Vicke är tillbaka!

Vicke kom åter vid halv tolv igårkväll, tydligen hade han skällt älg, typ fem timmar utanför område...


Nu ska jag ut och gosa med Arro i snön!



Hemma!

Jag är hemma nu, äntligen!

:-)

Men orkar inte skriva mera, har vait på resande fot i typ 30 timmar och sovit typ 4 av dessa, så man är lite trötten!




Vicke har sprungit bort i skogen...
Inte bra!
Vill att han ska komma hem igen!

Det närmar sig!

Jag har fått ordning (?) i kaoset, väskan är packad, passet ihågkommet, dollarn nedstoppad och mamma är förvirrad!
Det vill säga, snart åker vi!

Just nu har jag dragit i mig lite cocillana, jag har världens hosta! Vägrar dock bli sjuk nu! Det finns helt enkelt inte i min värld, så det så!

Finns numera även på Resdagboken.se om nån är intresserad att läsa där om mina strapatser, mitt användarnamn där är Vimlan, inte helt oväntat kanske!


Alla mina vänner, ovänner, bekanta och obekanta, kända och okända, nyfikna och underbara personer:
Somliga av er kommer jag att sakna, andra kommer jag inte tänka alls på!

Tror jag ska ut en sväng med Nittro och Arro imorrnbitti och filosofera lite, och sen när mamma vaknat och förvirrat klart då bär det av.
På söndag vid den här tiden befinner jag mig på denna båt:





Kram på er små söta trollungar!

Ensam, men starkare

Ja, det är inte lätt att veta vad man ska göra, ena stunden är jag övertygad om att allt kommer bli skitbra, och nästa stund händer nånting som gör att jag helst skulle vilja krypa ner under ett täcke och stanna där.

Jag vill inte vara ensam, jag vill inte vara någon som folk tror att de kan behandla hur som helst. Jag är för bra för det.
I min värld räcker det aldrig med att bara tycka om nån, alltid tycks det bli fel.

Resan till Florida skulle inte kunna komma mer lägligt, jag behöver tid att tänka på vem jag är, vad jag vill och om jag behöver någon vid min sida eller inte.
För samtidigt som jag inte vill vara ensam så vet jag att jag är tillräckligt stark för att stå stadigt på egna ben, men ändå, jag vill ha nån som håller om mig om natten och som tycker om mig för den jag är helt enkelt...
Men allt som händer har fått mig att tappa tron på att det finns bra killar där ute i världen.
Jag ger upp.


Såå, Florida ja.
Åker på fredag ner till Sandviken där vi ska sova hos Lina och sen på lördag går flyget till Miami, sover där en natt sen ska vi ut på kryssning; Mexico, Jamaica och Caymanöarna. Sen efter sju dagars gottande på båten så landar vi i Miami igen och ger oss upp till Orlando. Seaworld, Universal studios, Cape Caneveral, Everglades och Key west ska hinnas med, sen ska vi stanna två dagar i Miami igen innan hemfärd. Och ja Moa, jag ska gå och hämta Ami på Miami Ink hem till dig!

När jag kommer hem ska jag ta tag i mig själv, livet och allt som betyder nånting.
Dags att agera!







När jag kommer hem vill jag ha vinter och snö!





Skalet

I torsdags så åkte vi då äntligen till Skaletplaneten. I stugan huserade jag, Jeanette, Andreas, Erik, Jonas, Emil, Jojjan och Towe.

Helgen var fantastisk, trots allt! Det bara är så, man har roligt i Skalet, alltid, oavsett vad som händer!
Fredagen var den fullaste för mig, men samtidigt kan jag inte förneka att det var den trevligaste kvällen. Fast på torsdagen dansade jag med nån som var så grymt duktig, både på bugg och foxtrot, men after att jag rockat loss med den figuren så blev jag akut paniktrött och knatade hem och tvärsov.

Sällskapet har varit fantastiskt hela helgen, fast det blev lite mycket folk på förfesten på fredagen, meeen det är ju bara forum två gånger om år så det gör inget!

Skulle kunna skriva så mycket, men det skulle kunna bli så fel, för världen gjord en frivolt i Skalet också, men det är en så lång och annan historia att jag hoppar den och kvickt övergår till andra saker!




I fredags när jag var i Skalet ringde pappa och sa att han skjutit en älg för Vicke, efter tre timmars ståndskall! Äntligen, första riktiga ståndskallsälgen! Jag blev så himla glad att jag knappt visste till mig. Han hade jobbat skitbra hela tiden! Så nu är det bara att jaga mera!






Jaget







As the tide turns...

Och dagarna går...

Dagarna rullar på. Igår jagade jag. Idag unnade jag mig själv en sovmorgon eftersom jag inte haft det sen älgjakten började i september, okej, kanske en i uppehållet, men det räknas nästan inte för då hade jag nog varit på kalas.

Det känns tomt, men på nåt sätt så går det.
Tur att det finns människor som hjälper mig igenom dagarna, ni ska veta att ni betyder massor!

Snart är det dags för Skalet. Ett faktum och en trivsam tillställning som kan urarta på alla sätt, men det gör inget. Kanske jag behöver just det! En urartning alltså.

Helgen efter Skalet bär det av. Då styr jag kosan mot USA ochnärmare bestämt Miami, Florida.
Solen, here I come!
Där ska jag sola, ha det bra och lägga grubblandet på hyllan för ett tag.

Nu ska jag gå å borsta tänderna och sen gå ut å se om det finns nån vovve hemma eller om pappa och broder tagit med alla till skogen.





Söta Nittro, då han var valp








Dags att bejaka:

Let your dreams run wild, be brave enough to follow

Emma

Ur korpägg kommer inga duvor.

RSS 2.0