Söndag 21/10
Morgonen grydde med 4 cm nysnö på backen, träden stod höljda i en vit skrud och strax innan sjutiden styrde jag och pappa kosan mot Dammen där jag skulle möta min vidare skjuts till pass 12 vid Långtjärnänn. Halvvägs till Dammen inser jag att både telefon och kamera glömdes hemma - ett säkert tecken på att idag skulle det hända saker värda att dokumentera! Redan påväg ut till passet mötte vi en liten fjoling som stod på vägen.
Min käre far med Nittro skulle gå i Älgsjöhyggena tillsammans med Anders och hans fräna jycke Zeb. När jag anlänt till mitt pass vid myrkanten konstaterade jag snabbt att denna dag blev det ingen eld, det var så lyhört att yxslag skulle ha skrämt bort alla älgar inom en mils radie.
Jag kröp in i mitt snökamoställ och inväntade älgarna. Vid 08.20 ekade Nittros välbekanta skall ut över Långtjärna. Underbara älskade hund!
Tiden rusade iväg, och de korta 35 minuterna rann iväg fortare än vattnet längs vägen. Vid 08.55 kom pappa i skott där han stod, älgarna gick i sakta gångstånd rakt på honom. En stor kalv fick sätta livet till.
Grattis!
Strax därpå ekade två nya smällar över skogen. Elof sköt en kviga på pass 2 bakom Dammen.
Bert-Ove, som satt på mitt grannpass, meddelade via radion att det varit fram ko och kalv till honom, och att de kunde vara på väg till mig. Spänningen (och den nyss intagna blåbärssoppan) ökade värmen i kroppen!
Några älgar kom dock aldrig, men på radion meddelade pappa att han var på gång igen efter att ha tagit ur. Strax därpå meddelar han att Nittro tog efter kon och att pappa mött tre andra älgar inne i skogen, det var ko, kalv och oxe som kom gåendes där. Men eftersom hunden var borta lät han dem vara, trots att han hade läge på både kalv och oxe.
Anders meddelade på radion att hans hund gått ner mot bilen och höll på gracera där, men förmodligen var det också han som kom med älgarna till Elof.
Ännu lite senare, efter att jag fått ett snösjok i huvudet som föll ur granen ovan mig, meddelar pappa att Nittro åter står och skäller ner mot södra änden av Stornöttjärna - förmodligen på kon. Han började gå på, det var ju en bit att gå, då kom han på nya ko/kalvspår som bar iväg ut ur trakten.
Tyvärr stod det bara nere vid tjärna ca 5 minuter innan det gick loss och tog iväg in i Dösjöbrännan. Hunden släppte på västra sidan Dösjön och var på väg raka spåret tillbaka till pappa då han mötte en annan ensam älg som han tog upp och skällde på i ca tio minuter innan det gick loss.
Det var full fart på jycke idag!
Medan allt detta utspelat sig så har tre skott ljudit nerifrån Selet där David satt. Han hade skjutit på en kalv, men han kunde inte hitta igen den, men han fann blod så Anders gick dit med hunden för att ta sig an spårning. Tack vare snön gick det lätt att se spår och blod efter älgen. Inne i granskogen ovan Selet kom Anders på älgen som reste sig ur lega, och han lyckades skjuta ner den. Bra jobbat!
Jag, Bert-Ove med fru och pappa tog Vimeken för att hämta pappas kalv, det avverkades frisk på ungskogshygget som vi var tvungen att göra väg över. Något som varit värt att ta kort på, men kameran var ju som bekant hemma!
Det var en riktigt trevlig jaktdag med en stor mängd älgar i farten.
Nu har jag jagat 14 dagar i sträck så nu blir det ett par dagars vila för både mig och hundar, men på onsdag tänkte jag ge mig ut igen.
Hoppas ni läsare har bra jakter och fina dagar i skogen!
Kommentarer
Trackback
