Eftersök x 2, älgskjutning, ståndskall och Björn-skall

Onsdag 14 oktober
I onsdags jagade vi området mellan Grisvågvägen och Norvägen, jag satt på pass 17 vid Piprörmyra, Erik och pappa gick med varsin hund. Det drog en nästan obefintlig sydvästlig vind så pappa gick in från min kant medan Erik gick in från Norvägen, pass 5. 
Tyvärr gick vi helt tomma i den aktuella såten, så vid ca 10.30 bröt vi. Som ni vet vid det här laget så jagar vi ju bara halvdagar på onsdagar, men jag och pappa gav oss iväg med Björn till Myrbärfloberget en sväng på eftermiddagen. Myrbärfloberget, även kallat Dödres sista vildmark, var otroligt vackert! Jag har aldrig gått där förut, men nu fick jag alltså chansen. Tyvärr är det inbandat för avverkning, så det här lär väl vara sista hösten jag har chansen att gå där. 
 
I alla fall, Björn lurvade runt i sitt vanliga höga tempo, nosade på blåbär och käkade lingon. Han besteg en stubbe för att sedan trilla ner från den. Men sen fick han älg i nosen, drog i väg och hamnade uppepå Kronskogen innan han vände och kom tillbaka - klockren återgång, spår i spår hela vägen till mig och pappa. Vi fick inte tag i något mer senare under dagen.
 
En Björn på en sten
 
 
Torsdag 15 oktober
Torsdagens förmiddagsjakt gick i Brann, jag satt på pass 15, pappa på pass 1 där han såg den stora oxen i september och Erik satt på ett specialpass innanför björnpasset. Hundförare var Micke och Elaine. 
Det var tämligen lungt på mitt pass, jag höll mig från att göra upp eld ett par timmar i väntan på solen, men jag fick ge mig i halv tio tiden för då bröjade jag frös om fötterna så det var bara att göra upp en eld! 
 
Under morgontimmarna small det ett skott nere mot Selet, pass 8. Där satt dagens jaktgäst. Han sköt på en kalv som vek tillbaka in i trakten, han tyckte det kändes bra, men eventuellt att det kunde ha tagit lite långt bak. Han letade sig över Selet och tog sig fram till skottplatsen men kunde inte hitta något.
I samband med skottet hade Elaines hund varit fram nästan ända ut till udden där han hade skjutit på, och via pejlen kunde hon sedan se vart det gick. Det gick rätt på Micke som tagit ett litet pass i skogen i väntan på Boss som dragit iväg på långtur med någon älg. 
Rätt som det var kom det ko, kalv och oxe rakt på Micke där han stod. Med den påskjutna kalven i åtanke tog han (och jag citerar) "det osäkra före det osäkra", och sköt ner kalven. Elaines hund var med på dessa älgar och vi var väl ungefär 87% säkra på att det var samma kalv men pappa fick i alla fall i uppdrag att åka och spåra från skottplatsen vid Selet. Det hade trots allt varit fler älgar i farten vid Selet, bl a ko och kalv som Boss gick ut med hos Sören på pass 2 vid Tjutbulinja. 
 
När pappa och brorsan kommit fram till skottplatsen kunde de snabbt konstatera att det låg fullt med älghår ute i vattnet och att kalven alltså var träffad. De satte Nittro på spåret och hans pårade helt klockrent ända fram till den döda kalven vid Micke, drygt 1 km bort. 
Det visade sig att det första skottet mycket riktigt hade tagit lite långt bak, precis mellan lungorna och vommen, kulan hade också gått precis mellan revbenen både på väg in och på väg ut. Om det hade tagit i ett revben på vägen in hade älgen förmodligen strukit med på en gång. 
Micke berättade att kalven hade kommit ca 60 meter bakom kon och oxen, så den var ju uppenbarligen inte helt pigg. Slutet gott, allting gott!
 
Jag och Nittro efter att han genomfört ett lyckat eftersök
 
En husse och hans hund
 
Min älskade far och vår älskade hund <3
 
"Jaha, hur hade kalven gått efter skottet då?" Sören och pappa överlägger om eftersöket
 
När detta väl var uträtt och kalven hängde flådd och klar i slakteriet var klockan så sent framliden att det inte blev någon eftermiddagsjakt med laget. Vi hade med oss Björn så vi passade på att göra ett släpp med honom på kvällskvisten. 
 
Denna dag fick Erik gå med Björn medan jag och pappa slog oss ner på en solig backe och njöt. Björn jobbade på riktigt bra och hamnade på en av sökrundorna uppe hos oss. Innan han fattade att det var vi stod han och skällde/boffade på oss på avstånd. Knäppknas!
Erik befann sig typ 500 meter bort och provade vissla tillbaka Björn efter att han förstått att jag och pappa var vi. Klockren invissling!
När Björn var tillbaka hos Erik drog han nästan på en gång ut på sök igen, hittade igen ko och kalv ute på Arroflon och hela konkarongen gick rakt mot mig och pappa igen!
Älgarna fick nog vind av oss då de tvärvinklade ca 150 meter innan backen där vi satt. Men de stannade till länge nog för att Björn skulle hinna ikapp och han hann skälla några skall på dem innan de tog sin tillflykt in på Kronans mark (igen). Björn höll i ca 1 km innan han vände och kom tillbaka i sina egna bakspår. 
Vi avbröt när han kom tillbaka då eftersom dagen började lida mot sitt slut rent ljusmässigt sett.
 
 
Fredag 16 oktober
På fredagmorgon var det äntligen dags för jakt i Älgsjöhyggena igen, jag satt på pass 3 utefter Kilåa medan pappa och Erik gick med varsin hund. Erik gick in i norr mellan Långtjärna och Älgsjön medan pappa gick in från metkroksvägen med Nittro. 
 
Efter nån timme tog Kitos upp lite knackigt det stod inte riktigt utan gick loss rätt snabbt - älgarna gick ut vid Lennart på pass 20. Lite senare kom det tillbaka en ensam ko ur Bröttjärnberget och den sköt Lennart på, den kastade tillbaka in i Bröttjärnberget och försvann. Lennart gick fram för att kolla, men hittade inget. Erik tillkallades och skulle gå dit med Kitos och se om han kunde hjälpa Lennart reda ut det hela. 
 
Ungefär vid 10-tiden började så Nittros välbekanta grova skall rulla över skogen. Han hade fått tag i älg som stod i gallringen ca 3-400 meter från mitt pass. I en hel timme kunde jag njuta av solsken och dundrande hundskall innan det gick loss - rakt ut på pass 2 där Beo satt. Tyvärr gick oxen på sidan mot Dammen och där var det en skogsmaskin som arbetade så Beo vågade inte skjuta åt det hållet. Oxen fick klara sig den här gången!
 
Under tiden som NIttro hade ståndskall hade det smugit ut en ko och en oxe på pass 4 där Elof kunde skjuta ner oxen, den lade sig dock i Kilåa så det blev lite stökigt att hämta den!
 
En oxe i Kilåa
 
Vimecen fick bekänna färg när denna oxe skulle bärgas!
 
Hur gick det då med Lennarts älg? Ja, med Eriks hjälp lyckades de hitta igen blod och kunde således konstatera att älgen var träffad, någon älg kunde de dock inte hitta igen. Kitos sattes på spåren och de hittade blod hela vägen fram mot pass 14 på Norvägen. 
Ungefär samtidigt lyckades jag fånga in Nittro och det bestämdes att Erik skulle byta hund eftersom Nittro är mer rutinerad. Sagt och gjort. Nittro sattes på spåret vid sista blodet coh han spårade rakt över Norvägen ut i Lillnorn. Där sågs ingen älg, vare sig i vattnet eller land, men Erik gjorde bedömningen att älgen kanske fanns där ändå och beslutade att släppa Nittro. Då hände allt strul som kan hända samtidigt. Nittro drog en vända längs strandkanten men hamnade på tillbakavägen vid slaktplatsen från Tommy/Nickes kalv från tidigare i veckan och ungefär samtidigt kom vi som hämtat Elofs oxe åkande med den genom alltihopa och då valde Nittro att följa med den ner till byn. Snark, snark, dubbelsnark! Nittro hittade igen både får och hästar nere på byn och ville omöjligen låta sig fångas in! Han var billig där ett tag...
 
Vi gjorde ett avbrott där för att ta rätt på älgen, smida nya planer och placera ut passare. 
Det blev bestämt att jag och Erik skulle gå på med Kitos igen eftersom Nittro fann det intressantare med andra kreatur. Lennart skulle ta ett ambulerande pass utmed Norvägen/Butjärnvägen, övriga laget skulle invänta rapport innan de gjorde någon ansats.
Vi gick in till skottplatsen och började om därifrån, Kitos spårade klockrent i exakt samma spår igen och liksom Nittro spårade han över Norvägen och in mot Noran. Jag gick ut till sjökanten för att spana av ordentligt. Vi var lite konfunderade hur vi skulle gå vidare. Hade älgen simmat över? Skulle vi banda runt sjön för att se om hon kommit upp nånstans? Skulle vi släppa Kitos och se vad som hände?
Sören anropades på radion och han och resten av laget (utom Lennart som ju befann sig på pass) samlades på badstranden vid Lillnorn. Efter några minuters span hör vi på radion att det ju faktiskt står en älg i strandkanten kanske 100-200 meter framför mig och Erik. Det är våran ko! 
Vi gör en hastig framsmygning men ser ingen älg, men plötsligt smäller det ett skott uppemot Butjärnvägen - Lennart hade lyckats få på henne en smäll när hon stelt försökte ta sig över vägen! 
Älgen kastade tillbaka mot Lillnorn och kastade sig ut i vattnet! Jag och Erik gjorde en hastig språngmarsch för att komma närmare om hon skulle försöka simma över. Hon tog sig dock bara 30 meter ut i vattnet innan hon till sist drog sin sista suck. 
 
Så till sist, åtta timmar efter att hon var påskjuten lyckades vi alltså få tag i henne. Trots en massa hundstrul och annat oväntat så ska man ibland få ha lite tur också! 
 
Det blev en liten hämtning med båt, även om brorsan gjorde ett tappert försök att hämta henne "manuellt".
Han ångrade sig dock när vattnet nådde till bröstkorgen och han hade lika långt kvar till älgen som han till land. Till sist hängde hon flådd och färdig på slakteriet och vi kunde återigen tacka hundarna för ett gott jobb, om än med vissa krumbukter.
 
Brorsan tar sig ett bad i Lillnorn
 
Jägare i väntan på båten och älgen i mörkret
 
Kapten Hörnfeldt med besättning
 
Kon
 
"Ett, två, åh tre!"
 
 
Lördag 17 oktober
Lördagens förmiddagsjakt gick i Norknularna, jag satt på pass 21 vid Döderbuan, Erik satt på pass 24 och pappa på pass 14 vid Norvägen. Nicke och Anders gick med varsin hund.
Inget av vikt hände under denna morgon. Däremot berättade Lars N, som satt på pass 5 (där jag satt tidigare i veckan när vi jagade samma område), att alla gamla stubbar vid hans pass var utrivna. Det hade de inte varit när jag satt där! Ungefär samtidigt som vi sa "det har nog varit björn där" gick vi över en björnskit på stigen!
Spännande!
 
Under eftermiddagen blev det jakt i Dösjöbränna, jag satt på pass 12 igen i vanlig ordning, Erik satt på pass 18 och pappa på pass 13 i Mota. 
 
Håkan hade live-referat från sitt pass där det gick ko med kalv och betade, men det hördes inte riktigt på radion till dit jag satt. På mitt pass var det rätt lugnt, från början sken solen och jag kutade mot tillbaka mot klipphällan, vad tiden led blev det dock kyligare och jag gjorde i ordningen en eld vid passtolen. Det smäller plötsligt tre snabba skott ute på skogen - det är Lars N som skjutit på en oxe! Tyvärr blir den inte kvar på platsen, han gör dock en snabb insats och kommer ikapp älgen som lagt sig en bit bort och kan avliva den utan trassel. Hos mig på pass 12 tilltog vinden alltmer och min eld värmde gott, men plötsligt kommer det ko och kalv över myren 70 meter bort! Jag får snabbt på mig hörselskydden och lägger an geväret. På sekunder är kalven död och kon vänder tillbaka in i området. Senare gick hon ut vid Erik på pass 18.
Mitt livs 25e skjutna älg är ett faktum!
 
Ännu en älg skjuts innan såten är över - Lennart sköt en ko/kviga på pass 24 längs basvägen i Sutterviken.
 
Från denna dag har vi då fullskjutet på vuxna djur tills vi kommit ikapp med kalvarna.
 
Mitt livs 25e älg, en liten kvigkalv
 
 
Söndag 18 oktober
Idag skulle det jagas i Bröttjärnberget, jag satt på pass 21 och pappa på pass 20 i Getingmyrdalen. Erik gick med hund tillsammans med Anders. 
Anders hund fick tag i älg vid pass 19 och den älgen tog ut ur området, rundade Getingberget, vände tillbaka och gick rätt över sagda berg rakt ner mot Getingmyrdalen. Den luriga älgen tog tillbaka in i såten mellan mig och pass 22, för att sedan göra en vända inne i såten och åter ta ut mellan pass 19 och 20. Hej och hå, jungman Jansson vilken buktare!
 
Kitos fick också tag i älg och skällde ett riktigt fint ståndskall, som tyvärr stod så dumt till att det inte fanns något som helst kulfång, mitt uppe på en höjd! Det smet till sist ut hos en passare som inte kunde skjuta kalven eftersom kon täckte den hela tiden. Nåväl, bättre lycka nästa gång!
 
På eftermiddagen gick jag och pappa med Björn i Åksjönäset, inget remarkabelt hände där!
 
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
 
Tack alla i laget för en fin vecka, tack till Sören som håller ihop laget i med- och motgångar, tack alla hundar för det fantastiska jobb ni gör och till sist tack till er mina läsare för att ni väntar troget på nästa uppdatering!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Emma

Ur korpägg kommer inga duvor.

RSS 2.0