Min inplanerade ridtur blev idag bra mycket blötare än vad jag hade hoppats på. Dels ösregnade det, och dels var träden fulla med vatten, vilket ledde till att varje gång jag stötte till en gren eller två så fick jag fulla mig och hästen med vatten. Men annars hade vi en trevlig ridtur, red Norvägen en bit, vek sedan av upp mot Stensjöberget för att ta en galopp upp över där. När jag fått fart på maskineriet så tvärnitar plötsligt pållan och tvärkastar. Får stopp på henne och vänder henne rätt igen, ser inget farligt och efter en stund lyckas jag övertyga henne om detsamma. VI skrittar en bit så hon coolar ner, och sedan gör vi ett nytt försök, kommer fram i en härlig, lugn och samlad galopp och helt plötsligt blir hästen hög som ett hus och precis när hon kastar om ser jag tre älghuvuden griskuta i motsatt riktning, kanske 50 meter från oss bakom en liten kulle! Hinner tyvärr inte se vad för djur det rörde sig om, men såg inga horn iaf. Hästen var fruktansvärt skärrad och dansade runt länge länge innan jag fick henne så pass lugn att jag kunde sitta av. Sedan ledde jag henne förbi där älgarna hade varit bara för att visa henne att det gick bra. Ofta går hon förbi läskiga ställen bara man själv går före och visar att det är lugnt. Älgarna befann sig nog vid det laget i Tjutis, för de var nog lika rädda för oss som Messa var för dem! Ja, herregud. Sedan var kusan upprörd i sitt sinne ända tills vi kom till stallet igen. Hon fick stå inne och torka en stund medan jag putsade upp sadeln, sedan fick hon gå ut igen!
Livat var det, men min häst är nog inte skapt för att gå på älgsafari, vilket förstås inte var någon nyhet!

Imorse cyklade jag och pappa med hundarna, även då hällregnade det, men det var rätt så skönt att cykla ändå. Ikväll hade jag tänkt hälsa på pappa på jobbet, men har skrinlagt de planerna för jag är fortfarande frusen sen ridningen.



Min allra finaste Messa Scott

---

---