I onsdags jagade vi i Bröttjärnberget, pappa och Erik gick med varsin hund och jag satt på pass 10 uppe mellan Långtjärna och Älgsjön.

 

Det var en lite kylig morgon men strax strålade solen från en klarblå himmel och värmde upp alla jägare som hade turen att få sitta i solen. Någon älg lyckades vi inte hitta dock. Den bit pappa gick av berget visde sig vara så full av vindfällen efter vinterns stormar att varken älgar, hundar eller folk rimligtvis kunde ta sig fram där.

 

Nittro blev till slut så less att han högaktningsfult sket i att ens leta sig tillbaka till pappa genom alla ömkullfallna träd och till sist hamnade han nere på byn - mitt bland Maries hästar!

Det var livat och skitkul tyckte NIttro, men husse och Matte var inte så vidare värst nöjda.

 

 

--- --- ---

 

Under torsdagen var det dags för jakt i Svarttjärnriset igen, jag satt på vackra pass 12 nere på Trättmyra, Erik gick med Nittro och pappa satt på pass 18, där Anders sköt en kalv första lördagen. Elaine gick också med hund i området.

 

Elaines hund hade upptag inte så långt ifrån mig, men det var endast helt kort. Sedan framflöt passet utan någon större action. Nittro kom förbi på besök och jag tog några härliga bilder.

 

 

Eftermiddagen skulle vigas åt jakt i Dösjöbränna, pappa satt på pass 10 utefter Norvägen och Erik satt på pass 20, första passet efter basvägen i Sutterviken. Jag fick gå med Vicke i området, även Elaine gick med hund.

 

Jag gick in från pappas pass och styrde längs Dösjöns östra sida, Vicke försvann nästan direkt och ca 600 meter bort började han skälla. Det stod dock bara runt en minut innan det gick loss och började lotsa sig genom hela Dösjöbränna. Till slut tog det över Lokbäcken och ut mellan pass 12 och 18, där Jakob repsektive Sebastian (om jag minss rätt) satt, båda hade sett en tvåkalvsko som passerat, ingen fick dock läge på djuren.

Vicke bröt sedan utanför området och började sakta men säkert leta sig tillbaka mot mig, jag gick fram mot vägen som går rätt in i trakten och väntade där. Då plötsligt smäller det hos Simon!

Det visade sig att Elaines hund också fått tag i älg och att de ko ut på passet hos Simon, även det en tvåkalvsko. 

 

Simon hade skjutit ner den ena kalven och sedan även skjutit två smällar på den andra. Efter ett omfattande eftersök med först Elaines hundar och sedan med VIcke kunde vi tyvärr inte hitta någon älg, vi fann heller inget blod eller hår på skottplatsen så förhoppningsvis klarade den sig helt utan skråmor.

 

-- -- -- 

 

Denna dag skulle det jagas i Brann, pappa och Erik skulle gå med hund och jag satt på pass 18 nere mot Skörvingan. 

 

Jag började dagen med att gå lite vilse på väg till pass, men 25 minuter sen så satt jag äntligen på plats på min anvisade plats, Lugnet över trakten var slående, men det bröts plötsligt av en dämpad smäll. Bara minuter senare smäller det ett skott till, men något högre. Det visar sig att Sebastian, som skjuter med dämpare, skjutit en älg nere på pass 19 vid Lillocksjön och att min bror bara kort därefter också skjutit på en älg. Sebbes älg, en oxe, hittades några hundra meter från skottplatsen, men Erik kunde inte hitta något efter sin älg.

Dock så hade Kitos följt med älgarna (trodde vi) och börjat skälla, men när Erik kom fram visade det sig att Kitos hade släppt älgen och istället skällde på en järv som hade träat!

 

Brorsan letade sig tillbaka till skottplatsen, men kunde inte hitta något hår eller blod från älgen. Efter att Erik spårat en kort sträcka i närområdet med Kitos så tillkallades pappa och Vicke. Med två par ögon på plats kunde de konstatera ett kulhål i ett träd bakom där älgen stått vid skottillfället - förmodligen hade han således lyckats skjuta under älgen, för där fanns ingen tillstymmelse till blod eller hår i närheten. De satte dock Vicke på spåren och han spårade i vanlig ordning riktigt bra men efter någon kilometer kunde de konstatera med relativt hög säkerhet att älgen varit oskadd, på dens träckan hade det nämligen inte funnit något som antydde att älgen var träffad.

 

 

-- -- -- 

 

Lördag. Min sista dag på septemberjakten eftersom jag under söndagen skulle bli tvungen att ta tåget upp till Umeå och sköta mina medborgerliga plikter - det vill säga rösta.

 

Vi jagade i alla fall i Älgsjöhyggena, jag satt på pass 4 bakom Dammen nere vid Kilåa, pappa satt på pass 14 uppe vid Rasvillflon och min käre bror på pass 20 i Getingmyrdalen. Micke och Nicke gick med varsin hund i området. Det var minusgrader ute denna morgon och när jag kom ner till det natursköna passet vid ån så låg dimman tät, jag hade kanske max 50 meter sikt, ännu kortare när dimman var som värst.

 

Som värsta var det precis vad dimman var då jag tydligt kunde hära en älg på andra sidan ån, den kom med ite fart genom skogen och bröt kvistar till båda höger och vänster. Jag tror den tog över ån norr om passet, men med den minimala sikt som fanns så var det omöjligt att SE om den gjorde det.

 

Runt 8-tiden hördes tre skott uppe mot Älgsjötrakterna och det skulle visa sig att Nicke skjutit ner en ko. Strax efter nio hade dimman äntligen lättat och solen smög ner mellan trädstammarna kring passet. Jag gjorde en liten eld och grillade korv. Mums! Efter en stund kom det en bäver och simmade förbi i ån, men det var också allt som hände denna morgon.

 

När vi brutit skulle Bert-Ove åka upp mot Rasvillflon med Vimecen för att tillsammans med pappa hämta hem älgen. Det skulle ta fem timmar, otaliga maskinstopp, några fastkörningar, hämtande av annan älgdragare och en jäkla massa svärande innan de tappra tu fått hem älg och maskin till slakteriet.

Det är visst sånt som händer, men visst är det trist när maskinen inte fungerar, och det till följd av detta inte blev nån mer jakt denna dag.

 

På kvällen åkte vi och köpte pizza till middag, något ska man unna sig ibland!

 

 

------------------------------------------------------------------------------------

 

Nu är jag påväg uppåt Umeå igen, och nästa gång jag får jaga där hemma är när oktoberjakten börjar.

Denna jaktvecka kan sammanfattas så här:

 

- 8 jaktdagar

- 2 skjutna älgar

- 13 observerade älgar

- oändligt mycket tid i skogen, i lugn och ro, och massor av skratt tillsammans med fantastiska människor.