Dags för gemensamhetsjakt igen!

Dagens första trakt som skulle jagas denna stormiga dag blev Norknularna. Jag satt på pass 20, även känt som Björnpasset sen Håkan såg en björnhona med unge där för några år sedan. Pappa gick med Nittro, Micke med Boss och Erik gick ett eget område med Kitos.

 

Det stormade som sagt, jag hörde inte ett jota. Tände en eld men värmen tenderade att blåsa bort, och veden rinna ut snabbare än snabbt. Vilken besvikelse!

Inte sköt vi någon älg heller.

 

På eftermiddagen blev det Bröttjärnberget.

Jag satt på pass 2 på Stormyra, pappa på pass 22 i Getingmyrdalen och Erik gick med Vicke i bergets södra område. Micke gick i norra.

 

 

Precis då Erik släppt fick han tag i älg, Vicke skällde men Mickes hund hade också fått tag i älg och de älgarna sprang rakt in i Vickes ståndskall innan Erik kunde komma till skott. Då blev det ett väldigt trassel och på något sätt lyckades hundarna nog byta älgar, för Vicke hade jobbat med ko och kalv, men gick ut med ett ensamt djur därifrån. Micke hade med sig ett ensamt djur men gick ut med ko och kalv vid pass 14, där det (såklart) inte satt någon denna dag.

 

Efter att det rätt upp sig med hundar och älgar så hände inte så mycket mer. Förutom precis när vi skulle bryta, för då tog Vicke upp. Inte för att jag hade den stora äran att få höra det eftersom det blåste friskt fortfarande. Men när vinden mojnade efter en stund kunde jag höras Vickes energiska skall uppe i Älgsjöberget. Erik höll då redan på att smyga på.

 

Efter ca 50 minuter gick tyvärr ståndskallet lös. Erik berättade att precis då han klev ut i en lucka så klev kalven också ut, och såg Erik. Då tog älgarna långa benet före och stack. Så lejsamt! Vicke har ju inte haft något större flyt med älgarna i höst.

Surt sa räven, men bara att ta nya tag!

 

Under söndagsmorgonen var det så dags att ge Älgsjöhyggena en ny chans. Hundförare var Erik med Nittro och Micke med Boss. Jag satt på pass 21 i Getingmyrdalen och pappa på pass 13 vid Rasvillflon.

 

Ingenting hände. I flera timmar.

Sen bröt vi.

 

På väg till bilen från pass så får jag ett sms från Erik där det står att Nittro tagit upp. Det står i Bjärnnbergets västra lut. Pappa och jag åt lunch på skola i Dödre och hoppades att Erik snart skulle ringa och meddela jaktlyckan. Men samtalet utelev, istället fick vi punktering på bilen...

Pappa var tvungen att åka och jobba, så jag fick så lov att följa med honom hem eftersom Erik ännu var i skogen och smög på älg.

Älgarna stod ute på ett ungskogshygge som var tätt, så tätt.

 

Jag åkte hem, pappa åkte på jobbet. Jag duschade och följde mamma till Sandnäset på loppis. Precis när vi rullar in på gården i Sandnäset ringer Erik. Han har skjutit på kalven men kon var kvar så han kunde inte gå fram. Jag hörde Nittros skall tydligt i telefonen. Klockan var då 16.00, och Nittro hade skällt i över tre timmar.

Jag sa att han fick återkomma när han visst hur allt var.

 

När ja kom ifrån Sandnäset vid ca 17.30 hade Erik dragit ner kalven till vägen (jag vet, min bror är en urstark varelse), Nittro stod kvar i skogen och skällde.

Jag lovade att ta med mig mat och åka och hjälpa honom med kalven på slakteriet och sen, om nödvändigt, invänta hunden i skogen eftersom Erik behövde åka hem sen.