Idag jagade vi området runt Gruvberget, jag blev tilldelad pass nummer 20, även kallat björnpasset sen en i laget såg björn där för ett par år sen. Runt tio tiden såg jag det skymlade till mellan träden och ut klev en oxe, jag visslade fast, la dit korset och tryckte av, älgen snodde runt och jag fick dit en smäll till och då tvärförsvann den. Då klev jag fram några meter och såg den stå och vara lite vinglig på benen, men just då kom hunden och då for älgen iväg. Jag handspårade ett par hundra meter, till älgen passerade över en väg. Rikliga mängder blod och tydliga spår gjorde det lätt att spåra, men vid vägen kände jag att det var bäst att gå på med en spårhund istället. Sagt och gjort, Erik kom dit med Vicke efter en stund och spårade några hundra meter till, tillsammans med den andra hundföraren vars hund var efter älgen. Vid en bäck stannade de för och rapporterade vilken riktning älgen vikit av. Jaktledaren bad dem vänta där medan vi postade om. När det var klart spårade de vidare.

Efter ungefär 20 minuter kunde jag höra på radion att de hittat älgen, liggandes ute i Stensjön. Herregud vad jag tackade gudarna då, samt utförde en liten glädjedans på mitt pass.

Därefter bar det av till Dammen för att hämta en båt och sedan började ett älghämtningsarbete som blev klart först nu. Nu hänger dock oxen i slakteriet och jag känner mig tillfreds.

Lite bilder från dagen...
Klicka på de små för att få dem större.

           
   


Vicke spårade riktigt bra. Känns skönt att ha en bra spårhund som man kan lita på. 

Den här älgen är det största jag skjutit, även om den nu inte var gigantisk så ska den få en plats på väggen. Skotten hade tagit ett lågt, långt fram, precis som jag spekulerade efter jag skjutit, och ett högt. Det var därför han tvärförsvann efter andra skottet, han drev omkull bakom en gran där, men i och med att hunden kom så snabbt efter så hade han förmodligen inte ro att ligga kvar där, och sen gick han på adrenalin tills han stupade ute i Stensjön.