning med hundarna. Vid den här tiden pluggade jag basåret vid Mittuniversitetet, samt jobbade extra på nummerupplysningen.

* När vi nådde mars kunde jag konstatera att det plötsligt var ett år sedan vi fick ta bort vår fina jämte Arro. Under månaden så pimplades det en hel del och vi hade även en robsoftkväll i Östersund. Rent jaktligt är mars en månad av stiljte för mig.

* April bjöd på påsk, jaktstigar, hundkurs och att Nittro bodde hos mig i lägenheten på Frösön. Mamma fyllde 50 år den 1 april och vi hade stort kalas här hemma. Hon fick en massa flaggor, men än så länge lyser flaggstången med sin frånvaro!

* Under den allra första riktiga vårmånaden, maj, visades sig rådjuren i byn ovanligt mycket, den hårda vintern såg inte ut att ha tagit så farligt på dem, och de njöt av de första spirande grässtråna på lägdorna. Själv ägnade jag mig åt lite bäverjakt, men ännu en gång lyckas min bror bättre än mig och han fick skjuta en bäver på hela 18 kilo! Det enda jag fick skjuta var svanar - med kameran! Maj är också en bra månad för jaktstigar, och vi var iväg och sköt en björnjaktstig i Åsarna, det var kul och lärorikt. I slutet av månaden så gick JHÄKs utställning i stan av stapeln, den här gången på nytt område, vädret visade sig från sin bästa sida, men utställningsmässigt finns inget av värde att tillägga.

* Juni kom och gick utan att något spännande egenligen hände.

* Så kom månaden jag väntat på, juli, för då gifte sig min kusin Tobbe med sin fina Maja! Bröllopet var vackert och jag började såklart att grät när jag skulle utbringa en skål. Utöver bröllopet så fiskades det en del cokså, jag lyckades trilla i sjön fullt påklädd!
Brorsan fick se björn och spårade med Nittro, som visade klart intresse, till och med då björnen sedan plötsligt kom emot dem! I samma veva så flyttade en familj talgoxar in i vår kameraholk och vi kunde följa ungarnas utveckling under resten av sommaren.

* I augusti fick jag mitt antagningsbesked - jag kom in på biologutbildningen i Umeå! Men innan jag fick beskedet så gjorde jag en resa till Gotland och Medeltidsveckan, ett helt fantastiskt spektakel! I slutet av månaden tog jag mitt pick och pack och flyttade norrut.

* September blev en omvälvande månad, först började den bra med älgjakt och tre stycken skjutna älgar för min del, hundarna gcik väl inte direkt kanonbra, och sen blev det uppehåll. I Umeå rullade livet på och en man vid namn Johan kom in i mitt liv, men samtidigt hände det som jag inte alls väntat mig. Sebastian, en barndomsvän, valde att avsluta sitt liv och sorgen drabbade byn.

* Trots begravning och annat blev oktober en bra månad på det jaktliga planet. Efter uppehållet skramlade hundarna igång, och det med besked! Nittros två första älgar föll inom sju dagar. Själv hade jag mycket att stå i i Umeå så det blev lite jakt för min egen del.

* November bjöd på mer jakt, och Nittros tredje älg damp i backen i början av månaden. Jag jagade, men det här året var inte mitt år om man ser till hundjakten - jag har fått höra totalt en kvarts ståndskall på hela hösten, men å andra sidan har jag jagat betydligt mindre än vanligt.

* Och årets sista månad, december, spenderades till största delen i Umeå, men en harjakt har hunnits med nu under julledigheten. Brorsan fick skjuta haren efter 1,5 timmes drev.



Oxen jag sköt i september


Nu väntar ett nytt år, fullt av nya möjligheter och äventyr! Jag hoppas att året kommer bjuda både mig och mina läsare på riktigt bra jakter, roliga stunder med nära och kära och lycka.

Gott nytt år!

Milda Matilda!

Ja, i måndagskväll var vi alltså ute och rekade efter harspår inför tisdagens jakt, då vi skulle låna Anders stövartik Matilda. (Länk finns i listan till höger) På tisdagmorgon åkte min kära bror och hämtade hunden i Svensta och sen bar det av till skogs.



Precis släppt hunden i gryningsljuset.


Vi släppte vid kvart över nio och ungefär fem minuter senare var jösse på benen, men till följd av mycket upplega i träden så hördes drevet dåligt, men vi kunde se hundens aktiviteter på pejlen. Vi lyssnade till de svaga skallen och sen knallade jag iväg ner till Svartbäcken för att ta pass, tyvärr hann haren passera där innan jag kom dit, men med säkerhet tänkte den nog återvända i nästa varv på bukten. Och jodå, mycket riktigt, men haren kom aldrig ut på vägen, utan höll sig ett femtiotal meter in i skogen. Efter en stund passerade den vägen där brorsan stod, men han hade för långt håll då, och haren tog över på andra sidan Norvägen. Jag bytte pass, och fick faktiskt höra drevet ett tag när det gick närmare byn. Men sen passerade det genom skogen bakom mig och jag bestämde mig för att knalla upp till brorsan, då jag tyckte drevet tog över vägen igen hos honom. När jag kom dit visade det sig att han hade skjutit haren! Haha, jag hade verkligen inte hört skottet alls! Eriks första hare på tio år, förra sköt han då han var 15. Kul! Matilda drev i 1,5 timmar.



Matilda och skytten med haren


Vi kopplade jycken och skulle ta lunch, men först skulle vi släppa Matilda på ett nytt spår som jag sett under förmiddagen. Vi släppte på och tände upp en eld, samtidigt som Matildas husse kom på besök då han hade vägarna förbi i jobbet. Hunden hade dock lite problem att reda ut harens spår då den hoppad i löporna från förmiddagens drev, hon redde upp det till sist men efter en kvarts drev var haren borta igen, och då gav vi oss och åkte hem, där Matilda fann sig väl tillrätta i kökssoffan.



Matilda


En mycket trevlig dag, och jag hoppas det blir fler gånger i vinter, under förutsättning att det inte kommer alldeles för mycket mer snö!

Tack till Anders som lånade ut sin hund till oss under dagen!

Jul, promenad och sånt

Ja, nu har julen passerat som brukligt. Julafton spenderades här hemma med familjen och farmor och farfar som kom och åt en massa julmat och fick julklappar. Hundarna fick också julklappar, alltid lika trevligt att titta på när de öppnar sina klappar!


Vicke i öppnartagen



Mums!



Nittro kan också



Yam, yam!




I lördags åkte jag in till stan för att träffa Joanna, vi gjorde ett dubbel-besök på bio med första Narnia i 3D och sen tredje filmen om Änglagård. Båda filmerna var jättebra!
Sen i söndags gjorde vi en tur på stan och shoppade loss lite grann innan vi mötte upp Issa och Jeanette för att äta lunch. Det var sjukt trevligt, skönt att träffa sina goa vänner!

Idag blev det en promenad med hundarna och mamman, och lite plugg, har tenta två dagar efter lovet så nåt måste man ju som göra. Rekat harspår här på kvällskvisten, för imorrn blir det harjakt med fina Matilda, som vi får låna av husse Anders, det blir skoj! Det var ett par år sen jag jagade med tiken sist, sen dess har hon ju både haft valpar och blivit champion. Som sagt, det blir nog en rolig dag imorrn!


Matte med vildhundar

Jag önskar min läsare en riktigt...

God jul!



Hemlängtan






 Mitt hemma

Hemma är där man kan somna till tv-ljudet, 
och en våt hundnos är den bästa väckarklockan.

Hemma är där min bror alltid dricker upp mjölken,
och hundskall mitt i natten betyder trygghet.

Hemma är ett rum med ett bockhorn,
och bilder på älskade hundar.

Hemma är en by i Jämtland,
hemma är mitt Gillhov.



Björnbrottning

Just nu ligger temperaturen ute på runt 15 minusgrader och man tycker att björnarna bör ha lagt sig i sitt ide vid det här laget. En bekant till mig, och ägare av ett halvsyskon till Nittro, fick i fredags erfara något helt annat.

Ta en kik på SR Jämtlands hemsida och lyssna på Christians upplevelse.

Input i hajdebatten

Häromdagen inledde vi föreläsningen med en halvtimmes diskussion om de så kallade skräckhajarna i Sharm el-sheikh i Egypten, det var väldigt intressant och jag lärde mig en hel del. Och jag tror att alla dessa turister som om/avbokar sina resor till orten borde tänka ett steg längre.

Hur många dödas egentligen av hajar varje år? ca 10 människor i världen
Hur många dör i trafiken varje år? ca 1,2 miljoner
Hur många trampas ihjäl av kor i Storbritannien? runt 20 stycken om år 
Hur många dör av hajar i förhållande till hur många som badar varje år? you do the math
Så vad innebär det här?

Det innebär att det är farligare att promenera på landsbygden i Storbritannien än vad det är att bada i Egypten. Att köra bil innebär att du kan dö när som helst, men inte ser man att folk låter bli att köra bil för det. Men att omboka en resa till sol och bad känns logiskt i många turisters huvud.

Men, tänker ni, det är ju mängder med människor som skadas vid hajattacker? Ja, det är sant, men då ska vi ställa oss frågan, om det är så att de skadas av själva hajen? Det vanliga är faktiskt inte att de skadas av hajen utan av att de försöker klättra upp på korallrev som skydd då de ser en haj, och som de flesta vet så kan man skada sig ordentligt på koraller.

Varför attackerar just oceanhajen, den hajart som attackerat i Egypten, människor då?
Oceanhajen är en ytätare, den äter alltså ytlevande djur, alternativt kadaver av döda djur som flyter i ytan. Tänk dig en snorklare som ligger i ytan och kikar, då det kommer en haj underifrån. Hajen kommer se något som ligger på ytan och sprattlar, och den naturliga reaktionen för hajen är då att äta det där som finns i ytan. Inget konstigt med det. Till saken hör också att många företag i Egypten försörjer på turismen, och kanske främst upplevelser i vattnet, t ex snorkling. Det förekommer då ofta att man spiller ut blod och fiskrester i vattnet för att locka dit fiskar, ni kan ju själva tänka er vad detta får för effekt på en hungrig oceanhaj.

Det största problemet är förstås människors brist på kunskap.
För att uttrycka mig som min föreläsare:
"Om du ligger och sprattlar i ytan insmörjd i fiskleverolja är det konstigt om du inte blir biten!"

Så vad kan vi dra för slutsats av det här då?
Det är farligt att leva, man kan faktiskt dö.


Emma

Ur korpägg kommer inga duvor.

RSS 2.0