Jag är ingen elak människa, jag hoppas åtminstone att jag inte är det.
Ibland gör jag saker som sårar andra, men oftast är det mot min vilja, och ibland vet jag inte alls vad jag vill. Det är väldigt svårt att förklara.

Jag står här, på en blåsig topp, alldeles själv, och jag kan inte minnas när jag senast inte kände mig ensam under en längre tid.
Jag vet inte vad som är rätt. Jag vet inte vad som är fel heller.
Och det finns ingenstans att ta reda på svaren.

Vill kunna sitt i ett tomt hus och ändå känna mig omgiven av kärlek och vänskap.
Jag vill inte känna mig ensam längre!

-- -- --

Slut med djupa tankar nu, det är ändå ingen mening att fundera på det, det blir skillnad när det blir skillnad. Elelr så blir det ingen skillnad, men då är det väl meningen då, och inget att göra åt det.

Idag, torsdag, är det 58 dagar kvar till den 6 september, den dag då jaktlaget jag jagar i börjar jakten!
Längtar dit, det är min fristad, min chans till att kunna andas fritt.

På fredag ska jag kramas med alla hundarna igen!



Vackra Vicke!