Innan jag avhandlar dagens händelser så kan jag meddela att pappa hade 1,5 timmar ståndskall med Nittro igår, fredag. Tyvärr kunde han inte komma åt och skjuta och till sist gick det loss.

 

-- -- -- -- --

 

Idag var det så dags för den första gemensamma jaktdagen med laget. Vi samlades kl 05.30 på skola för att dela ut pass och sånt. Det blev i vanlig ordning jakt i Svarttjärnriset, pappa skulle gå med Vicke och Micke, och hans dotter Amanda, skulle gå med deras hund Boss. Jag fick pass 16 vid Lillstensjön och min bror satt på pass 3, som vi röjde/byggde nytt ifjol. Hundarna skulle släppas vid 06.45, då alla hunnit ut på sina pass.

 

Tystnaden var oerhörd i skogen på morgonen, inte ens lite fågelkvitter hördes. I fjärran hackade en spillkråka i ett gammalt träd. Lugn, ro, frid. Och lycka!

Men så - pang!

Tusan vad jag spratt med då Lars Nilsson, som satt på pass 8 (Åkepasset) sköt. Det passet ligger precis på andra sidan Lillstensjön så det hördes ju bra i den tysta morgonen! Lars sköt en kviga som han återfann inte långt från skottplatsen.

 

Fick sms från brorsan som sett ko och kalv på sitt pass, sedan lade sig lugnet igen. Men plötsligt hörde jag ett tydligt knak från skogkanten på min vänstra sida (pass 16 ligger mitt på ett hygge), två sekunder senare stacks en älgmule ut. Jag konstaterade snabbt att det var ett hondjur och hon verkade tämligen obekymrad och ostörd. Hon var skymd, och jag ville vänta ut henne lite för att se om hon hade kalv med. Hon skred ut på hygget och försvann bakom en liten skogtuss. Jag fick på mig hörselskydden och lade upp geväret mot axeln, hon skulle komma fram på andra sidan skogen. Mycket riktigt - några sekunder senare klev hon ut på andra sidan, full bredsida och 50-60 meters håll. Hon stannade och jag sköt!

 

Hon kastade lite bakåt och åt sidan, men vinklade sidan lite rättare och stannade för, då sköt jag igen. Har man väl börjat är det väl lika bra att fortsätta, även om det kändes bra i första smällen!

Hon började vobbla och stappla och så vek sig benen under henne och hon tumlade ner för en liten backe innan hon drog sin sista suck. Livets 20e älg var så skjuten!

 

Lite konfunderad blev jag när vi vände på kon och vi såg att det var en skada i ryggen. Jag had eju skjutit i bogen med båda mina skott... Hade kulan blivit styrd på något sätt och tagit ut i ryggen? 
Det visade sig när vi flådde att hon hade en äldre skottskada i ryggen, förmodligen från för några dagar sen...

Hon hade också en rispa längs benet vid ena bakkotan, och på den andra bkhasen hade hon någon slags bett/insektsangrepp som drog till sig massor av flugor. All päls runtom var avskavd också. Stackars liten älg!

 

 

 

Medan jag väntade på assistans för att vända henne och ta ur så small det uppåt Kronlinja, det visade sig att Nicke skjutit på en kalv, och att Mickes hund var med där. Micke och Amanda anlände i samma veva till mitt pass, och jag fick hjälp att vända älgen. Även Lars Törnlund dök upp med en hjälpande hand. Nicke hittade inte igen kalven då han gick efter, så till sist fick Erik åka upp med Nittro och spåra, kalven låg efter ca 100 meter men reste sig upp då Erik, Nittro och Nicke närmade sig. Nicke sköt ner den, och så var även den älgen död.

 

Medan jag höll på tog ur min älg så lyckades även Simon, som satt i Fettja (pass 15), hade skjutit en kalv också! Och som om det inte var nog så fick även Anders, på pass 18, skjuta en kalv även han.

En lyckad förmiddag med fem älgar i backen, och efter det hade vi minsann jobb resten av dagen. 

 

Nu väntar vi på att åka mot Dammen och kvällens middag i jaktstugan. Det blir gött!

Grattis alla skyttar, nya tag imorrn!