Framtiden

Sakta men säkert närmar den sig, den där framtiden som man talar om hela tiden. Den som händer nu, just nu medan jag sitter här på rumpan vid en dator. 
 
Jag och Johan har köpt ett hus. Världens sötaste lilla villa med sjöutsikt och gäststuga! Samma dag som vi köpte huset blev jag erbjuden ett vikariat på Jägareförbundet - drömjobbet. Plötsligt händer det, det var liksom Trissvinst och ketchupeffekt samtidigt! Vi flyttar till huset den 25 januari - äntligen, och sen den 22 februari börjar jag då som jaktvårdskonsulent på kontoret på Frösön. Tre veckor efter att vi flyttat in i vårat nyköpta hus flyttar jag och ponnyn vidare mot Jämtland. Vilken konstig och overklig känsla - plötsligt kommer jag stå där i det som varit min dröm hela livet, med jaktmarken runt hörnet, hundarna och hästen på samma ställe. Bara Johan som saknas!
 
Jag är givetvis otroligt nervös, mitt jaktintresse har ju tyvärr brunnit på lite sparlåga de senaste åren med begränsad ekonomi, hästen som tar mycket tid och med långt avstånd till hundar och jaktmark. Min intervju gick ju förstås riktigt bra och alla som fått reda på min nya anställning har sagt saker som "Du passar perfekt!", "Jag har svårt att tänka mig nån bättre!" och "Det är du värd!". Tack alla ni som stöttar mig, ger mig support och inte låter mig begravas i prestationsångest! 
 
Jag är som sagt nervös, men det är en bra nervositet. Inte som det tidigare kunnat vara med stora uppgifter jag tagit mig an i livet, att nervositeten kantats av en känsla och rädsla att jag inte kommer räcka till.
Men vet ni? Det här är det jag velat göra hela mitt liv, och nervositeten kantas snarare med en stor känsla av förväntan och möjlighet! Det är det här jag vill göra, mer än någonting annat och jag ska göra det så jäkla bra det bara går! Jag vill kunna sitta här om ett år och skriva att mitt vikariat blev en fast anställning, att jag efter de bestämda 6,5 månaderna får fortsätta arbeta med jakt- och viltfrågor, att jag får använda min utbildning, mina intressen och min talang för att förmedla information och kunskap. Jakt behövs och jakt är viktigt - inte bara för mig personligen, utan för vår kultur och vårt land. 
 
Nyårsjakten förra året
 
 
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Emma

Ur korpägg kommer inga duvor.

RSS 2.0